Veckorna går fort. Imorgon är det dags för silversmideskurs igen. Sjätte gången. Ska börja på en ring med sarginfattning av en sten, en enkel rund bit onyx som jag köpte för en tia. Har tre gånger kvar på kursen, hoppas att jag hinner klart med ringen. Har ju inte riktigt utrustning hemma för att slutpolera mina alster. En trumlare kostar lite för mycket. Ska nog köpa polerstål eller poleragat samt köra polertrissa på borrmaskin.

Något annat som snart är slut är Herceptinbehandlingen. Bara två gånger kvar. Innan näst sista gången är det dags för läkarbesök igen. Då får jag väl veta hur kontrollerna kommer att se ut framöver. Den här gången ska jag träffa ännu en ny läkare, den fjärde hittills på Radiumhemmet (jag träffade också fyra olika kirurger från S:t Görans). Det gör mig inte så mycket att träffa olika läkare, men jag har förstått att en del människor tycker att det är jättejobbigt. På Karolinska jobbar läkarna också med undervisning, därför måste det bli så här.

Besök på PRO idag igen. Alltså Radiumhemmet menar jag. Ibland känner jag mig så otroligt ung när jag är där. 40-årskrisen är långt borta. Små vithåriga tanter med all tid i världen står och småpratar med damerna i kassan, samtidigt som jag står och trampar eftersom jag är sen. SL-och-snö-går-inte-ihop-sen.

Men jag bråkade också lite med damen i kassan. Det blir så struligt med att få frikort när vissa läkarbesök faktureras istället, och de kan inte se i ”systemet” att jag har betalat. På Thorax har de ingen kassa, så därifrån fick jag faktura. Alltså kom jag idag upp i högkostnadsbeloppet (900 kr) men fick betala utöver det. För att fixa detta måste man till huvudkassan på Karolinska, i huvudbyggnaden. Ett litet problem bara. Den stänger kl 14! Mina behandlingstider är normalt 14.30. Måste jag gå ännu tidigare från jobbet nästa gång för att kunna fixa detta och slippa betala en gång till trots att jag borde ha fått frikort redan nu. Det här systemet måste kunna förbättras. Med rätt IT-stöd så…

Nu vet jag hur lång en Herceptinbehandling är. Åtta papperstranor. Det är så många jag hann vika under de 30 minuter jag fick medicinen idag. Därefter två till när koksaltet gick. Varför vika papperstranor? Jo, vi ska ha ett kundevenemang på jobbet i övermorgon. Temat är japanskt (sushi, te, Wii), och som dekoration ska vi hänga papperstranor, massor med papperstranor, från taket. Gissa vem som (huvudsakligen) viker dem? Jo, just det. Jag.

Samtal från läkaren, allt såg bra ut (eller i alla fall oförändrat) på datortomografin. Bye bye tinnitus!

Läkarbesök tidigare i morse men inget svar på DT ännu. De hade inte hunnit skicka det från S:t Görans. Läkaren skulle be dem faxa över det så ringer hon mig förhoppningsvis senare idag. Då sitter jag på jobbet så vete sjutton hur jag hanterar det om jag får höra något dåligt…

Jag är helt klart mer nervös än vanligt inför morgondagens läkarbesök på Radiumhemmet. Det är bara uppföljning, men jag har ju gjort en datortomografiundersökning som jag får svar på imorgon. Då är det väl inte så konstigt att jag är nervös, med tanke på att jag tidigare inte har fått helt lugnande besked efter sådana undersökningar. Och nu har det gått mer än ett halvår sedan jag slutade med cyto.

De senaste veckorna har jag från och till haft lite (pyttelite) ont i höger skinka. Det har med största sannolikhet att göra med mina besök i gymet, men eftersom jag har en liten förkalkning på bäckenet (som kan men inte behöver vara en skelettmetastas) på höger sida så får det hjärnspökena att leva rövare. Nu idag har jag också lite ont i ryggen (gymmade senast i förrgår), vilket under andra omständigheter inte skulle beröra mig ett dugg, men som jag nu blir helt fixerad på.

Bjarne ska i alla fall följa med mig till läkaren imorgon. Det känns bra. Så kan han plocka upp bitarna om det (peppar peppar) skulle vara så att jag får ett dåligt besked. För om jag får ett dåligt besked nu är det riktigt dåligt, det skulle innebära att Herceptin och Tamoxifen (anti-östrogen) inte har haft avsedd effekt. Då är jag ganska skruvad…

Återkommer imorgon, förhoppningsvis betydligt lättare i sinnet. Och med lite tur med mindre tinnitus.