Hundliv och trädgård
Nu är jag på dag 3 i min första Taxotere-cykel. Hittills tycker jag att jag överlag mår bättre än efter FEC-kurerna. Det beror nog på att jag inte behöver ta medicin mot illamånde, alltså slipper jag bli förstoppad, och därmed behövs inte heller laxerande medel. I tre dagar har jag däremot ätit ganska mycket kortison (Betapred), men tycker inte att det har påverkat mig mer än att jag hade svårt att somna igår kväll. Men idag är första dagen utan kortion så nu kan jag nog förvänta mig några trötta dagar. Har också haft lite skelettvärk, främst i låren, av Neulasta-sprutan (den svindyra…).
Det är sådant fantastiskt härligt väder den här Valborgshelgen, så vi har varit jättemycket utomhus och passar på att fixa en del i trädgården. Vi har bara bott i huset i knappt två år, så det finns mycket kvar att göra innan vi har fått till den trädgård vi vill ha, inte bara en tomt. Igår gjorde vi en utflykt till Zetas trädgård, som ligger jättenära IKEA i Kungens Kurva. Det är en fantastisk handelsträdgård och…man får ta med sig hundar in! Wilma var ganska trött när vi var där, så det blev aldrig att vi fikade i trädgårdscaféet, vilket brukar vara en riktig hit.
Vi fick i alla fall med oss lite varor hem. Köpte ett träd som ska stå ganska nära tomtgränsen på gräsmattan, vi valde vi en rundoxel som får en ganska smal krona, samt att den är tålig för t.ex. vind och snö (det är blåsigt i skärgården). Den planterade vi igår kväll, Bjarne slet tappert med att gräva hålet, det finns en hel del sten i marken här… Vi köpte också ett par buskar som vi ska trycka ner i marken på en liten allmänning precis utanför vår altan för att få lite insynsskydd. Tror knappast att någon kan opponera sig, det blir bara snyggare helt enkelt. Vi fastnade för hägg (pärlhägg för att vara exakt), plantorna var inte så dyra. När vi sedan betalade i kassan visade det sig dessutom att de hade någon kampanj på gång, vi fick med oss en bonusplanta hem, blåregn (Wisteria). Nu måste vi hitta en bra plats att plantera den, den måste kunna klättra och vill ha mycket sol. Köpte också en påse med spenatfrön, man kan sätta dem successivt under våren och sommaren och få ständig tillgång till färsk spenat. Underbart!
Bjarne var iväg och körde ett spinningpass i förmiddags, då tog Wilma och jag en lite längre promenad ner till Sjöliden (församlingsgård) som ligger vid Torsbyfjärden. Vädret var helt fantastiskt och varmt trots att klockan bara var strax efter tio. Det var ett härligt äventyr för lillskruttan som fick känna lite på vattnet (knappast badbart) och kliva runt på stenarna i vattenbrynet. Det blir nog en badhund av henne framåt sommaren tror jag! När Wilma var sådär lagom blöt hittade hon tyvärr en hög med sot att rulla sig i (rester efter en valborgseld)…så nu ikväll har vi duschat av henne. Inte jättepoppis, men nu luktar hon bättre. Och hon kan få sova i vår säng.
Taxotere 1…och så lite fotobloggande
Det blev en tidig morgon idag, jag fick åka hemifrån redan före kl. 7 eftersom jag hade behandling kl. 8.30 på Karolinska. På schemat idag stod min första Taxotere-behandling av sammanlagt tre. Jag fick aldrig någon feberreaktion efter gårdagens Herceptin-kur, så jag mådde utmärkt (trots kortison). Hann med att ta några foton med min mobiltelefon innan jag gick in på Radiumhemmet, var i god tid och vädret var toppen! Ska bara föra över bilder från telefon samt digitalkamera så ska kunna publicera dem…vänta…vänta…sådärja:
Tjusiga jag i min fina keps och peruk i tofsar, samt blommande magnoliaträd utanför apoteket Karolinen.
Detta var den kortaste behandlingen hittills, endast 60 minuter, och inga besvär alls under behandlingen eller under resten av dagen. Fick eget rum idag. Det enda som var lite knöligt var att bläddra i inredningstidningarna där jag satt på behandlingssängen. Taxotere kan påverka naglarna, men det kan delvis motverkas genom att man under infusionen har på sig ”ishandskar” vilket innebär iskalla, klumpiga, vadderade tumvantar stora som ugnsvantar. Lyssnade samtidigt på min iPod.
Jag fick också ett nagelvårdskit som delas ut till alla som får Taxotere, fotade innehållet:
Nagelvårdskit med nagelbandsolja, nagelförstärkare, handkräm, nagelfil och goda råd och instruktioner.
Gick förbi bröstmottagningen innan jag åkte hem, men min läkare var inte på plats då. Hon ringde mig några timmar senare med resultat från lungröntgen och datortomografi. Det var lugnande resultat. Varken pricken på lungan eller på beckenet har ändrats i någon riktining. Detta i kombination med att de konstaterade tumörerna i bröst och lymfkörtel har minskat markant gör att det än mindre troligt att de två ”prickarna” är cancermetastaser, utan det är mer troligt att det är något annat ofarligt. Läkaren tyckte att jag inte skulle oroa mig för prickarna.
Läkaren ringde tillbaka bara några minuter efter att vi lagt på. Hon hade nu tittat på mina blodvärden från senaste blodprovet, och ville rekommendera mig att ta en Neulasta-spruta även denna cykel eftersom jag reagerade bra på den tidigare, dvs. mina blodvärden blev inte för höga. Fördelen är att jag löper mindre risk att drabbas av någon infektion. Nackdelen är att ganska få apotek har Neulasta i lager, och jag behöver sprutan innan kl. 10 imorgon bitti. Det blev att sätta sig i bilen och åka till apoteket Karolinen på Karolinska i Solna, en extra utflykt som ändå tar sin tid. Jag passade på att plocka ut mer av några andra mediciner när jag ändå var där. Har nått taket för högkostanadsskydd på receptbelagda läkemedel det här året, men om jag skulle ha betalat fullt pris för samtliga hade jag fått betala följande:
- Neulasta, 1 spruta à 6 mg……12.630 kronor (helt sant!)
- Betapred, 100 tabeletter à 0,5 mg……110 kronor
- Alvedon, 100 tabeletter à 500 mg……49 kronor
Viss skillnad i pris, eller hur?
Idag var Wilmas syrra Leeloo med husse Rolle på besök igen. Småvovvarna busade vilt som vanligt, men när de började lugna ner sig kunde de springa runt tillsammans i huset och till och med gemensamt bära omkring på en leksak. När det var dags för dem att åka hade Wilma hunnit bli ganska trött, och Bjarne lyckades ta följande gulliga bild:
Puss puss syrran! Wilma och Leeloo. Bilden är INTE tagen under vild lek.
Jag tar med några fler bilder som jag inte har publicerat tidigare. Är medveten om att jag inte är så konsekvent, ibland lägger jag ut bilderna på Flickr och länkar in dem, men nu blev det att jag skalade ner dem i Photoshop och publicerade dem direkt till bloggen, således går det inte att klicka på dem för att se bilden större. Ids inte göra om det nu, men ska försöka komma ihåg att istället gå via Flickr framöver.
Wilma och matte myser vid vardagsrumsfönstret. Min snygga keps igen…
Skyldig liten valp har ertappats med att sno mattes trosor när hon duschar.
Det bästa som finns är att ligga i solen på gräsmattan och tugga på något, vad som helst duger.
I hobbyrummet: symaskinsöverdrag och anslagstavla som jag har fixat till.
Ta det lugnt med laxerdropparna!
Var riktigt trött igår kväll. Vi bestämde oss för att titta på en film (Ratatouille, tecknat) som jag bara hade sett hälften av eftersom jag somnade mitt i filmen när vi skulle kolla i höstas. Typiskt nog orkade jag inte hålla ögonen öppna nu heller, såg ännu mindre än första gången. Jag måste kolla på den filmen dagtid om jag ska lyckas se hela, men jag är väl inte tillräckligt intresserad av den filmen helt enkelt…
Kom i alla fall i säng i hyfsad tid och somnade ganska fort. Men vid tretiden på natten vaknade jag av att magen började krampa. Laxerdropparna hade börjat verka, och jag kanske hade tagit några för mycket på kvällen. Doseringsanvisningen är mellan 5 och 15 droppar åt gången, så det är inte så lätt att veta hur många man kommer att behöva. Utan att gå in på detaljer kan jag bara berätta att jag inte sov så mycket mer under natten. Tack och lov har magen nu lugnat ner sig, och det har gått bra att äta både frukost och lunch. Illamående har jag fortfarande inte drabbats av mer än den där svaga känslan från och till som försvinner med hjälp av en cornichon. Misstänker att jag inte kommer att vara så förtjust i cornichons efter det här!
Jag läste lite närmare på bipacksedlarna för de olika medicinerna jag har fått, och insåg att det inte är medicinen mot illamående som innehåller kortison, utan en annan medicin som ska motverka inflammation och allergiska reaktioner. Den tar jag sista dosen av imorgon bitti, men mängden halveras för varje dag. Då blir måndag första dagen utan kortison, och antagligen den dag som jag kommer att drabbas av den stora tröttheten.
Nu är det bara 20 dagar tills vi ska hämta Wilma. Igår fixade Bjarne en grind vid trappan på övervåningen utav kompostgaller och kardborreband. Riktigt smidigt, ingen borrning krävdes. Nu har vi bara en del sladdar som vi behöver få bort från golvet här och där, så ska nog huset snart vara valpsäkert.
Idag ska vi ta och handla åt svärmor som har opererat höften och behöver hjälp med diverse sysslor, och imorgon kanske vi åker hem till min mamma som fyller år då. Jag ska nog också passa på att stryka lite idag innan jag tappar all ork, kanske till och med städa lite. Det blir väl lite si och så med det under de kommande veckorna kan jag tro…
So far, bättre än väntat
Drygt ett dygn har nu gått sedan jag fick min första cytostatikabehandling på Radiumhemmet, avdelning P53. Jag tänkte idag berätta först om behandlingen, och sedan hur jag hittills känner mig efter behandlingen.
Hur behandlingen gick till
Jag kom lite tidigt till Radiumhemmet eftersom det är sportlov och bussturen gick fortare än väntat. Hade åkt dit själv, och satt i väntrummet och bläddrade i den enda tidningen som stod i tidningsstället, ett nummer av Res. När jag läste att valutan i Spanien är Pesetas insåg jag att denna enda tidning dessutom var riktigt gammal (från 2000)! Det satt också ett par i min ålder i väntrummet, hon hette också Maria och skulle få sin första behandling. Tyvärr visade det sig att hon var förkyld (hon hade tydligen dagisbarn) och kunde därför inte påbörja behandlingen ännu. Kan jag inte ens få lite Herceptin?? hörde jag henne säga. Hon lät ordentligt besviken!
Vid 10-tiden var det min tur. Eftersom det var första gången för mig fick jag ett eget rum med en säng, några fåtöljer och ett badrum. Min behandlingssköterska heter Lillemor, och är precis som alla andra jag har träffat hittills jättetrevlig och lätt att prata med. Hon började med att plocka bort den nu rätt smutsiga tejpen som satt över ärret för venport-dosan, och tvättade rent efter klistret. Därefter satte hon nålen i dosan, kopplade droppanordningen, och spolade rent med koksaltlösning. Sedan fick jag förebyggande medicinering mot illamående via spruta i droppanordningen. Dags för själva cytostatikan!
Jag fick också veta att den behandling jag nu får helt enkelt är standardbehandlingen, det är inget speciellt upplägg p.g.a. pricken på lungan. Den behandling jag får de första tre cyklerna heter FEC, och i den ingår tre olika cytostatikapreparat: Fluorouracil, Epirubicin och Cyklofosfamid. De tre preparaten får man också i denna ordning. F är bara en injektion (dvs. spruta) som går fort att ge, E och C ges via infusion (dvs. dropp) och tar en timme vardera. Preparatet E innehåller rött färgämne (jag lyckades inte få reda på varför), därför kissar man rött ett dygn efter behandlingen. Den förebyggande medicineringen innehåller kortison, vilket gör att man blir rejält pigg, eller rent av speedad. Jag blev väldigt pratglad.
Under de två timmarna som jag halvlåg med dropp hann jag inte ägna mig så mycket åt läsning och Sudoku som jag hade laddat upp med. Först kom Gittan, den forskningssköterska som jag hittills har haft kontakt med. Vi satt och pratade om ditt och datt i en halvtimme. Det blev lite snopet, tyckte hon, att jag inte kunde delta i studien. När det var en timme kvar dök min mamma upp, hon skulle köra mig hem och hade sett till att ha god marginal. Så då satt vi och pratade i en timme. Sen var det klart. Behandlingssköterskan Lillemor plockade bort droppet och tog sedan också bort tejpen från ärret på halsen. Jaaa, nu har jag full rörelsefrihet igen!!
Jag fick tips av Lillemor på vad man kan göra om man känner sig bara sådär lite illamående: ät något salt (chips, salta pinnar, saltgurka el.dyl.) eller lite mörk choklad.
Det enda jag egentligen kände efter behandlingen var lite darrighet i benen, vilket delvis kan bero på att jag hade sovit max tre timmar natten innan (jag var verkligen jättespänd). Vi kom iväg vid halv två-tiden och stannade till och handlade på vägen hem. Köpte bl.a. mörk choklad och cornichons. Inte minsta tecken på illamående. Verkligen skönt!
Hur jag mår
Under eftermiddagen och kvällen igår kunde jag äta normalt. Kände mig bara vid några tillfällen pyttelite illamående, men en cornichon hjälpte 
. Efter middagen (bulgur- och bönsallad med tonfisk) kände jag att jag började bli lite mer illamående, men då tog jag ett utifall-att-piller och sedan var det bra. Drack dock te istället för kaffe, jag brukar tycka att te känns bra om man känner sig lite ‘quesy’. De pillerna blir man lite torr i munnen av, märkte jag. Sen var det lite svårt att koppla av när jag skulle somna (kortisonet, gissar jag), men jag låg inte vaken så länge. Sov väl i alla fall fem timmar, får duga. Har haft en tendens den senaste tiden att vakna vid 6-tiden på morgonen, men det blir väl ändring när tröttheten snart sätter in.
Idag har jag hittills inte alls känt av något illamående, och klockan är nu 17.30. Är lite förstoppad (biverkning av kortisonpreparatet), får ta lite fler av de laxerande dropparna ikväll. Är också fortfarande ganska speedad. Tog en skön promenad med mamma i förmiddags, sedan satt vi och löste korsord vid köksbordet. Jag har snart vant mig den här avslappnade livsstilen…tills Wilma flyttar in alltså! Det ska bli teriyakimarinerad lax till middag. Jag ska se hur det fungerar att dricka i alla fall ett halvt glas vitt vin.
Kontaktsköterskan ringde mig tidigare idag för att höra hur det gick igår och hur jag mår. Det kändes sympatiskt. Jag fick också ett krya på dig-kort från en av mina supertrevliga kunder (tack Åsa, Sara och Anita!).
Nu blir det spännande att se hur det fungerar med illamående under morgondagen när jag inte längre tar den förebyggande medicinen, utan bara har utifall-att-piller att ta till. Att jag aldrig blir åksjuk är positivt, eftersom risken att bli illamående i det här sammanhanget då är mindre.
Det här inlägget har tagit några timmar att skriva, jag har avverkat ett antal telefonsamtal och skrickat några mejl under tiden…speedad eller??
