Vi är så stolta!
Wilma sover nämligen helt själv i sin hundsäng. Det är första gången hon gör det så länge och utan gnälliga protester. Husse och matte kan göra människosaker i lugn och ro. Bjarne kan äntligen jobba lite. Jag passade på att prova peruken igen. Med glasögon, utan smink och utan hårband som håller ner och bakåt en del av perukhåret ser jag ut som en dragqueen! Hoppas att jag vänjer mig. Om jag behöver använda peruk så länge att jag kan plocka ut en andra peruk framåt vintern satsar jag nog på en kortare peruk. Men vi får se hur mycket jag faktiskt använder peruk. Den är inte jättebekväm ens när jag har den i det lösaste läget. Och det är klart varmare än att ha eget hår med volym. När jag väl börjar jobba kommer jag att storkna om jag hamnar i varma lokaler. Får väl alltid bära omkring en scarf i handväskan som plan B.
Har nu fått en ”personlig handläggare” på F-kassan. Hon ringde härom dagen. En av de saker hon sa är att de har skärpt reglerna kring hur mycket man kan jobba när man är sjukskriven. Endast 25%, 50%, 75% eller 100% är möjliga. Det lilla jag kan komma att jobba är långt ifrån 25%, så det får bli att jag rapporterar de timmar jag jobbar i klump efter att sjukskrivningen är slut.
Det blev ett hopp mellan att jag började skriva detta och nu. Wilma kräver mycket uppmärksamhet. Hon är verkligen en bebis, bara 9 veckor gammal. När jag skulle laga middag var hon mycket krävande, ville ha ständig uppmärksamhet. Efter mycket om och men fick jag ihop maten, sedan låg hon i knät när jag åt. Bjarne var på spinning, så hon var på mig hela tiden. Vid 22-tiden, efter att hon hade sovit en bra stund, tog vi ut henne på en promenad för att trötta ut henne. Nu är vi inne och leker, fröken är inte trött än. Suck. Men hon får leka så länge hon har energi så kanske vi får sova lite längre imorgon bitti…
Mitt liv med knähund
Ska försöka enhandsblogga lite igen. Det är inte lätt med en 9 veckor gammal valp som varje vaken minut vill ha en lekkamrat, och resten av tiden (typ 18 timmar per dygn) ska hon prompt sova i knät! Hon lärde sig ruskigt fort att klättra upp i knät, trots att hon fortfarande inte är större än en chihuahua (en vuxen sådan). När hon som nu ligger i knät när jag sitter vid datorn behöver jag hålla i henne med en hand. Tyvärr är det just nu vänster hand som är ledig att skriva med. Knivigt värre…
Idag har vi varit ute en liten stund, Wilma utforskade närområdet ända bortom carportlängan! Igår blåste det däremot kallt, då ville lilla fröken in direkt vi tog ut henne, så det fick bli tidningen istället. Hon är också lite dålig på att äta. Om hon får en foderbit serverad på golvet tar hon den gärna och springer iväg till en trasmatta där det är mysigt att ligga och äta. Men att äta direkt ur matskålen är inte lika kul. Vi ska testa att köpa ett annat foder än det uppfödaren skickade med. Tydligen var det en hit med syster Happy.
Det har nu hunnit bli dag 7 i andra FEC-cykeln. Även den här gången har det hittills varit tuffast dag 5 och 6. Tinnitus och trötthet, samt att jag var trögare i magen än sist vilket ger en form av illamåendekänsla. Det sticker också i slemhinnorna i näsan vilket är obehagligt. Igår la jag mig till och med ner och vilade ett par gånger. Inte så konstigt med tanke på hur intensivt det blir med Wilma. Idag är jag i alla fall piggare. Kände för en stund sedan att det gjode lite ont i bröstet. Undrar om det är tecken på att cytostatikan verkar? Oavsett så tycker jag att det har hänt en hel del redan. Jag har i princip inte alls ont i vänster arm längre. Låg en längre stund på vänster sida i sängen utan problem. Kan också nämna att jag utan problem sover på höger sida, venporten ger inga besvär.
Imorgon är det dags för första blodprovet i den här cykeln. Kanske behöver jag inte tre mellanprov varje cykel, men eftersom mina blodvärden sjönk senare än vanligt sist vill de se om det är likadant nu. Följande cykler kanske det räcker med blodprov när man förväntar sig att blodvärdena börjar återhämta sig.
I måndags stod det inklippning av peruken på schemat, så jag begav mig till Fruängen igen. Jag har nu varit dit tre gånger, och vädret har varit riktigt ruggigt alla gångerna. Bara en observation. Peruken är nu uttunnad uppe på huvudet och kring ögonen så att den inte längre känns som en björnskinnsmössa. Men bekväm vill jag inte påstå att den är. Inte heller känns det som att jag är jag när jag har den på. Korkskruvar är jag, inte ”Hollywood-svall”. Jag får väl se hur mycket jag faktiskt använder den. Inte hemma i alla fall, peruker är INTE valpvänliga. Det blir kanske mest när jag börjar jobba igen och håret ännu inte har nått frisyrlängd.
Sista dagen i den här cykeln ska det vara tjejmiddag på jobbet. Jag funderar på att haka på, sist mådde jag ju riktigt bra den dagen. Får bara tänka på att välja mat som är snäll mot magen, fisk kanske? Apropå mat…det är ju våffeldagen idag. Guuuuud vad jag blev sugen på våfflor när de nämnde det på radion nyss. Tyvärr har vi inget våffeljärn…
Nu behöver jag äta något. Frågan är vad jag ska göra med Wilma som har ockuperat mitt knä. Dumpa henne i Bjarnes knä kanske? He he…
FEC-cykel 2 är igång
Så var det redan dag 3 i den andra FEC-cykeln. har inte hunnit skriva något ännu, vilket naturligtvis helt och hållet är Wilmas fel! Och nu försöker jag blogga med henne i knäet, ursäkta alla felstavningar och liknande men jag har bara en ledig hand…
I torsdags hade jag behandlingstid på Radiumhemmet kl 11.15. Jag hade tagit reda på vilken buss jag skulle ta för att komma fram kl 11.00, men bestämde mig sedan för att ta en buss 10 minuter tidigare hemifrån. Resultatet blev dock att jag var framme 25 minuter tidigare, vilket var i tidigaste laget… I väntrummet den här gången var det flera andra personer, och jag var nog den enda som var under 60 år. En av patienterna hade till och med rullator!
Min behandlingssköterska Lillemor var ledig, så en annan som heter Eva tog hand om mig. Hon var också riktigt trevlig och vi pratade en hel del, hon var ganska ny där på avd. P53. Den här gången fick jag dela rum med en annan patient, en kvinna som kanske var 10-15 år äldre än jag. Hon var klar lite före mig och kom då fram och pratade med mig och mamma (som hade kommit då) eftersom hon hade hört vad vi pratat om. Hon hade samma typ av cancer som jag och var en av de första som fick ingå i studien som jag inte kom med i. Nu var hon inne på sin FEC efter operationen. Det hon specifikt kommenterade var tröttheten, att den kan bli värre för varje behandlingscykel, oavsett i vilken ordning man får FEC och Taxotere. Anledningen är att kroppen tar stryk av all cytostatika. Hennes naglar hade också blivit torra och spruckit under Taxotere-behandlingen.
Biverkningarna hittills i cykeln har inte varit så betungande. Ännu mindre tendens till illamående sedan sist, vilket jag antar beror på mindre nervositet och att jag har haft fullt upp med annat. Magen kom igång redan på morgonen dag 2, så jag har kunnat ta det lugnare med laxerdropparna. Har också bara tagit en utifall-att-tablett första kvällen. Sista dan iden här cykeln ska det vara tjejmiddag på jobbet, tror att jag ska passa på att träffa gänget då, men ta det llugnt med vinet!
Nu har jag nått en punkt då jag inte har särskilt mycket hår kvar, peruken ska klippas in först på måndag, och linser funkar inte p.g.a. torra ögon. Jag har således tre olika looks att tillgå:
- Gollum-med-glasögon
- Skurkäring-med-glasögon
- Hollywoodstjärna-med-glasögon (eller vampig sekreterare)
Ett betydligt mer utförligt Wilma-inlägg kommer om en stund, jag ska välja ut bilder och anpassa dem först. Och kanske en filmsnutt på underverket kan vara intressant? Det kan också hända att jag måste gå ut med henne innan jag kan fortsätta.
…ledsen, hinner inte idag. Det är alldeles för full fart på fröken för att jag ska ha tid vid datorn!
Fredag den 13:e
Dagen började ganska lugnt, och jag funderade på att kanske baka bröd. Men vid halv elva ringde en syster från Radiumhemmet och sa att blodprovet jag lämnade igår tyvärr hade koagulerat därför att transporten från Gustavsberg hade blivit försenad. Alltså fick jag skynda mig iväg till Karolinska och lämna nytt blodprov, labbet där stänger halv två på fredagar så jag hade inte hela dagen på mig. Bestämde mig då för att gå lite på stan efteråt, bäst att passa på när jag fortfarande både ser normal ut och känner mig normal.
Jag hittade ytterligare en sjal på Åhléns, kvadratisk i bomull med vit botten och mönster i beige, rosa och vinrött. Den blir lagom varma sommardagar eftersom den är både ljus och tunn. Köpte också ett par hårband att använda med peruken i svart och cerise. En snygg t-shirt blev det också från MQ eftersom jag hade en bonuscheck.
När jag gick på stan ringde en syster igen från Radiumhemmet med resultat från blodprovet, eftersom det var det sista av de tre mellanproverna. De vita blodkropparna var nästan uppe på normal nivå, men ett annat värde (kommer inte ihåg namnet eftersom jag inte kände igen ordet) var fortfarande lite lågt, vilket innebär att jag fortfarande är infektionskänslig och ska fortsätta använda sunt förnuft, dvs. undvika hostande och snörvlande människor, tvätta händerna osv. Blodvärdena har troligtvis återhämtat sig i tid för nästa behandling om 6 dagar från idag.
I morse såg jag fortfarande inga tecken på att håret på huvudet hade börjat lossna, men nu på eftermiddagen lossnade det fler än bara ett par hårstrån när jag provade peruken, så det är väl dags. Jag är på dag 16 i första FEC-kuren idag. När håret verkligen börjar ramla av måste jag nog gå omkring med sjal hemma som samlar upp håret när det lossnar, annars kommer det att ligga hår precis överallt! Tack och lov att det är rejält kort…
Jag kanske bakar bröd i helgen istället. Saken är den att jag håller på och läser en bok som heter ”Middag med Mr Latte” av Amanda Hesser. Hon är matskribent och hela boken handlar egentligen om mat, med anekdoter från hennes liv i New York (som alla handlar om matlagning eller restaurangbesök) blandat med en massa läckra recept. Varje gång jag läser blir jag sugen på att antingen laga mat (och då prova något nytt) eller baka. Tur att jag har god aptit.
Shoppingdag
Dag 10, lördag. Det blev tyvärr inget besök hos Wilma på kenneln idag, Nina som har kenneln var sjuk och just nu ska jag verkligen inte träffa någon som är sjuk. Istället åkte vi till Forum Nacka för att shoppa huvudbonader till mig. Det är verkligen svårare än man kan tro att hitta en sjal/scarf som funkar att knyta på huvudet. Nästan alla man hittar är för stora. Jag vill ha kvadratiska i tunn och mjuk bomull, c:a 60×60 – 75×75 cm. Köpte till slut en på Lindex i svart och blekrosa som duger. Köpte också en ganska fräck mjuk svart keps på H&M för 60 bagis som går att trycka ner så att den täcker större delen av bakhuvudet. Kan ‘blinga’ den lite…
Igår var jag hos frissan, så nu är håret riktigt kort. Det är ganska snyggt, synd att det bara håller en vecka eller så. Men…det är ju bra att veta att det kan se bra ut ganska tidigt när jag börjar få tillbaka håret! Instruktionen jag gav till tjejen som klippte mig var tänk Halle Berry när hennes hår var som kortast. Har nu också kunnat prova peruken lite bättre, och har komit fram till att det blir snyggast att bära den med ett brett hårband som håller tillbaka en del hår från ansiktet och gör att helheten ser mer naturlig ut.
För det mesta är jag ganska pigg, men i natt sov jag ganska dålig p.g.a. mensvärk och ont i vänster arm eftersom jag är lite svullen. Kan vara sista mensen någonsin för mig! Borde sova betydligt bättre nu i natt när jag är så trött. De flesta dagar kliver jag upp rejält pigg vid 7-tiden, men lägger mig gärna en stund efter frukosten. En stund efter att jag har ätit varje måltid blir jag rejält trött, antar att matsmältningen tar en stor andel av den energi jag har i anspråk då. Måste vara duktigare på att vila ordentligt under dagen och inte tro att jag kan köra på i vanligt tempo.
Om jag nu överlag är så här pigg under andra veckan i behandlingscykeln, undrar hur det blir den tredje veckan? Förutom att håret börjar trilla av, känner man av biverkningarna mer eller mindre? Jag är också ganska nyfiken på eventuella skillnader mellan biverkningarna av FEC och Taxotere. Om du läser det här och har erfarenhet av båda, skriv gärna en kommentar och berätta. När jag går över till Taxotere kommer jag dessutom parallellt att börja med Herceptin, som har lite andra typer av biverkingar. Vet ju inte hur jag kommer att reagera på den typen av medicin. Det låter läskigt att hjärtat kan påverkas!
