Uttråkad på KS
I förrgår fick jag till slut ett nytt bröst. Jag kan ju börja med att berätta att det är en betydligt jobbigare operation än att ta bort ett bröst. Nu har jag ju dessutom gjort en operation som inte är den enklaste varianten. Den heter Latissiumusrekonstruktion och innebär att man förutom en expanderprotes flyttar en del av en muskel från ryggen samt en bit hud till det nya bröstet. Alltså har jag nu två färska ärr på framsidan och ett på ryggen som stramar. Lokalbedövning var tredje timme gör att det i alla fall inte gör ont. Men att ligga ner i sängen på rygg för att sova är allt annat än skönt. Och så har jag inte heller varit särskilt trött. Fast nu efter frukosten känner jag mig ändå lite mosig. Bara jag håller mig vaken hela dagen kanske jag kan sova i natt.
Jag blir utskriven tidigast på måndag, kanske först på tisdag. Innan jag få åka hem måste jag t ex klara av att lägga mig ner i en vanlig säng. Helt omöjligt just nu, men jag har redan börjat med sjukgymnastik så det ska snart förändras. Jag har också dränage. Framförallt såret på ryggen kommer det mycket sårvätska från, vilket är väntat. Dränagen måste också kunna tas bort innan jag skrivs ut.
Har haft tur med rumskamrat, en tjej i min egen ålder som har gjort en liknande operation, fast samtidigt tagit bort de egna brösten i förebyggande syfte.
Nu ska jag göra dagens första ”träningspass”. Och som rubriken antyder, man blir snabbt uttråkad. Ikväll ska jag hyra tv (nej, det ingår inte).
Tre år, elva dagar
Idag är det exakt tre år sedan jag upptäckte knölen (för nya läsare: ja, det var bröstcancer). Tiden går och själva sjukdomen börjar kännas avlägsen. Men det går aldrig att glömma. Jag är märkt för livet. Ena bröstet saknas fortfarande, men om exakt elva dagar har jag precis fått ett nytt. Detta men är dock inte det värsta. Värst är lymfödemet i vänster arm. Det blir jag aldrig av med. Och nu har det precis blivit värre. Jag har hittills inte varit särskilt svullen i handen, men när jag i mellandagarna fick en menstruation blev handen riktigt svullen, och det vill inte försvinna. Kanske gör den varma, torra inomhusluften att det blir värre. Jag får gå omkring med tanktop för att inte svettas. Men maken går nog aldrig med på att ha det svalare.
Så…om elva dagar alltså. Nu börjar det bli lite nervöst. Hur kommer det att kännas? Gör det ont? Blir det snyggt? Och jag slipper äntligen mina slitna protes-BH! Jipee! Jag kommer antagligen att få ligga 3-4 nätter på sjukhuset med dränage, det blir en del sårvätska vid det här ingreppet. Ska ladda med lite film och annan underhållning på paddan. Undrar om de har wifi på KS? Nu på onsdag får jag mer info vid inskrivningen.
Nej, nu måste jag nog ge min underbara lilla Wilma lite mat, och även laga något till människorna 
Ett år senare (en av många milstolpar)
Det finns ganska många milstolpar under cancerresan. Nu är det ganska precis ett år sedan jag avslutade strålbehandlingen. Sedan några månader tillbaka tycker jag att jag även psykiskt är återställd. Fortfarande i våras kunde jag drabbas av ångest av bara lite ryggont, men nu reagerar jag nog inte annorlunda än någon annan. Jag har också börjat springa lite vilket kan verka banalt, men för någon som har varit sjuk är det en enorm triumf att kunna det. Det är också ett sätt för mig att motionera och samtidigt umgås med Wilma. Springer jag i skogen kan jag ha henne med på spårlina. Fast nu börjar det bli både för mörkt och för kallt…
En annan milstolpe är att jag idag ringde till Radiumhemmet för att få remiss till att plocka bort venporten. det är lite kö, men kanske kan jag bli av med den i december. Det är ett mindre ingrepp än att sätta in den, det behövs bara ett mindre snitt för att dra ut den, och jag antar att de inte behöver skära på halsen vilket var det jobbiga vid insättningen.
I nästa vecka ska jag också träffa en plastikkirurg för bedömning inför rekonstruktion. Det känns också som en viktig milstolpe, även om det troligtvis inte kan bli av förrän nästa höst. Huden behöver återhämta sig ordentligt efter strålbehandlingen, två år är tydligen rekommendationen. Sedan är frågan vilken typ av rekonstruktion som är lämplig. Får se vad hon (kirurgen) säger.
Dagens Etsyfavorit: Trophies
Återbesök efter strålbehandling
Idag var det så äntligen dags för återbesök hos onkologen efter avslutad strålbehandling. Det kändes lite som en milstolpe. Nu ska jag inte på läkarbesök förrän nästa år. Som vanligt fick jag lämna blodprov en timme före besöket. Hade jobbdatorn med mig så jag satt i caféet på Radiumhemmet och jobbade under väntetiden.
Mitt blodvärde är fortfarande lite lågt. Det var egentligen det enda anmärkningsvärda. Broccoli och spenat innehållet mycket järn, så det kan jag gärna äta extra mycket av. På måndag ska jag ta ett extra blodprov på morgonen för att kolla järnvärdet, det bör man ta före kl 10. Jag ska då också passa på och ta vaccinet mot nya influensan. De erbjuder det till patienter på Radiumhemmet, så får jag det tidigare än via jobbet (vilket skulle bli tidigast vecka 46).
Jag kommer att få Herceptin var tredje vecka fram till ungefär maj eller juni. Räknade lite snabbt i kalendern, jag slipper åka dit under jul- och nyårsveckorna. Skönt! Frågade också om när det kan bli aktuellt med rekonstruktion. Man gör det inte under pågående Herceptinbehandling, och helst väntar man ytterligare ett år efter det. Framåt försommaren år 2011 alltså.
Nu tycker Wilma att jag har suttit här länge nog. Dags att busa lite innan läggdags!
Den 6 juli gäller det!
Spenderade gårdagen på S:t Görans sjukhus och på stan. På morgonen var det mammografi och lungröntgen + datortomografi thorax och buk. Mammografin har jag resultat från. Tumören i bröstet är inte helt borta men den har minskat rejält och är idag c:a 1×2 cm, oregelbunden form. Jag kan inte själv känna den trots att jag vet var den sitter, och då har jag ändå bara B-kupa.
Inför datortomografin krävdes det även den här gången att olika sköterskor för att få dit möjängen som kontrastmedlet ska sprutas in genom. Efter två misslyckade stick på handen och handleden fick den mest erfarna av sköterskorna dit den i höger armveck. Så himla skönt eftersom det då inte känns när kontrastmedlet rinner in i venen. På handens ovansida hade varit näst intill outhärdligt!
Efter sejouren i den iskalla röntgenkällaren hade jag 3,5 timmar att vänta innan besöket hos kirurgen. Åt lunch i Västermalmsgallerian, promenerade runt lite men kom fram till att det var för varmt. Åkte då till Gallerian och åt yoghurtglass (sockerfri) med hallon, spanade i några butiker, och sedan tillbaka till S:t Görans igen.
Operationsdatum blir 6 juli, alltså om tolv dagar från idag. Kirurgen jag träffade var en ganska ung tjej, några år yngre än jag. Hon var väldigt trevlig och gav ett lugnt och kompetent intryck, men det blir inte hon som opererar mig utan en annan kvinnlig kirurg som jag ännu inte har träffat. Den information jag fick om operationen tyckte jag var bra, och det känns inte så dramatiskt. Hela bröstet och en del lymfkörtlar plockas bort, och det blir inte direkt rekonstruktion. Vårtgården plockas alltid bort när man tar hela bröstet, och lymfkörtlarna plockas bort via samma snitt, dvs de skär inte också i armhålan.
Direkt rekonstruktion hade jag teoretiskt kunnat göra, men för min del finns det två skäl till att inte göra det. För det första opereraras jag i semestertider, och plastikkirurgen finns inte tillgänglig förrän två veckor efter min operation. Man vill inte gärna skjuta på operationen eftersom det då går för lång tid efter avslutad medicinering, med risk för att tumören börjar växa igen. Det andra skälet till att vänta med rekonstruktionen är att strålningen gör att den inopererade protesen ofta delvis förstörs så att man måste göra om rekonstruktionen. Därmed innebär direkt rekonstruktion inte att man slipper en operation till. Så det får bli en extern protes tills vidare med tillhörande special-bh.
Jag har inte fått exakta tider för allt ännu, men på operationsdagen antar jag att jag ska infinna mig på S:t Görans tidigt på morgonen, och jag får åka hem redan vid lunch dagen efter om inget oförutsätt inträffar. Förhoppningsvis kan dränageslangen dras redan innan jag åker hem. Förbandet kommer att sitta tejpat på huden ganska länge. Jag sa till om att jag har haft problem med att vanlig tejp som de använder ger mig utslag redan efter några timmar, hoppas att de kan hitta ett snällare alternativ.
Under nästa vecka blir det ett möte med narkosläkare, kallelse kommer i brevlådan. Det blir också lite fler blodprover då. Fram till opertionen ska jag själv nu fokusera på att hålla mig frisk!
När jag satt i väntrummet på bröstmottagningen kom en syster fram till mig som jag träffade de första gångerna jag var på Bröstcentrum på Drottninggatan. Hon kände igen mig trots peruken nu fem månader senare (peruken är inte så lik mitt eget hår). Jag antar att jag då nämde att jag hade börjat blogga, hon berättade nämligen att hon hade varit in och kikat lite på min blogg. Kul!
Dags att gå och sova nu. Har varit ganska trött idag, det har varit varmt. Kanske är jag också lite anemisk, det finns ju en risk.
