Årets första Herceptin
Fick Herceptin igen nu i eftermiddag, årets första. Efter idag har jag bara 6 gånger kvar, sista bli någon gång i maj. Tack och lov har jag inga besvär av Herceptin, mer än att jag är något tröttare dygnet efter att jag har fått medicinen. Brukar inte gå tillbaka till jobbet efteråt, jag har fått det så sent på eftermiddagen. Nästa gång fick jag dock en tidigare tid, jag måste åka iväg direkt efter lunch. Vi får se hur jag gör med jobbet då, hur trött jag är.
Önskar så innerligt att kylan mattas av snart, även om det är otroligt vackert just nu. Snart har jag torrsprickor på nästa alla fingertoppar, inte skönt. Det är inget nytt att jag får torrsprickor på vintern, men efter Taxotere-kuren i våras är det mycket, mycket värre.
Imorgon bitti blir det till att kliva upp tidigt, jag ska på datortomografiundersökning (med sedvanlig lungröntgen innan) kl 07.45! Okristligt tidigt, och så får man ju inte äta innan. Det får bli ett frukoststopp på väg till jobbet efteråt. Hoppas att jag har tur med blodådrorna så att jag slipper få kontrastmedel via handleden. Det var INTE skönt det heller.
Ett år har gått
Idag är det exakt ett år sedan jag upptäckte knölen i mitt vänstra bröst, som visade sig vara bröstcancer. 2009 blev inte direkt ett bra år. Men det har ändå inte varit ett enbart dåligt år, mycket tack vare Wilma. Om tre veckor fyller hon ett år. Tänk vad hon blir stor fort! Idag träffade vi på en golden retriever-valp på 3,5 månader som var typiskt valpigt lekfull. Wilma satte honom lite på plats. Hon är definitivt ingen valp längre!
Det gick hyfsat bra igår kväll med fyrverkerierna och Wilma. Tidigare på kvälnne skällde hon en del när hon hörde att det smällde, men vid midnatt hade vi TV:n på, gardinerna nerdragna och ljuset tänt i vardagsrummet för att kamouflera både smällar och ljussken. Dessutom sysslade vi med lydnadsövningar, vilket var ett lyckat drag.
Det har också gått drygt ett halvår sedan jag avslutade Taxotere-behandlingen, men först nu, när det är kallt, har en biverkning av behandlingen blivit besvärande. Jag får ordentliga torrsprickor på fingertopparna som börjar blöda ibland. Inte alls kul, så jag längar innerligt efter mildare väder.
En lugn midsommar
Vi var bara hemma på midsommarafton. Lyckades få oss en sillunch ute på altanen, på Värmdö kom inget regn förrän på eftermiddagen. På midsommardagen var vi på kalas med grillning hos Bjarnes systerdotter som fyllde moppe. Sedan i lördags har det varit riktigt fint väder och vi har allihop mest varit utomhus. Jag försöker hålla mig i skuggan så mycket som möjligt, men det är inte helt lätt med en hund. I synnerhet inte när man går promenad, vilket jag gör en till två gånger per dag.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg fick jag efter den här Taxotere-kuren hudutslag på utsidan av överarmarna, värst på vänster arm. Gissar att det finns en koppling till att min cancer är på vänster sida, medicinen är väl mest ”aktiv” där det finns något att bekämpa. Nu har utslaget börjat försvinna vilket innebär att huden torkar ut som när man har bränt sig i solen och jag har börjat fjälla på en yta stor som en handflata (liten kvinnlig sådan).
Nu har jag inte så mycket biverkningar längre. Smaksinnet är som det ska, testade en glass idag (ett litet undantag från inget-socker-regeln) och den smakade bra. Jag har haft ganska mycket tinnitus den här gången, men som onkologen sa så är det nog delvis psykiskt kopplat. Och jag är väl mer nervös inför kirurgin än jag är medveten om. Såg att det snart är dags att både raka mig under armarna och raka benen! Synd, på sätt och vis, det har varit superbekvämt att slippa just det håret. På huvudet bör väl fjunen så sakta börja förvandlas till riktigt hår med start om en dryg vecka. Spännande, faktiskt! Fast jag är helt inställd på att håret kommer att se ut som f_n ett tag…
Imorgon är det så dags att träffa kirurgen. Dagen börjar dock med en tidig mammografitid, och jag måste kliva upp vid femtiden för att hinna eftersom jag har en bit in till stan. Därefter blir det lungröntgen och datortomografi. Ska trycka hårt på att jag är svårstucken så att det inte blir som sist: två olika sköterskor misslyckades med att sätta grejen för kontrastvätskan i armen, så jag fick vänta på att en narkosläkare fixade det hela. Hoppas också att de lyckas sticka i armvecket istället för på handleden, det var allt annat än skönt när kontrastvätskan sprutades in i den tunna lilla venen på handleden!
Sista valpkursen i förmiddags. Vi jobbade vidare med tyst inkallning och gå fint i koppel. Wilma var jätteduktig, självklart (tycker husse och matte). Nu blir det till att öva massor hemma. Jag kan väl inte påstå att gå fint i koppel funkar så bra i vardagen ännu. Som den överenergiska lilla terrier hon är antingen studsar hon eller drar som attan i kopplet. Går vi i skogen får hon däremot gå lös med långlina sedan hon lärde sig ”hit” (funkar jättebra) och ”stanna” (funkar hyfsat).
Det har i alla fall slutat regna…
Snacka om blöt helg! Jag har mest bara varit hemma, inte ens Wilma (valpen) var särskilt pigg på att gå ut. Mamma sov över här igen en natt eftersom jag nu har mina sista ”skelettvärksdagar”. Tack och lov har det faktiskt varit mindre intensivt denna gång. Igår var jag dock ganska trött så det var superskönt att kunna lägga sig ner och vila några gånger och veta att någon kunde gå ut med Wilma eller aktivera henne vid behov.
Idag är det således dag 6 i sista Taxotere-cykeln. De biverkningar jag har haft hittills denna omgång är skelettvärk (mindre än tidigare), ömma slemhinnor i munnen (kommenteras nedan), tinnitus, och ett rödflammigt utslag på utsidan av vänster överarm. det har inte börjat klia ännu, och jag hoppas kunna stoppa det i tid med hydrokortisonsalva. Nu verkar också huvudvärken på väg, sist tror jag att den höll i ett par dagar, och Alvedon hjälpte lite i alla fall.
Apropå hur mitt smaksinne (och aptit) påverkas av Taxotere, när slemhinnorna blir ömma och sträva. Under någon vecka eller så får jag stå ut med att det mesta smakar ganska lite (eller sågspån) när jag väl stoppar det i munnen, trots att det luktar jättegott. Vissa saker smakar rent utav illa i munnen, särskilt allt med socker. Det är ju ganska bra faktiskt, socker är ju typiskt dåligt när man har cancer. Provade i förrgår en liten bit mjölkchoklad. Blä! Mörk choklad går bättre, inte lika sött. Frukt och bär går hyfsat, bara det också är syrligt.
Jag försöker följa så många kost- och livsstilsråd som möjligt ur boken Maten som skyddar mot cancer av Kerstin Hultén. I fråga om bröd så är det nyttigast om brödet är bakat på fullkorn och dessutom med surdeg. Var bara tvungen att testa ett recept ur boken! Har nyss avsmakat resultatet, verkligen jättegott (fast det smakar nog ännu bättre när smaksinnet fungerar bättre).Det finns bara ett litet aber med surdegsbröd…det tar flera dagar att baka! Jag började göra degen i lördags, därefter har den jäst i tre omgångar. Receptet sa inget om att dela upp degen på flera limpor, så det blev en jättestor limpa som täckte nästan hela bakplåten! Fick dela den i fyra delar för att kunna stoppa i plastpåsar. Ska definitivt baka surdegsbröd igen, men då delar jag degen i två limpor och provar någon häftigare kryddning. Fyra teskedar kumminfrön trodde jag nog skulle smaka lite mer…
Den 23:e juni blir det nästan en heldag på St. Görans för mig. På morgonen är det först mammografi och därefter lungröntgen samt datortomografi av thorax och buk (dvs. ”rutinkontrollerna”). Efter lunch har jag sedan fått en tid med en kirurg (en Sophie, verkar jobba många kvinnor på Bröstcentrum, känns sympatiskt på något vis). Bäst att förbereda en frågelista. Antar att jag inte får reda på operationsdatum innan dess.
Idag var det åter valpkurs på förmiddagen, tredje gången. Jag var nervös att skelettvärken skulle vara besvärande, men det var inget problem. Dagens övningar handlade om inkallning (”hit” och ”stanna”) samt förbud (”nej!”). Har redan hunnit med en skogspromenad med Wilma då vi övade på inkallningen. Hon är så otroligt läraktig! Hon fick gå fritt på spåret i skogen med långlina för första gången. Nästan lite synd att vi inte träffade på någon annan människa eller hund, det gick lite för lätt på övningarna. Får se till att ta promenader vid 18-tiden, då verkar nästan alla hundägare häromkring stryka omkring i skogen.
Så där ja!
Hög på kortison drog jag in till stan i förmiddags för att hinna med ett kort besök på jobbet och därefter äta lunch innan det var dags att ta sig till Radiumhemmet. På jobbet drog jag kopior på mitt förlängda sjukintyg (förra gällde bara till sista maj) och lämnade ett till ekonomitjejerna. Originalet ska F-kassan ha.
Jag bestämde mig för att ta en lunch på egen hand, det blev en smörgås med lax och pepparrot samt en läcker latte på Espressohouse (hörnet Sveavägen/Rådmansgatan) på väg till bushållplatsen. Den här gången tog jag buss 59 till Karolinska, den blir perfekt att ta sen när jag börjar jobba eftersom den stannar på flera ställen längs med Sveavägen. Om det nu inte blir att jag hamnar på uppdrag hos någon kund, då kanske det inte blir lika smidigt att ta sig till sjukhuset. Det märker jag i höst.
När jag var på plats på avd. P53 på Radiumhemmet frågade min behandlingssköterska tack och lov om jag hade kommit ihåg att ta förebyggande medicin inför Herceptin, dvs. Alvedon och Cetirizin (allergimedicin). Det hade jag ju totalt glömt bort! Ingen ko på isen, hon kom med 2 Alvedon samt en spruta med en annan allergimedicin som gavs intravenöst och verkade snabbare. Den blev jag ganska ordentligt trött av, men bara en stund. Jag fick dock vänta en dryg halvtimme innan hon kunde påbörja Herceptindroppet så att medicinen skulle hinna verka.
Det efterföljande Taxoteredroppet gick bekymmersfritt. Jag har börjat få rutin på att bläddra i tidningar med de klumpiga ishandskarna, men nu ska det inte behövas mer.
Idag delade jag också rum med en snubbe, men hans behandling var ganska kort, han kom senare än mig och gick en halvtimme innan jag var klar. Ändå var jag inte där toklänge precis.
Den här gången hade jag bestämt mig för att åka hem på egen hand med buss. Inga problem. Jag åkte buss 3 hela vägen till Slussen, det var mitt i rusningstid och jag ville undvika tunnelbanans gröna linje där det brukar vara knökfullt så dags. Men åker man buss från en ändhållplats är det lätt att få en bra sittplats.
Kom hem såpass sent att det var dags att fixa middag, och jag var jättehungrig! Kortisonet (Betapred) ger ganska duktig aptit har jag märkt, tur att jag bara äter det i tre dagar, och nu är även det sista gången eftersom det är kopplat till Taxotere.
