En inte så kaxig Wilma
Så här såg hon ut vid 15-tiden då vi hade kommit hem från djurkliniken. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara trött och sova av den smärtstillande medicinen, men hon har varit på benen och gnytt konstant sedan vi kom hem (och nu är klockan halv sex). Dels är det nog så att tratten tar emot när hon ska lägga sig, dels kanske det gör ont att lägga sig ner. Hon har ju ett ganska rejält ärr på buken. Än så länge har hon ingen aptit och har inte druckit något. Hoppas att vi kan få i henne något senare ikväll eftersom hon ska få lite smärtstillande. Hon borde vara utmattad vid det här laget av att gny och gny, men så är hon ju en outtröttlig russell…
Snuttan med tratt. Ett år imorgon.
Stora händelser för Wilma i veckan
Den här veckan inträffar två stora händelser i Wilmas liv. På torsdag fyller hon ett år! Men redan på onsdag ska hon kastreras. Är lite nervös inför det. Det är en relativt stor operation, men hon får komma hem redan samma dag. Jag tänker jobba hemifrån då så att vi kan åka båda två och hämta henne efter lunch. Hon kommer att gå på smärtstillande de första dagarna och sover nog mest. Hon får också bära tratt i 10 dagar så att hon inte slickar såret, och ska hålla sig lugn.
Matte (alltså jag) lider av tinnitus igen. Jag får det när jag är spänd av oro. Nu är det inför läkarbesöket i nästa vecka när jag får svar på datortomografin. Jag antar att det blir lättare med tiden att hantera dessa kontroller, men jag har hört och läst lite för många historier om återfall och spridning för att inte oroa mig.
Men jag har roliga saker att se fram emot också. Sista helgen i januari börjar jag på en kurs i silversmide på Folkuniversitetet, en lite mer avancerad kurs än den jag gick förra våren. Den omfattar åtta tillfällen, varannan lördag. Ska bli otroligt kul!
