Träningsvärk!
Jag minns hur jag under första cytostatikacykeln var så beredd på att inte orka något att jag knappt ens vågade gå ut på en promenad. Läget har sedan dess förändrats (jag är med hund) och mina förväntningar på hur man mår efter att ha fått cytostatika har reviderats radikalt. Nu sitter jag här med träningsvärk i vaderna på dag 8 i sista Taxotere-cykeln.
Igår morse blev det en halvmil med Wilma i skogarna där vi bor, och en kortare promenad på kvällen. Idag packade jag in Wilma i bilen och körde till Siggesta Gård där vi först besökte hundhagen (gräset/växtligheten var för högt, behöver slås!) och därefter gick vandringsleden på 3,5 km som är ganska kuperad! Nu är vi dessutom nyss hemkomna från en liten kvällspromenad. Och det känns verkligen i vaderna när jag går i trappan. Skönt, faktiskt.
Dagens Wilma-bild:
Wilma i hundhagen på Siggesta Gård
Äntligen normalvikt
Efter några år med ett BMI strax över gränsen mellan normalvikt och övervikt (25) så har jag nu, efter att ha gått ner 3 kg, äntligen blivit normalviktig oavsett om jag är 156 eller 157 cm i strumplästen (mätresultaten varierar). Förutom att det känns bra och att kläderna sitter bättre så är det bra i cancerskyddande syfte att inte ha för högt BMI.
Sund kost och mycket motion är receptet. Jag har främst dragit ner på kolhydrater, och har helt uteslutit sötsaker och alkohol (och en del annat onyttigt) tills vidare (tills jag är fri från cancer, socker ger näring till cancerceller vilket de inte ska ha). Sedan gör alla promenader med Wilma sitt till… Maken drabbas ju också, han har gått ner ännu mer, fast han har ju fler kilo att ta av så procentuellt kanske vi har gått ner ungefär lika.
Mitt i andra cykeln
Låt se nu…det är idag dag 11 i andra FEC-cykeln, alltså halvvägs till nästa behandling. Jag håller inte direkt samma koll på dagarna den här gången. Dessutom mår jag nästan oförskämt bra sedan dag 7. Idag har jag dock fått lite ont i armhålan och domningskänsla i vänster tumme, och även lite (med betoning på lite) ont i vänster bröst. Kollar jag i kalendern ser jag att det om några dagar är dags för menstruation igen. Det var ju samma sak sist, jag blir väl lite svullen helt enkelt. Det blir intressant att se om jag verkligen får menstruation, och om den isåfall är mindre än vanligt. Som det står i beskrivning av biverkningar av FEC så är det vanligt att menstruationen uteblir, och det påpekade läkaren också.
Tyvärr får jag väldigt lite motion just nu. Wilma är alldeles för liten för långa promenader, runt kvarteret är lagom. Gick hur som helst en promenad till affären idag när jag behövde handla istället för att ta bilen. Det gjorde gott, och det var inte precis jobbigt. Kände också att det äntligen börjar bli varmare, det var faktiskt för varmt att ha på sig handskarna. Yes! Jag ska nog passa på att använda cross-trainern en del under resten av cykeln, men bara när Wilma sover, annars är det troligt att hon kommer att hoppa mot fötterna vilket kan vara både farligt och irriterande.
Strax kommer ett inlägg till med några fler bilder på Wilma.
