Återbesök hos onkologen
Idag, i värsta kvalmiga sommarvärmen, var jag på återbesök hos onkologen efter kirurgin. Det handlade om min fortsatta behandling, samt att jag fick svar på datortomografin som gjordes efter avslutad cytostatika i juni.
Jag fick recept på anti-östrogen, Tamoxifen, som jag började med redan ikväll. Läkaren tyckte att det är bäst att ta tabletten på kvällen istället för på morgonen. Vissa kan uppleva lite illamående som biverkning, och då kan det vara skönare att gå och lägga sig än behöva ta sig igenom hela dagen. Sen finns det ju vissa andra olustiga biverkningar som man kan drabbas av, typ värmevallningar och ökad risk för blodproppar. Och en liten, liten risk (vi pratar promille, inte procent) att drabbas av livmodercancer! Någon som avundas mig???
Herceptin ska jag börja med igen i nästa vecka. Infusion via venporten, 30 minuter. Jag kommer att få det var tredje vecka ett bra tag framöver, kanske flera år. Detta beror på att jag har/har haft misstänkta metastaser, och då tar man det säkra för det osäkra. Venporten lär jag i alla fall få dras med i flera år. Inte särskilt kul eftersom den syns så tydligt. Jag har ganska lite underhudsfett på den delen av kroppen (ovanför höger bröst). Det är inte heller så trevligt att det ibland skaver lite kring dosan och slangen som går under huden från dosan upp till en ven mitt på halsen.
Strålning börjar nästa måndag, men redan imorgon bitti ska jag till Karolinska för strålningsförberedelser. Själva strålningen sker på drop-in-tider vilket är behändigt. Jag måste komma ihåg att fråga om det finns tider som är mer populära än andra då man kan få sitta och vänta onödigt länge. Mer om detta efter morgondagens besök.
Datortomografin i juni visade inte på några förändringar varken på pricken på lungan eller förkalkningen på bäckenet. I lung-fallet tolkas detta som att det inte rör sig om en metastas, den borde då ha minskat av medicineringen. Förkalkningen på bäckenet kan dock röra sig om en metastas som har ”stoppats”, en förkalkning på ben försvinner inte. Detta kommer att bevakas framöver. Dagens jobbigaste besked var att man hade sett ”något” på levern som man vill kolla upp med ultraljud. Enligt onkologen är det dock osannolikt att det skulle ha uppstått en metastas på levern under behandlingen som i övrigt har varit så väldigt effektiv. Jag är inte särskilt orolig egentligen, men det hade ju varit mycket skönare att inte ha fått höra detta…
Jag kämpar på med min sjukgymnastik. Det går framåt, långsamt. Nu måste jag kämpa på lite extra fram till nästa måndag. Under strålningen måste jag ligga med vänster arm ovanför huvudet och det är ännu inte helt självklart att jag klarar. Hm. Stretcha, stretcha, stretcha.
Om storlek på primärprotes
Såja, platt igen, bulan med sårvätska borta. Får väl se om det förblir så eller om jag behöver tömma igen. Träffade en annan kirurg idag, hon som opererade mig har semester. Hon jag träffade idag tyckte inte att jag behöver avstå från sjukgymnastik i 5 dagar om det inte är så att det gör extra ont att göra övningarna. Ska testa imorgon. Just nu känns det lite ömt efter tömningen, mer den här gången än förra eftersom känseln börjar komma tillbaka så sakta. Jag ska också massera armhålan och insidan av överarmen där det är som mest ömt i huden så känns det bättre.
Tänkte på en sak som kan vara ett tips till andra som ska operera bort hela bröstet. Direkt efter operationen har man inte hunnit bli svullen ännu, och då ska man välja rätt storlek på primärprotesen (mjukisprotesen). Om man då väljer en som blir lagom stor just då är det troligt att den kommer att vara för stor större delen av tiden som man behöver använda den. När svullnaden väl har lagt sig är det ju ändå dags att skaffa sig den riktiga protesen. Mitt tips är alltså att välja en som är lite för liten. Det hade jag gjort om jag valt idag.
Tre veckor sedan operationen
Så här tre veckor efter operationen tycker jag inte att jag har fått upp så mycket rörlighet i vänster arm trots att jag har gjort mina sjukgymnastikövningar i en vecka. Men, det är väl bara att kämpa på, en vacker dag ska jag nog kunna sträcka upp vänster arm mot taket igen.
Jag har en bula med sårvätska stor som en halvt äpple istället för vänster bröst, och den är ganska besvärande och obekväm (i synnerhet i samband med sjukgymnastiken). Kan fortfarande inte använda mjukisprotesen. Ringde till S:t Görans idag för att fråga hur jag ska förhålla mig till bulan, bör den tömmas eller inte? Fick i alla fall en tid imorgon förmiddag hos en läkare som ska titta på den. Om de tömmer den kan jag förvänta mig att det åter fylls på med sårvätska, men förhoppningsvis mindre mängd.
Konditionen är det i alla fall inget fel på. Jag går två promenader nästan varje dag, och märkte idag att det var buslätt att gå upp för en backe i skogen som är rejält brant. Härligt!
Sjukgymnastik, lätt deprimerande
Började på allvar med sjukgymnastik först igår, 15 dagar efter operationen. I torsdags, under återbesöket hos kirurgen, tömde de ut en del sårvätska. Då måste man göra uppehåll i sjukgymnastiken under 5 dagar (viktigt utropstecken, stod det på sjukgymnastikpapperet). Jag skulle ju precis börja med mina övningar, fick alltså vänta.
Det var också ganska värdelöst att tappa ut sårvätska, ett dygn senare hade lika mycket fyllts på, och det är fortfarande kvar där innanför ärret. Nu får det vara så, kirurgen sa att det inte var så mycket och att kroppen kommer kunna ta hand om det själv. Hoppas bara att det inte tar alltför lång tid. Jag har en bula stor som ett halvt äpple fram på bröstet, det är inte jätteskönt. Inte heller kan jag använda mjukisprotesen (primärprotesen), då blir ”bröstet” totalt sett mycket större än mitt högra riktiga bröst.
Det som är deprimerande så här i början av sjukgymnastiken är att jag i en av de tre övningarna inte ens kan få upp vänster arm till det som är utgångsläge för övningen (övning 3: snöängeln). Har inte gjort den övningen ännu idag, ska bli intressant att se hur snabbt jag blir mer rörlig.
Det är också deprimerande att endast kunna växla mellan två kortärmade skjortor, en grön (se bild nedan) och en omönstrad svart (vaaaarm när solen gassar). Om jag bara får upp vänster arm lite mer kan jag få på mig tröjor som träs över huvudet. Men de ser inte så bra ut på utan bröstprotes, se resonemanget ovan. Ser ut som om jag får hålla mig till mina två skjortor ett tag till. Blä.
Gröna skortan. På bilden rensar jag ogräs och Wilma hjälper till bäst hon kan genom att rycka och dra i allt som jag tar i. Inte så effektivt, kan tilläggas…
Dags att försöka sig på lite sjukgymnastik då. Önska mig lycka till…
Återbesök
Idag var det återbesök hos kirurgen på S:t Görans, 10 dagar efter operationen. Hon plockade bort tejpen över ärret och tyckte att det ser fint ut. Det är väl en smakfråga, själv tycker jag att jag har ett ganska fult ärr tvärs över där mitt vänstra bröst en gång satt. Just nu får ärret luftas. Jag ska växla mellan att tejpa ärret och lufta det i ungefär tre månader så att ärret blir så snyggt som möjligt.
Resultatet av analysen av det som plockades bort (bröst och lymfkörtlar) fick jag också. I bröstet fanns det ingen tumör kvar, utan endast det som utgör förstadium till cancer (kallas något med in situ). Detta visade på att medicineringen har varit mycket effektiv. Ur armhålan hade man plockat bort 12 st lymfkörtlar, och där fanns det inga cancerceller kvar. Låter ju lovande! Återstår att få svar från senaste datortomografin och lungröntgen, men det blir först 3 augusti när jag har återbesök hos onkologen på Radiumhemmet.
Slutligen tömdes en del sårvätska ut. Det var inte så mycket att man absolut behövde tömma, men det var oerhört skönt när det var gjort, ska jag säga! Nu är det således dags att börja med sjukgymnastikövningarna för att få upp rörligheten i vänster arm. Det kan verkligen behövas.
