Om jag inte hade en parson…
…skulle jag nog ha en fransk bulldogg! Tycker att de är alldeles otroligt charmiga. Wilma och jag träffade på en liten svart bulldoggfröken på promenaden idag, Märta, som är ett par veckor yngre än W.
Min fina keps
Min fina keps från Accessorize som jag använder mer eller mindre dagligen nu. Bra mycket fräckare än en sjal (kan det se mer cancer ut än att ha sjal på huvudet???), och jag slipper känna mig så naken med min superkorta frilla.
Damerna i väntrummet
Jag kommer till strålbehandlingen vid ungefär samma tid varje dag. Ibland är det ingen kö alls, men idag var det sådan kö att jag fick vänta närmare en timme. satt då och lyssnade på och pratade lite med några äldre damer i väntrummet. De pratade bl a om hur mycket det egentligen kostar att bli behandlad för bröstcancer. En Herceptin-infusion kostar tydligen i runda tal 20.000 kr! Tack och lov för allmän sjukförsäkring!
En dam som jag pratade lite mer med (hon var efter mig i turordningen) visade sig vara storasyster till den fertilitetsläkare som vi gick hos i höstas när vi gjorde IVF på Sophiahemmet. Liten värld.
Har nu köpt en annan mjukgörande kräm att stryka på det strålade området. Hittills har jag använt Essex, men det verkar som om jag inte tål den. Har blivit rödprickig och knottrig på ett område som går utanför det strålade området, där jag vet att jag har smort in. Nya krämen heter Propyless.
Det svider eller kliar inte ännu på det strålade området, men det har börjat bli lite rosa. Tröttheten blir allt tydligare, det påminner om tröttheten som cytostatikan gav upphov till, men mildare. På fredag har vi kickoff på jobbet hela dagen + fest på kvällen. Jag får se hur mycket jag orkar vara med på.
Spårhund, eller sådan husse, sådan hund
Wilmas skolgång fortsätter. Igår var det spårdag med Linn på Hundstyrkan. Vi lärde oss tillräckligt för att kunna använda spårning som kul aktivering. Det var två ”elever” på spårkursen, Wilma och rottisen Rambo. Dessutom var det 6 ”praktikanter” med sina hundar, dvs elever från Linns längre utbildningar som hade praktik och observerade spårutbildningen.
Spårhunden Wilma. Chihuahuan Helge syns i bakgrunden.
En av de andra hundarna var en chihuahua som verkligen fick vara hund! Det var härligt att se, som kontrast till de löjliga små handväskehundarna. Den här killen var också ganska stor, han vägde över 3 kg.
Det verkar ibland som om Wilma brås på sin husse. I unga år var Bjarne tydligen ökänd hemma för att han plockade isär saker för att ta reda på hur de funkade. Vi ser liknande tendenser hos Wilma, fast hon plockar isär saker bara för att plocka isär saker… Pipbollen var ju jättekul, men hon kunde inte låta bli att pilla loss pipmojen. Tyst boll, besviken hund. Det bästa med stoppade leksaker är att man kan slita upp ett hål och dra ut stoppningen. Terrierhumor?
40 procent klart
Två veckor av strålbehandling avklarade, återstår tre. Nu börjar jag känna mig som stammis på stället och morsar på både sköterskor och andra patienter som håller samma tider som jag. Jag försöker vara där vid 14-tiden. Då har jag hunnit jobba halvdag och har ätit lunch, och jag har god marginal till kl 15 då ”mitt” rum brukar stänga. Men under nästa vecka stänger rummet kl 18 istället.
Jag har blivit lite rödprickig och knottrig på delar av det strålade området, men det kliar eller svider inte. Sköterskan trodde att det kan vara en reaktion på hudsalvan eller min nya bh. Själva strålningen ger typiskt en mer allmän rådnad. Fick med mig lite kortisonsalva som jag kan stryka på om det börjar klia.
Strålbehandlingen syftar till att ta kål på eventuella cancerceller som finns kvar. Det som händer mest är dock att friska celler skadas av strålningen, och då jobbar kroppen på att reparera dessa celler. Det är detta som kan orsaka trötthet.
Bjuder på en länk till en Flickr-sida med riktigt, riktigt kreativt foto:
http://www.flickr.com/photos/snailbooty/
Och där hittade jag en länk till en sida där man kan göra det här:
Made with My Cool Signs.Net
