Duktiga tjejer (och deras hundar)
Det här är dedikerat till Nina på Kennel Cisconis: en rapport från Parsonspecialen på Öland. Platsen var Eriksöre camping nära Färjestaden, ett paradis för hundägare.
Wilma och Leeloo tävlade i klassen tikar 6-9 månader, där sammanlagt fem hundar deltog (i klassen hanhundar 6-9 månader var det bara en hund…). Katarina och jag var helt gröna som ”handlers” så vi försökte bäst vi kunde att göra likadant som veteranerna. Jag var nervös och det smittade nog av sig på Wilma; svansen hängde ner mellan benen vilket kanske inte var så bra.
Wilma (Cisconis Hope of Sensation) placerade sig på 4:e plats:
Domarens omdöme om Wilma lyder: Smooth bitch well marked head. Nice length of neck, not a level topline. Tail set a bit low. Would like more bone and assess movements.
Leeloo (Cisconis Happy Roisin) placerade sig på 3:e plats:
Matte Katarina och matte Maria är jättestolta:
Vi stannade inte kvar och tittade på resten av utställningen, utan relaxade och turistade resten av dagen. Wilma och Leeloo fick möjlighet att leka av sig. Syskonkärlek:
Vi är ett gäng som fotograferar en hel del, så en del av dagen ägnades åt att försöka ta snygga hundbilder. Här är våra vackra flickor:
Jag fick låna en vidvinkellins till kameran av Rolle och tog inte lika vackra självporträtt:
På kvällen deltog Bjarne och jag, dock inte Rolle och Katarina, i den gemensamma middagen som klubben arrangerade. Det slumpade sig så att vi satt mitt emot ett par som har en hund som heter Cilla som är halvsyster till Wilma och Leeloo (samma pappa):
Från simulator till Öland
Det blev en ganska lugn första vecka på jobbet. Jag jobbar som konsult och har inte påbörjat något uppdrag ännu, så det blir mest självstudier. I onsdags var jag på återbesök (grupp) hos sjukgymnasten på S:t Görans. Idag fredag har jag varit ledig hela dagen.
Dagen började med ett besök på Radiumhemmets strålbehandlingsavdelning, jag hade tid i simulatorn. Först fick jag information från en sköterska, sedan fick jag ligga stilla på bänken/britsen samtidigt som två sköterskor och en sjukhusfysiker belyste, röntgade och mätte med hjälp av simulatorn, och ena sköterskan ritade på mig med en illigt lila penna. Jag har nu en kontur ritad runt hela området som ska strålas. Ganska taggiga kanter på området, måste jag säga. Denna kontur måste bara finnas kvar till måndag då jag har första strålningen, men ett vertikalt streck måste finnas kvar alla 25 gångerna. Detta får en sköterska fylla i om det bleknar.
Ungefär 10-15 minuter låg jag där på britsen. Det var inte så farligt, jag var beredd på längre. En tjej jag pratade med på sjukgymnastikåterbesöket påstod att hon fått ligga stilla i 50 (!) minuter. Kanske var det annorlunda eftersom hon gjort direkt rekonstruktion. Hon ligger ett par veckor före mig i behandling och opererades precis innan plastikkirurgen gick på semester…där hade ju jag otur.
Ganska prick kl 10 var jag klar. Bjarne och Wilma väntade då i bilen utanför, och vi drog söderut till Öland. Parsonklubben anordnar denna helg Parsonspecialen med utställning och en del andra hundaktiviteter. Wilma är 7 månader idag och ska ställas ut i valpklassen 6-9 månader. Hennes kullsyster Leeloo med husse och matte är också med.
Utställningen är imorgon, men idag var det ”ringträning” vilket både Katarina (Leeloos matte) och jag behöver lika mycket som våra små vovvar. Att gå fint i utställningskoppel när det dessutom finns en massa (typ hundra) andra Parsonhundar runt omkring är en svår utmaning för en valp. På bilden står jag med Wilma på ett bord där domaren ska få känna på henne och kolla tänderna. Det blir spännande, att stå stilla faller sig inte naturligt för denna lilla Parson.
Här på Öland bor vi på ett vandrarhem i Ölands Skogsby som har några rum där hundar är tillåtna. Bjarne tog med sig datorn, så här sitter jag nu. Men nu får det räcka för ikväll. Vi behöver gå ut med Wilma en sväng och sedan sova så att vi är fräscha till imorgon.
