Sju veckor gamla och hur uppspelta som helst. Tänk så roligt det är när det kommer besökare som man kan klättra runt på! Vi fick ett härligt besök på kenneln idag. Valparna har blivit väldigt aktiva, och oerhört nyfikna på besökarna. Riktiga busfrön är de alla tre, Happy som tidigare verkade ganska lugn var det knappast nu längre! Och Wilma är ett riktigt härligt energiknippe. Nio dagar kvar tills du blir Värmdöbo, tjejen!

Wilma och matte (jag)

Wilma och husse (Bjarne)

 
Wilma får prova ett halsband, men det var inte så kul att ha på sig, det var ju alldeles för stort!

Söta systrar, Wilma och Happy

Efter så mycket uppståndelse är det inte konstigt att man blir trött…

Det har nu snöat hela dagen och gissningsvis har det kommit en decimeter snö här på Värmdö. Imorgon eftermiddag ska vi åka ner till kenneln på besök. Vi passar på eftersom hon som har kenneln är ledig då men ska jobba i helgen, och Bjarne kan styra sin tid själv eftersom han har egen firma. Hoppas att jag inte börjar tappa hår precis då, imorgon är dag 14 i cykeln så det är nog inte långt kvar nu.

Har egentligen inte alls störts av några biverkningar idag, men så har jag inte ens varit ut p.g.a. vädret, samt att jag har suttit och jobbat en del. Jag har dock en del besvär i vänster arm (domning/lätt värk i handled och tumme) orsakat av svullnad kring lymfkörtel-tumören som trycker på en nerv i armhålan, och jag inser att min arbetsställning vid datorn inte gör det bättre. Bordet är alldeles för högt, och jag har inget att vila armarna på när jag jobbar. Jag har förutsättningar att göra det bättre, måste bara ta tag i det!

Tog på mig en arbetsuppgift från jobbet idag, att komplettera användardokumentation avseende en kunds webbplats. Jag kommer åt att göra ganska mycket hemifrån eftersom jag har min jobbdator samt kan koppla upp mig mot nätverket via VPN. Har väl i alla fall lagt 4 timmar effektiv tid, ingen anledning att överdriva…

När man går hemma så här har man helt andra förutsättningar att planera maten för dagen. Jag bestämde till exempel i morse att jag ska panera fisk ikväll, och plockade ut fiskfiléer ur frysen i god tid. Det skulle aldrig hända på en vardag annars! Nu kan jag ha maten klar lagom när Bjarne kommer hem efter träningen, tänk vad bortskämd han håller på att bli…

Dag 8 i första FEC-cykeln. Kalendern idag innehöll bara det första av tre blodprov som ska tas inom cykeln, men det blev till slut att vi gjorde mycket mer än så. Eftersom immunförsvaret nu börjar sjunka en vecka efter behandlingen så måste blodstatus kollas några gånger. Tack och lov ska inget att proverna tas på en fredag, alltså kan jag ta dem på vårdcentralen i Gustavsberg (skulle det vara en fredag måste jag till Karolinska). Det var också tur att jag kom dit strax efter kl 13. Jag är svårstucken, och nu var jag lite svullen i kroppen och hon som skulle ta provet misslyckades med båda armvecken. För att kolla blodstatus behövs dock väldigt lite blod, alltså går det bra att sticka hål på en fingertopp och klämma fram den mängd som behövs. En förutsättning för att man ska kunna göra detta är dock att det inte går mer än några timmar tills transporten till Karolinska går iväg vid 14.30, därför att en annan typ av behålla används till blodet. Således behöver jag se till att komma mellan kl 13 och 14 även följande gånger.

Efteråt tog vi en sväng i det lilla Gustavsbergs centrum. Vi tittade runt i djuraffären som finns där, vilket var kul eftersom de har en del djur. Roligast är att de har en stor bur med två dvärgsilkesapor. Vi tog en fika på Delselius Konditori (med semla), jag hade aldrig varit där tidigare. Därefter åkte vi först hem till en kompis för att lämna av en sak, och naturligtvis hälsa på hennes hund, en jättefin Pumi. Sedan bestämde vi oss för att ringa på hos andra kompisar (de som blir nya ägare till Wilmas syster). Där blev vi kvar på te, och deras 10-åriga Parson Russel Terrier-tik parkerade sig i Bjarnes knä.

Jag ringde till Nina på kennel Cisconis, och fick höra att hon just då var lite arg på Wilma som hade lyckats klättra över ett galler…hur ska det här gå? Vi som planerar att spärra av trappan hemma med galler. Vi bestämde att vi ska besöka kenneln nu på lördag, det ska verkligen bli jättekul! Hoppas bara att jag fortfarande mår bra då.

Hur är det då på biverkningsfronten? Idag har jag fortfarande tinnitus lite från och till. Tandköttet har börjat bli påverkat, om jag känner med tungan så känns det liksom strävare än normalt, och ibland känner jag mig torr i munnen. Får se till att borsta tänderna extra försiktigt. Slemhinnorna i näsan är också påverkade, det sticker ibland såsom i början av en snuva. Sedan är jag naturligtvis trött, men kommer och går också under dagen. Helt plötsligt kan jag känna mig tvärtrött i kroppen. Det kommer bl.a. efter att jag har ätit. Igår tog jag en lugn och skön promenad i vårsolen (det är mars, så visst är det väl vår nu???), och då kände jag också helt plötsligt att det var tyngre att gå, så då tog jag det ännu långsammare. Ska se till att inte ta för långa promenader framöver. Jag är extra noga med att äta något så fort jag känner mig hungrig nu, det behövs bara lite för att dämpa det lätta illamående som annars kan komma. Ibland räcker det med bara en klunk yoghurt.

Troligtvis en vecka kvar tills håret börjar trilla. Jag kom på idag att jag ska leta runt på nätbutiker efter lämpliga sjalar, de behöver ju inte provas så det är ganska riskfritt att beställa. Funderar bl.a. på att beställa den här snygga Buffen från Addnature. Skönt att ha hemma till vargdags och i sportiga sammanhang. Imorgon blir håret kort, jag har lite svårt att fatta att det är dags…

Här är en ny bild på Wilma (Hope), 6 veckor gammal, som Nina på kennel Cisconis har lagt up på hemsidan www.cisconis.se. Valparna växer fort! Vi funderar på att åka ner till Nyköping nu i helgen och besöka valparna, ska höra om det passar med Nina.

Var riktigt trött igår kväll. Vi bestämde oss för att titta på en film (Ratatouille, tecknat) som jag bara hade sett hälften av eftersom jag somnade mitt i filmen när vi skulle kolla i höstas. Typiskt nog orkade jag inte hålla ögonen öppna nu heller, såg ännu mindre än första gången. Jag måste kolla på den filmen dagtid om jag ska lyckas se hela, men jag är väl inte tillräckligt intresserad av den filmen helt enkelt…

Kom i alla fall i säng i hyfsad tid och somnade ganska fort. Men vid tretiden på natten vaknade jag av att magen började krampa. Laxerdropparna hade börjat verka, och jag kanske hade tagit några för mycket på kvällen. Doseringsanvisningen är mellan 5 och 15 droppar åt gången, så det är inte så lätt att veta hur många man kommer att behöva. Utan att gå in på detaljer kan jag bara berätta att jag inte sov så mycket mer under natten. Tack och lov har magen nu lugnat ner sig, och det har gått bra att äta både frukost och lunch. Illamående har jag fortfarande inte drabbats av mer än den där svaga känslan från och till som försvinner med hjälp av en cornichon. Misstänker att jag inte kommer att vara så förtjust i cornichons efter det här!

Jag läste lite närmare på bipacksedlarna för de olika medicinerna jag har fått, och insåg att det inte är medicinen mot illamående som innehåller kortison, utan en annan medicin som ska motverka inflammation och allergiska reaktioner. Den tar jag sista dosen av imorgon bitti, men mängden halveras för varje dag. Då blir måndag första dagen utan kortison, och antagligen den dag som jag kommer att drabbas av den stora tröttheten.

Nu är det bara 20 dagar tills vi ska hämta Wilma. Igår fixade Bjarne en grind vid trappan på övervåningen utav kompostgaller och kardborreband. Riktigt smidigt, ingen borrning krävdes. Nu har vi bara en del sladdar som vi behöver få bort från golvet här och där, så ska nog huset snart vara valpsäkert.

Idag ska vi ta och handla åt svärmor som har opererat höften och behöver hjälp med diverse sysslor, och imorgon kanske vi åker hem till min mamma som fyller år då. Jag ska nog också passa på att stryka lite idag innan jag tappar all ork, kanske till och med städa lite. Det blir väl lite si och så med det under de kommande veckorna kan jag tro…