Sista FEC-kuren avklarad
Igår fick jag min tredje och sista FEC-kur. Smärtfritt och helt enligt plan. På onsdagen var jag åter på läkarbesök. Tumörerna minskar. Blodvärdena sjunker och återhämtar sig lite sent, så den här gången fick jag en spruta att ta 24 timmar efter avslutad behandling (Neulasta, dyr!) för att förkorta tiden med lågt antal vita blodkroppar.
Nu är det kanske en slump, men för varje behandlingstillfälle har jag placerats i ett dubbelt så stort rum. Igår hamnade jag således i ett rum med fyra sängar, och jag var den enda där som var född senare än 1955. En dam var riktigt gammal, och hennes gubbe satt på en stol bredvid sängen hela tiden. En av de andra damerna kom efter mig och var klar redan en timme före mig. Jag tror att hon fick Herceptin, det tar ju bara 30 minuter.
Den här gången kom Bjarne och hämtade mig, med Wilma i bilen. Jag var pigg och mådde bra precis som tidigare. Men framåt kvällen var jag faktiskt rejält trött. Bidragande orsak kan ha varit att jag onsdag kväll var ute på italiensk restaurang med tjejerna på jobbet. En skvätt moussearande och ett glas vitt satte kanske sina spår. Det var kul att gå ut och få prata med tjejerna och få lite verklighetskoppling och uppdateringar. Utanför kontoret träffade jag på ett par kollegor som inte hade en aning om att jag är sjukskriven, de noterade bara att det var länge sedan de såg mig. Så blir det lätt i konsultsvängen!
Som jag nämnde i förra inlägget kom Bjarnes syster med make och två döttrar på påsklunch idag. Wilma fick massor med aktivering! Vi fick också i present ett våffeljärn, de hade läst här på bloggen när jag skrev att jag var sugen på våfflor… Härligt!
Nu börjar det bli dags att bestämma vad vi ska äta till middag. Jag har inte riktigt planerat den, allt fokus var på påsklunchen. Sen får vi se om det blir en film eller om jag inte kan hålla mig ifrån att föra över material från gamla till nya datorn. Det känns ganska naket att ha en dator utan program och utan mina filer… Jag ska lägga upp lite fler bilder på Wilma när jag har fått ordning bland mina ettor och nollor.
Nu är det bara utomhus som gäller
Får passa på att kriva lite nu när Wilma sover sött i husses knä. De här senaste dagarna med underbart vårväder har vi varit utomhus mest hela tiden. Liten valp som inte vill gå in. Det är så härligt att se henne njuta i solen! Idag fick jag besök av mamma som höll koll på Wilma medans jag rensade lite i rabatterna och gödslade.
Jag ska inte skriva så mycket nu ikväll. Det är sent och jag ska upp tidigt imorgon, dags för blodprov och läkarbesök införtredje och sista FEC-behandlingen. Under den kommande cykeln ska jag också på ”halvtids-kontroller”. Först mammografi och sedan datortomografi samt lung- och bukröntgen. Därefter är det dags för den troligtvis tuffare delen av behaningen: Taxotere och Herceptin.
Såja, liten paus för att gå ut med Wilma för en kvälls-tvåa. Direkt in efteråt, det är ju kallt, matte! Nu ska hela gänget gå och sova. Zzzzzz….
Vi myser i vårsolen
Vilken dag! Nu känns det verkligen som vår, på riktigt! Jag var ute flera timmar med Wilma idag. Först hamnade vi på kaffe framför en mammaledig grannes hus, där flera mammalediga kvinnor med tillhörande barn hade samlats. Bland barnen är Wilma mycket poppis, tyvärr blir hon lite stressad när de är på henne och springer omkring hela tiden. Efter en liten stund inomhus bestämde jag att vi skulle äta lunch på altanen, det var ju hur skönt som helst i solen! Vi satt på en filt på altangolvet, jag i bara t-shirt. Wilma blev efter en stund ganska slö och njöt i solen. Vi satt där en bra stund, sedan kom husse hem och han hade köpt med sig en långlina! Då blev det bus på gräsmattan, Wilma tyckte att det var jätteskönt att få springa och jaga leksaken (repknut).
Jag njuter också av att må så bra. Igår hade tinnitusen försvunnit, och idag har den heller inte visat sig. Härom dagen fick jag mens, men den är på alla sätt mindre än vanligt. Jag är dock något svullen i kroppen, men nu ka det väl börja avta. Lite sömnig känner jag mig dagtid, men det beror nog främst på att Wilma väcker oss tidigt och håller oss uppe sent. Hon sover gärna större delen av kvällen, för att sedan vakna till när ögonlocken börjar bli tunga på husse och matte. Då böir det att gå ut, och kanske en lekstund innan vi kan komma i säng.
Ärligt talat har jag inte så mycket bröstcancerrelaterat att skriva om just nu. Mitt liv kretsar nästan helt kring Wilma. Nästa torsdag är det dock dags för 3:e FEC-behandlingen, med läkarbesök dagen innan. Då har jag förmodligen mer att berätta om.
Ett annat projekt jag håller på med idag är att sy en söt trasdocka. Imorgon ska vi på ettårskalas hos grannarna mitt emot, och deras lilla dotter tänkte jag ska få dockan i present.
Nu står jag faktiskt och bloggar i köket. Igår flyttade jag ner min gamla laptop till köket. Där står den på ett rullbord som har ståhöjd, i alla fall för mig som mäter ynka 157 cm. Jag har äntligen beställt en ny dator, en stationär sådan som orkar lite mer än den här surfdatorn. Inom två veckor ska den komma. Då kan jag äntligen jobba ordentligt med bilder igen.
Dags att fixa middag nu tror jag, magen kurrar. Ska se om Wilma måste ut först. Det är lite jobb med att få henne rumsren, men vi blir allt bättre på att tyda tecknen på att hon behöver gå ut. Nåja, hon är bara 10 veckor gammal, vi ska inte ha för bråttom.
Undrar förresten om det börjar bli lite pollen i luften. Jag har inte så mycket pollenallergi, men med de torra slemhinnorna i näsan blir det ganska irriterat och vattnigt snuvigt.
Mitt i andra cykeln
Låt se nu…det är idag dag 11 i andra FEC-cykeln, alltså halvvägs till nästa behandling. Jag håller inte direkt samma koll på dagarna den här gången. Dessutom mår jag nästan oförskämt bra sedan dag 7. Idag har jag dock fått lite ont i armhålan och domningskänsla i vänster tumme, och även lite (med betoning på lite) ont i vänster bröst. Kollar jag i kalendern ser jag att det om några dagar är dags för menstruation igen. Det var ju samma sak sist, jag blir väl lite svullen helt enkelt. Det blir intressant att se om jag verkligen får menstruation, och om den isåfall är mindre än vanligt. Som det står i beskrivning av biverkningar av FEC så är det vanligt att menstruationen uteblir, och det påpekade läkaren också.
Tyvärr får jag väldigt lite motion just nu. Wilma är alldeles för liten för långa promenader, runt kvarteret är lagom. Gick hur som helst en promenad till affären idag när jag behövde handla istället för att ta bilen. Det gjorde gott, och det var inte precis jobbigt. Kände också att det äntligen börjar bli varmare, det var faktiskt för varmt att ha på sig handskarna. Yes! Jag ska nog passa på att använda cross-trainern en del under resten av cykeln, men bara när Wilma sover, annars är det troligt att hon kommer att hoppa mot fötterna vilket kan vara både farligt och irriterande.
Strax kommer ett inlägg till med några fler bilder på Wilma.
Vi är så stolta!
Wilma sover nämligen helt själv i sin hundsäng. Det är första gången hon gör det så länge och utan gnälliga protester. Husse och matte kan göra människosaker i lugn och ro. Bjarne kan äntligen jobba lite. Jag passade på att prova peruken igen. Med glasögon, utan smink och utan hårband som håller ner och bakåt en del av perukhåret ser jag ut som en dragqueen! Hoppas att jag vänjer mig. Om jag behöver använda peruk så länge att jag kan plocka ut en andra peruk framåt vintern satsar jag nog på en kortare peruk. Men vi får se hur mycket jag faktiskt använder peruk. Den är inte jättebekväm ens när jag har den i det lösaste läget. Och det är klart varmare än att ha eget hår med volym. När jag väl börjar jobba kommer jag att storkna om jag hamnar i varma lokaler. Får väl alltid bära omkring en scarf i handväskan som plan B.
Har nu fått en ”personlig handläggare” på F-kassan. Hon ringde härom dagen. En av de saker hon sa är att de har skärpt reglerna kring hur mycket man kan jobba när man är sjukskriven. Endast 25%, 50%, 75% eller 100% är möjliga. Det lilla jag kan komma att jobba är långt ifrån 25%, så det får bli att jag rapporterar de timmar jag jobbar i klump efter att sjukskrivningen är slut.
Det blev ett hopp mellan att jag började skriva detta och nu. Wilma kräver mycket uppmärksamhet. Hon är verkligen en bebis, bara 9 veckor gammal. När jag skulle laga middag var hon mycket krävande, ville ha ständig uppmärksamhet. Efter mycket om och men fick jag ihop maten, sedan låg hon i knät när jag åt. Bjarne var på spinning, så hon var på mig hela tiden. Vid 22-tiden, efter att hon hade sovit en bra stund, tog vi ut henne på en promenad för att trötta ut henne. Nu är vi inne och leker, fröken är inte trött än. Suck. Men hon får leka så länge hon har energi så kanske vi får sova lite längre imorgon bitti…
