Gulmärken och sömbrist
Det blir två inlägg idag, först en uppdatering i ämnet bröstcancer, sedan ett vovve-inlägg. I fredags var jag som jag tidigare skrev på en kompletterande undersökning av det som kan vara en förkalkning på beckenet som då kan vara en metastas. Undersökningen innebar att jag låg på mage i datortomografen (DT/CT) medan en röntgenläkare förde in en tunn nål genom höger skinka fram till punkten på beckenbenet där ett prov skulle tas. Det tog nästan en timme att få ett prov som kunde analyseras, eftersom det krävs precision för att nå rätt punkt med nålen (täta kontroller i DT:n), och de två första proven som togs innehöll bara blod, ingen vävnad. Det kan vara ett bra tecken, lät det som utifrån något som läkaren sa, men jag är bara marginellt mindre orolig. När provtagningen var klar blev jag nästan förvånad när läkaren bara satte på ett litet vanligt plåster. Det kändes som om jag blivit mer stucken än så. Det vara bara lite ömt i ett par timmar efteråt. Jag som var orolig att jag inte skulle kunna sitta ordentligt i bilen hem…
Jag har ännu inte fått något resultat från undersökningen, en cytolog måste undersöka provet. Hoppas verkligen att jag hör något imorgon måndag. Vanligtvis är ju helger något positivt, dock inte i sammanhang som det här. Mamma pratar ganska mycket med släkt och vänninor om min cancer, och sedan får jag höra en hel del historier om andra som har tagit sig igenom bröstcancer. Det är alltid upplyftande. Nu senast berättade hon om en vänninas vännina som liksom jag blev undersökt för en misstänkt metastas på skelettet. När hon sedan fick beskedet att det inte var en metastas blev hon så glad att hon köpte en Trisslott, och vann hundra tusen kronor!
Nu är det tre dagar sedan jag fick venporten inopererad, och det läker snabbt. Blåmärkena runt de två ärren är nu lysande gulmärken. Det kliar ibland lite runt omkring tejpbitarna som sitter över ärren. Ska bli skönt när stygnen tas bort, tror att det var aktuellt efter en vecka men jag måste erkänna att jag inte minns exakt vad som sas. Får fråga på Radiumhemmet. Det värsta med venporten är dock att jag ännu inte kan sova på höger sida som jag är van, och endast kan ligga korta stunder på vänster sida (armen domnar). Jag kan sova på rygg, men somnar inte lika lätt då, vilket gör att jag ligger vaken länge på kvällen. På morgonen vaknar jag också tidigare därför att jag har rejält ont i ryggen och i nacken av att ha legat så stilla på rygg. Efter tre nätter med kanske bara hälften så mycket sömn som vanligt är jag riktigt, riktigt trött. Hoppas att jag snart kan ligga i fosterställning på höger sida igen, jag behöver det!
Om det vill sig så illa att jag inte tar mig ur det här med livet i behåll vill jag verkligen att någon tar bort min blogg. Anledningen är att jag lyckades hamna på en annan yngre kvinnas bröstcancerblogg i fredags (sökte bara info om andras erfarenhet av venport), och fick se sista inlägget där någon annan hade skrivit att kvinnan i fråga hade somnat in. Tydligen hade cancern spridit sig till hennes hjärna. Jag blev ordentlig skärrad, var skakig hela dagen och har fortfarande svårt att få det ur mitt huvud. Sådana bloggar som finns kvar därute borde förses med stor varningstext, ”Om du har bröstcancer, läs för guds skull inte detta!” eller något i den stilen. Jag måste sluta googla, det är skadligt för den mentala hälsan…
Nog om det här. Strax kommer ett inlägg med nya bilder på valpen 
Busy, busy
…och jag som trodde att man skulle få koppla av lite när man är sjuk. Ha! Sedan läkarbesöket på Radiumhemmet i måndags har det varit fullt upp och inte en enda sovmorgon. Det är extra många undersökningar att springa på eftersom jag ska ingå i en studie i och med behandlingen. Det tar mig dessutom minst 90 minuter att åka kommunalt till Karolinska i Solna, det blir tre timmar bara restid till och från… Så här har i alla fall veckan sett ut (har inte orkat skriva dagligen vilket ju vore idealet):
Måndag
- Läkarbesök på Radiumhemmet/Karolinska i Solna (tidig morgon). Träffade den läkare som ansvarar för studien i Sverige, som är docent och överläkare, så det känns att jag är i goda händer. Jag har också en trevlig forskningssköterska som håller kontakt med mig, bokar upp alla undersökningstider osv.
- Blodprov på Radiumhemmet.
Tisdag
- Lungröntgen och därefter datortomografi (CT eller DT) på Capio St Görans på Kungsholmen (tidig morgon). Syftet med denna undersökning är att kolla om cancern har spritt sig till organen. Eftersom kontrastmedel sprutas in under själva DT-undersökningen sattes först en kateter i armvecket. Jag är rejält svårstucken, och som vanligt gick det åt två sköterskor och ett antal provstick och kasserade nålar innan de var klara. Resultat av undersökningen får jag senare av remitterande läkare (dvs på Radiumhemmet).
Onsdag
- Skelettscintigrafi på Karolinska i Solna, Nuklearmedicin (löjligt tidig morgon, fick kliva upp 5!!). En radioaktiv isotop sprutas in i blodomloppet, sedan får man vänta c:a 3,5 timmar innan själva undersökningen, scintigrafin. Det är inte röntgenstrålar utan en slags kamera som registrerar den radioaktiva strålning som kommer från patienten (förenklat och med mina ord). Syftet är att kolla om cancern har spritt sig till skelettet, och resultatet får jag senare av läkaren. Väntetiden ägnade jag åt att först fika på Karolinska, därefter ta en promenad i solen till Solna Centrum (20 min rask promenad) där jag drack kaffe, och sedan promenerade tillbaka. Promenerade lite mer på sjukhusområdet, och satt och läste en tidning en stund. Det var en del tid att döda…
- Mer tid att avverka, jag gick på stan i flera timmar tills jag var trött i fötterna, och åt en sopplunch i Gallerian.
- Första möte med perukmakare ute i Fruängen kl 16.15. Det blir något åt det lockiga hållet, volym men inte lika mycket korkskruvar som i mitt eget hår (inte så snyggt i syntetperuk). Ska tillbaka den 25:e (efter första behandlingen) och prova två olika peruker. Sedan behöver den jag väljer klippas en del. Spännande!
Torsdag
- Ultraljud av bröstet med kolindikering på mammografienheten på Radiumhemmet (inte lika tidig morgon). Detta är på grund av studien. Eftersom tumören i bröstet kan försvinna delvis eller helt och hållet av medicineringen redan innan operationen behövs det en markering av var tumören en gång fanns. Detta åstadkommer man genom att spruta in kolpulver i bröstet. Veckans tredje ämne som har sprutats in i min kropp…
Fredag
- Besök hos en fertilitetsläkare på KS i Huddinge som vi fick remiss till eftersom jag fortfarande är i fertil ålder, men medicineringen kommer att förstöra mina chanser att få barn. Kontentan av samtalet var att det i stort sett är kört. Vi hade ändå redan ställt in oss på detta. Med tanke på att jag har hormonkänslig cancer vill jag ogärna utsätta mig för den typ av hormonrush som en graviditet skulle innebära. Vi får leva ett annat typ av liv än som föräldrar.
Lördag (idag alltså)
- Syrran, som tränar ganska mycket yoga, har satt ihop ett avslappningsprogram till mig som jag fick öva på. Är nu ganska torr i halsen av djupandningsövningarna. Kanske gör jag inte riktigt rätt…
- Vårt alla hjärtans-firande fick bli på hemmaplan i år, take-away thai och vitt vin hemma i TV-soffan. Inte alls så trist som det kanske låter 
Söndag (imorgon)
- Kennel-besök! Rapport kommer…
Ångest
Vill inte påstå att jag är hypokondriker, men alla dessa undersökningar och inga resultat ännu sätter ju igång tankarna och fantasin! Har cancern spritt sig till skelettet? Till organen? Är det något fel på mina lungor? Hjärtat? Kommer de att hitta något som gör behandlingen eller kirurgi riskabelt? Att säga att jag för det mesta är spänd som en fjäder och har andan i halsen vore en lätt underdrift…
