Veckorna går fort. Imorgon är det dags för silversmideskurs igen. Sjätte gången. Ska börja på en ring med sarginfattning av en sten, en enkel rund bit onyx som jag köpte för en tia. Har tre gånger kvar på kursen, hoppas att jag hinner klart med ringen. Har ju inte riktigt utrustning hemma för att slutpolera mina alster. En trumlare kostar lite för mycket. Ska nog köpa polerstål eller poleragat samt köra polertrissa på borrmaskin.

Något annat som snart är slut är Herceptinbehandlingen. Bara två gånger kvar. Innan näst sista gången är det dags för läkarbesök igen. Då får jag väl veta hur kontrollerna kommer att se ut framöver. Den här gången ska jag träffa ännu en ny läkare, den fjärde hittills på Radiumhemmet (jag träffade också fyra olika kirurger från S:t Görans). Det gör mig inte så mycket att träffa olika läkare, men jag har förstått att en del människor tycker att det är jättejobbigt. På Karolinska jobbar läkarna också med undervisning, därför måste det bli så här.

Först måste jag få klaga lite, bara lite. På sofforna i väntrummet på röntgen på S:t Görans. De är så höga att jag inte samtidigt kan luta mig mot ryggstödet och vila fötterna på golvet. OK, jag är ganska kort, men inte precis dvärg. Det var extra lång väntetid imorse (sen personla eller nåt sånt) så jag hann få ont i ryggen av att sitta där. Men sen hade jag tur! Sköterska lyckades sätta nålen för kontrastvätskan på första försöket! Kanske har mina blodkärl återhämtat sig, det har ju gått över ett halvår sedan jag fick cytostatika, och jag har inte heller lämnat blodprov på några månader.

Nu väntar jag bara på att få kallelse till läkarbesök hos onkologen. Hoppas att jag kan unvika att jaga upp mig, det är ju bara en planenlig kontroll. Men datortomografisvaret kan ju innehålla något otrevligt. Jag ska försöka hålla i minnet att jag nästan fick tjata mig till den här undersökningen. Det hade varit värre om en läkare sagt ”jag vill nog ändå skicka dig på datortomografi” eller nåt i den stilen.

Så här tre veckor efter operationen tycker jag inte att jag har fått upp så mycket rörlighet i vänster arm trots att jag har gjort mina sjukgymnastikövningar i en vecka. Men, det är väl bara att kämpa på, en vacker dag ska jag nog kunna sträcka upp vänster arm mot taket igen.

Jag har en bula med sårvätska stor som en halvt äpple istället för vänster bröst, och den är ganska besvärande och obekväm (i synnerhet i samband med sjukgymnastiken). Kan fortfarande inte använda mjukisprotesen. Ringde till S:t Görans idag för att fråga hur jag ska förhålla mig till bulan, bör den tömmas eller inte? Fick i alla fall en tid imorgon förmiddag hos en läkare som ska titta på den. Om de tömmer den kan jag förvänta mig att det åter fylls på med sårvätska, men förhoppningsvis mindre mängd.

Konditionen är det i alla fall inget fel på. Jag går två promenader nästan varje dag, och märkte idag att det var buslätt att gå upp för en backe i skogen som är rejält brant. Härligt!

Idag var det återbesök hos kirurgen på S:t Görans, 10 dagar efter operationen. Hon plockade bort tejpen över ärret och tyckte att det ser fint ut. Det är väl en smakfråga, själv tycker jag att jag har ett ganska fult ärr tvärs över där mitt vänstra bröst en gång satt. Just nu får ärret luftas. Jag ska växla mellan att tejpa ärret och lufta det i ungefär tre månader så att ärret blir så snyggt som möjligt.

Resultatet av analysen av det som plockades bort (bröst och lymfkörtlar) fick jag också. I bröstet fanns det ingen tumör kvar, utan endast det som utgör förstadium till cancer (kallas något med in situ). Detta visade på att medicineringen har varit mycket effektiv. Ur armhålan hade man plockat bort 12 st lymfkörtlar, och där fanns det inga cancerceller kvar. Låter ju lovande! Återstår att få svar från senaste datortomografin och lungröntgen, men det blir först 3 augusti när jag har återbesök hos onkologen på Radiumhemmet.

Slutligen tömdes en del sårvätska ut. Det var inte så mycket att man absolut behövde tömma, men det var oerhört skönt när det var gjort, ska jag säga! Nu är det således dags att börja med sjukgymnastikövningarna för att få upp rörligheten i vänster arm. Det kan verkligen behövas.

Ganska varmt idag, minst sagt. Tror jag håller mig mest inomhus tills det blir svalare framåt kvällen. Jag är nu ganska svullen runt operationsärret eftersom det har samlats en del sårvätska. Det är också ömt där och jag får tänka mig för innan jag gör vissa rörelser. Imorgon ska jag på återbesök hos kirurgen på S:t Görans, då tömmer de troligtvis ut den sårvätska som har ansamlats. Det blir skönt.

Jag är otroligt glad att jag inte är vänsterhänt, eller att det var höger bröst som drabbats. Då skulle jag vara ganska handikappad just nu! På grund av svullnaden kan jag inte lyfta vänster arm särskilt högt, det är precis så att jag kan nå upp till ansiktet om jag böjer ner huvudet. Jag kan inte heller lyfta särskilt tungt med den, eller hålla emot något. Att öppna fönster (moderna fönster från 2000-talet), vilket är en nödvändighet i värmen, är inte helt enkelt med enhandsgrepp. Tacka vet jag gammaldags fönster!

Håret växer, sakta men säkert. Ännu är det väl mer fjun än hår, men det börjar bli långa fjun, och fler. Jag längtar tills jag efter en dusch faktiskt torkar håret, inte bara torkar huvudet. Det är skillnad! Ögonfransarna och ögonbrynen är inte så snabba. Jag avvaktar med att börja använda kontaktlinser igen tills det finns mer hår runt ögonen. Ögonfransarna behövs för att skydda ögonen mot skräp, och ansiktet ser just nu lite väl naket ut utan mina mörka glasögonbågar.