Så där ja!
Hög på kortison drog jag in till stan i förmiddags för att hinna med ett kort besök på jobbet och därefter äta lunch innan det var dags att ta sig till Radiumhemmet. På jobbet drog jag kopior på mitt förlängda sjukintyg (förra gällde bara till sista maj) och lämnade ett till ekonomitjejerna. Originalet ska F-kassan ha.
Jag bestämde mig för att ta en lunch på egen hand, det blev en smörgås med lax och pepparrot samt en läcker latte på Espressohouse (hörnet Sveavägen/Rådmansgatan) på väg till bushållplatsen. Den här gången tog jag buss 59 till Karolinska, den blir perfekt att ta sen när jag börjar jobba eftersom den stannar på flera ställen längs med Sveavägen. Om det nu inte blir att jag hamnar på uppdrag hos någon kund, då kanske det inte blir lika smidigt att ta sig till sjukhuset. Det märker jag i höst.
När jag var på plats på avd. P53 på Radiumhemmet frågade min behandlingssköterska tack och lov om jag hade kommit ihåg att ta förebyggande medicin inför Herceptin, dvs. Alvedon och Cetirizin (allergimedicin). Det hade jag ju totalt glömt bort! Ingen ko på isen, hon kom med 2 Alvedon samt en spruta med en annan allergimedicin som gavs intravenöst och verkade snabbare. Den blev jag ganska ordentligt trött av, men bara en stund. Jag fick dock vänta en dryg halvtimme innan hon kunde påbörja Herceptindroppet så att medicinen skulle hinna verka.
Det efterföljande Taxoteredroppet gick bekymmersfritt. Jag har börjat få rutin på att bläddra i tidningar med de klumpiga ishandskarna, men nu ska det inte behövas mer.
Idag delade jag också rum med en snubbe, men hans behandling var ganska kort, han kom senare än mig och gick en halvtimme innan jag var klar. Ändå var jag inte där toklänge precis.
Den här gången hade jag bestämt mig för att åka hem på egen hand med buss. Inga problem. Jag åkte buss 3 hela vägen till Slussen, det var mitt i rusningstid och jag ville undvika tunnelbanans gröna linje där det brukar vara knökfullt så dags. Men åker man buss från en ändhållplats är det lätt att få en bra sittplats.
Kom hem såpass sent att det var dags att fixa middag, och jag var jättehungrig! Kortisonet (Betapred) ger ganska duktig aptit har jag märkt, tur att jag bara äter det i tre dagar, och nu är även det sista gången eftersom det är kopplat till Taxotere.
Näst sista
Så har jag fått min näst sista cytostatikabehandling. Helt odramatiskt, och helt utan strul och förseningar. Herceptin 30 minuter, därefter Taxotere 60 minuter. Ishandskar på igen under Taxotere-droppet. Det är ganska svårt att bläddra i en tidning med de handskarna, och att bläddra i en bok är i det närmaste omöjligt. Den sista kvarten lysnade jag bara på musik i min iPod, jag ledsnade på att försöka bläddra.
Idag fick jag sitta i en säng istället, i ett rum med två sängar. Även den här gången delade jag rum med en manlig patient, dock med ett draperi mellan sängarna. Han talade i telefon större delen av tiden, så det var skönt att ha musik i öronen.
Dagens behandling började inte förrän kl. 13:45, så i förmiddags gick jag skogspromenad med Wilma. När vi kom hem hade Wilmas syster Leeloo med husse Rolle kommit på besök, och valparna fick leka av sig. Fördelen för Rolle, som också jobbar hemifrån, är att Leeloo är härligt trött när han sedan kommer hem så att han får en stunds arbetsro. Detsamma gäller för Bjarne.
Imorgon kommer min syster på besök, det blir nog en skön promenad med Wilma igen. Vad mer vi gör beror på vädret. Om det är vara inne-väder är jag lite sugen på att baka bröd, något med fullkorn. Men då måste vi först handla. Vi får se vad det blir. Nu ska jag lägga mig, är ganska trött efter två händelserika dagar.
Glömde förresten att nämna en detalj i förra inlägget kopplat till läkarbesöket. Jag slipper mellanprover den här gången! Alltså inga blodprov på hela tre veckor, och jag slipper åka till Vårdcentralen. Verkligen skönt. Men om jag känner att jag blir tröttare än vanlig ska jag höra av mig så får de ta prov för att kontrollera blodvärdet. Hoppas att jag slipper det, och hoppas att jag slipper feber. Håll tummarna!
Strul, snubbar och miljöträning
Varning, extra långt inlägg den här gången… Igår var första gången som jag verkligen drabbades av strul på Radiumhemmet. Enligt planen skulle jag lämna blodprov, sedan gå på läkarbesök, och därefter få blodtransfusion som skulle ta två timmar. Jag var där c:a 08:40 för att hinna hämta en extra remiss på bröstmottagningen innan jag begav mig till labbet för att lämna blodprov. Den extra remissen var för ett s.k. bastest vilket man alltid gör före en blodtransfusion för att kontrollera att blodet är kompatibelt med det blod man ska få. På lab frågade jag om det här testet också användes för att bestämma blodgrupp, men då sa systern att blodgrupp hade de redan kollat tidigare. OK, tänkte jag, det vet hon väl för att det står i journalen, och frågade inte vidare.
Efter blodprovet hade jag en timme att slå ihjäl innan läkarbesöket, så det blev kaffe och bokläsning i caféet i huvudbyggnaden. Det caféet är betydligt trevligare än det på Radiumhemmet. Läkarbesöket gick bra precis som tidigare gånger. Efter en omgång med Herceptin och Taxotere går det knappt att känna tumören i bröstet längre. Det har verkligen hänt massor med tumören de här senaste tre veckorna. Jag frågade när jag ska träffa kirurgen inför operationen, och läkaren trodde att blir om c:a två veckor. När jag sedan gick till den administrativa sköterskan för att boka nästa läkartid påpekade hon att de saknade blodgrupp för mig. Suck! Således fick jag en ny remiss och begav mig ner till lab för att bli stucken igen. Tack och lov är de jättebra på att sticka på det här stället, så det var inget problem någon av gångerna.
Äntligen dags att gå till behandlingsavdelningen för att få blodet. Jag var bokad till kl. 11:30, men jag kom redan strax efter elva. När behandlingssköterskan kom var det första hon berättade att de inte hade fått svar på bastestet från morgonen därför att lab hade lyckats tappa bort mitt prov! Hur kan det gå till egentligen??? Lösningen var att behandlingssköterskan fick ta en nytt prov, denna gång via venporten, vilket naturligtvis orsakade en försening av tranfusionen. Den här gången fick jag en plats i ”fåtöljrummet”, som innehåller 5 st justerbara fåtöljer som ser ut som en korsning av tandläkarstol, massagestol och avancerad kontorsstol. För mig var dessa fåtöljer inte så bekväma därför att fotstödet inte var justerbart, och jag med mina 156 eller 157 cm (varierar från mätning till mätning) nådde inte ner med fötterna så att de hängde i luften. Det blir ganska tröttsamt när man sitter några timmar. Tack och lov kunde jag kliva upp och röra på mig lite nu och då.
Några timmar visade sig bli drygt fem timmar! Jag fick vänta i tre timmar innan transfusionen kunde komma igång därför att de igen (!) lyckades tappa bort mitt (nya) blodprov på lab, men så hittade de det till slut. Behandlingsavdelningen stänger kl. 16:00, men jag kom inte därifrån förrän ungefär kl. 16:40. Jag var sista patienten kvar, och det var inte heller många i personalen som var kvar.
Den här dagen slumpade det sig så att jag till största delen delade rummet med snubbar, främst 40-talister men mot slutet kom en född 1964. Alla måste rabbla sitt personnummer, så man får koll… När allt var klart hade jag ganska bråttom in till stan, Bjarne skulle leda spinning på Friskis&Svettis på Sveavägen kl. 17:30, och han hade tagit med sig Wilma i bilen in så jag måste avlösa honom senast femton minuter innan. Jag hann, men det var på håret. Planen var att jag skulle åka hem med bilen och Wilma, men jag bestämde mig för att passa på och miljöträna Wilma inne i stan med trafik och mycket människor. Vädret var fint så det passade bra. Vi gick till mitt jobb i Spårvagnshallarna där jag hämtade min mobil som hade varit på lagning. Klockan var såpass mycket att det inte var så många kollegor kvar, men några kunde jag hälsa på och visa upp Wilma för. Jag bar henne genom lokalen så att inga olyckor (läs kiss och bajs på golvet) skulle inträffa.
Resten av tiden gick vi gata upp och gata ner, samt att vi var upp en sväng i Observatorielunden. Wilma var verkligen jätteduktig. Det fanns så himla mycket att nosa på, så hon hade inte tid att vara bångstyrig. När vi sen åkte hem köpte vi faktiskt pizza till middag, det var skönt att slippa laga mat efter en så lång och jobbig dag. Tack och lov blev jag rejält pigg under dagen av all kortison samt av att få blod.
Målsökande robotar
Jag föreställer mig cancermedicinen (cytostatika och antikroppar) som målsökande robotar som några dagar efter behandling går till attack mot cancercellerna. Såhär runt dag 5-6 (idag är det dag 5 i första Taxotere-cykeln) börjar det kännas att det händer något i kroppen. Jag har haft lite ont i bröstet från och till under dagen, men framför allt har jag haft rejält ont i kroppen, skelettvärk. Har också lite ont i halsen och hosta, med lite förhöjd temperatur i förmiddags men den har gått ner nu. Nådde i alla fall aldrig 38 grader, men tar ett par Alvedon innan jag lägger mig för att dämpa värken i kroppen.
Ska ta det lugnt och hålla mig extra torr och varm några dagar nu. Idag höll jag mig kanske inte jättelugn, det blev en del städat i huset (behövdes). Wilma var dock ganska slö i det sämre vädret, så det blev ingen rejäl promenad, mest nosa runt i omgivningarna. Nu håller jag på och tvättar min peruk, den ska ligga och dra i först schampoo och sedan i balsam, därefter självtorkar den över natten. Jag behöver den dock inte förrän på onsdag.
Det var ett tag sedan jag fick kommentarer på bloggen nu. Gissar att det är ett vårfenomen, man sitter inte och surfar utan är ute i friska luften istället. Men det var också ganska länge sedan jag fick spam-kommentarer på bloggen, det var ju ganska intensivt ett tag. Gissar att Akismet funkar precis som det ska.
Taxotere 1…och så lite fotobloggande
Det blev en tidig morgon idag, jag fick åka hemifrån redan före kl. 7 eftersom jag hade behandling kl. 8.30 på Karolinska. På schemat idag stod min första Taxotere-behandling av sammanlagt tre. Jag fick aldrig någon feberreaktion efter gårdagens Herceptin-kur, så jag mådde utmärkt (trots kortison). Hann med att ta några foton med min mobiltelefon innan jag gick in på Radiumhemmet, var i god tid och vädret var toppen! Ska bara föra över bilder från telefon samt digitalkamera så ska kunna publicera dem…vänta…vänta…sådärja:
Tjusiga jag i min fina keps och peruk i tofsar, samt blommande magnoliaträd utanför apoteket Karolinen.
Detta var den kortaste behandlingen hittills, endast 60 minuter, och inga besvär alls under behandlingen eller under resten av dagen. Fick eget rum idag. Det enda som var lite knöligt var att bläddra i inredningstidningarna där jag satt på behandlingssängen. Taxotere kan påverka naglarna, men det kan delvis motverkas genom att man under infusionen har på sig ”ishandskar” vilket innebär iskalla, klumpiga, vadderade tumvantar stora som ugnsvantar. Lyssnade samtidigt på min iPod.
Jag fick också ett nagelvårdskit som delas ut till alla som får Taxotere, fotade innehållet:
Nagelvårdskit med nagelbandsolja, nagelförstärkare, handkräm, nagelfil och goda råd och instruktioner.
Gick förbi bröstmottagningen innan jag åkte hem, men min läkare var inte på plats då. Hon ringde mig några timmar senare med resultat från lungröntgen och datortomografi. Det var lugnande resultat. Varken pricken på lungan eller på beckenet har ändrats i någon riktining. Detta i kombination med att de konstaterade tumörerna i bröst och lymfkörtel har minskat markant gör att det än mindre troligt att de två ”prickarna” är cancermetastaser, utan det är mer troligt att det är något annat ofarligt. Läkaren tyckte att jag inte skulle oroa mig för prickarna.
Läkaren ringde tillbaka bara några minuter efter att vi lagt på. Hon hade nu tittat på mina blodvärden från senaste blodprovet, och ville rekommendera mig att ta en Neulasta-spruta även denna cykel eftersom jag reagerade bra på den tidigare, dvs. mina blodvärden blev inte för höga. Fördelen är att jag löper mindre risk att drabbas av någon infektion. Nackdelen är att ganska få apotek har Neulasta i lager, och jag behöver sprutan innan kl. 10 imorgon bitti. Det blev att sätta sig i bilen och åka till apoteket Karolinen på Karolinska i Solna, en extra utflykt som ändå tar sin tid. Jag passade på att plocka ut mer av några andra mediciner när jag ändå var där. Har nått taket för högkostanadsskydd på receptbelagda läkemedel det här året, men om jag skulle ha betalat fullt pris för samtliga hade jag fått betala följande:
- Neulasta, 1 spruta à 6 mg……12.630 kronor (helt sant!)
- Betapred, 100 tabeletter à 0,5 mg……110 kronor
- Alvedon, 100 tabeletter à 500 mg……49 kronor
Viss skillnad i pris, eller hur?
Idag var Wilmas syrra Leeloo med husse Rolle på besök igen. Småvovvarna busade vilt som vanligt, men när de började lugna ner sig kunde de springa runt tillsammans i huset och till och med gemensamt bära omkring på en leksak. När det var dags för dem att åka hade Wilma hunnit bli ganska trött, och Bjarne lyckades ta följande gulliga bild:
Puss puss syrran! Wilma och Leeloo. Bilden är INTE tagen under vild lek.
Jag tar med några fler bilder som jag inte har publicerat tidigare. Är medveten om att jag inte är så konsekvent, ibland lägger jag ut bilderna på Flickr och länkar in dem, men nu blev det att jag skalade ner dem i Photoshop och publicerade dem direkt till bloggen, således går det inte att klicka på dem för att se bilden större. Ids inte göra om det nu, men ska försöka komma ihåg att istället gå via Flickr framöver.
Wilma och matte myser vid vardagsrumsfönstret. Min snygga keps igen…
Skyldig liten valp har ertappats med att sno mattes trosor när hon duschar.
Det bästa som finns är att ligga i solen på gräsmattan och tugga på något, vad som helst duger.
I hobbyrummet: symaskinsöverdrag och anslagstavla som jag har fixat till.
