Full fart
Dag 8 i första FEC-cykeln. Kalendern idag innehöll bara det första av tre blodprov som ska tas inom cykeln, men det blev till slut att vi gjorde mycket mer än så. Eftersom immunförsvaret nu börjar sjunka en vecka efter behandlingen så måste blodstatus kollas några gånger. Tack och lov ska inget att proverna tas på en fredag, alltså kan jag ta dem på vårdcentralen i Gustavsberg (skulle det vara en fredag måste jag till Karolinska). Det var också tur att jag kom dit strax efter kl 13. Jag är svårstucken, och nu var jag lite svullen i kroppen och hon som skulle ta provet misslyckades med båda armvecken. För att kolla blodstatus behövs dock väldigt lite blod, alltså går det bra att sticka hål på en fingertopp och klämma fram den mängd som behövs. En förutsättning för att man ska kunna göra detta är dock att det inte går mer än några timmar tills transporten till Karolinska går iväg vid 14.30, därför att en annan typ av behålla används till blodet. Således behöver jag se till att komma mellan kl 13 och 14 även följande gånger.
Efteråt tog vi en sväng i det lilla Gustavsbergs centrum. Vi tittade runt i djuraffären som finns där, vilket var kul eftersom de har en del djur. Roligast är att de har en stor bur med två dvärgsilkesapor. Vi tog en fika på Delselius Konditori (med semla), jag hade aldrig varit där tidigare. Därefter åkte vi först hem till en kompis för att lämna av en sak, och naturligtvis hälsa på hennes hund, en jättefin Pumi. Sedan bestämde vi oss för att ringa på hos andra kompisar (de som blir nya ägare till Wilmas syster). Där blev vi kvar på te, och deras 10-åriga Parson Russel Terrier-tik parkerade sig i Bjarnes knä.
Jag ringde till Nina på kennel Cisconis, och fick höra att hon just då var lite arg på Wilma som hade lyckats klättra över ett galler…hur ska det här gå? Vi som planerar att spärra av trappan hemma med galler. Vi bestämde att vi ska besöka kenneln nu på lördag, det ska verkligen bli jättekul! Hoppas bara att jag fortfarande mår bra då.
Hur är det då på biverkningsfronten? Idag har jag fortfarande tinnitus lite från och till. Tandköttet har börjat bli påverkat, om jag känner med tungan så känns det liksom strävare än normalt, och ibland känner jag mig torr i munnen. Får se till att borsta tänderna extra försiktigt. Slemhinnorna i näsan är också påverkade, det sticker ibland såsom i början av en snuva. Sedan är jag naturligtvis trött, men kommer och går också under dagen. Helt plötsligt kan jag känna mig tvärtrött i kroppen. Det kommer bl.a. efter att jag har ätit. Igår tog jag en lugn och skön promenad i vårsolen (det är mars, så visst är det väl vår nu???), och då kände jag också helt plötsligt att det var tyngre att gå, så då tog jag det ännu långsammare. Ska se till att inte ta för långa promenader framöver. Jag är extra noga med att äta något så fort jag känner mig hungrig nu, det behövs bara lite för att dämpa det lätta illamående som annars kan komma. Ibland räcker det med bara en klunk yoghurt.
Troligtvis en vecka kvar tills håret börjar trilla. Jag kom på idag att jag ska leta runt på nätbutiker efter lämpliga sjalar, de behöver ju inte provas så det är ganska riskfritt att beställa. Funderar bl.a. på att beställa den här snygga Buffen från Addnature. Skönt att ha hemma till vargdags och i sportiga sammanhang. Imorgon blir håret kort, jag har lite svårt att fatta att det är dags…
Den sjunde dagen
Idag är det dag 7 i den första FEC-cykeln. Fortfarande tycker jag att jag mår bättre än jag hade förväntat mig, men visst känner jag av biverkningar! Dag 5 och 6 hade jag konstant tinnitus, och idag har jag haft det fast mindre kraftigt och inte konstant. Nu har det precis lugnat ner sig lite, och då känner jag mig istället ganska tung i huvudet, fast inte huvudvärk. De två senaste nätterna har jag åter sovit fragmentariskt, men lite djupsömn måste jag ändå ha hunnit med, annars borde jag känna mig helt bombad nu! Ingen förändring på illamåendefronten, dvs det enda jag känner ibland är lite lätt illamående som lätt och snabbt går över.
Aptiten
Det är inte så mycket fel på aptiten, men det hänger väl ihop med att jag inte är illamående. Ännu är inte smaken i munnen förändrad, vilket tydligen kan hända. Det enda jag har tänkt på är att suget efter salt är lite starkare än vanligt, och att jag knappt är sugen på sött alls, inte ens efter en måltid. Jättegott just nu tycker jag att det är att ta en smörgås med böcklingpastej och skivad tomat. Mums! Jag lagar fortfarande middag på kvällen, det har jag inte varit för trött för ännu. Men Bjarne är förberedd på att han kan få rycka in ibland…med hjälp förstås, han är lite osäker stackarn.
Perukprovning och hår
Var som jag tidigare nämnde på perukprovning i förrgår, och mamma hängde med som smakråd. Det var egentligen bara en peruk som kändes bra, och det hängde mest på färgen. En annan peruk som jag provade var kraftigt slingad, och det såg helt fel ut! Den peruk som det nu blir är inte direkt lockig, utan det är fall på håret och en del volym. Längden är ungefär som mitt hår nu, lite längre än axlarna, samt snedbena. Det som dock känns konstigare än man kan tro är att perukens bena är på vänster sida, och jag har min bena på höger sida. Jag lär väl vänja mig. Jag fick peruken med mig hem så att jag kan prova den bättre när jag har klippt mig, just nu har jag så mycket hår att den inte sitter på ordentligt. Sedan ska jag tillbaka och klippa till peruken när jag har tappat håret. Tills dess är det främst lite väl mycket volym uppe på huvudet, och det hamnar för mycket hår i ögonen.
Det går bra att sätta upp håret i en peruk, så jag får öva på vad som är lämpligt och ser bra ut. Vanligtvis sätter jag sällan upp håret, men eftersom perukhåret är rakare och ”slinkigare” kan det behövas för att ibland slippa hår i ögonen.
På fredag (övermorgon) ska jag klippa håret kort. Har bokat tid på en salong som jag bara har en kort promenad till. Det blir lagom att hinna vänja sig vid mindre hårmängd och annan profil innan det börjar trilla av om en vecka eller så. Är inte så välförsedd på scarves-fronten ännu, skulle behöva shoppa lite, men nu i helgen ska jag kanske vara försiktig eftersom immunförsvaret väntas börja sjunka typ imorgon.
Idag var sista gången på länge som jag schamponerade en långt hår. Känns lite vemodigt. Men jag ska nog bli god vän med kort hår också… Jag inser dock att jag har gjort något dumt, men jag visste ju inte att det skulle bli så. Idag var andra gången som jag använde ett nyinköpt specialschampoo för lockigt hår (köpt innan diagnosen), och det verkar som om jag får lite utslag i hårbotten av det. Inte jättekul att ha när håret trillar av alltså.
Stygn borttagna
Igår var det dags att ta bort stygnen efter venport-operationen. Hade beställt tid på vårdcentralen i Gustavsberg. Jag kommer att springa där en del eftersom det ska tas blodprov tre gånger per cykel, i alla fall första cykeln. Sköterskan hade lite problem med att få bort stygnen vid dosan (halsen gick bra), och fick tillkalla en läkare att titta på det. Då märkte jag att jag blev stressad, och började känna mig illamående och kallsvettig. Petade då i mig en anti-illamående-tablett och la mig ner på britsen några minuter och vips! så mådde jag bättre.
Måsten och vila
Jag har jättesvårt för att hålla mig borta från ‘måsten’, svårt att fullständigt koppla av. Ett av de mest konkreta tips jag har fått är ändå att undvika måsten och tillåta mig att vila. Igår kunde jag inte motstå att dammsuga på nedervåningen, men lät det stanna vid det. Har nu bett Bjarne bära upp dammsugaren till övervåningen, så kan jag dammsuga där när jag känner mig tillräckligt pigg. Det speciella med den trötthet som cytostatikan ger upphov till är att den liksom känns lite stötvis. Om jag t.ex. bara sitter vid datorn känner jag mig i stort sett som vanligt, men om jag reser mig upp och börjar göra något kan det helt plötsligt kännas jättetungt, men det kommer och går. Jag får t.ex. se till att gå i lugnare tempo när jag promenerar, vanligtvis går jag riktigt fort. Igår på väg till vårdcentralen märkte jag att mitt vanliga tempo inte kändes bra.
Nu har jag svamlat nog för den här gången. Ska vila lite och sedan kanske ge mig ut på en lite promenad. Frisk luft är nog inte fel, och det är äntligen plusgrader!
Susar i öronen
Kväll dag 5. Hela dagen idag har jag upplevt att det susar/brusar i öronen, liksom en mycket högfrekvent, brusig ton. Undrar om tinnitus kan vara en biverkning av cytostatika? Det är i alla fall rejält irriterande. Har också läst någonstans att tinnitus kan förvärras av t.ex. stress eller ansträngd nacke. Ska försöka mig på lite avslappning och meditation imorgon när det är tyst i huset. Skriver också lite mer om perukprovningen då. Känner mig lite lätt illamående och trött, så det är sängen som gäller nu. Har jag tur så vaknar jag med mindre ljud i öronen imorgon…
