Får jag presentera mitt senaste jobbprojekt, en WordPress-sajt för PGA of Sweden National. Det här var ett från ax till limpa-projekt där jag har gjort formgivning, gränsnsittsprogrammering och implementation i WordPress. Det klurigaste i projektet var att få flerspråkigheten att fungera fullt ut. Jag använder mig av tillägget WPML. Det är jättebra men hjälper inte hela vägen i mål. Jag ville t.ex. kunna styra vilka widgets som visas på vilka sidor. Med de plugins jag hittade för ändamålet fick jag ändå problem med de översatta (engelska) sidorna. Lösningen blev att ha olika widgetytor för banners på de olika språken (hanterbart om man bara har två språk), samt att använda tillägget Widget Context. Provade först med tillägget Dynamic Widgets, ett mer användarvänligt inställningsgränssnitt men där kom jag inte alls åt de översatta sidorna. Vill man styra widgets på en WordPress-sajt med bara ett språk kan jag dock varmt rekommendera Dynamic Widgets.

Länk till webbplatsen: www.pgaswedennational.se

Sitter på tåget på väg hem från Hässleholm. Klev upp 4 imorse för att hinna till ett kundmöte vid 10-tiden nere i Skåne. Snacka om att jag är trött nu! Tack och lov har jag gjort en arbetsdag så jag måste inte sitta och jobba även på hemresan. Ska nog passa på och söka lite WP-inspiration nu när jag har lugn och ro (och hundfritt!!) här i första klass…

Nu är det dag 5 i första FEC-cykeln, och jag mår fortfarande bättre än jag hade väntat mig. Har väl inte haft någon ordentlig känning av illamående, men tog ändå en utifall-att-tablett innan jag gick till sängs igår. Blir lätt nervös att jag ska må illa nu. Det jag främst drabbas av är gaser i magen, som när de rör sig kan de i vissa lägen ge upphov till lite lätt illamående, som snabbt går över. Och idag är första dagen utan förebyggande medicin, bara det är lite nervöst…

I eftermiddag är det äntligen dags för perukprovning. Mamma ska följa med som smakråd (hon är ju pensionär och har tid), det är ju ett viktigt val… och så kanske vi tar och tittar lite på sjalar på stan. Det är jättetrist att behöva tappa håret, men det finns trots allt ett par uppenbara fördelar:

1. Det går mycket fortare att duscha!
2. Benen och armhålorna behöver inte rakas på hela sommaren!

Alltid något.

Jag måste öva lite mer på att knyta sjal på huvudet, och hitta en stil som passar mig. De flesta tips som jag har hittat handlar om att knyta turban-liknande anordningar, och det är liksom inte jag! Det måste vara lite tuffare, eller gulligare. Turban tycker jag blir alltför elegant, passar kanske när man är finklädd men dåligt till vardags till jeans (i mina ögon, smaken är olika). Ska också göra lite fler stora örhängen, det piffar till en sjal ganske rejält. Brukar annars inte ha stora örhängen så ofta eftersom jag har mycket volym på håret, och stora örhängen syns inte så bra då.

Sov äntligen lite bättre och längre i natt. Var jättetrött och gick och la mig strax efter 21 igår. Bjarne har blivit förkyld så han la sig också tidigt. Natten till igår blev däremot min nattsömn fragmentarisk, vaknade gång på gång och undrar hur mycket djupsömn jag egentligen hann med. Har börjat kunna ligga lite på höger sida, men venporten gör sig påmind om jag vrider mig för långt åt höger (svider till eller skaver lite). Hoppas att det bli bättre snart, jag får så ont i ryggen!

Nu måste jag i alla fall ta och duscha och göra mig iordning. Ska titta in på jobbet innan jag träffar mamma, sjukintyget ska lämnas in (och tas kopia på), och så vill jag hälsa på en del kollegor. Hoppas verkligen att illamåendet håller sig borta idag, bussresan in till stan är c:a 40 minuter, och lika långt hem igen. Kanske ska ta med mig en påse utifall att det värsta skulle inträffa, så kanske jag oroar mig mindre.

Rapport från perukprovningen kommer senare

Återbesök hos läkaren imorse. Bjarne var med mig även den här gången. Kändes helt annorlunda än förra måndagen. Då började det hela med ”Jag har tyvärr inga goda nyheter…”, och sedan jobbig provtagning. Sedan dess har nyheten sjunkit in och jag har accepterat att läget är som det är. Dagens läkarbesök hade istället fokus på behandlingen och sådant som är kopplat till den. Ingen ny chock alltså, och jag kände mig inte skärrad utan höll mig förvånansvärt lugn. Ännu är inte alla analyser av vävnadsprovet klara, alltså har jag ännu inga närmare detaljer om behandlingen. På torsdag kommer jag att ha kontakt med läkaren per telefon då resultatet av analyserna ska finnas tillgängligt.

Det är viktigare att kunna sätta in exakt rätt behandling än att omedelbart påbörja behandling, var budskapet. Med tanke på de enorma framsteg som har gjorts inom cancerforskning kan jag förstå detta. Man har inte bara bröstcance utan det flera många variationer är olika varianter på behandling blir aktuella. En sak som återstår att se är om jag får behandling på SÖS eller på KS i Solna. KS kan bli aktuellt om en viss kompletterande medicinering passar mig, kring vilken det pågår en studie. Under vilka förutsättningar detta kunde bli aktuellt är tyvär en detalj som jag inte lyckades lägga på minnet idag…

Efter läkarbesöket kände jag mig riktigt lugn. Vi gick och tog en kaffe på Riposo på Drottninggatan, och sedan gick jag bort till kontoret. En av tjejerna på jobbet som jag har berättat om bröstcancern för kommenterade faktiskt att jag såg så glad ut, och fråga något i stil med ”har du fått veta att det trots allt inte är cancer?”. Jag är nog bara glad att a) behandlingen närmar sig och b) jag inte fick ytterligare dåliga nyheter idag (visst fanns det oro för det).

Jag är ju fortfarande i fertil ålder, och med tanke på att vi inte har lyckats få barn så är läkarna noga med att berätta hur cellgiftsbehandlingen påverkar våra chanser framöver. Det som åker på stryk är äggproduktionen. Av den anledningen kommer vi att få remiss till IVF-kliniken på Huddinge Sjukhus där vi har möjlighet att plocka ut ägg och frysa in innan behandlingen sätter igång. Vi ska i alla fall prata med dem, men jag är tveksam till om jag vill göra det. En anledning är att behandlingen då fördröjs. En annan är att de inte fick så många ägg när vi gjorde IVF i höstas, och då gick inga att frysa. Dessutom har vi tre missfall bakom oss, så vi har oddsen emot oss där.

Kommer att jobba större delen av den här veckan, men tror att jag stannar hemma på torsdag eftersom jag fick telefontid kl 13. Med minst en timmer resväg till jobbet och lika långt hem blir dagen väldigt upphuggen om jag ska till jobbet före eller efter telefontiden. Det samtalet vill jag ta hemma där jag kanfokusera ordentligt på den information jag får. På kontoret är det aldrig självklart att ett avskilt rum finns ledigt när man behöver det, och det samtalet tar jag knappast i öppet kontorslandskap eller vid kaffemaskinen!

Dags för sängen nu. Tack och lov sover jag gott mest varje natt nu. Oron sätter sig istället i magen. God natt!

Nu är det två dagar sedan jag fick diagnosen. Än så länge lever jag i stort sett som vanligt. Igår var jag på jobbet bara halva dagen, och satt mest i möten med chefen och några andra kollegor för att planera hur mina olika uppdrag ska tas om hand under min sjukskrivning. Natten till igår sov jag i princip inte alls, så jag var verkligen inte pigg igår. Natten till idag sov jag desto bättre, tack och lov. Somnade redan i soffan, såg inte mycket av filmen som jag började titta på (Äventyraren Thomas Crown, hur många gånger per år visar de den egentligen??).

Kände mig utvilad imorse, så jag var på jobbet mest hela dagen. Där går tiden fort och jag hinner inte tänka så mycket på min sjukdom och det som väntar mig. Ägnade större delen av dagen åt att få igång en tilläggsprodukt som jag installerade på en kunds webbplats. Strul med rättigheter så det heter duga, och lösningen på problemet som jag hittade i ett forum var att manuellt skriva in saker i databasen som borde ha hamnat där redan vid installationen. Jag blir så irriterad när ganska dyra, kommersiella produkter har så bristfällig dokumentation! Och buggar!! Nåja, dagen gick som sagt fort, och jag löste ju problemet. Gick sen en timme tidigare från jobbet, det skulle vara affärsområdesmöte men jag kände verkligen inte för att sitta där bland alla kollegor.

Jag har berättat för ett antal kollegor att jag har cancer. Det känns som rätt sak att göra. Jag vill inte att de ska börja undra vart jag har tagit vägen när de inser att de inte har sett till mig på några månader. Det är bättre att berätta sanningen, och samtidigt få höra många vänliga ord och uppmuntran. De flesta verkar känna någon som har gått igenom cellgiftsbehandling mot cancer och blivit frisk. Alltid upplyftande att höra.

Imorgon är det ”bröstkonferens” på St Görans, då de beslutar om min (och andras) behandling. Den vänliga systern som jag har pratat med sa att jag kanske redan imorgon får besked om när behandlingen ska börja så att jag kan planera min tid. Mer detaljer får jag sen på måndag då jag träffar en läkare. Måste se till att sammanställa frågor till det mötet.

Ska se om det finns något inte alltför hjärndött att se på TV ikväll. Känner mig inte så företagsam så det får bli en slökväll. En sak jag är glad för är att jag påbörjar behandlingen nu när vi går mot ljusare tider. Något positivt i allt det negativa! Det hade varit extra deppigt om det varit höst nu…