Brudarna!
Här har vi Hope (som vi kommer att kalla Wilma istället) och hennes syster Happy. De är av rasen Parson Russel Terrier. Kompisar till Bjarne och mig som också bor här på Värmdö blir Happys nya husse och matte, och de besökte kenneln igår. De tog betydligt fler bilder än vi, och filmade en del. Det syntes på filmerna att valparna framför allt har blivit mer aktiva sedan förra söndagen när vi var där. Inte minst lilla Hope…det lär bli full fart här hemma om 26 dagar när hon flyttar in!
Vi pratade med våra närmaste grannar igår (och de bor riktigt nära eftersom det är radhus) som har två hundar. Det visade sig att det är en tik och en hane (hade fått för mig att det var två tikar). Tiken är en 4-5-årig Bouvier des Flandres och hanen en 2-årig Skotsk Terrier (skotte). Tydligen har tiken erfarenhet som fostermamma, det låter lovande. Skotten kanske kan bli lite närgången när Wilma blir könsmogen.
Får jag presentera Hope
Det här är lilla Hope, född 21 januari på kennel Cisconis i Nyköping. Hon är en Parson Russel Terrier och kommer att bli ett tillskott i vår familj hemma på Värmdö den 20:e mars. Idag åkte Bjarne och jag ner till Nyköping och besökte kenneln och den lilla hundfamiljen och deras matte Nina. Det kändes riktigt bra att valparnas båda föräldrar fanns på plats. Det är två lugna, trevliga hundar: mamma Roxie, drygt 2 år, och pappa Scott, 5 år. Bilder kommer nedan. Till utseendet är de ganska olika för att vara av samma ras, med olika typ av päls. Det blir spännande att se hur Hope kommer att se ut när hon bli vuxen.
Valparna är ännu bara fyra veckor gamla, som tog sig fram på skakiga små ben och var ganska sömniga. Ändå märktes det att Hope var den piggare av de två tikarna som vi valde mellan.
Mamma Roxie skulle absolut ligga i knäet på Bjarne, först själv och sedan när Bjarne höll i småttingarna för fotografering. En lugn och trygg mor var intrycket vi fick. Hon följde också med mig en sväng ut till bilen när jag skulle hämta kameran.
Pappa Scott behöver klippas, sa matte Nina. Han har helt klart en annan typ av päls än Roxie. Scott var rikigt nyfiken på besökarna och slickade mig upprepade gånger i ansiktet. Ett litet charmtroll.
Det är inte säkert att vi kommer att kalla Hope för just Hope, mest för att ett namn med två staveler känns mer naturligt. Vi funderar lite. Kanske Wilma? Eller Kajsa? En fråga är nu bara om jag kommer kunna följa med och hämta valpen, just den dagen är precis en vecka efter mitt andra behandlingstillfälle. Om det inte passar kanske Bjarnes pappa kan följa med istället. Det är nog en fördel att vara två personer. På vägen hem idag stannade vi till vid en butik som sålde hundprylar för att kolla lite, men vi har inte köpt något ännu. Det blir en ny värld för oss!
