Gamla Karolinska
I skuggan av byggkranarna för Nya Karolinska ligger det gamla Karolinska. Här känns det som om tiden i stort sett stannade någon gång på sjuttiotalet. Ett enda ord kan beskriva helhetsintrycket: slitet. Det enda moderna är de platta tv-apparaterna som hänger ovanför varje säng som man kan hyra per dag. Femtio bagis för första dagen, sedan en fallande skala för ytterligare dagar.
Lokalerna är fysiskt väldigt slitna. I alla fall på avdelningen där jag ligger. Färgen är avskavd på exempelvis dörrar och element. Men det värsta med en såpass sliten miljö är att den trots städning inte ser ren ut. Missfärgningar och slitna material. Draperiet mellan våra sängar hänger på en stång som lutar och nu har tejpen som höll draperiet på plats lossnat. Bara ett exempel.
Vårdpersonalen är hur som helst toppen, och det är viktigt. Däremot behöver de nog se över städpersonalen och/eller göra något åt kvalitetskraven på städning. Det jag ska berätta nu är inte trevligt. På toaletten i vårt rum är det alldeles svart nere i toaletten. Det går kanske inte längre att få rent, så det får vi nog stå ut med. Men de bruna intorkade men en gång i tiden kladdiga fläckarna på väggen vid pappershållaren finns det inga ursäkter för. Tyvärr finns det ingen tvekan om vad det är. Jag påpekade för personalen igår. Blir intressant att se om de städas bort idag, om det nu är städning alls på söndagar.
Och varför sitter jag och bloggar så tidigt på morgonen? Jag är för öm i ryggen för att kunna ligga ner längre, trots att jag knappt har sovit på tre nätter. Kanske testar med en insomningstablett kommande natt, sömnen behövs trots allt. Rumskamraten testade en nu i natt och tyckte att det funkade. Ingen obehaglig känsla, bara somnade naturligt. Jag nojjar lite över att det ska kännas som att jag glider iväg fort som vid narkos, men att jag ändå inte somnar direkt utan försöker kämpa för att hålla mig vaken. Detta har jag haft mardrömar om tidigare som jag kommer ihåg ovanligt bra.
Nu är det nog någon timme kvar till frukost, det är skiftbyte nu vid sju och frukost får man av dagpersonalen.
Snart slut med både silversmide och Herceptin
Veckorna går fort. Imorgon är det dags för silversmideskurs igen. Sjätte gången. Ska börja på en ring med sarginfattning av en sten, en enkel rund bit onyx som jag köpte för en tia. Har tre gånger kvar på kursen, hoppas att jag hinner klart med ringen. Har ju inte riktigt utrustning hemma för att slutpolera mina alster. En trumlare kostar lite för mycket. Ska nog köpa polerstål eller poleragat samt köra polertrissa på borrmaskin.
Något annat som snart är slut är Herceptinbehandlingen. Bara två gånger kvar. Innan näst sista gången är det dags för läkarbesök igen. Då får jag väl veta hur kontrollerna kommer att se ut framöver. Den här gången ska jag träffa ännu en ny läkare, den fjärde hittills på Radiumhemmet (jag träffade också fyra olika kirurger från S:t Görans). Det gör mig inte så mycket att träffa olika läkare, men jag har förstått att en del människor tycker att det är jättejobbigt. På Karolinska jobbar läkarna också med undervisning, därför måste det bli så här.
Herceptin: åtta papperstranor
Besök på PRO idag igen. Alltså Radiumhemmet menar jag. Ibland känner jag mig så otroligt ung när jag är där. 40-årskrisen är långt borta. Små vithåriga tanter med all tid i världen står och småpratar med damerna i kassan, samtidigt som jag står och trampar eftersom jag är sen. SL-och-snö-går-inte-ihop-sen.
Men jag bråkade också lite med damen i kassan. Det blir så struligt med att få frikort när vissa läkarbesök faktureras istället, och de kan inte se i ”systemet” att jag har betalat. På Thorax har de ingen kassa, så därifrån fick jag faktura. Alltså kom jag idag upp i högkostnadsbeloppet (900 kr) men fick betala utöver det. För att fixa detta måste man till huvudkassan på Karolinska, i huvudbyggnaden. Ett litet problem bara. Den stänger kl 14! Mina behandlingstider är normalt 14.30. Måste jag gå ännu tidigare från jobbet nästa gång för att kunna fixa detta och slippa betala en gång till trots att jag borde ha fått frikort redan nu. Det här systemet måste kunna förbättras. Med rätt IT-stöd så…
Nu vet jag hur lång en Herceptinbehandling är. Åtta papperstranor. Det är så många jag hann vika under de 30 minuter jag fick medicinen idag. Därefter två till när koksaltet gick. Varför vika papperstranor? Jo, vi ska ha ett kundevenemang på jobbet i övermorgon. Temat är japanskt (sushi, te, Wii), och som dekoration ska vi hänga papperstranor, massor med papperstranor, från taket. Gissa vem som (huvudsakligen) viker dem? Jo, just det. Jag.
Jag är periodare
När det gäller vad jag gör på fritiden alltså. Nu är jag inne i en period då jag huvudsakligen inte skapar på datorn utan med händerna. Köpte lite silversmidesutrustning i förra veckan, och dessutom en bit plexiglas som jag testar att göra smycken av. Det går lätt att såga i plexiglas, men det är inte helt lätt att figursåga snyggt. Övning ger färdighet…
På lördag är det i alla fall dags för silversmideskurs igen. Först ska jag göra klart min enkla ring, sedan ska jag göra något till mammas 70-årsdag, därefter vill jag lära mig göra en ring med sarginfattning av sten.
Efter jobbet idag var jag på ultraljudsundersökning av hjärtat på Karolinska. Det hör till när man får Herceptin, eftersom en ovanlig (c:a 5%) men allvarlig biverkning är hjärtpåverkan. Man får inget resultat direkt utan bilderna ska jämföras med de som togs innan behandlingen startade. Men med min kondis är jag inte särskilt orolig.
Troligtvis kommer jag också att ta ett blodprov för att kolla om jag har ”cancergenen”. Detta med anledning av att både mormor, mormors tre systrar och farmor alla fick cancer. Har kontakt med en ärftlighetsutredare på Radiumhemmet som har kollat upp min släkt och som jag ska träffa nästa fredag då jag ändå ska dit på mammografi.
Nej, nu kan jag inte sitta vid datorn längre. Maken har en extern disk (NAS) igång som låter ganska mycket, och min tinnitus blir nästan olidlig när jag sitter i arbetsrummet.
Yihaaa! No more strålning!
Alldeles fantastiskt skönt. I morse var jag på min 25:e och sista strålbehandling på Karolinska. Jag önskar bara att jag hade kommit på tidigare att gå vid halv nio på morgonen istället för vid två på eftermiddagen. Det var mycket kortare kö! Men men, nu spelar det faktiskt ingen roll.
En annan positiv sak är att jag inte har blivit särskilt öm på det strålade området. Jag har inga problem med att använda BH och protes. Det har de senaste dagarna börjat sticka en aning i huden, som en mycket lätt solbränna. Inte mer än så. Huden är också lätt rosa. Nu får jag äntligen tvätta bort det lila vertikala strecket. Fabulous! Jag kan också gå och prova ut en till BH, skulle verkligen behöva en svart!
Håret växer, men ännu är det så kort att det inte har en egen form. Jag längtar nu efter att det blir så långt att jag kan dra fingrarna genom det. Apropå hår så har jag blivit lite luden i ansiktet (kinder och haka), jag tror att det är en biverkning från anti-östrogenet. Bara det inte blir mer än det är nu så är det inte besvärande.
