Ta-da! Sista Herceptin!
Herceptin 17 av 17 igår. Sista! Hur skönt som helst, men samtidigt minskar tryggheten. Trött trött trött som vanligt idag, men ändå långpromenad med Wilma nyss. Måste passa på när vädret är så underbart. Uppföljande läkarbesök idag också. Blodprov innan, alla värden normala. Men ordinarie läkare var sjuk så jag fick vänta en timme extra på en annan läkare som tog både sina och min läkares patienter. Tänk en sån stress, han hann inte riktigt läsa in sig på varje patient utan fick göra det när man satt där.
Glädjen grumlas lite av att jag nu p.g.a. värmen är extra svullen i armen. Blä blä blä. Ska i alla fall äntligen få träffa en lymfterapeut om två veckor för manuellt lymfdränage (en slags massage) samt prova ut en kompressionsstrumpa. En sådan ser jag inte fram emot att bära nu med värme och kortärmat.
Nästa läkarbesök om tre månader, den gången datortomografi och skelettscint innan. Kontroll ett år efter operation. Och mitt i semestertider…
Nu ska jag ta tag i ”läxan” till rally-lydnadskursen: att rita en bana med c:a 15 skyltar. Rally-vaddå undrar den vetgirige. Jo, rally-lydnad är en hundsport med fokus på lydnad.
1800-talsleken
Eller 50 minuter strömavbrott. Igår kväll vid 22-tiden stod jag i verkstan och skulle precis plocka fram borren när det blev kolsvart. Så svart att jag lika gärna hade kunnat vara blind. Det var mulet ut så det fanns inget månsken. Strömmen hade gått i hela området. Det fanns inte en chans att jag vågade gå ner för trappan innan Bjarne kom med en ficklampa. Vi tände en massa ljus och diskade, lekte med Wilma och borstade tänderna på 1800-talsvis (förutom den elektriska tandborsten med batteri då).
Idag skulle jag ha haft läkarbesök, det sista innan avslutad Herceptinbehandling. Men läkaren sitter fast på annan ort p.g.a. askmolnet. Det är inte viktigt att jag träffar en läkare just nu så det blir istället dagen efter sista Herceptinet i maj.
Bara tre Herceptin kvar nu
Ja, nu är jag snart klar med Herceptinehandlingen. Det har gått fort, tycker jag. Bara tre gånger kvar, sista gången i mitten av maj, så om två månader är jag klar. Igår hade jag med mig datorn och satt och jobbade under behandlingen. Tiden gick jättefort då! Mycket bättre än att vika papperstranor…
I måndags ringde jag till bröstmottagningen angående lymfödemet. Jag ska få en remiss till en lymfterapeut, troligtvis på Röda Korsets sjukhus bakom KTH. Dit kan jag gå från jobbet så det passar fint. Kan vara väntetid så jag får köra egenmassage tills vidare och hoppas att det inte blir värre. Är konstant svullen nu. Man ser inte längre senorna på handryggen, och handleden är såpass mycket tjockare att jag inte vill ha på mig armbandsuret. Det blir värre framåt kvällarna, samt efter långa promenader när handen har hängt nedåt en lång stund.
Herceptin: åtta papperstranor
Besök på PRO idag igen. Alltså Radiumhemmet menar jag. Ibland känner jag mig så otroligt ung när jag är där. 40-årskrisen är långt borta. Små vithåriga tanter med all tid i världen står och småpratar med damerna i kassan, samtidigt som jag står och trampar eftersom jag är sen. SL-och-snö-går-inte-ihop-sen.
Men jag bråkade också lite med damen i kassan. Det blir så struligt med att få frikort när vissa läkarbesök faktureras istället, och de kan inte se i ”systemet” att jag har betalat. På Thorax har de ingen kassa, så därifrån fick jag faktura. Alltså kom jag idag upp i högkostnadsbeloppet (900 kr) men fick betala utöver det. För att fixa detta måste man till huvudkassan på Karolinska, i huvudbyggnaden. Ett litet problem bara. Den stänger kl 14! Mina behandlingstider är normalt 14.30. Måste jag gå ännu tidigare från jobbet nästa gång för att kunna fixa detta och slippa betala en gång till trots att jag borde ha fått frikort redan nu. Det här systemet måste kunna förbättras. Med rätt IT-stöd så…
Nu vet jag hur lång en Herceptinbehandling är. Åtta papperstranor. Det är så många jag hann vika under de 30 minuter jag fick medicinen idag. Därefter två till när koksaltet gick. Varför vika papperstranor? Jo, vi ska ha ett kundevenemang på jobbet i övermorgon. Temat är japanskt (sushi, te, Wii), och som dekoration ska vi hänga papperstranor, massor med papperstranor, från taket. Gissa vem som (huvudsakligen) viker dem? Jo, just det. Jag.
Jag är periodare
När det gäller vad jag gör på fritiden alltså. Nu är jag inne i en period då jag huvudsakligen inte skapar på datorn utan med händerna. Köpte lite silversmidesutrustning i förra veckan, och dessutom en bit plexiglas som jag testar att göra smycken av. Det går lätt att såga i plexiglas, men det är inte helt lätt att figursåga snyggt. Övning ger färdighet…
På lördag är det i alla fall dags för silversmideskurs igen. Först ska jag göra klart min enkla ring, sedan ska jag göra något till mammas 70-årsdag, därefter vill jag lära mig göra en ring med sarginfattning av sten.
Efter jobbet idag var jag på ultraljudsundersökning av hjärtat på Karolinska. Det hör till när man får Herceptin, eftersom en ovanlig (c:a 5%) men allvarlig biverkning är hjärtpåverkan. Man får inget resultat direkt utan bilderna ska jämföras med de som togs innan behandlingen startade. Men med min kondis är jag inte särskilt orolig.
Troligtvis kommer jag också att ta ett blodprov för att kolla om jag har ”cancergenen”. Detta med anledning av att både mormor, mormors tre systrar och farmor alla fick cancer. Har kontakt med en ärftlighetsutredare på Radiumhemmet som har kollat upp min släkt och som jag ska träffa nästa fredag då jag ändå ska dit på mammografi.
Nej, nu kan jag inte sitta vid datorn längre. Maken har en extern disk (NAS) igång som låter ganska mycket, och min tinnitus blir nästan olidlig när jag sitter i arbetsrummet.
