Så små och så söta de var!
Så här söta var de när de var 10 dagar gamla. Tack ”gammelmatte” Nina för bilden! Nu har de små liven hunnit bli ett år och bångstyriga unghundar. Det var full fart på Wilma redan dagen efter kastreringen. Men den dumma tratten är i vägen hela tiden! Husse och matte får hjälpa till med att klia och tvätta. En vecka till får du stå ut, tjejen.
H-kullen från Cisconis Kennel: Wilma (Hope, i mitten) med syskonen Leeloo (Happy) och Hero och mamma Roxie. Bild: Nina Ekberg.
Duktiga tjejer (och deras hundar)
Det här är dedikerat till Nina på Kennel Cisconis: en rapport från Parsonspecialen på Öland. Platsen var Eriksöre camping nära Färjestaden, ett paradis för hundägare.
Wilma och Leeloo tävlade i klassen tikar 6-9 månader, där sammanlagt fem hundar deltog (i klassen hanhundar 6-9 månader var det bara en hund…). Katarina och jag var helt gröna som ”handlers” så vi försökte bäst vi kunde att göra likadant som veteranerna. Jag var nervös och det smittade nog av sig på Wilma; svansen hängde ner mellan benen vilket kanske inte var så bra.
Wilma (Cisconis Hope of Sensation) placerade sig på 4:e plats:
Domarens omdöme om Wilma lyder: Smooth bitch well marked head. Nice length of neck, not a level topline. Tail set a bit low. Would like more bone and assess movements.
Leeloo (Cisconis Happy Roisin) placerade sig på 3:e plats:
Matte Katarina och matte Maria är jättestolta:
Vi stannade inte kvar och tittade på resten av utställningen, utan relaxade och turistade resten av dagen. Wilma och Leeloo fick möjlighet att leka av sig. Syskonkärlek:
Vi är ett gäng som fotograferar en hel del, så en del av dagen ägnades åt att försöka ta snygga hundbilder. Här är våra vackra flickor:
Jag fick låna en vidvinkellins till kameran av Rolle och tog inte lika vackra självporträtt:
På kvällen deltog Bjarne och jag, dock inte Rolle och Katarina, i den gemensamma middagen som klubben arrangerade. Det slumpade sig så att vi satt mitt emot ett par som har en hund som heter Cilla som är halvsyster till Wilma och Leeloo (samma pappa):
Wilma!
Åter igen ligger hon i mitt knä och drömmer. Det spritter i benen och hon gnyr. Undrar vad hon drömmer om? Men nu var husse snäll och gick och la sig på golvet, Wilma var inte inte sen att reagera. Perfekt, nu kan matte blogga i fred…
Det var i förrgår vi hämtade henne från kenneln. Vi tog med oss både min mamma och Bjarnes pappa på utflykten. Det gick verkligen hur bra som helst. Wilma var den sista av de tre valparna att hämtas. Ingen kan påstå at hon är reserverad av sig, tvärtom! Hon sov i min mammas knä nästan hela hemresan.
När vi kom hem var det full fart på en gång! Hon hann ta sig igenom samtliga leksaker på nolltid, samt identifiera några fler leksaker:
En sop är skön att bita i! Och då glömmer man det läskiga halsbandet.
Ett par av Bjarnes kasserade tofflor var kalas, så här såg den ena ut bara två timmar efter hemkomst:
Tofflor, det bästa som finns!
Som bekant har valpar ett stot behov av att bita på allt som går att bita på. Eftersom matte inte ska få sår så har vi införskaffat följande fantastiskt tjusiga lekhandskar från trädgårdsavdelningen på Jula:
Lekhandskar, mums!
Men det finns en sak som en valp görallra mest: sover. C:a 18 timmar per dygn. Helst i mattes eller husses knä:
Sovstilen varierer, men platsen är densamma: i knät.
Tuggpinnen kan hålla fröken sysselsatt hur länge som helst!
Medan jag har skrivit det här har husse lattjat rejält med Wilma, de har till och med varit ut en sväng i koppel. Utomhus är kalaskul! Det lär dröja ett tag innan hon är rumsren, men det känns som om vi gör vissa framsteg, ibland i alla fall…
I eftermiddag kommer syrran Happy på play-date, oj oj vad spännnande. Sedan ska vi också ta en tur hem till Bjarnes mamma som är jättenyfiken! Igår kom ett par grannar förbi som inte kunde hålla sig, men deras döttrar får vänta några dagar tills Wilma är lite mer hemmastadd. Men ska jag vara ärlig så verkar hon rejält hemmastadd redan nu! Hon har bl.a. full koll på hur man tar sig upp i mattes knä när matte sitter vid köksbordet.
De två första nätterna har Bjarne sovit på golvet med henne, intill sängen på övervåningen. Det har gått riktigt bra, men det blir spännande att se när hon kan börja sova utan att ha kroppsvärme intill sig. Hon vill gärna kunna ta sig upp till matte i sängen, men det är ännu för högt för henna att kunna hoppa upp. Men det dröjer väl inte många veckor innan det går bra…
Bara en sak oroar mig lite hittills. Hon är inte så bra på att äta. Men det ger sig nog, jag tror inte att hon svälter. Så mycket som hon far runt gör hon av med en hel del energi. Hon blir väl bara för uppspelt för att äta ibland.
Fortsättning följer…
Ååååååååååååååååh så söta
Sju veckor gamla och hur uppspelta som helst. Tänk så roligt det är när det kommer besökare som man kan klättra runt på! Vi fick ett härligt besök på kenneln idag. Valparna har blivit väldigt aktiva, och oerhört nyfikna på besökarna. Riktiga busfrön är de alla tre, Happy som tidigare verkade ganska lugn var det knappast nu längre! Och Wilma är ett riktigt härligt energiknippe. Nio dagar kvar tills du blir Värmdöbo, tjejen!
Wilma och matte (jag)
Wilma och husse (Bjarne)
Wilma får prova ett halsband, men det var inte så kul att ha på sig, det var ju alldeles för stort!
Söta systrar, Wilma och Happy
Efter så mycket uppståndelse är det inte konstigt att man blir trött…
…och det fortsätter snöa
Det har nu snöat hela dagen och gissningsvis har det kommit en decimeter snö här på Värmdö. Imorgon eftermiddag ska vi åka ner till kenneln på besök. Vi passar på eftersom hon som har kenneln är ledig då men ska jobba i helgen, och Bjarne kan styra sin tid själv eftersom han har egen firma. Hoppas att jag inte börjar tappa hår precis då, imorgon är dag 14 i cykeln så det är nog inte långt kvar nu.
Har egentligen inte alls störts av några biverkningar idag, men så har jag inte ens varit ut p.g.a. vädret, samt att jag har suttit och jobbat en del. Jag har dock en del besvär i vänster arm (domning/lätt värk i handled och tumme) orsakat av svullnad kring lymfkörtel-tumören som trycker på en nerv i armhålan, och jag inser att min arbetsställning vid datorn inte gör det bättre. Bordet är alldeles för högt, och jag har inget att vila armarna på när jag jobbar. Jag har förutsättningar att göra det bättre, måste bara ta tag i det!
Tog på mig en arbetsuppgift från jobbet idag, att komplettera användardokumentation avseende en kunds webbplats. Jag kommer åt att göra ganska mycket hemifrån eftersom jag har min jobbdator samt kan koppla upp mig mot nätverket via VPN. Har väl i alla fall lagt 4 timmar effektiv tid, ingen anledning att överdriva…
När man går hemma så här har man helt andra förutsättningar att planera maten för dagen. Jag bestämde till exempel i morse att jag ska panera fisk ikväll, och plockade ut fiskfiléer ur frysen i god tid. Det skulle aldrig hända på en vardag annars! Nu kan jag ha maten klar lagom när Bjarne kommer hem efter träningen, tänk vad bortskämd han håller på att bli…
