Arkiv för: Radiumhemmet
Nervös inför morgondagen
Jag är helt klart mer nervös än vanligt inför morgondagens läkarbesök på Radiumhemmet. Det är bara uppföljning, men jag har ju gjort en datortomografiundersökning som jag får svar på imorgon. Då är det väl inte så konstigt att jag är nervös, med tanke på att jag tidigare inte har fått helt lugnande besked efter sådana undersökningar. Och nu har det gått mer än ett halvår sedan jag slutade med cyto.
De senaste veckorna har jag från och till haft lite (pyttelite) ont i höger skinka. Det har med största sannolikhet att göra med mina besök i gymet, men eftersom jag har en liten förkalkning på bäckenet (som kan men inte behöver vara en skelettmetastas) på höger sida så får det hjärnspökena att leva rövare. Nu idag har jag också lite ont i ryggen (gymmade senast i förrgår), vilket under andra omständigheter inte skulle beröra mig ett dugg, men som jag nu blir helt fixerad på.
Bjarne ska i alla fall följa med mig till läkaren imorgon. Det känns bra. Så kan han plocka upp bitarna om det (peppar peppar) skulle vara så att jag får ett dåligt besked. För om jag får ett dåligt besked nu är det riktigt dåligt, det skulle innebära att Herceptin och Tamoxifen (anti-östrogen) inte har haft avsedd effekt. Då är jag ganska skruvad…
Återkommer imorgon, förhoppningsvis betydligt lättare i sinnet. Och med lite tur med mindre tinnitus.
Lockarna kommer
Sakta men säkert. Nu ligger inte håret helt platt trots vax längre. Det börjar också bli mörkare vid rötterna. Börjar faktiskt kännas som en medveten frisyr, inte bara jättekort hår.
Fick Herceptin idag. Det är egentligen en ganska avkopplande aktivitet. Den här gången och förra har jag haft med mig min stickning (har en sjal i mohair på gång). Hinner inte sticka så mycket hemma, men under behandlingen får jag vara i fred och kan sticka fokuserat. Ingen hyperaktiv Wilma.
Igår morse tog jag influensavaccinet (nya influensan), även detta på Radiumhemmet. Det enda jag har märkt hittills förutom trötthet (vilket inte behöver ha att göra med vaccinet) är att det var ömt på överarmen ett tag. Bättre nu. Efter att ha tagit så många blodprov kändes sticket vid vaccinationen knappt alls.
Håller just nu på och synkar över mer eller mindre alla mina CD-skivor till min iPod nano. Det får plats en hel del i den söta lilla prylen… Det är skönt att lyssna på musik när jag sitter på motorvägsbussen till och från jobbet. Eftersom jag ofta är trött blir det inte att jag orkar läsa lika ofta nu som förut, utan blundar till musiken i mina lurar.
Återbesök efter strålbehandling
Idag var det så äntligen dags för återbesök hos onkologen efter avslutad strålbehandling. Det kändes lite som en milstolpe. Nu ska jag inte på läkarbesök förrän nästa år. Som vanligt fick jag lämna blodprov en timme före besöket. Hade jobbdatorn med mig så jag satt i caféet på Radiumhemmet och jobbade under väntetiden.
Mitt blodvärde är fortfarande lite lågt. Det var egentligen det enda anmärkningsvärda. Broccoli och spenat innehållet mycket järn, så det kan jag gärna äta extra mycket av. På måndag ska jag ta ett extra blodprov på morgonen för att kolla järnvärdet, det bör man ta före kl 10. Jag ska då också passa på och ta vaccinet mot nya influensan. De erbjuder det till patienter på Radiumhemmet, så får jag det tidigare än via jobbet (vilket skulle bli tidigast vecka 46).
Jag kommer att få Herceptin var tredje vecka fram till ungefär maj eller juni. Räknade lite snabbt i kalendern, jag slipper åka dit under jul- och nyårsveckorna. Skönt! Frågade också om när det kan bli aktuellt med rekonstruktion. Man gör det inte under pågående Herceptinbehandling, och helst väntar man ytterligare ett år efter det. Framåt försommaren år 2011 alltså.
Nu tycker Wilma att jag har suttit här länge nog. Dags att busa lite innan läggdags!
Yihaaa! No more strålning!
Alldeles fantastiskt skönt. I morse var jag på min 25:e och sista strålbehandling på Karolinska. Jag önskar bara att jag hade kommit på tidigare att gå vid halv nio på morgonen istället för vid två på eftermiddagen. Det var mycket kortare kö! Men men, nu spelar det faktiskt ingen roll.
En annan positiv sak är att jag inte har blivit särskilt öm på det strålade området. Jag har inga problem med att använda BH och protes. Det har de senaste dagarna börjat sticka en aning i huden, som en mycket lätt solbränna. Inte mer än så. Huden är också lätt rosa. Nu får jag äntligen tvätta bort det lila vertikala strecket. Fabulous! Jag kan också gå och prova ut en till BH, skulle verkligen behöva en svart!
Håret växer, men ännu är det så kort att det inte har en egen form. Jag längtar nu efter att det blir så långt att jag kan dra fingrarna genom det. Apropå hår så har jag blivit lite luden i ansiktet (kinder och haka), jag tror att det är en biverkning från anti-östrogenet. Bara det inte blir mer än det är nu så är det inte besvärande.
Nedräkning
Och så har jag bara fyra gånger kvar på strålbehandlingen. Idag kom jag dit vid 14-tiden, och det var rejäl kö. Fick vänta drygt en och en halv timme! De första två veckorna var det jättebra att komma vid 14-tiden, men inte nu. Resterande dagar ska jag välja andra tider. Rummet stänger kl 18 numera, så imorgon tar jag strålning efter Herceptin-kuren som är vid 15. Därefter ska jag försöka ta mig dit tidigt på morgonen istället. Även om det är kö så tror jag inte att det är 90 minuters väntetid.
