Sakta men säkert. Nu ligger inte håret helt platt trots vax längre. Det börjar också bli mörkare vid rötterna. Börjar faktiskt kännas som en medveten frisyr, inte bara jättekort hår.

Fick Herceptin idag. Det är egentligen en ganska avkopplande aktivitet. Den här gången och förra har jag haft med mig min stickning (har en sjal i mohair på gång). Hinner inte sticka så mycket hemma, men under behandlingen får jag vara i fred och kan sticka fokuserat. Ingen hyperaktiv Wilma.

Igår morse tog jag influensavaccinet (nya influensan), även detta på Radiumhemmet. Det enda jag har märkt hittills förutom trötthet (vilket inte behöver ha att göra med vaccinet) är att det var ömt på överarmen ett tag. Bättre nu. Efter att ha tagit så många blodprov kändes sticket vid vaccinationen knappt alls.

Håller just nu på och synkar över mer eller mindre alla mina CD-skivor till min iPod nano. Det får plats en hel del i den söta lilla prylen… Det är skönt att lyssna på musik när jag sitter på motorvägsbussen till och från jobbet. Eftersom jag ofta är trött blir det inte att jag orkar läsa lika ofta nu som förut, utan blundar till musiken i mina lurar.

Första besöket hos frisören igår sedan håret började komma tillbaka. Håret blev väl snarare ansat än klippt, det gick fort. Förutom vissa fjun som var för långa var det mest i nacken och vid öronen som det behövde klippas. Sedan gjorde jag också en toning, en lite varmare ton än mitt just nu ganska livlöst cendréfärgade hår. Det bästa är att jag får komma tillbaka några gånger och trimma i nacke och vid öronen utan extra kostnad!

Wilma och matte

På bilden, tagen för ett par timmar sedan, syns det hyfsat hur mycket mitt hår, ögonbryn och ögonfransar har hunnit växa. Det har nu gått drygt en vecka sedan sista strålbehandlingen. Jag har blivit lite rödare på det strålade området under den gångna veckan, men inte direkt så att jag besväras av det. Det känns som en lätt solbränna bara. Igår besökte jag Amoena och köpte en svart protes-bh. Valde en med smala axelband, blir nättare så. Många protes-bh har breda axelband för att avlasta axlarna eftersom protesen kan upplevas som tung. Jag har inte precis det problemet. Den bh jag köpte har AA-kupa. Jag visste inte ens att det fanns något mindre än A…

Wilma löper som bekant, sjätte dagen idag. Hon har varit rejält trött idag, har inte orkat leka så långa stunder. Efter att vi hade ätit middag skulle hon upp i famnen och det blev ett rejält pusskalas. Bjarne ryckte fram kameran och fick några gulliga bilder.

Alldeles fantastiskt skönt. I morse var jag på min 25:e och sista strålbehandling på Karolinska. Jag önskar bara att jag hade kommit på tidigare att gå vid halv nio på morgonen istället för vid två på eftermiddagen. Det var mycket kortare kö! Men men, nu spelar det faktiskt ingen roll.

En annan positiv sak är att jag inte har blivit särskilt öm på det strålade området. Jag har inga problem med att använda BH och protes. Det har de senaste dagarna börjat sticka en aning i huden, som en mycket lätt solbränna. Inte mer än så. Huden är också lätt rosa. Nu får jag äntligen tvätta bort det lila vertikala strecket. Fabulous! Jag kan också gå och prova ut en till BH, skulle verkligen behöva en svart!

Håret växer, men ännu är det så kort att det inte har en egen form. Jag längtar nu efter att det blir så långt att jag kan dra fingrarna genom det. Apropå hår så har jag blivit lite luden i ansiktet (kinder och haka), jag tror att det är en biverkning från anti-östrogenet. Bara det inte blir mer än det är nu så är det inte besvärande.

Well, det är nog dags att döpa om bloggen igen. Jag är förvisso inte färdigbehandlad ännu, men jag har nu haft bröstcancer. Igår var det dags för ett återbesök hos onkologen. Jag fick bekräftat att det inte syntes något avvikande på ultraljudet av levern. Blodproverna visade på att jag har återhämtat mig fint efter cytostatikan. Nu dröjer det två månader tills nästa läkarbesök, vilket blir en uppföljning av strålbehandlingen.

Har inte fått några besvär av strålbehandlingen ännu, men det dröjer väl inte länge innan det blir ömt på huden. Idag var det ingen kö till ”mitt” behandlingsrum, så det gick löjligt fort. Jag hade sett till att ha marginal eftersom jag också skulle på Herceptinbehandling. Istället satt jag en bra stund ute i solen och läste mellan de två behandlingarna. Denna första september var ordentligt varm!

Fick väga mig igen igår, Apoteket behöver aktuell vikt när de ska förbereda Herceptinkurerna. Jag hade gått ner ytterligare ett drygt kilo sedan sist, vilket var tre veckor sedan. Det märks på kläderna, ett par jeans jag köpte i våras sitter löst. Men jag kan nu äntligen ha en del andra plagg som har varit i tajtaste laget under några år! Vilken tur att jag inte har gjort mig av med mina gamla jeans…

Håret växer, men jag tycker att det går trögt. Det är i alla fall såpass långt att jag kan bli rufsig i håret. Yes! Men att kamma håret känns fortfarande lite larvigt. Jag plattar till det blöta håret med handduken eller händerna så ligger det på plats. Ögonfransarna har aldrig varit så täta som de är nu. Ögonbrynen är tyvärr inte så snygga, glesa och buskiga på samma gång. Peruken är tvättad och undanlagd. Ska nog skänka den till behövande i Baltikum eller Sydamerika eller vilka det nu var som perukdamen berättade om.

Så till bloggens nya namn. Har inte bestämt mig ännu, men här är några idéer:

• Wilma och jag
• Mitt liv med en parson
• Radhusliv med en terrier
• Curlygirl bloggar
• Jag heter Maria