Ögonfransarna växer fort när de väl börjar. Nu har mina kommit ungefär halvvägs, och jag har börjat använda kontaktlinser igen. Då kan jag också använda solglasögon, yes! Ögonbrynen är också på god väg. Det lustiga är att det kommer en hel del närmast näsryggen, men uppåt ”bågen” syns det inte lika tydligt. Även håret växer fort, men det ska ju växa så mycket innan det är någon substans och frisyr. Hur som helst så känner jag inte att jag behöver ha keps på mig i grannskapet längre, men jag beger mig inte ännu till mer folktäta trakter utan något på huvudet.

Apropå något annat, snacka om att det är blåbärsår i år! Jag kan inte minnas att jag har upplevt så mycket och så stora blåbär tidigare (fast det har jag säkert). Tog med mig Wilma, en ryggsäck och en bunke ut i skogen för ett par timmar sedan, och plockade för glatta livet. Wilma fick springa lös i blåbärsriset, och gissa om hon passade på! Och smaskade blåbär gjorde hon. Jag lyckades få ihop en hel del, men gav upp när Wilma verkade bli uttråkad. Som den curlingmatte jag är tar jag naturligtvis hänsyn till vad hon vill.

En bild jag tog igår: Wilma har precis upptäckt leverpastejbiten ovanpå agilitytunneln, jag lyckades fånga henne i luften sekunden innan hon mumsade i sig den…

En gräshoppa som satt och solade sig på väggen idag. Först sprang jag in efter kameran (en trappa upp), men när jag kom ut märkte jag att minneskortet inte satt i, altså fick jag springa in ännu en gång (en trappa upp igen). Gräshoppan hade tack och lov inte rört sig ur fläcken.

Det blev ett lite blandat inlägg idag. Nu måste jag i säng, ska på tidig Herceptinbehandling imorgon, måste gå hemifrån före kl 7.00! Jag som annars stiger upp framåt 9-tiden…slut på semestern, med andra ord.

Ganska varmt idag, minst sagt. Tror jag håller mig mest inomhus tills det blir svalare framåt kvällen. Jag är nu ganska svullen runt operationsärret eftersom det har samlats en del sårvätska. Det är också ömt där och jag får tänka mig för innan jag gör vissa rörelser. Imorgon ska jag på återbesök hos kirurgen på S:t Görans, då tömmer de troligtvis ut den sårvätska som har ansamlats. Det blir skönt.

Jag är otroligt glad att jag inte är vänsterhänt, eller att det var höger bröst som drabbats. Då skulle jag vara ganska handikappad just nu! På grund av svullnaden kan jag inte lyfta vänster arm särskilt högt, det är precis så att jag kan nå upp till ansiktet om jag böjer ner huvudet. Jag kan inte heller lyfta särskilt tungt med den, eller hålla emot något. Att öppna fönster (moderna fönster från 2000-talet), vilket är en nödvändighet i värmen, är inte helt enkelt med enhandsgrepp. Tacka vet jag gammaldags fönster!

Håret växer, sakta men säkert. Ännu är det väl mer fjun än hår, men det börjar bli långa fjun, och fler. Jag längtar tills jag efter en dusch faktiskt torkar håret, inte bara torkar huvudet. Det är skillnad! Ögonfransarna och ögonbrynen är inte så snabba. Jag avvaktar med att börja använda kontaktlinser igen tills det finns mer hår runt ögonen. Ögonfransarna behövs för att skydda ögonen mot skräp, och ansiktet ser just nu lite väl naket ut utan mina mörka glasögonbågar.

Nu laddar jag med Betapred (kortison) inför min sjätte och sista cytostatikabehandling (Taxotere) imorgon eftermiddag. Imorse var det åter dags för blodprov och läkarbesök, vilket var bra och odramatiskt. Det går inte att känna någon knöl längre i vare sig bröst eller armhåla. Bröstet ser helt normalt ut, innan behandlingen började var det ganska rosa p.g.a. inflammation runtom tumören.

Angående ‘prickarna’ på lunga och bäcken så får vi se efter röntgen och CT om två veckor hur det ser ut. Om de fortfarande är helt oförändrade så är det troligast att det rör sig om något godartat och inte metastaser. Har någon av prickarna helt försvunnit så var det kanske en metastas men den kommer då inte att behandlas eftersom den ju är borta, dock övervakas framöver. Bara om någon av prickarna finns kvar men uppenbart har förändrats blir det aktuellt med strålning på den.

Och, en liten men ack så god nyhet, min blodvärden såg bra ut! Med andra ord ingen blodtransfusion denna gång.

I övermorgon (torsdag) har de kirurgkonferens på St. Görans och då ska mitt operationsdatum fastställas. Med lite tur vet jag det således på fredag. Då ska jag också boka tid för återbesök hos läkaren på Radiumhemmet, 3-4 veckor efter operationen.

I augusti är det dags att starta nästa fas i behandlingen, nämligen:

• Strålning (av armhålan) 25 gånger (varje vardag i 5 veckor)
  Fördelar: dödar cancerceller och minskar risken för återfall
  Nackdelar: tar tid, huden blir känslig där strålningen träffar och det blir synliga prickar, sol ska undvikas på strålat område
• Herceptin (via infusion, dvs dropp) var 3:e vecka i alla fall ett år
  Fördelar: dödar cancerceller och minskar risken för återfall
  Nackdelar: tar tid, ovanlig men allvarlig biverkning är påverkan av hjärtat
• Anti-östrogen (tabletter) i 5 år
  Fördelar: minskar risken för återfall, man måste inte till läkare eller vårdcentral för att få denna behandling
  Nackdelar: man hamnar typ i klimakteriet och blir tant i förtid

Men det är ändå skönt att cytostatikabehandlingen är slut så att jag slipper de jobbiga, men tack och lov inte långvariga, biverkningarna som gör att jag inte kan leva ett helt normalt liv. Och så börjar håret komma tillbaka då, sakta men ganska säkert. Inte för att jag egentligen är helt utan hår på huvudet, det har kommit en hel del fjun sedan jag verkligen tappade håret under första cykeln. Fjunen ramlar tydligen inte av på samma sätt. Ögonfransar och ögonbryn vill jag också ha tillbaka nu, det är ganska glest där runt ögonen. Jag kände mitt rätt fånig när jag skulle ta på mascara imorse. Inte mycket att måla på, i synnerhet inte runt höger öga, vänster öga har faktiskt lite fler fransar (än så länge).

När jag lämnade blodprov på labbet på Radiumhemmet nämnde jag att det senaste gången blev ett mörkrött eksem där klistret från tejpen hade suttit. Sköterskan satte nu istället en gasbinda över kompressen och tejpade på den istället för på huden. Om jag också tar det lugnt med solen och smörjer in ordentligt med mjukgörande lotion ska det nog gå bättre. Det gäller också kinder och undersidan av armarna.

Frågade också om blodprovet som försvann förra gången. Troligast är att det hade fastnat i rörposten. Rörposten! Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att rörpost fortfarande används. Det är väl inte så gammalmodigt som det låter. De håller på och renoverar en del på Radiumhemmet just nu, jag blir ganska lack om det var p.g.a. något slarv av byggnadsarbetarna som jag satt tre timmar och väntade i en obekväm fåtölj, men det lär jag aldrig få veta.

Dag 14 i första Taxotere- och Herceptincykeln. Idag har det börjat svida ganska rejält i mina ögon, och de vattnas. Tror att det är pollen i kombination med att slemhinnorna är påverkade av Taxotere, men jag kan inte vara helt säker. Min näsa rinner också konstant. Det är inte jättekul att vara utomhus just nu. Jag petade i mig en av de receptbelagda allergipillren som ska tas innan Herceptin för att testa om jag skulle märka någon skillnad, men det verkar inte så. Ska ta upp det när jag har läkarbesök i nästa vecka, fråga om det helt och hållet kan vara en biverkning som antihistamin inte rår på.

Hade besök av mamma och en kusins fru idag, det har varit soligt mest hela dagen och vi tog promenad med Wilma samt fikade på altanen. Bjarne jobbade inne i stan idag så det var trevligt med lite sällskap.

På fredag ska jag på Look Good…Feel Better på Radiumhemmet, en sminkkurs (eller egentligen ett humanitärt program i form av en sminkkurs) för kvinnor som behandlas för cancer så att de tappar håret och därmed drabbas av utseenderelaterade problem. Jag har inte blivit av med ögonbryn eller ögonfransar ännu, men tycker att de har tunnats ut en del. Det återstår att se hur hårt Taxotere-behandlingen går åt dessa. Jag är nog mest nervös för att bli av med ögonfransar, hur blir det då när jag svettas eller det rinner från ögonen? Det måste vara rejält irriterande.