Taxotere 1…och så lite fotobloggande
Det blev en tidig morgon idag, jag fick åka hemifrån redan före kl. 7 eftersom jag hade behandling kl. 8.30 på Karolinska. På schemat idag stod min första Taxotere-behandling av sammanlagt tre. Jag fick aldrig någon feberreaktion efter gårdagens Herceptin-kur, så jag mådde utmärkt (trots kortison). Hann med att ta några foton med min mobiltelefon innan jag gick in på Radiumhemmet, var i god tid och vädret var toppen! Ska bara föra över bilder från telefon samt digitalkamera så ska kunna publicera dem…vänta…vänta…sådärja:
Tjusiga jag i min fina keps och peruk i tofsar, samt blommande magnoliaträd utanför apoteket Karolinen.
Detta var den kortaste behandlingen hittills, endast 60 minuter, och inga besvär alls under behandlingen eller under resten av dagen. Fick eget rum idag. Det enda som var lite knöligt var att bläddra i inredningstidningarna där jag satt på behandlingssängen. Taxotere kan påverka naglarna, men det kan delvis motverkas genom att man under infusionen har på sig ”ishandskar” vilket innebär iskalla, klumpiga, vadderade tumvantar stora som ugnsvantar. Lyssnade samtidigt på min iPod.
Jag fick också ett nagelvårdskit som delas ut till alla som får Taxotere, fotade innehållet:
Nagelvårdskit med nagelbandsolja, nagelförstärkare, handkräm, nagelfil och goda råd och instruktioner.
Gick förbi bröstmottagningen innan jag åkte hem, men min läkare var inte på plats då. Hon ringde mig några timmar senare med resultat från lungröntgen och datortomografi. Det var lugnande resultat. Varken pricken på lungan eller på beckenet har ändrats i någon riktining. Detta i kombination med att de konstaterade tumörerna i bröst och lymfkörtel har minskat markant gör att det än mindre troligt att de två ”prickarna” är cancermetastaser, utan det är mer troligt att det är något annat ofarligt. Läkaren tyckte att jag inte skulle oroa mig för prickarna.
Läkaren ringde tillbaka bara några minuter efter att vi lagt på. Hon hade nu tittat på mina blodvärden från senaste blodprovet, och ville rekommendera mig att ta en Neulasta-spruta även denna cykel eftersom jag reagerade bra på den tidigare, dvs. mina blodvärden blev inte för höga. Fördelen är att jag löper mindre risk att drabbas av någon infektion. Nackdelen är att ganska få apotek har Neulasta i lager, och jag behöver sprutan innan kl. 10 imorgon bitti. Det blev att sätta sig i bilen och åka till apoteket Karolinen på Karolinska i Solna, en extra utflykt som ändå tar sin tid. Jag passade på att plocka ut mer av några andra mediciner när jag ändå var där. Har nått taket för högkostanadsskydd på receptbelagda läkemedel det här året, men om jag skulle ha betalat fullt pris för samtliga hade jag fått betala följande:
- Neulasta, 1 spruta à 6 mg……12.630 kronor (helt sant!)
- Betapred, 100 tabeletter à 0,5 mg……110 kronor
- Alvedon, 100 tabeletter à 500 mg……49 kronor
Viss skillnad i pris, eller hur?
Idag var Wilmas syrra Leeloo med husse Rolle på besök igen. Småvovvarna busade vilt som vanligt, men när de började lugna ner sig kunde de springa runt tillsammans i huset och till och med gemensamt bära omkring på en leksak. När det var dags för dem att åka hade Wilma hunnit bli ganska trött, och Bjarne lyckades ta följande gulliga bild:
Puss puss syrran! Wilma och Leeloo. Bilden är INTE tagen under vild lek.
Jag tar med några fler bilder som jag inte har publicerat tidigare. Är medveten om att jag inte är så konsekvent, ibland lägger jag ut bilderna på Flickr och länkar in dem, men nu blev det att jag skalade ner dem i Photoshop och publicerade dem direkt till bloggen, således går det inte att klicka på dem för att se bilden större. Ids inte göra om det nu, men ska försöka komma ihåg att istället gå via Flickr framöver.
Wilma och matte myser vid vardagsrumsfönstret. Min snygga keps igen…
Skyldig liten valp har ertappats med att sno mattes trosor när hon duschar.
Det bästa som finns är att ligga i solen på gräsmattan och tugga på något, vad som helst duger.
I hobbyrummet: symaskinsöverdrag och anslagstavla som jag har fixat till.
Hinner äntligen blogga lite…
Har inte hunnit skriva något på hela helgen. Jag har knappt varit inomhus, eller ens hemma så mycket. I fredags var jag på St. Görans för halvtidskontroll med lungröntgen och datortomografi (DT) av lungor och buk. Det tog onödigt lång tid eftersom jag är svårstucken. Röntgensköterskan ville inte ens prova sätta katetern som används för att spruta in kontrastmedel under själva DT-undersökningen. Hon kallade på en annan sköterska som gjorde tre misslyckade försök. Hon i sin tur kallade på en narkosläkare som var duktig, men jag fick vänta en bra stund innan han kom. Då fick de ta in en annan patient emellan, och därefter en akutpatient. Alltså fick jag vänta en bra stund även efter att katetern var på plats. Själva DT-undersökningen går ganska fort, men efteråt måste man sitta och vänta ytterligare 30 minuter tills de tar bort katetern. Kontentan var att jag spenderade hela eftermiddagen där i röntgen-källaren istället för att vara ute i den härliga solen.
Eftersom jag ska opereras på St. Görans är jag kanske lite extra uppmärksam på detaljer där, samt att man med så mycket väntetid hinner se en del. Det första som slår mig är att bland patienterna är det väldigt mycket riktigt gamla människor. Jag kommer nog att ligga kvar där ett par dagar, hoppas att jag inte blir helt omringad av enbart mer eller mindre senila gamlingar! Något som också oroade mig var den syn som mötte mig i korridoren utanför lungröntgen. Där, i korridoren alltså, stod en 6-7 sängar med gamlingar sida vid sida. Jag hoppas innerligt att de väntade på något och inte hade hamnat där av platsbrist! Försökte fråga men fick inget svar alls.
Lördag var jag mycket utomhus med Wilma, hon lekte en hel del med grannhunden Nisse, samt en del grannbarn. Vi hamnade också på fika hemma hos några grannar snett emot, pappan i familjen är lika kaffetokig som Bjarne och några nya bönor samt en aeropress (tror jag det heter) skulle testas. Döttrarna i familjen är dessutom Wilmas storsta fans så det blev succé.
Nästa punkt på schemat lördag kväll var middag hos min syster inne på Söder. Det blev många nya miljöer för Wilma att besöka den dagen. Igår kväll fick hon besöka ytterligare ett nytt hem. Bjarne och jag firade bröllopsdag (vår första) och Wilmas syster Leeloos familj var hundvakt. De bor i Gustavsberg så det var inte så långt att åka. Vi var och åt på samma ställe där vi hade vår bröllopsmiddag, men stället har nya ägare och har totalrenoverats. Från halvsunkigt värdshus till toppfräsch skärgårdskrog. Jag talar om f.d. Grisslinge Värdshus som numera heter Bistraud och ligger vid Grisslinge Havsbad.
Ikväll behöver vi hundvakt igen. Allt kommer på en gång. Bjarnes 14-åriga systerdotter spelar teater och har föreställning ikväll inne i stan. Kvällens hundvakt blir en annan kompis som också bor i Gustavsberg som har två pumis. Det är en något lugnare hundras, blir spännande att se hur det går. Wilma har aldrig träffat just de hundarna. Den yngre av hundarna är en tik som är ett år, det troligtvis blir livat…
Sådär, det blev en hundpromenad innan jag hann skriva klart och publicera det här inlägget. Soligt men inte så varmt idag. Prognosen inför idag sa 20-25 grader, men i dagens DN var de lite försiktigare, 18 och chans till en hel del sol. Men det här är skärgården så det är blåsigare och svalare än i inlandet.
Imorgon är det läkarbesök inför behandling 4. Jag är inte helt fri från förkylningen ännu, så det kan hända att behandlingen måste skjutas upp några dagar. Vi får se. Att min näsa rinner konstant tror jag i alla fall inte enbart beror på förkylningen, utan torra slemhinnor och pollen gör nog sitt till!
Nu är det bara utomhus som gäller
Får passa på att kriva lite nu när Wilma sover sött i husses knä. De här senaste dagarna med underbart vårväder har vi varit utomhus mest hela tiden. Liten valp som inte vill gå in. Det är så härligt att se henne njuta i solen! Idag fick jag besök av mamma som höll koll på Wilma medans jag rensade lite i rabatterna och gödslade.
Jag ska inte skriva så mycket nu ikväll. Det är sent och jag ska upp tidigt imorgon, dags för blodprov och läkarbesök införtredje och sista FEC-behandlingen. Under den kommande cykeln ska jag också på ”halvtids-kontroller”. Först mammografi och sedan datortomografi samt lung- och bukröntgen. Därefter är det dags för den troligtvis tuffare delen av behaningen: Taxotere och Herceptin.
Såja, liten paus för att gå ut med Wilma för en kvälls-tvåa. Direkt in efteråt, det är ju kallt, matte! Nu ska hela gänget gå och sova. Zzzzzz….
Frustrerad och rädd
Allt går inte enligt plan. Läkaren på Radiumhemmet ringde igår och berättade att resultatet från datortomografin visade på vad som eventuellt kan vara en förkalkning i beckenet, vilket i värsta fall kan vara en metastas. Nu är det ju inte alls säkert att så är fallet, men med all den otur jag har haft den senaste tiden är jag benägen att tro det värsta… Läkaren sa att det är mycket ovanligt att bröstcancer skulle ge upphov till en metastas i beckenet. Hur som helst måste man undersöka detta något innan jag kan påbörja behandlingen.
Imorgon ska jag sätta in venporten enligt plan, men på fredag blir det inte behandlingsstart utan jag ska på röntgen och då gör de också en punktion (med lokalbedövning) på detta något i beckenet. Låter läskigt, men sköterskan jag pratade med sa att det inte borde göra så ont efteråt. Bjarne ska skjutsa mig så slipper jag sitta och skumpa på bussen. Förhoppningsvis kan de få resultat redan fredag eftermiddag, min läkare eller sköterska får tjata på de som analyserar provet (det var så sköterskan uttryckte det)… Viktigast är att jag får komma igång med behandlingen så snart som möjligt, främst för mitt psykes skull.
Om det nu är så illa att det är en metastas i beckenet kan jag inte få behandling inom studien, det blir istället standardbehandling vilket innebär 6 cykler med cytostatika och sedan kirurgi samt Herceptin (antikroppar), och därefter strålning. Metastasen behandlas isåfall med ytterligare strålning. Är det (hoppas, hoppas) inte en metastas utan något annat (vad det nu kan vara) kan jag ingå i studien. Oberoende av detta nya ”fynd” behöver jag dock göra ytterligare en biopsi på tumören i bröstet för att kunna ingå i studien, tydligen hade man inte tagit tillräckligt med vävnad vid förra biopsin, det behövs lite extra i forskningssyfte. Naturligtvis går jag med på detta, men är inte glad åt det eftersom jag sist fick blåsor av tejpen som höll fast kompressen (lite allergisk) och ont i armen i flera dagar p.g.a. svullnad/blåmärke. Behandlingen bör komma igång under nästa vecka, hoppas tidigare än nästa fredag.
Det jag känner nu är både frustration och rädsla. Jag var mentalt redo att börja behandlingen på fredag, och relativt lugn i sinnet. Nu finns det åter igen risk att det är mer fel på mig, och jag vet inte när behandlingen ska börja. Det är osäkerheten som är värst. Magen är i totalt uppror, och jag är hur spänd som helst i kroppen. Mamma kom hit igår kväll och höll mig sällskap innan Bjarne kom hem, sedan sov hon över och vi tog en skön promenad i morse. Det behövde jag. Den rädsla jag känner handlar om att en eventuell metastas innebär spridd cancer vilket ju är illa, eller att det kanske är någon annan cancer jag också har, dvs att det inte är kopplat till bröstcancern (jag är inte vän med min livliga fantasi just nu).
Hoppas att jag kan sova ordentligt i natt. Igår natt vaknade jag gång på gång och jag känner mig inte så pigg nu. Efter imorgon är jag rädd att det blir svårare att sova, om venporten (som placeras nedanför nyckelbenet) innebär att jag endast kan ligga på rygg. Blä!
