Hittade först hennes hemsida www.stilok.se därför att där fanns penslar till Photoshop. Nu ikväll landade jag på Stiloks fotoblogg som innehåller många riktigt härliga bilder. Jag blir inspirerad, borde kanske ta med mig kameran lite oftare i vardagen.

Kollade besösksstatistiken på Google Analytics och såg att antalet läsare av bloggen har minskat kraftigt, och de senaste dagarna har typ ingen läst bloggen. Anledningen är väl att jag inte skriver så mycket om min cancerbehandling längre. Jag har nu fått 17 av 25 strålbehandlingar. Nästa vecka är sista veckan. Än så längre har jag bara blivit lite rosa i huden, men det är inte ömt. Det är nu femte veckan som jag jobbar, men än så länge bara halvtid. Det är riktigt skönt att komma hem i god tid.

Jag kan inte låta bli att blogga om snygga saker jag får syn på. På webben alltså. Nu senast idag hittade jag en WordPress-blogg som är så urban den kan bli i formen. World in Motion. Det riktigt kliar i fingrarna att göra något i den här stilen. En skrivbordsbakgrund kanske.

Well, det är nog dags att döpa om bloggen igen. Jag är förvisso inte färdigbehandlad ännu, men jag har nu haft bröstcancer. Igår var det dags för ett återbesök hos onkologen. Jag fick bekräftat att det inte syntes något avvikande på ultraljudet av levern. Blodproverna visade på att jag har återhämtat mig fint efter cytostatikan. Nu dröjer det två månader tills nästa läkarbesök, vilket blir en uppföljning av strålbehandlingen.

Har inte fått några besvär av strålbehandlingen ännu, men det dröjer väl inte länge innan det blir ömt på huden. Idag var det ingen kö till ”mitt” behandlingsrum, så det gick löjligt fort. Jag hade sett till att ha marginal eftersom jag också skulle på Herceptinbehandling. Istället satt jag en bra stund ute i solen och läste mellan de två behandlingarna. Denna första september var ordentligt varm!

Fick väga mig igen igår, Apoteket behöver aktuell vikt när de ska förbereda Herceptinkurerna. Jag hade gått ner ytterligare ett drygt kilo sedan sist, vilket var tre veckor sedan. Det märks på kläderna, ett par jeans jag köpte i våras sitter löst. Men jag kan nu äntligen ha en del andra plagg som har varit i tajtaste laget under några år! Vilken tur att jag inte har gjort mig av med mina gamla jeans…

Håret växer, men jag tycker att det går trögt. Det är i alla fall såpass långt att jag kan bli rufsig i håret. Yes! Men att kamma håret känns fortfarande lite larvigt. Jag plattar till det blöta håret med handduken eller händerna så ligger det på plats. Ögonfransarna har aldrig varit så täta som de är nu. Ögonbrynen är tyvärr inte så snygga, glesa och buskiga på samma gång. Peruken är tvättad och undanlagd. Ska nog skänka den till behövande i Baltikum eller Sydamerika eller vilka det nu var som perukdamen berättade om.

Så till bloggens nya namn. Har inte bestämt mig ännu, men här är några idéer:

• Wilma och jag
• Mitt liv med en parson
• Radhusliv med en terrier
• Curlygirl bloggar
• Jag heter Maria

Spenderade gårdagen på S:t Görans sjukhus och på stan. På morgonen var det mammografi och lungröntgen + datortomografi thorax och buk. Mammografin har jag resultat från. Tumören i bröstet är inte helt borta men den har minskat rejält och är idag c:a 1×2 cm, oregelbunden form. Jag kan inte själv känna den trots att jag vet var den sitter, och då har jag ändå bara B-kupa.

Inför datortomografin krävdes det även den här gången att olika sköterskor för att få dit möjängen som kontrastmedlet ska sprutas in genom. Efter två misslyckade stick på handen och handleden fick den mest erfarna av sköterskorna dit den i höger armveck. Så himla skönt eftersom det då inte känns när kontrastmedlet rinner in i venen. På handens ovansida hade varit näst intill outhärdligt!

Efter sejouren i den iskalla röntgenkällaren hade jag 3,5 timmar att vänta innan besöket hos kirurgen. Åt lunch i Västermalmsgallerian, promenerade runt lite men kom fram till att det var för varmt. Åkte då till Gallerian och åt yoghurtglass (sockerfri) med hallon, spanade i några butiker, och sedan tillbaka till S:t Görans igen.

Operationsdatum blir 6 juli, alltså om tolv dagar från idag. Kirurgen jag träffade var en ganska ung tjej, några år yngre än jag. Hon var väldigt trevlig och gav ett lugnt och kompetent intryck, men det blir inte hon som opererar mig utan en annan kvinnlig kirurg som jag ännu inte har träffat. Den information jag fick om operationen tyckte jag var bra, och det känns inte så dramatiskt. Hela bröstet och en del lymfkörtlar plockas bort, och det blir inte direkt rekonstruktion. Vårtgården plockas alltid bort när man tar hela bröstet, och lymfkörtlarna plockas bort via samma snitt, dvs de skär inte också i armhålan.

Direkt rekonstruktion hade jag teoretiskt kunnat göra, men för min del finns det två skäl till att inte göra det. För det första opereraras jag i semestertider, och plastikkirurgen finns inte tillgänglig förrän två veckor efter min operation. Man vill inte gärna skjuta på operationen eftersom det då går för lång tid efter avslutad medicinering, med risk för att tumören börjar växa igen. Det andra skälet till att vänta med rekonstruktionen är att strålningen gör att den inopererade protesen ofta delvis förstörs så att man måste göra om rekonstruktionen. Därmed innebär direkt rekonstruktion inte att man slipper en operation till. Så det får bli en extern protes tills vidare med tillhörande special-bh.

Jag har inte fått exakta tider för allt ännu, men på operationsdagen antar jag att jag ska infinna mig på S:t Görans tidigt på morgonen, och jag får åka hem redan vid lunch dagen efter om inget oförutsätt inträffar. Förhoppningsvis kan dränageslangen dras redan innan jag åker hem. Förbandet kommer att sitta tejpat på huden ganska länge. Jag sa till om att jag har haft problem med att vanlig tejp som de använder ger mig utslag redan efter några timmar, hoppas att de kan hitta ett snällare alternativ.

Under nästa vecka blir det ett möte med narkosläkare, kallelse kommer i brevlådan. Det blir också lite fler blodprover då. Fram till opertionen ska jag själv nu fokusera på att hålla mig frisk!

När jag satt i väntrummet på bröstmottagningen kom en syster fram till mig som jag träffade de första gångerna jag var på Bröstcentrum på Drottninggatan. Hon kände igen mig trots peruken nu fem månader senare (peruken är inte så lik mitt eget hår). Jag antar att jag då nämde att jag hade börjat blogga, hon berättade nämligen att hon hade varit in och kikat lite på min blogg. Kul!

Dags att gå och sova nu. Har varit ganska trött idag, det har varit varmt. Kanske är jag också lite anemisk, det finns ju en risk.

Jag har visst hunnit blogga en del…detta är mitt hundrade inlägg sedan jag startade bloggen i januari. Nu har jag bara en månad kvar av cellgiftsbehandlingen, sista behandlingen blir 10 juni. Datum för kirurgi saknar jag fortfarande information om.

Mina hudutslag har äntligen börjat lägga sig, och jag tänker inte använda hydrokortisonsalva mer. På kinderna, som var illröda och hettade under några dagar, fjällar jag nu och huden är riktigt torr. Övriga utslag (armveck och under armar) kliar och hettar inte längre, och huden kommer säkert att ömsas även där.

Det här är min må bra-vecka då jag inte har några besvärande biverkningar (bara jag inte blir anemisk igen). Bara att njuta. Någon av dagarna hoppas jag kunna åka in till stan, bara det passar för Bjarne så att han kan vara ensam med Wilma. Ska bl.a. försöka hitta en långsmal sjal i kreppad bomull med snygg färgsättning för huvudet.

Idag var vi på valpkurs igen, i sommarvärmen denna gång. Det var ganska jobbigt för hundarna, men tack och lov fanns det möjlighet att stå i skuggan under större delen av övningarna utomhus. Nu har vi kommit till ”gå fint i koppel”, det måste vi verkligen öva på. Wilma drar som bara den när vi går med koppel, och hon är otroligt stark för sina 4,6 kg eller vad hon väger just nu.

Wilma har sovit massor sedan vi kom hem, det var uppenbart påfrestande för henne. Vi är väldigt stolta därför att hon beter sig så bra på kursen och är så läraktig. Det är bara när vi är hemma och hon blir uppskruvad och antagligen uttråkad som hon kan vara skitjobbig. Då nafsar hon på händer, fötter, kläder, ja allt som kommer i hennes väg. Detta är något vi måste jobba bort som dock inte ingår i valpkursen.

I vår barnlösa familj blir det den äldre generationen som firas på mors dag, så igår tog vi med min mamma, Bjarnes mamma och min syster till Långängens Gård på Lidingö där vi åt lunch. Man sitter utomhus och har gräs under fötterna, så det var ganska många hundar där!