Varm väntan
Ingen har väl missat att vi har lite av en värmebölja för tillfället. För egen del blir det mest sitta i skuggan, och se till att gå ut med Wilma före och efter och inte under dagens varmaste timmar. Både för Wilmas och för min skull.
Igår tog Wilma sina första simtag när hon mer eller mindre ramlade i vattnet från en brygga på ett extra långgrunt ställe. Vattnet går inte ens upp till mina knän längst ut på bryggan, och hon behövde bara ta några enstaka simtag innan hon bottnade och kunde gå in till stranden. Därefter gick hon självmant ut i vattnet, det var riktigt varmt och skönt, men ville ogärna hoppa i från bryggan.
Bara fem dagar kvar till operationen nu. Lite nervös måste jag väl erkänna att jag är. Imorgon bitti är det förberedelser på S:t Görans i form av blodprov och möte med narkosläkaren.
En sak som stör mig just nu är att jag har fått lite mer ont och besvär i vänster arm. I natt vaknade jag av att jag hade hamnat på vänster sida, och då gjorde det ont i vänster överarm, vilket det inte brukar. Under dagen idag har jag haft besvär som mest känns som begynnande domning i handleden och delar av handen, samt lite lätt ont i knogarna. Måste prata med kirurgen om det innan operationen, men vet inte om det är rätt läkare.
Jag har en teori om vad som eventuellt kan vara orsaken. Läste på en annan bc-tjejs blogg om viss klimakteriekänning efter cytostatika innan mensen kommer tillbaka. Min senaste menstruation uteblev helt, de tidigare under behandlingen var kraftigt minskade. Teorin går ut på att jag har svullnad i kroppen som antingen beror på klimakteriekänning, och/eller beror på värmen. Jag hade ju besvär i armen innan behandlingen började, men sen har det varit i stort sett bra. Besvären beror med största sannolikhet på att den tidigare tumören i armhålan tryckte på en nerv, och nu kanske svullnad ger liknande symptom. Orsaken till besvären har dock aldrig egentligen undersökts.
Nipprig som man lätt blir när man har cancer är jag naturligtvis rädd för att det ska vara någon tumör som inte är bc-relaterad och därmed kanske inte har påverkats av behandlingen. Det är säkert helt irrationellt att tänka så, men jag kommer säkert att tänka så många gången under de närmaste åren (om jag får leva, som jag alltid i hemlighet lägger till i mitt huvud).
Läste någonstans att de ställen i kroppen som vanligast drabbas av bc-metastaser är lungor, lever, skelett och hjärna, där spridning till hjärnan kommer sist. Det faktum att jag kanske har små-små metastaser i lungan och bäckenet finns alltid i bakhuvudet, även om jag försöker att inte låtsas om det. Provsvar från senaste datortomografin har jag inte fått ännu, och tvivlar på att jag får höra något innan operationen.
Nu har jag svamlat tillräckligt för idag, dags att fixa lite käk.
Den sjunde dagen
Idag är det dag 7 i den första FEC-cykeln. Fortfarande tycker jag att jag mår bättre än jag hade förväntat mig, men visst känner jag av biverkningar! Dag 5 och 6 hade jag konstant tinnitus, och idag har jag haft det fast mindre kraftigt och inte konstant. Nu har det precis lugnat ner sig lite, och då känner jag mig istället ganska tung i huvudet, fast inte huvudvärk. De två senaste nätterna har jag åter sovit fragmentariskt, men lite djupsömn måste jag ändå ha hunnit med, annars borde jag känna mig helt bombad nu! Ingen förändring på illamåendefronten, dvs det enda jag känner ibland är lite lätt illamående som lätt och snabbt går över.
Aptiten
Det är inte så mycket fel på aptiten, men det hänger väl ihop med att jag inte är illamående. Ännu är inte smaken i munnen förändrad, vilket tydligen kan hända. Det enda jag har tänkt på är att suget efter salt är lite starkare än vanligt, och att jag knappt är sugen på sött alls, inte ens efter en måltid. Jättegott just nu tycker jag att det är att ta en smörgås med böcklingpastej och skivad tomat. Mums! Jag lagar fortfarande middag på kvällen, det har jag inte varit för trött för ännu. Men Bjarne är förberedd på att han kan få rycka in ibland…med hjälp förstås, han är lite osäker stackarn.
Perukprovning och hår
Var som jag tidigare nämnde på perukprovning i förrgår, och mamma hängde med som smakråd. Det var egentligen bara en peruk som kändes bra, och det hängde mest på färgen. En annan peruk som jag provade var kraftigt slingad, och det såg helt fel ut! Den peruk som det nu blir är inte direkt lockig, utan det är fall på håret och en del volym. Längden är ungefär som mitt hår nu, lite längre än axlarna, samt snedbena. Det som dock känns konstigare än man kan tro är att perukens bena är på vänster sida, och jag har min bena på höger sida. Jag lär väl vänja mig. Jag fick peruken med mig hem så att jag kan prova den bättre när jag har klippt mig, just nu har jag så mycket hår att den inte sitter på ordentligt. Sedan ska jag tillbaka och klippa till peruken när jag har tappat håret. Tills dess är det främst lite väl mycket volym uppe på huvudet, och det hamnar för mycket hår i ögonen.
Det går bra att sätta upp håret i en peruk, så jag får öva på vad som är lämpligt och ser bra ut. Vanligtvis sätter jag sällan upp håret, men eftersom perukhåret är rakare och ”slinkigare” kan det behövas för att ibland slippa hår i ögonen.
På fredag (övermorgon) ska jag klippa håret kort. Har bokat tid på en salong som jag bara har en kort promenad till. Det blir lagom att hinna vänja sig vid mindre hårmängd och annan profil innan det börjar trilla av om en vecka eller så. Är inte så välförsedd på scarves-fronten ännu, skulle behöva shoppa lite, men nu i helgen ska jag kanske vara försiktig eftersom immunförsvaret väntas börja sjunka typ imorgon.
Idag var sista gången på länge som jag schamponerade en långt hår. Känns lite vemodigt. Men jag ska nog bli god vän med kort hår också… Jag inser dock att jag har gjort något dumt, men jag visste ju inte att det skulle bli så. Idag var andra gången som jag använde ett nyinköpt specialschampoo för lockigt hår (köpt innan diagnosen), och det verkar som om jag får lite utslag i hårbotten av det. Inte jättekul att ha när håret trillar av alltså.
Stygn borttagna
Igår var det dags att ta bort stygnen efter venport-operationen. Hade beställt tid på vårdcentralen i Gustavsberg. Jag kommer att springa där en del eftersom det ska tas blodprov tre gånger per cykel, i alla fall första cykeln. Sköterskan hade lite problem med att få bort stygnen vid dosan (halsen gick bra), och fick tillkalla en läkare att titta på det. Då märkte jag att jag blev stressad, och började känna mig illamående och kallsvettig. Petade då i mig en anti-illamående-tablett och la mig ner på britsen några minuter och vips! så mådde jag bättre.
Måsten och vila
Jag har jättesvårt för att hålla mig borta från ‘måsten’, svårt att fullständigt koppla av. Ett av de mest konkreta tips jag har fått är ändå att undvika måsten och tillåta mig att vila. Igår kunde jag inte motstå att dammsuga på nedervåningen, men lät det stanna vid det. Har nu bett Bjarne bära upp dammsugaren till övervåningen, så kan jag dammsuga där när jag känner mig tillräckligt pigg. Det speciella med den trötthet som cytostatikan ger upphov till är att den liksom känns lite stötvis. Om jag t.ex. bara sitter vid datorn känner jag mig i stort sett som vanligt, men om jag reser mig upp och börjar göra något kan det helt plötsligt kännas jättetungt, men det kommer och går. Jag får t.ex. se till att gå i lugnare tempo när jag promenerar, vanligtvis går jag riktigt fort. Igår på väg till vårdcentralen märkte jag att mitt vanliga tempo inte kändes bra.
Nu har jag svamlat nog för den här gången. Ska vila lite och sedan kanske ge mig ut på en lite promenad. Frisk luft är nog inte fel, och det är äntligen plusgrader!
Susar i öronen
Kväll dag 5. Hela dagen idag har jag upplevt att det susar/brusar i öronen, liksom en mycket högfrekvent, brusig ton. Undrar om tinnitus kan vara en biverkning av cytostatika? Det är i alla fall rejält irriterande. Har också läst någonstans att tinnitus kan förvärras av t.ex. stress eller ansträngd nacke. Ska försöka mig på lite avslappning och meditation imorgon när det är tyst i huset. Skriver också lite mer om perukprovningen då. Känner mig lite lätt illamående och trött, så det är sängen som gäller nu. Har jag tur så vaknar jag med mindre ljud i öronen imorgon…
Tema hår
Nu är det dag 5 i första FEC-cykeln, och jag mår fortfarande bättre än jag hade väntat mig. Har väl inte haft någon ordentlig känning av illamående, men tog ändå en utifall-att-tablett innan jag gick till sängs igår. Blir lätt nervös att jag ska må illa nu. Det jag främst drabbas av är gaser i magen, som när de rör sig kan de i vissa lägen ge upphov till lite lätt illamående, som snabbt går över. Och idag är första dagen utan förebyggande medicin, bara det är lite nervöst…
I eftermiddag är det äntligen dags för perukprovning. Mamma ska följa med som smakråd (hon är ju pensionär och har tid), det är ju ett viktigt val… och så kanske vi tar och tittar lite på sjalar på stan. Det är jättetrist att behöva tappa håret, men det finns trots allt ett par uppenbara fördelar:
- Det går mycket fortare att duscha!
- Benen och armhålorna behöver inte rakas på hela sommaren!
Alltid något.
Jag måste öva lite mer på att knyta sjal på huvudet, och hitta en stil som passar mig. De flesta tips som jag har hittat handlar om att knyta turban-liknande anordningar, och det är liksom inte jag! Det måste vara lite tuffare, eller gulligare. Turban tycker jag blir alltför elegant, passar kanske när man är finklädd men dåligt till vardags till jeans (i mina ögon, smaken är olika). Ska också göra lite fler stora örhängen, det piffar till en sjal ganske rejält. Brukar annars inte ha stora örhängen så ofta eftersom jag har mycket volym på håret, och stora örhängen syns inte så bra då.
Sov äntligen lite bättre och längre i natt. Var jättetrött och gick och la mig strax efter 21 igår. Bjarne har blivit förkyld så han la sig också tidigt. Natten till igår blev däremot min nattsömn fragmentarisk, vaknade gång på gång och undrar hur mycket djupsömn jag egentligen hann med. Har börjat kunna ligga lite på höger sida, men venporten gör sig påmind om jag vrider mig för långt åt höger (svider till eller skaver lite). Hoppas att det bli bättre snart, jag får så ont i ryggen!
Nu måste jag i alla fall ta och duscha och göra mig iordning. Ska titta in på jobbet innan jag träffar mamma, sjukintyget ska lämnas in (och tas kopia på), och så vill jag hälsa på en del kollegor. Hoppas verkligen att illamåendet håller sig borta idag, bussresan in till stan är c:a 40 minuter, och lika långt hem igen. Kanske ska ta med mig en påse utifall att det värsta skulle inträffa, så kanske jag oroar mig mindre.
Rapport från perukprovningen kommer senare 
Ta det lugnt med laxerdropparna!
Var riktigt trött igår kväll. Vi bestämde oss för att titta på en film (Ratatouille, tecknat) som jag bara hade sett hälften av eftersom jag somnade mitt i filmen när vi skulle kolla i höstas. Typiskt nog orkade jag inte hålla ögonen öppna nu heller, såg ännu mindre än första gången. Jag måste kolla på den filmen dagtid om jag ska lyckas se hela, men jag är väl inte tillräckligt intresserad av den filmen helt enkelt…
Kom i alla fall i säng i hyfsad tid och somnade ganska fort. Men vid tretiden på natten vaknade jag av att magen började krampa. Laxerdropparna hade börjat verka, och jag kanske hade tagit några för mycket på kvällen. Doseringsanvisningen är mellan 5 och 15 droppar åt gången, så det är inte så lätt att veta hur många man kommer att behöva. Utan att gå in på detaljer kan jag bara berätta att jag inte sov så mycket mer under natten. Tack och lov har magen nu lugnat ner sig, och det har gått bra att äta både frukost och lunch. Illamående har jag fortfarande inte drabbats av mer än den där svaga känslan från och till som försvinner med hjälp av en cornichon. Misstänker att jag inte kommer att vara så förtjust i cornichons efter det här!
Jag läste lite närmare på bipacksedlarna för de olika medicinerna jag har fått, och insåg att det inte är medicinen mot illamående som innehåller kortison, utan en annan medicin som ska motverka inflammation och allergiska reaktioner. Den tar jag sista dosen av imorgon bitti, men mängden halveras för varje dag. Då blir måndag första dagen utan kortison, och antagligen den dag som jag kommer att drabbas av den stora tröttheten.
Nu är det bara 20 dagar tills vi ska hämta Wilma. Igår fixade Bjarne en grind vid trappan på övervåningen utav kompostgaller och kardborreband. Riktigt smidigt, ingen borrning krävdes. Nu har vi bara en del sladdar som vi behöver få bort från golvet här och där, så ska nog huset snart vara valpsäkert.
Idag ska vi ta och handla åt svärmor som har opererat höften och behöver hjälp med diverse sysslor, och imorgon kanske vi åker hem till min mamma som fyller år då. Jag ska nog också passa på att stryka lite idag innan jag tappar all ork, kanske till och med städa lite. Det blir väl lite si och så med det under de kommande veckorna kan jag tro…
