Imorgon börjar jag jobba igen efter nästan 6 månaders sjukskrivning. Det känns jättekonstigt. Kliva upp tidigt på morgonen. Ingen promenad med Wilma på förmiddagen. Kollegor istället för Bjarne som lunchsällskap. Sitta framför en dator hela dagen istället för att slänga boll eller frisbee. Och vad ska jag ha på mig???

Svullnaden efter bröstoperationen har ännu inte helt lagt sig, men nästan. Hur som helst har jag fortfarande bara mjukisprotesen och vanlig BH, vilket starkt begränsar vad jag kan ha på mig. Med hjälp av en mjukisprotes uppnår man inte precis symmetri.

Tänker inte längre använda peruken. Den är vaaaaaaarm, som en björnskinnsmössa mitt i sommarvärmen. Håret, som växer så det knakar, gör att det kliar och blir om möjligt ännu varmare. Men jag ser fortfarande lite halvkal ut på huvudet, de mörka hårstråna står i skarp kontrast mot hårbotten. Det får bli keps till och från jobbet, och barhuvad på kontoret. Kollegorna får helt enkelt stå ut. De vänjer sig nog snabbt, och mitt hår växer ju konstant.

Nu måste jag gå igenom min jobbdator så att den är uppdaterad och så, och byta skrivbordsbakgrund till en snygg bild på Wilma!

Ganska varmt idag, minst sagt. Tror jag håller mig mest inomhus tills det blir svalare framåt kvällen. Jag är nu ganska svullen runt operationsärret eftersom det har samlats en del sårvätska. Det är också ömt där och jag får tänka mig för innan jag gör vissa rörelser. Imorgon ska jag på återbesök hos kirurgen på S:t Görans, då tömmer de troligtvis ut den sårvätska som har ansamlats. Det blir skönt.

Jag är otroligt glad att jag inte är vänsterhänt, eller att det var höger bröst som drabbats. Då skulle jag vara ganska handikappad just nu! På grund av svullnaden kan jag inte lyfta vänster arm särskilt högt, det är precis så att jag kan nå upp till ansiktet om jag böjer ner huvudet. Jag kan inte heller lyfta särskilt tungt med den, eller hålla emot något. Att öppna fönster (moderna fönster från 2000-talet), vilket är en nödvändighet i värmen, är inte helt enkelt med enhandsgrepp. Tacka vet jag gammaldags fönster!

Håret växer, sakta men säkert. Ännu är det väl mer fjun än hår, men det börjar bli långa fjun, och fler. Jag längtar tills jag efter en dusch faktiskt torkar håret, inte bara torkar huvudet. Det är skillnad! Ögonfransarna och ögonbrynen är inte så snabba. Jag avvaktar med att börja använda kontaktlinser igen tills det finns mer hår runt ögonen. Ögonfransarna behövs för att skydda ögonen mot skräp, och ansiktet ser just nu lite väl naket ut utan mina mörka glasögonbågar.

Jag föreställer mig cancermedicinen (cytostatika och antikroppar) som målsökande robotar som några dagar efter behandling går till attack mot cancercellerna. Såhär runt dag 5-6 (idag är det dag 5 i första Taxotere-cykeln) börjar det kännas att det händer något i kroppen. Jag har haft lite ont i bröstet från och till under dagen, men framför allt har jag haft rejält ont i kroppen, skelettvärk. Har också lite ont i halsen och hosta, med lite förhöjd temperatur i förmiddags men den har gått ner nu. Nådde i alla fall aldrig 38 grader, men tar ett par Alvedon innan jag lägger mig för att dämpa värken i kroppen.

Ska ta det lugnt och hålla mig extra torr och varm några dagar nu. Idag höll jag mig kanske inte jättelugn, det blev en del städat i huset (behövdes). Wilma var dock ganska slö i det sämre vädret, så det blev ingen rejäl promenad, mest nosa runt i omgivningarna. Nu håller jag på och tvättar min peruk, den ska ligga och dra i först schampoo och sedan i balsam, därefter självtorkar den över natten. Jag behöver den dock inte förrän på onsdag.

Det var ett tag sedan jag fick kommentarer på bloggen nu. Gissar att det är ett vårfenomen, man sitter inte och surfar utan är ute i friska luften istället. Men det var också ganska länge sedan jag fick spam-kommentarer på bloggen, det var ju ganska intensivt ett tag. Gissar att Akismet funkar precis som det ska.

Idag får jag Heceptin och tänkte blogga lite direkt från sängen, tog med mig datorn eftersom jag blir här nästan hela dagen. Har dock ingen uppkoppling till Internet så jag publicerar när jag har kommit hem. Det är nu fjärde behandlingen, och den delas upp på två dagar. Herceptin idag, Taxotere imorgon.  

Ordinarie behandlingsköterska var upptagen på annat håll så en trevlig japansk (tror jag) tjej tar hand om mig idag. Herceptin-infusionen ges idag på 90 minuter eftersom det är första gången, men följande gånger blir det nog på 30 minuter. Hittills har det gått en halvtimme, och klockan är halv elva. Det blev lite försenat därför att de (apoteket?) inte hade blandat min medicin i tid. Efter att infusionen är klar ligger jag kvar här i 4 timmar, och får sedan åka hem om jag inte har drabbats att mycket feber och andra influensaliknande symptom. Om jag får feber ger de mig mer Alvedon helt enkelt. Jag har redan tagit Alvedon och allergimedicin i förebyggande syfte, samt börjat ladda med kortison (Betapred) inför mogondagens Taxotere-infusion.
 
Skriver lite mer om en stund. Nu ska jag hacka lite HTML och CSS…

Mobilen ringde nyss, det var en rekryterare som ha varit i kontakt med mig tidigare. Det var lätt att bli av med honom när jag förklarade att jag har bröstcancer och är sjukskriven ett tag till.

Klockan är elva, jag tar mig ett äpple. Bara en halvtimme kvar av infusionen. Snart behöver jag sladd till datorn, batteriet är inte så värst bra längre.

Sådäja. Infusionen är klar och en syster har kopplat loss droppslangen så att jag kan röra mig fritt. Nålen får dock sitta kvar tills jag ska gå hem, bara utifall att. Nu har jag pluggat in datorn i väggen, dragit fram sängbordet, rest ”ryggstödet”, och packat upp matsäcken. Ska sitta här några timmar och utnyttja möjligheten att kunna koncentrera mig utan en (förvisso helt undebar men ändå) valp som vill ha kärlek, godis, leka, bita i fötter eller gå ut.

…kodar…dricker kaffe…kodar lite mer…

Nu är det bara en dryg timme kvar. Idag ligger jag i ett rum med två sängar, den andra av mina hittills två rumskamrater blev nyss klar och åkte hem. Idel äldre damer i mammas ålder. Jag känner mig så väldigt ung när jag är här på Radiumhemmet. Igår när jag var här på läkarbesök såg jag i alla fall en tjej ur min generation med misstänkt peruk på huvudet. Typiska kännetecken på att någon har peruk:

• Man ser inget hårfäste någonstans
• Frisyren är lite för perfekt och lite för blank (gäller främst syntetperuk)
• Är frisyren halvlång eller lång kompletteras den gärna med diadem, hårband, sjal eller mössa som håller ner håret uppe på huvudet

Igår och idag har jag varierat frisyren, med keps på huvudet har jag satt ihop håret i två fräcka tofsar. Helhetsintrycket blir lite mindre perfekt och givetvis tuffare. Förresten, är ‘tuff’ ett gammaldags ord nu? Jag har en känsla av att ingen född på 90-talet eller senare skulle ta det ordet i sin mun. Har jag blivit så gammal att jag talar så att kidsen småler åt mig bakom min rygg?

Tanterna och jag. Nu anlände rumskamrat nummer tre, ännu äldre dam än tidigare. Stackarn har inte fått någon venport ännu. De flesta patienter som rör sig här på dagsvårdsavdelningen verkar ganska pigga, men från och till ser man någon som verkar må riktigt dåligt. Då drabbas jag av lite motstridiga känslor. Jag är glad att jag mår såpass bra i jämförelse, men så tänker jag att det skulle kunna vara jag om jag blev sämre med spridning! Nyss var det en äldre man som skjutsade en yngre kvinna (såg det ut som) i rullstol fram och tillbaka utanför dörren till rummet. Hon såg ganska borta ut. Men man får inte glömma att det finns patienter här som har andra former av cancer än just bröstcancer. Rumskamrat nummer två idag var en dam född på 40-talet med tjocktarmscancer. Betydligt sämre prognos än bröstcancer, och hon hade mått rikigt pyton efter sin första omgång cytostatika. Men hon slipper däremot tappa håret. Alltid något.

Jaha, nu är äldre dam nummer tre också klar. Kanske Herceptin 30 minuter, eller någon annan medicin som går fort. Jag har ungefär en kvart kvar att vänta, sedan är det inte säkert att systern kan komma på minuten för att ta bort nålen. Ingen feberrekation ännu i alla fall. Innan jag åker hem ska jag förbi bröstmottagningen och kolla om de har fått resultat från lungröntgen och datortomografi. Det är lite nervöst naturligtvis. Bäst att vara inställd på det värsta så är chansen stor att jag får gå därifrån med en känsla av lättnad.

Nehej, det blev inget besked angående lungröntgen och datortomografi idag. Bröstmottagningen hade stängt när jag kom dit kvart i fyra. Jag går dit imorgon istället, då är jag färdig med Taxotere redan före kl. 10.

Alltså det känns lite konstigt att vara hemma på dagarna när man inte känner sig ett dugg sjuk. Lite som att skolka (inte för att jag någonsin har skolkat…). Den här FEC-cykeln har jag tagit bilen till Vårdcentralen för att ta blodprov. Förra omgången var jag nervös att jag skulle må illa eller vara för trött, men så är det inte. Tog andra blodprovet idag, tredje är på onsdag. Hoppas att de inte klantar sig den här gången så att jag slipper dra iväg till Karolinska.

Tog på mig peruken och ”fräcka kepsen” idag. Behöver vänja mig vid peruken. Ett fel med den är att den ser lite för perfekt ut, liksom superstajlat. Sedan är den verkligen inte snygg upptill om man inte har något på huvudet som plattar ner den. Kom på att jag också kan knyta en mindre scarf om huvudet ovanpå peruken, kan bli en fräsch sommarlook.

Jag vill hitta en snygg klänning/tunika som inte har så stor urringning som jag kan ha nu i vår och sommar till byxor. Tror att jag ska passa på och ta en tur till Forum Nacka i samband med onsdagens blodprov, då ska Bjarne inte iväg någonstans så han kan passa Wilma. Har bl.a. sett några plagg på Esprit som jag vill prova.

Nu har jag fått några smyckesidéer som jag ska prova. Jag har inte gjort några smycken alls sedan Wilma flyttade in. Sitter jag med sånt pill kan jag omöjligt ha henne i knät. Fast just nu är det husse som gäller så om jag skyndar mig kanske jag hinner göra något litet…