Något var nog inget
Ultraljudskontrollen av min lever idag visade inte på något ovanligt. Röntgenläkaren kunde inte se något som inte skulle vara där, men hon sa att en mer noggrann analys av ”inspelningen” kommer att göras. Hon tyckte ändå att jag kan sluta oroa mig. Det som kan ge utslag på datortomografin är ”födelsemärken” på levern som kan synas när man sprutar kontrastvätska därför att de inte alltid påverkas av vätskan lika fort. Typ. Nu vet jag också att levern ligger lite bakom revbenen på höger sida, man måste ta djupa andetag och hålla andan för att levern ska synas på ultraljudet. Den trycks då ner av diafragman.
Innan ultraljudsundersökningen var jag på informationsmöte inför strålbehandling. Det var som ett studiebesök. Först några overheadbilder med lite om Radiumhemmets historia och allmänt om strålbehandling. Sedan gick vi till ett annat rum och stod i ring runt simulatorn där sköterskan berättade om hur det går till, hur man fixerar osv. Jag hejade på och pratade lite med en dam som jag kände igen från sminkkursen.
Den främsta generella biverkningen av strålbehandling är trötthet, så jag kanske inte ska förvänta mig att kunna jobba helt som vanligt under behandlingsperioden eller närmast efter. Övriga möjliga biverkningar beror på var på kroppen man strålas. I mitt fall riktas strålningen på ett område där huden är känslig, därför är det troligt att man får besvär i huden. Typiskt kulminerar dessa besvär efter avslutad behandling. Det finns en rekommenderad salva att smörja in med, jag minns inte namnet just nu.
Sedan jag började med anti-östrogen i förra veckan har jag haft lite ont i bäckenregionen. Det påminner lite om mensvärk men också om skelettvärk. Det är värst om jag har suttit stilla länge. Jag ska prata med onkologen om detta på nästa besök. Kanske kan man lindra det med rätt träning eller så. Just nu promenerar jag bara. Kan tänka mig att någon form av yoga skulle kunna vara bra.
Återbesök hos onkologen
Idag, i värsta kvalmiga sommarvärmen, var jag på återbesök hos onkologen efter kirurgin. Det handlade om min fortsatta behandling, samt att jag fick svar på datortomografin som gjordes efter avslutad cytostatika i juni.
Jag fick recept på anti-östrogen, Tamoxifen, som jag började med redan ikväll. Läkaren tyckte att det är bäst att ta tabletten på kvällen istället för på morgonen. Vissa kan uppleva lite illamående som biverkning, och då kan det vara skönare att gå och lägga sig än behöva ta sig igenom hela dagen. Sen finns det ju vissa andra olustiga biverkningar som man kan drabbas av, typ värmevallningar och ökad risk för blodproppar. Och en liten, liten risk (vi pratar promille, inte procent) att drabbas av livmodercancer! Någon som avundas mig???
Herceptin ska jag börja med igen i nästa vecka. Infusion via venporten, 30 minuter. Jag kommer att få det var tredje vecka ett bra tag framöver, kanske flera år. Detta beror på att jag har/har haft misstänkta metastaser, och då tar man det säkra för det osäkra. Venporten lär jag i alla fall få dras med i flera år. Inte särskilt kul eftersom den syns så tydligt. Jag har ganska lite underhudsfett på den delen av kroppen (ovanför höger bröst). Det är inte heller så trevligt att det ibland skaver lite kring dosan och slangen som går under huden från dosan upp till en ven mitt på halsen.
Strålning börjar nästa måndag, men redan imorgon bitti ska jag till Karolinska för strålningsförberedelser. Själva strålningen sker på drop-in-tider vilket är behändigt. Jag måste komma ihåg att fråga om det finns tider som är mer populära än andra då man kan få sitta och vänta onödigt länge. Mer om detta efter morgondagens besök.
Datortomografin i juni visade inte på några förändringar varken på pricken på lungan eller förkalkningen på bäckenet. I lung-fallet tolkas detta som att det inte rör sig om en metastas, den borde då ha minskat av medicineringen. Förkalkningen på bäckenet kan dock röra sig om en metastas som har ”stoppats”, en förkalkning på ben försvinner inte. Detta kommer att bevakas framöver. Dagens jobbigaste besked var att man hade sett ”något” på levern som man vill kolla upp med ultraljud. Enligt onkologen är det dock osannolikt att det skulle ha uppstått en metastas på levern under behandlingen som i övrigt har varit så väldigt effektiv. Jag är inte särskilt orolig egentligen, men det hade ju varit mycket skönare att inte ha fått höra detta…
Jag kämpar på med min sjukgymnastik. Det går framåt, långsamt. Nu måste jag kämpa på lite extra fram till nästa måndag. Under strålningen måste jag ligga med vänster arm ovanför huvudet och det är ännu inte helt självklart att jag klarar. Hm. Stretcha, stretcha, stretcha.
Sista cyton imorgon!
Nu laddar jag med Betapred (kortison) inför min sjätte och sista cytostatikabehandling (Taxotere) imorgon eftermiddag. Imorse var det åter dags för blodprov och läkarbesök, vilket var bra och odramatiskt. Det går inte att känna någon knöl längre i vare sig bröst eller armhåla. Bröstet ser helt normalt ut, innan behandlingen började var det ganska rosa p.g.a. inflammation runtom tumören.
Angående ‘prickarna’ på lunga och bäcken så får vi se efter röntgen och CT om två veckor hur det ser ut. Om de fortfarande är helt oförändrade så är det troligast att det rör sig om något godartat och inte metastaser. Har någon av prickarna helt försvunnit så var det kanske en metastas men den kommer då inte att behandlas eftersom den ju är borta, dock övervakas framöver. Bara om någon av prickarna finns kvar men uppenbart har förändrats blir det aktuellt med strålning på den.
Och, en liten men ack så god nyhet, min blodvärden såg bra ut! Med andra ord ingen blodtransfusion denna gång.
I övermorgon (torsdag) har de kirurgkonferens på St. Görans och då ska mitt operationsdatum fastställas. Med lite tur vet jag det således på fredag. Då ska jag också boka tid för återbesök hos läkaren på Radiumhemmet, 3-4 veckor efter operationen.
I augusti är det dags att starta nästa fas i behandlingen, nämligen:
- Strålning (av armhålan) 25 gånger (varje vardag i 5 veckor)
Fördelar: dödar cancerceller och minskar risken för återfall
Nackdelar: tar tid, huden blir känslig där strålningen träffar och det blir synliga prickar, sol ska undvikas på strålat område - Herceptin (via infusion, dvs dropp) var 3:e vecka i alla fall ett år
Fördelar: dödar cancerceller och minskar risken för återfall
Nackdelar: tar tid, ovanlig men allvarlig biverkning är påverkan av hjärtat - Anti-östrogen (tabletter) i 5 år
Fördelar: minskar risken för återfall, man måste inte till läkare eller vårdcentral för att få denna behandling
Nackdelar: man hamnar typ i klimakteriet och blir tant i förtid
Men det är ändå skönt att cytostatikabehandlingen är slut så att jag slipper de jobbiga, men tack och lov inte långvariga, biverkningarna som gör att jag inte kan leva ett helt normalt liv. Och så börjar håret komma tillbaka då, sakta men ganska säkert. Inte för att jag egentligen är helt utan hår på huvudet, det har kommit en hel del fjun sedan jag verkligen tappade håret under första cykeln. Fjunen ramlar tydligen inte av på samma sätt. Ögonfransar och ögonbryn vill jag också ha tillbaka nu, det är ganska glest där runt ögonen. Jag kände mitt rätt fånig när jag skulle ta på mascara imorse. Inte mycket att måla på, i synnerhet inte runt höger öga, vänster öga har faktiskt lite fler fransar (än så länge).
När jag lämnade blodprov på labbet på Radiumhemmet nämnde jag att det senaste gången blev ett mörkrött eksem där klistret från tejpen hade suttit. Sköterskan satte nu istället en gasbinda över kompressen och tejpade på den istället för på huden. Om jag också tar det lugnt med solen och smörjer in ordentligt med mjukgörande lotion ska det nog gå bättre. Det gäller också kinder och undersidan av armarna.
Frågade också om blodprovet som försvann förra gången. Troligast är att det hade fastnat i rörposten. Rörposten! Jag blir lika fascinerad varje gång jag inser att rörpost fortfarande används. Det är väl inte så gammalmodigt som det låter. De håller på och renoverar en del på Radiumhemmet just nu, jag blir ganska lack om det var p.g.a. något slarv av byggnadsarbetarna som jag satt tre timmar och väntade i en obekväm fåtölj, men det lär jag aldrig få veta.
