Gamla Karolinska
I skuggan av byggkranarna för Nya Karolinska ligger det gamla Karolinska. Här känns det som om tiden i stort sett stannade någon gång på sjuttiotalet. Ett enda ord kan beskriva helhetsintrycket: slitet. Det enda moderna är de platta tv-apparaterna som hänger ovanför varje säng som man kan hyra per dag. Femtio bagis för första dagen, sedan en fallande skala för ytterligare dagar.
Lokalerna är fysiskt väldigt slitna. I alla fall på avdelningen där jag ligger. Färgen är avskavd på exempelvis dörrar och element. Men det värsta med en såpass sliten miljö är att den trots städning inte ser ren ut. Missfärgningar och slitna material. Draperiet mellan våra sängar hänger på en stång som lutar och nu har tejpen som höll draperiet på plats lossnat. Bara ett exempel.
Vårdpersonalen är hur som helst toppen, och det är viktigt. Däremot behöver de nog se över städpersonalen och/eller göra något åt kvalitetskraven på städning. Det jag ska berätta nu är inte trevligt. På toaletten i vårt rum är det alldeles svart nere i toaletten. Det går kanske inte längre att få rent, så det får vi nog stå ut med. Men de bruna intorkade men en gång i tiden kladdiga fläckarna på väggen vid pappershållaren finns det inga ursäkter för. Tyvärr finns det ingen tvekan om vad det är. Jag påpekade för personalen igår. Blir intressant att se om de städas bort idag, om det nu är städning alls på söndagar.
Och varför sitter jag och bloggar så tidigt på morgonen? Jag är för öm i ryggen för att kunna ligga ner längre, trots att jag knappt har sovit på tre nätter. Kanske testar med en insomningstablett kommande natt, sömnen behövs trots allt. Rumskamraten testade en nu i natt och tyckte att det funkade. Ingen obehaglig känsla, bara somnade naturligt. Jag nojjar lite över att det ska kännas som att jag glider iväg fort som vid narkos, men att jag ändå inte somnar direkt utan försöker kämpa för att hålla mig vaken. Detta har jag haft mardrömar om tidigare som jag kommer ihåg ovanligt bra.
Nu är det nog någon timme kvar till frukost, det är skiftbyte nu vid sju och frukost får man av dagpersonalen.
Uttråkad på KS
I förrgår fick jag till slut ett nytt bröst. Jag kan ju börja med att berätta att det är en betydligt jobbigare operation än att ta bort ett bröst. Nu har jag ju dessutom gjort en operation som inte är den enklaste varianten. Den heter Latissiumusrekonstruktion och innebär att man förutom en expanderprotes flyttar en del av en muskel från ryggen samt en bit hud till det nya bröstet. Alltså har jag nu två färska ärr på framsidan och ett på ryggen som stramar. Lokalbedövning var tredje timme gör att det i alla fall inte gör ont. Men att ligga ner i sängen på rygg för att sova är allt annat än skönt. Och så har jag inte heller varit särskilt trött. Fast nu efter frukosten känner jag mig ändå lite mosig. Bara jag håller mig vaken hela dagen kanske jag kan sova i natt.
Jag blir utskriven tidigast på måndag, kanske först på tisdag. Innan jag få åka hem måste jag t ex klara av att lägga mig ner i en vanlig säng. Helt omöjligt just nu, men jag har redan börjat med sjukgymnastik så det ska snart förändras. Jag har också dränage. Framförallt såret på ryggen kommer det mycket sårvätska från, vilket är väntat. Dränagen måste också kunna tas bort innan jag skrivs ut.
Har haft tur med rumskamrat, en tjej i min egen ålder som har gjort en liknande operation, fast samtidigt tagit bort de egna brösten i förebyggande syfte.
Nu ska jag göra dagens första ”träningspass”. Och som rubriken antyder, man blir snabbt uttråkad. Ikväll ska jag hyra tv (nej, det ingår inte).
Tre år, elva dagar
Idag är det exakt tre år sedan jag upptäckte knölen (för nya läsare: ja, det var bröstcancer). Tiden går och själva sjukdomen börjar kännas avlägsen. Men det går aldrig att glömma. Jag är märkt för livet. Ena bröstet saknas fortfarande, men om exakt elva dagar har jag precis fått ett nytt. Detta men är dock inte det värsta. Värst är lymfödemet i vänster arm. Det blir jag aldrig av med. Och nu har det precis blivit värre. Jag har hittills inte varit särskilt svullen i handen, men när jag i mellandagarna fick en menstruation blev handen riktigt svullen, och det vill inte försvinna. Kanske gör den varma, torra inomhusluften att det blir värre. Jag får gå omkring med tanktop för att inte svettas. Men maken går nog aldrig med på att ha det svalare.
Så…om elva dagar alltså. Nu börjar det bli lite nervöst. Hur kommer det att kännas? Gör det ont? Blir det snyggt? Och jag slipper äntligen mina slitna protes-BH! Jipee! Jag kommer antagligen att få ligga 3-4 nätter på sjukhuset med dränage, det blir en del sårvätska vid det här ingreppet. Ska ladda med lite film och annan underhållning på paddan. Undrar om de har wifi på KS? Nu på onsdag får jag mer info vid inskrivningen.
Nej, nu måste jag nog ge min underbara lilla Wilma lite mat, och även laga något till människorna 
Snart, snart ett nytt bröst
Nu är det snart äntligen dags. Den 12 januari blir det plastikkirurgi av, och jag får ett nytt bröst. Jag hade fått en operationstid i april i år, men ville inte göra det då eftersom jag nyss bytt jobb. Då hoappades jag på en tid i oktober, efter kickoff-resa med jobbet, men väntetiderna har varit längre nu under hösten.
Jag ska göra bröstrekonstruktion med vävnad från ryggen. Att bara sätta in en expanderprotes är inte så bra om man har strålats, tydligen. Stor risk för kapselbildning (bindväv runt protesen), vilket är både obekvämt och fult. I stora drag handlar min operation om att flytta en muskel från ryggen till framsidan, och en bit hud. Har inte så bra koll ännu på hur rörligheten kommer att påverkas. Varje muskel i kroppen har väl ändå en specifik funktion! Men det lär vara en operation med generellt bra resultat, och förhöjd livskvalitet som följd.
Här finns det lite bilder på rekonstruerade bröst: www.thescarproject.org.
Dagens morgonblogg
Först några ord om bussen jag sitter på. De här nya SL-bussarna har alldeles för höga säten! Som vuxen människa vill jag inte behöva dingla med benen. Och så halkar man framåt i sätet. Så, nog gnäll.
Nu börjar det närma sig bröstrekonstruktionen. Troligtvis blir det i slutet av november. Jag satte upp mig på väntelistan i slutet av augusti, och det är tre månaders vårdgaranti. Har inte fått kallelsen ännu, men skulle inte förvåna mig om den kommer i veckan. Ska bli jätteskönt att få det gjort, av flera anledningar. På jobbet är det svårt att sätta mig på nytt uppdrag när inget vet exakt när jag ska vara borta. Mina protes-bh börjar bli slitna, men jag vill inte köpa nya, de är så dyra. Och proteserna är lite för små nu, det gick inte så lätt att hålla vikten eftersom jag hade gått ner p g a sjukdom.
Väntar också fortfarande på kallelse för att ta bort venporten. Har stått på den väntelistan i över ett år nu. Men ärligt talat tänker jag nästan aldrig på den. Ok, den är lite i vägen om jag behöver klia mig i det området, men det är nog det enda.
