Jag ser på bloggens statistik att jag har fått en del läsare, och de senaste dagarna har jag fått mina första kommentarer. Spännande, och kul att faktiskt skriva något som andra läser, inte bara som personlig terapi! Ska försöka att skriva lite mer kortfattat och ”bloggigt”, mina inlägg blir lätt uppsatser!

Som jag nämnde igår är jag på gång att flytta bloggen. Har gjort en design som i princip är klar, se smakprovet ovan. Till vardags jobbar jag med design och utveckling för webben, så det är ett naturligt steg att lägga bloggen på egen domän med egen design.

Har pratat med sköterskan två gånger nu idag. Först ringde hon för att berätta att provsvaret avseende vävnadsprovet från beckenet sa att man inte hade hittat några maligna celler, men att provet (alltså mängden vävnad) var mycket litet. Det låter ju bra, men i mitt paranoida tillstånd är jag ändå inte helt lugnad även om jag är betydligt lugnare än innan.

Andra gången ringde hon för att berätta att jag inte får veta något mer angående behandlingsstart idag, men förhoppningsvis imorgon. På Karolinska har de behandlingskonferens på tisdagar. Sedan ska tydligen röntgenläkare på Karolinska titta på mina bilder från St. Görans imorgon (dvs första datortomografin). Då undrar jag, vilka var det som tittade på bilderna förra gången och beslutade om den kompletterande provtagningen på beckenet?? Det är väl inte fel med flera bedömningar, men allt tar sån tid! Som det ser ut nu är det troligt att jag får komma på sköterske-/läkarbesök inför behandling den här veckan, men att första behandlingen blir först på måndag. Då har det gått två hela månader sedan jag tog kontakt med sjukvården angående knölen jag hade hittat. Vet inte om jag ska vara upprörd eller om det alltid tar så lång tid?!

Hur som helst så försöker jag tänka på vad som nu är positivt med att behandlingen inte börjar förrän efter helgen. Två saker:

• Jag bör kunna följa med och hämta valpen när det är dags eftersom det då blir strax före andra behandlingen (men blir det på fredag istället får vi lite logistikproblem)
• Vi kan hitta på något för att fira mammas födelsedag i helgen

Tog en skön promenad runt lunchdags idag, det var ganska slaskigt men ganska soligt. Nu känner jag mig rastlös. Om jag i förväg hade vetat att behandlingen skulle bli uppskjuten minst en vecka hade jag kunnat jobba mer, men nu har jag svårt att veta från en dag till en annan vad som gäller. Har dock kommit på en arbetsuppgift som jag kan ta tag i hemifrån, och som inte är tidskritisk. Känns bra att kunna göra något vettigt nu när jag bara väntar och inte egentligen känner mig sjuk.

Allt går inte enligt plan. Läkaren på Radiumhemmet ringde igår och berättade att resultatet från datortomografin visade på vad som eventuellt kan vara en förkalkning i beckenet, vilket i värsta fall kan vara en metastas. Nu är det ju inte alls säkert att så är fallet, men med all den otur jag har haft den senaste tiden är jag benägen att tro det värsta… Läkaren sa att det är mycket ovanligt att bröstcancer skulle ge upphov till en metastas i beckenet. Hur som helst måste man undersöka detta något innan jag kan påbörja behandlingen.

Imorgon ska jag sätta in venporten enligt plan, men på fredag blir det inte behandlingsstart utan jag ska på röntgen och då gör de också en punktion (med lokalbedövning) på detta något i beckenet. Låter läskigt, men sköterskan jag pratade med sa att det inte borde göra så ont efteråt. Bjarne ska skjutsa mig så slipper jag sitta och skumpa på bussen. Förhoppningsvis kan de få resultat redan fredag eftermiddag, min läkare eller sköterska får tjata på de som analyserar provet (det var så sköterskan uttryckte det)… Viktigast är att jag får komma igång med behandlingen så snart som möjligt, främst för mitt psykes skull.

Om det nu är så illa att det är en metastas i beckenet kan jag inte få behandling inom studien, det blir istället standardbehandling vilket innebär 6 cykler med cytostatika och sedan kirurgi samt Herceptin (antikroppar), och därefter strålning. Metastasen behandlas isåfall med ytterligare strålning. Är det (hoppas, hoppas) inte en metastas utan något annat (vad det nu kan vara) kan jag ingå i studien. Oberoende av detta nya ”fynd” behöver jag dock göra ytterligare en biopsi på tumören i bröstet för att kunna ingå i studien, tydligen hade man inte tagit tillräckligt med vävnad vid förra biopsin, det behövs lite extra i forskningssyfte. Naturligtvis går jag med på detta, men är inte glad åt det eftersom jag sist fick blåsor av tejpen som höll fast kompressen (lite allergisk) och ont i armen i flera dagar p.g.a. svullnad/blåmärke. Behandlingen bör komma igång under nästa vecka, hoppas tidigare än nästa fredag.

Det jag känner nu är både frustration och rädsla. Jag var mentalt redo att börja behandlingen på fredag, och relativt lugn i sinnet. Nu finns det åter igen risk att det är mer fel på mig, och jag vet inte när behandlingen ska börja. Det är osäkerheten som är värst. Magen är i totalt uppror, och jag är hur spänd som helst i kroppen. Mamma kom hit igår kväll och höll mig sällskap innan Bjarne kom hem, sedan sov hon över och vi tog en skön promenad i morse. Det behövde jag. Den rädsla jag känner handlar om att en eventuell metastas innebär spridd cancer vilket ju är illa, eller att det kanske är någon annan cancer jag också har, dvs att det inte är kopplat till bröstcancern (jag är inte vän med min livliga fantasi just nu).

Hoppas att jag kan sova ordentligt i natt. Igår natt vaknade jag gång på gång och jag känner mig inte så pigg nu. Efter imorgon är jag rädd att det blir svårare att sova, om venporten (som placeras nedanför nyckelbenet) innebär att jag endast kan ligga på rygg. Blä!