Fyrtio plus 2
Nu har jag hunnit bli fyrtio år och två dagar. Är det fyrtio plus? I lördags var det den stora dagen, och vi firade med grillkalas på en varm och solig altan. Som framgår av följande bild så är det inte alls så dumt att fylla jämt om man älskar blommor:
Utöver blommor fick jag ett flertal presentkort på några av mina favoritbutiker: Konrad Wahlström och Clas Ohlson. Nu ska jag skaffa verktyg för att kunna göra ringar, och även skaffa silver till de projekt som jag tar tag i nu när silversmidet börjar igen den 4:e september.
Idag var jag på återbesök hos onkologen på Radiumhemmet. Första besöket efter de undersökningar som gjordes efter avslutad Herceptin-behandling. Jag fick alltså svar på både datortomografi och skelettscintigrafi, samt blodprov. Allt såg bra ut! Läkaren tyckte att jag nu kan betrakta mig som frisk. Det är förvisso inte samma sak som att blåsa faran över, men ändå en mentalt viktig milstolpe.
Nästa återbesök blir c:a i februari, då bara med blodprov. Datortomografi kanske blir aktuellt igen framåt nästa sommar. Jag kan nu också plocka ut venporten. Det gör de på Karolinska, jag ska bara ringa när jag har bestämt mig. Rekonstruktion kan bli av nästa höst, onkologen skulle ordna så att jag får remiss för det.
Snart slut med både silversmide och Herceptin
Veckorna går fort. Imorgon är det dags för silversmideskurs igen. Sjätte gången. Ska börja på en ring med sarginfattning av en sten, en enkel rund bit onyx som jag köpte för en tia. Har tre gånger kvar på kursen, hoppas att jag hinner klart med ringen. Har ju inte riktigt utrustning hemma för att slutpolera mina alster. En trumlare kostar lite för mycket. Ska nog köpa polerstål eller poleragat samt köra polertrissa på borrmaskin.
Något annat som snart är slut är Herceptinbehandlingen. Bara två gånger kvar. Innan näst sista gången är det dags för läkarbesök igen. Då får jag väl veta hur kontrollerna kommer att se ut framöver. Den här gången ska jag träffa ännu en ny läkare, den fjärde hittills på Radiumhemmet (jag träffade också fyra olika kirurger från S:t Görans). Det gör mig inte så mycket att träffa olika läkare, men jag har förstått att en del människor tycker att det är jättejobbigt. På Karolinska jobbar läkarna också med undervisning, därför måste det bli så här.
Herceptin: åtta papperstranor
Besök på PRO idag igen. Alltså Radiumhemmet menar jag. Ibland känner jag mig så otroligt ung när jag är där. 40-årskrisen är långt borta. Små vithåriga tanter med all tid i världen står och småpratar med damerna i kassan, samtidigt som jag står och trampar eftersom jag är sen. SL-och-snö-går-inte-ihop-sen.
Men jag bråkade också lite med damen i kassan. Det blir så struligt med att få frikort när vissa läkarbesök faktureras istället, och de kan inte se i ”systemet” att jag har betalat. På Thorax har de ingen kassa, så därifrån fick jag faktura. Alltså kom jag idag upp i högkostnadsbeloppet (900 kr) men fick betala utöver det. För att fixa detta måste man till huvudkassan på Karolinska, i huvudbyggnaden. Ett litet problem bara. Den stänger kl 14! Mina behandlingstider är normalt 14.30. Måste jag gå ännu tidigare från jobbet nästa gång för att kunna fixa detta och slippa betala en gång till trots att jag borde ha fått frikort redan nu. Det här systemet måste kunna förbättras. Med rätt IT-stöd så…
Nu vet jag hur lång en Herceptinbehandling är. Åtta papperstranor. Det är så många jag hann vika under de 30 minuter jag fick medicinen idag. Därefter två till när koksaltet gick. Varför vika papperstranor? Jo, vi ska ha ett kundevenemang på jobbet i övermorgon. Temat är japanskt (sushi, te, Wii), och som dekoration ska vi hänga papperstranor, massor med papperstranor, från taket. Gissa vem som (huvudsakligen) viker dem? Jo, just det. Jag.
Allt bra på DT:n
Samtal från läkaren, allt såg bra ut (eller i alla fall oförändrat) på datortomografin. Bye bye tinnitus!
Inget DT-svar ännu
Läkarbesök tidigare i morse men inget svar på DT ännu. De hade inte hunnit skicka det från S:t Görans. Läkaren skulle be dem faxa över det så ringer hon mig förhoppningsvis senare idag. Då sitter jag på jobbet så vete sjutton hur jag hanterar det om jag får höra något dåligt…
