Nu har Wilmas ”småsyskon” öppnat ögonen och blivit namngivna. Det är I-kullen med Isak, Ida och Ika. Kolla in sötnosarna på www.cisconis.se/valpar.

Dagens Etsy-favorit: Knit a puppy (stickbeskrivning)

Borde förresten ha haft på mig solglasögon när vi var ute på promenad för en stund sedan. Vad jag fick kisa! Vårsolen är hur underbar som helst, och man hör rinnande vatten lite överallt. Och sjungande koltrastar!

H-kullen från Cisconis Kennel: Wilma (Hope, i mitten) med syskonen Leeloo (Happy) och Hero och mamma Roxie. Bild: Nina Ekberg.

Wilma och Leeloo tävlade i klassen tikar 6-9 månader, där sammanlagt fem hundar deltog (i klassen hanhundar 6-9 månader var det bara en hund…). Katarina och jag var helt gröna som ”handlers” så vi försökte bäst vi kunde att göra likadant som veteranerna. Jag var nervös och det smittade nog av sig på Wilma; svansen hängde ner mellan benen vilket kanske inte var så bra.

Wilma (Cisconis Hope of Sensation) placerade sig på 4:e plats:

Domarens omdöme om Wilma lyder: Smooth bitch well marked head. Nice length of neck, not a level topline. Tail set a bit low. Would like more bone and assess movements.

Leeloo (Cisconis Happy Roisin) placerade sig på 3:e plats:

Matte Katarina och matte Maria är jättestolta:

Vi stannade inte kvar och tittade på resten av utställningen, utan relaxade och turistade resten av dagen. Wilma och Leeloo fick möjlighet att leka av sig. Syskonkärlek:

Vi är ett gäng som fotograferar en hel del, så en del av dagen ägnades åt att försöka ta snygga hundbilder. Här är våra vackra flickor:

Jag fick låna en vidvinkellins till kameran av Rolle och tog inte lika vackra självporträtt:

På kvällen deltog Bjarne och jag, dock inte Rolle och Katarina, i den gemensamma middagen som klubben arrangerade. Det slumpade sig så att vi satt mitt emot ett par som har en hund som heter Cilla som är halvsyster till Wilma och Leeloo (samma pappa):

Det var i förrgår vi hämtade henne från kenneln. Vi tog med oss både min mamma och Bjarnes pappa på utflykten. Det gick verkligen hur bra som helst. Wilma var den sista av de tre valparna att hämtas. Ingen kan påstå at hon är reserverad av sig, tvärtom! Hon sov i min mammas knä nästan hela hemresan.

När vi kom hem var det full fart på en gång! Hon hann ta sig igenom samtliga leksaker på nolltid, samt identifiera några fler leksaker:

En sop är skön att bita i! Och då glömmer man det läskiga halsbandet.

Ett par av Bjarnes kasserade tofflor var kalas, så här såg den ena ut bara två timmar efter hemkomst:

Tofflor, det bästa som finns!

Som bekant har valpar ett stot behov av att bita på allt som går att bita på. Eftersom matte inte ska få sår så har vi införskaffat följande fantastiskt tjusiga lekhandskar från trädgårdsavdelningen på Jula:

Lekhandskar, mums!

Men det finns en sak som en valp görallra mest: sover. C:a 18 timmar per dygn. Helst i mattes eller husses knä:

Sovstilen varierer, men platsen är densamma: i knät.

Tuggpinnen kan hålla fröken sysselsatt hur länge som helst!

Medan jag har skrivit det här har husse lattjat rejält med Wilma, de har till och med varit ut en sväng i koppel. Utomhus är kalaskul! Det lär dröja ett tag innan hon är rumsren, men det känns som om vi gör vissa framsteg, ibland i alla fall…

I eftermiddag kommer syrran Happy på play-date, oj oj vad spännnande. Sedan ska vi också ta en tur hem till Bjarnes mamma som är jättenyfiken! Igår kom ett par grannar förbi som inte kunde hålla sig, men deras döttrar får vänta några dagar tills Wilma är lite mer hemmastadd. Men ska jag vara ärlig så verkar hon rejält hemmastadd redan nu! Hon har bl.a. full koll på hur man tar sig upp i mattes knä när matte sitter vid köksbordet.

De två första nätterna har Bjarne sovit på golvet med henne, intill sängen på övervåningen. Det har gått riktigt bra, men det blir spännande att se när hon kan börja sova utan att ha kroppsvärme intill sig. Hon vill gärna kunna ta sig upp till matte i sängen, men det är ännu för högt för henna att kunna hoppa upp. Men det dröjer väl inte många veckor innan det går bra…

Bara en sak oroar mig lite hittills. Hon är inte så bra på att äta. Men det ger sig nog, jag tror inte att hon svälter. Så mycket som hon far runt gör hon av med en hel del energi. Hon blir väl bara för uppspelt för att äta ibland.

Fortsättning följer…

Wilma och matte (jag)

Wilma och husse (Bjarne)

 
Wilma får prova ett halsband, men det var inte så kul att ha på sig, det var ju alldeles för stort!

Söta systrar, Wilma och Happy

Efter så mycket uppståndelse är det inte konstigt att man blir trött…

Har egentligen inte alls störts av några biverkningar idag, men så har jag inte ens varit ut p.g.a. vädret, samt att jag har suttit och jobbat en del. Jag har dock en del besvär i vänster arm (domning/lätt värk i handled och tumme) orsakat av svullnad kring lymfkörtel-tumören som trycker på en nerv i armhålan, och jag inser att min arbetsställning vid datorn inte gör det bättre. Bordet är alldeles för högt, och jag har inget att vila armarna på när jag jobbar. Jag har förutsättningar att göra det bättre, måste bara ta tag i det!

Tog på mig en arbetsuppgift från jobbet idag, att komplettera användardokumentation avseende en kunds webbplats. Jag kommer åt att göra ganska mycket hemifrån eftersom jag har min jobbdator samt kan koppla upp mig mot nätverket via VPN. Har väl i alla fall lagt 4 timmar effektiv tid, ingen anledning att överdriva…

När man går hemma så här har man helt andra förutsättningar att planera maten för dagen. Jag bestämde till exempel i morse att jag ska panera fisk ikväll, och plockade ut fiskfiléer ur frysen i god tid. Det skulle aldrig hända på en vardag annars! Nu kan jag ha maten klar lagom när Bjarne kommer hem efter träningen, tänk vad bortskämd han håller på att bli…

Efteråt tog vi en sväng i det lilla Gustavsbergs centrum. Vi tittade runt i djuraffären som finns där, vilket var kul eftersom de har en del djur. Roligast är att de har en stor bur med två dvärgsilkesapor. Vi tog en fika på Delselius Konditori (med semla), jag hade aldrig varit där tidigare. Därefter åkte vi först hem till en kompis för att lämna av en sak, och naturligtvis hälsa på hennes hund, en jättefin Pumi. Sedan bestämde vi oss för att ringa på hos andra kompisar (de som blir nya ägare till Wilmas syster). Där blev vi kvar på te, och deras 10-åriga Parson Russel Terrier-tik parkerade sig i Bjarnes knä.

Jag ringde till Nina på kennel Cisconis, och fick höra att hon just då var lite arg på Wilma som hade lyckats klättra över ett galler…hur ska det här gå? Vi som planerar att spärra av trappan hemma med galler. Vi bestämde att vi ska besöka kenneln nu på lördag, det ska verkligen bli jättekul! Hoppas bara att jag fortfarande mår bra då.

Hur är det då på biverkningsfronten? Idag har jag fortfarande tinnitus lite från och till. Tandköttet har börjat bli påverkat, om jag känner med tungan så känns det liksom strävare än normalt, och ibland känner jag mig torr i munnen. Får se till att borsta tänderna extra försiktigt. Slemhinnorna i näsan är också påverkade, det sticker ibland såsom i början av en snuva. Sedan är jag naturligtvis trött, men kommer och går också under dagen. Helt plötsligt kan jag känna mig tvärtrött i kroppen. Det kommer bl.a. efter att jag har ätit. Igår tog jag en lugn och skön promenad i vårsolen (det är mars, så visst är det väl vår nu???), och då kände jag också helt plötsligt att det var tyngre att gå, så då tog jag det ännu långsammare. Ska se till att inte ta för långa promenader framöver. Jag är extra noga med att äta något så fort jag känner mig hungrig nu, det behövs bara lite för att dämpa det lätta illamående som annars kan komma. Ibland räcker det med bara en klunk yoghurt.

Troligtvis en vecka kvar tills håret börjar trilla. Jag kom på idag att jag ska leta runt på nätbutiker efter lämpliga sjalar, de behöver ju inte provas så det är ganska riskfritt att beställa. Funderar bl.a. på att beställa den här snygga Buffen från Addnature. Skönt att ha hemma till vargdags och i sportiga sammanhang. Imorgon blir håret kort, jag har lite svårt att fatta att det är dags…

Vi pratade med våra närmaste grannar igår (och de bor riktigt nära eftersom det är radhus) som har två hundar. Det visade sig att det är en tik och en hane (hade fått för mig att det var två tikar). Tiken är en 4-5-årig Bouvier des Flandres och hanen en 2-årig Skotsk Terrier (skotte). Tydligen har tiken erfarenhet som fostermamma, det låter lovande. Skotten kanske kan bli lite närgången när Wilma blir könsmogen.