Nu är det i alla fall en trött och nöjd Wilma som håller på och tvättar sig i korgen intill mitt skrivbord.

På Spotify just nu, skön retrotrip:

  Powered by:
WP-Spotify

Pleasuredome (cut rough) - demo version

Frankie Goes To Hollywood

Welcome To The Pleasuredome: 2

Nu har Wilmas ”småsyskon” öppnat ögonen och blivit namngivna. Det är I-kullen med Isak, Ida och Ika. Kolla in sötnosarna på www.cisconis.se/valpar.

Dagens Etsy-favorit: Knit a puppy (stickbeskrivning)

Läs mer om appen: http://www.idg.se/2.1085/1.336308/plastic-bullet—frustrerande-bra

Källa: Online Schools

På Södermöja hittade Wilma en ny kompis, en liten tik av rasen Japanese Chin som var mycket, mycket leksugen. Hennes sätt att leka var att brottas, det trodde man kanske inte när man såg den väna varelsen, och hennes matte var så rädd att Wilma skulle bita henne! Ingen fara alls.

Igår tog vi en tur till golfbanan (Norråva) för att öva lite på rangen. Jag har inte rört en golfklubba på snart två år. Tog med mig en järnnia och en träklubba bara för att testa om jag kunde slå med lymfödem och så. Inga problem! Skönt. Då vågar jag ge mig ut på en runda. Även om Wilma har varit till Norråva tidigare för att bada på stranden, så var det här första gången som vi försökte vänja henne vid golf. Hon skällde vid rangen så jag gick därifrån med henne ganska omedelbart. Kanske inte blir så lätt det där med att kunna ha med Wilma på banan… Grannen har sagt att de gärna passar Wilma om vi vill åka och golfa, kanske ska utnyttja det erbjudandet istället.

Ett sommarnöje kvällstid är att få ordning på min webbshop som jag ännu inte har lanserat. Men nu är det nära. Länge försökte jag få ordning på en e-handelsplugin till WordPress, men det blev onödogt krånlig hantering för min enkla shop, och det var stökig kod att ta sig igenom för att lyckas fixa utseendet. Härom dagen övergav jag tanken på att använda en e-handelsplugin, och istället använda mig av några andra features i och plugins till WordPress för att få ihop en egen shop enligt mitt huvud. Hittills har jag använt mig av följande:

• Contact Form 7, enkel men kraftfull plugin för att skapa formulär
• Custom Post Types, ny funktionalitet i WordPress 3.0
• Se även Function Reference/register post type
• Post Thumbnails, fanns redan i WordPress 2.9 men måste aktiveras via en kodsnutt i functions.php
• Se även Function Reference/the post thumbnail

Ett tredje sommarnöje är att göra smycken. Naturligtvis. Det blir mycket koppar och plexiglas. Koppar är kul eftersom man kan leka med olika form av patinering av ytan. Här kommer några bilder på smycken som jag fotogtaferade idag [bilderna är flyttade], och så några aktuella bilder på Wilma. Som har lärt sig fånga en frisbee i luften.

Dagens Etsy-favorit: Trash AlLa Mode

Dagens bilder:

Glädjen grumlas lite av att jag nu p.g.a. värmen är extra svullen i armen. Blä blä blä. Ska i alla fall äntligen få träffa en lymfterapeut om två veckor för manuellt lymfdränage (en slags massage) samt prova ut en kompressionsstrumpa. En sådan ser jag inte fram emot att bära nu med värme och kortärmat.

Nästa läkarbesök om tre månader, den gången datortomografi och skelettscint innan. Kontroll ett år efter operation. Och mitt i semestertider…

Nu ska jag ta tag i ”läxan” till rally-lydnadskursen: att rita en bana med c:a 15 skyltar. Rally-vaddå undrar den vetgirige. Jo, rally-lydnad är en hundsport med fokus på lydnad.

Borde förresten ha haft på mig solglasögon när vi var ute på promenad för en stund sedan. Vad jag fick kisa! Vårsolen är hur underbar som helst, och man hör rinnande vatten lite överallt. Och sjungande koltrastar!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg håller jag på med en webbplats i WordPress på jobbet nu vilket är super kul. Och jag lär mig så mycket. Det kommer att bli förbättringar här på hemsidan, inte minst i admingränssnittet. Jag har lärt mig använda egna fält, och har hittat en massa riktigt bra plugins. Många av dessa syftar till att få WordPress att fungera mer som ett traditionellt CMS än som ett bloggverktyg. Här är några WordPress-tillägg som jag varmt kan rekommendera:

• CMS (en samling plugins som förenklar innehållshanteringen, bl.a. skiftar fokus från inlägg till sidor)
• Multiple Content Blocks (ingår i CMS, men kan också installeras separat)
• Dynamic Widgets (välj på vilka sidor enskilda widgets ska visas)
• NextGEN Gallery (bildgalleri som jag har använt ett tag, nu även bildspelsfunktionen på startsidan)
• Lightbox 2 (kan användas tillsammans med NextGEN, vilket jag gör här)
• TinyMCE Advanced (mer funktionalitet i WordPress texteditor)
• Front-end Editor (är man inloggad kan man ändra text direkt på sidan, bra för små ändringar t.ex. stavfel, tyvärr lite buggig)

Och Diesel då? Jo, en hund naturligtvis. En familj som bor ganska nära oss har två finska lapphundar, Dylan och Caesar, som Wilma är väldigt förtjust i. Jag tror att hon gillar stora lurviga hundar! Träffade på dem igår kväll och de hade ytterligare en hund, en 9 månaders Pomeranian som var hur lurvig och söt som helst. Han heter Diesel. Inte världens livligaste hundras, de sa att det mest var en knähund. Wilma försökte få igång honom men det hände inte så mycket. Men åhhh så söt han var!

Snart dags för silversmideskurs igen, men först ska jag ut och busa med Wilma. Lite frisbee på grusplanen kanske…

Mitt smyckesfokus har på senare tid flyttat från pärlor till metall och plexiglas. Det innebär också att jag håller till mer i tvättstugan än i gästrummet, men en vacker dag kanske vi får till någon form av verkstad i det som nu är ”kartongrummet”, ett extra sovrum som inte behövs nu när vi inte kan få barn. Här är i alla fall några bilder på vad jag har gjort på sista tiden. Hänget med ”Gunnel” var en födelsedagspresent till min mamma. Jag har gjort en del med kopparplåt som jag hellre övar på än silver eftersom silver är så dyrt.

Bildgalleriet har flyttats, titta under Smycken

På jobbet håller jag också på med en webbplats i WordPress.Kunden är i golfbranschen. Länk kommer när webbplatsen har laserats. Ett jättekul projekt. Formgivning och WordPress, kan det bli bättre?

H-kullen från Cisconis Kennel: Wilma (Hope, i mitten) med syskonen Leeloo (Happy) och Hero och mamma Roxie. Bild: Nina Ekberg.

Snuttan med tratt. Ett år imorgon.

Matte (alltså jag) lider av tinnitus igen. Jag får det när jag är spänd av oro. Nu är det inför läkarbesöket i nästa vecka när jag får svar på datortomografin. Jag antar att det blir lättare med tiden att hantera dessa kontroller, men jag har hört och läst lite för många historier om återfall och spridning för att inte oroa mig.

Men jag har roliga saker att se fram emot också. Sista helgen i januari börjar jag på en kurs i silversmide på Folkuniversitetet, en lite mer avancerad kurs än den jag gick förra våren. Den omfattar åtta tillfällen, varannan lördag. Ska bli otroligt kul!

Det gick hyfsat bra igår kväll med fyrverkerierna och Wilma. Tidigare på kvälnne skällde hon en del när hon hörde att det smällde, men vid midnatt hade vi TV:n på, gardinerna nerdragna och ljuset tänt i vardagsrummet för att kamouflera både smällar och ljussken. Dessutom sysslade vi med lydnadsövningar, vilket var ett lyckat drag.

Det har också gått drygt ett halvår sedan jag avslutade Taxotere-behandlingen, men först nu, när det är kallt, har en biverkning av behandlingen blivit besvärande. Jag får ordentliga torrsprickor på fingertopparna som börjar blöda ibland. Inte alls kul, så jag längar innerligt efter mildare väder.

Lördag var Wilma och matte ute på en lång, skön promenad i snön.

Men sedan på söndag var det så mycket snö att vi knapp tog oss fram i spåret! Och vi fick akta oss för skidåkare. Matte, hänger du med?

I lördags blev det en särskilt blöt promenad med Wilma, Dixie (flatcoated retriever, 8 mån), och hennes matte och lill-matte. På några ställen var det så stort blött område att det inte gick att gå runt. Jag var ganska blöt om fötterna när jag kom hem. Wilma är inte så förtjust i att bli blöt om tassarna, så hon försökte också gå runt (eller över) pölarna. Men inte Dixie inte. Som den retriever hon är tycker hon nog att vattenpölar är det bästa som finns i hela världen!

Senare på lördagen åkte vi till Sickla för att bl.a. köpa ett värmande plagg till Wilma. Redan nu verkar hon frysa rätt duktigt, och det är inte minusgrader ännu. Vi köpte en ”overall” som vi fick hjälp att prova ut, men bytte den dagen efter mot en ”tröja” som Wilma i alla fall kan röra sig i. Fast den är inte poppis. Har aldrig hört henne låta så ynklig som när vi provade ”tröjan”!

Jag passade också på att försöka få tag i gummistövlar, men som vanligt var storlek 36 slut överallt. Men idag på lunchen gick jag till Naturkompaniet på Sveavägen och kom hem med ett par nya Tretorn. Äntligen torra fötter igen!

Igår höll Wilma på att sätta i sig en Tamoxifen-tabeltt (dvs anti-östrogen)! Jag skulle precis stoppa i mig den och järntillskottet, när jag blev tvungen att flyga upp från matbordet för att avvärja en liten hund-relaterad katastrof. Tabletterna låg då kvar på bordet, och jag sköt inte in stolen. När jag några minuter senare kom tillbaka till köket låg tabletterna på golvet, de var blöta och den ena var itubiten.Wilma Snabbare-än-blixten (skulle hennes indiannamn vara) kunde inte motstå att ta ta det som låg framme på bordet, och jag var inte där för att säga Nej! Tack och lov smakade väl tabletterna illa så att hon spottade ut dem. Fick dock slänge dem, de hade blivit ganska blöta av saliven.

Uppdateringen 7 av 22 tar verkligen lång tid! Nu får jag hitta på något annat att fördriva tiden med.

Några minuter senare hörs skall närmare vårt hus, och ser den lilla hunden springa utanför vår tomt. Så försvinner hunden men sekunder senare hörs gnyenden utanför vår ytterdörr, och Wilma börjar skälla. Då sitter chihuahuan på trappan utanför vår ytterdörr! Tänkte då att det är nog bäst att försöka få hem den lilla hunden. Uppenbart var att hunden, en hane, var på friarstråt.

Bjarne hjälpte mig att hålla i Wilma, och så släppte jag in hunden för att koppla den. En annan granne följde med mig först hem till Minus familj (jag visste inte riktigt vilket hus det var), men Minus var först ut genom dörren när de öppnade. Alltså var det trolígt att jag höll Bengan i famnen. Han bor lite längre bort, å andra sidan har han lekt med Wilma några gånger.

När vi kom fram till Bengans hus mötte vi en son utanför, och visst var det Bengan! På väg hem sen träffade vi först mamman och därefter en dotter som var ute och letade. De var rejält glada att vi tagit hand om den lilla hunden, med tanke på att han varit ute och sprungit på bilvägen.

De är läraktiga, de små cirkushundarna. Kolla bara in den här lilla killen som heter Pete och kör extreme skateboarding.

På bilden, tagen för ett par timmar sedan, syns det hyfsat hur mycket mitt hår, ögonbryn och ögonfransar har hunnit växa. Det har nu gått drygt en vecka sedan sista strålbehandlingen. Jag har blivit lite rödare på det strålade området under den gångna veckan, men inte direkt så att jag besväras av det. Det känns som en lätt solbränna bara. Igår besökte jag Amoena och köpte en svart protes-bh. Valde en med smala axelband, blir nättare så. Många protes-bh har breda axelband för att avlasta axlarna eftersom protesen kan upplevas som tung. Jag har inte precis det problemet. Den bh jag köpte har AA-kupa. Jag visste inte ens att det fanns något mindre än A…

Wilma löper som bekant, sjätte dagen idag. Hon har varit rejält trött idag, har inte orkat leka så långa stunder. Efter att vi hade ätit middag skulle hon upp i famnen och det blev ett rejält pusskalas. Bjarne ryckte fram kameran och fick några gulliga bilder.

Leeloo och Wilma, våra små skogsnymfer. Imorgon är de 8 månader.

Nu har jag bara en vecka kvar av strålbehandlingen. Hittills har jag inte haft så mycket besvär. Visst är jag lite trött, men det är inte hela tiden utan så att jag blir rejält trött när jag väl blir trött. Som nu när klockan har blivit mycket. Så jag blir inte långrandig. Det strålade området är lite rosa och aningen svullet, men det kliar eller svider inte ännu.

Drog med Wilma och min syster till Hellasgården och Nackareservatet idag. Det var en härlig och varm höstdag. Ett flertal personer badade i Källtorpssjön (inte sjön på bilden). Wilma doppade magen i sjön på bilden när jag slängde i en pinne, men inte mer. Flöt pinnen för långt ut fick det vara.

Spårhunden Wilma. Chihuahuan Helge syns i bakgrunden.

En av de andra hundarna var en chihuahua som verkligen fick vara hund! Det var härligt att se, som kontrast till de löjliga små handväskehundarna. Den här killen var också ganska stor, han vägde över 3 kg.

Det verkar ibland som om Wilma brås på sin husse. I unga år var Bjarne tydligen ökänd hemma för att han plockade isär saker för att ta reda på hur de funkade. Vi ser liknande tendenser hos Wilma, fast hon plockar isär saker bara för att plocka isär saker… Pipbollen var ju jättekul, men hon kunde inte låta bli att pilla loss pipmojen. Tyst boll, besviken hund. Det bästa med stoppade leksaker är att man kan slita upp ett hål och dra ut stoppningen. Terrierhumor?

Wilma och Leeloo tävlade i klassen tikar 6-9 månader, där sammanlagt fem hundar deltog (i klassen hanhundar 6-9 månader var det bara en hund…). Katarina och jag var helt gröna som ”handlers” så vi försökte bäst vi kunde att göra likadant som veteranerna. Jag var nervös och det smittade nog av sig på Wilma; svansen hängde ner mellan benen vilket kanske inte var så bra.

Wilma (Cisconis Hope of Sensation) placerade sig på 4:e plats:

Domarens omdöme om Wilma lyder: Smooth bitch well marked head. Nice length of neck, not a level topline. Tail set a bit low. Would like more bone and assess movements.

Leeloo (Cisconis Happy Roisin) placerade sig på 3:e plats:

Matte Katarina och matte Maria är jättestolta:

Vi stannade inte kvar och tittade på resten av utställningen, utan relaxade och turistade resten av dagen. Wilma och Leeloo fick möjlighet att leka av sig. Syskonkärlek:

Vi är ett gäng som fotograferar en hel del, så en del av dagen ägnades åt att försöka ta snygga hundbilder. Här är våra vackra flickor:

Jag fick låna en vidvinkellins till kameran av Rolle och tog inte lika vackra självporträtt:

På kvällen deltog Bjarne och jag, dock inte Rolle och Katarina, i den gemensamma middagen som klubben arrangerade. Det slumpade sig så att vi satt mitt emot ett par som har en hund som heter Cilla som är halvsyster till Wilma och Leeloo (samma pappa):

Dagen började med ett besök på Radiumhemmets strålbehandlingsavdelning, jag hade tid i simulatorn. Först fick jag information från en sköterska, sedan fick jag ligga stilla på bänken/britsen samtidigt som två sköterskor och en sjukhusfysiker belyste, röntgade och mätte med hjälp av simulatorn, och ena sköterskan ritade på mig med en illigt lila penna. Jag har nu en kontur ritad runt hela området som ska strålas. Ganska taggiga kanter på området, måste jag säga. Denna kontur måste bara finnas kvar till måndag då jag har första strålningen, men ett vertikalt streck måste finnas kvar alla 25 gångerna. Detta får en sköterska fylla i om det bleknar.

Ungefär 10-15 minuter låg jag där på britsen. Det var inte så farligt, jag var beredd på längre. En tjej jag pratade med på sjukgymnastikåterbesöket påstod att hon fått ligga stilla i 50 (!) minuter. Kanske var det annorlunda eftersom hon gjort direkt rekonstruktion. Hon ligger ett par veckor före mig i behandling och opererades precis innan plastikkirurgen gick på semester…där hade ju jag otur.

Ganska prick kl 10 var jag klar. Bjarne och Wilma väntade då i bilen utanför, och vi drog söderut till Öland. Parsonklubben anordnar denna helg Parsonspecialen med utställning och en del andra hundaktiviteter. Wilma är 7 månader idag och ska ställas ut i valpklassen 6-9 månader. Hennes kullsyster Leeloo med husse och matte är också med.

Utställningen är imorgon, men idag var det ”ringträning” vilket både Katarina (Leeloos matte) och jag behöver lika mycket som våra små vovvar. Att gå fint i utställningskoppel när det dessutom finns en massa (typ hundra) andra Parsonhundar runt omkring är en svår utmaning för en valp. På bilden står jag med Wilma på ett bord där domaren ska få känna på henne och kolla tänderna. Det blir spännande, att stå stilla faller sig inte naturligt för denna lilla Parson.

Här på Öland bor vi på ett vandrarhem i Ölands Skogsby som har några rum där hundar är tillåtna. Bjarne tog med sig datorn, så här sitter jag nu. Men nu får det räcka för ikväll. Vi behöver gå ut med Wilma en sväng och sedan sova så att vi är fräscha till imorgon.

Svullnaden efter bröstoperationen har ännu inte helt lagt sig, men nästan. Hur som helst har jag fortfarande bara mjukisprotesen och vanlig BH, vilket starkt begränsar vad jag kan ha på mig. Med hjälp av en mjukisprotes uppnår man inte precis symmetri.

Tänker inte längre använda peruken. Den är vaaaaaaarm, som en björnskinnsmössa mitt i sommarvärmen. Håret, som växer så det knakar, gör att det kliar och blir om möjligt ännu varmare. Men jag ser fortfarande lite halvkal ut på huvudet, de mörka hårstråna står i skarp kontrast mot hårbotten. Det får bli keps till och från jobbet, och barhuvad på kontoret. Kollegorna får helt enkelt stå ut. De vänjer sig nog snabbt, och mitt hår växer ju konstant.

Nu måste jag gå igenom min jobbdator så att den är uppdaterad och så, och byta skrivbordsbakgrund till en snygg bild på Wilma!

Apropå något annat, snacka om att det är blåbärsår i år! Jag kan inte minnas att jag har upplevt så mycket och så stora blåbär tidigare (fast det har jag säkert). Tog med mig Wilma, en ryggsäck och en bunke ut i skogen för ett par timmar sedan, och plockade för glatta livet. Wilma fick springa lös i blåbärsriset, och gissa om hon passade på! Och smaskade blåbär gjorde hon. Jag lyckades få ihop en hel del, men gav upp när Wilma verkade bli uttråkad. Som den curlingmatte jag är tar jag naturligtvis hänsyn till vad hon vill.

En bild jag tog igår: Wilma har precis upptäckt leverpastejbiten ovanpå agilitytunneln, jag lyckades fånga henne i luften sekunden innan hon mumsade i sig den…

En gräshoppa som satt och solade sig på väggen idag. Först sprang jag in efter kameran (en trappa upp), men när jag kom ut märkte jag att minneskortet inte satt i, altså fick jag springa in ännu en gång (en trappa upp igen). Gräshoppan hade tack och lov inte rört sig ur fläcken.

Det blev ett lite blandat inlägg idag. Nu måste jag i säng, ska på tidig Herceptinbehandling imorgon, måste gå hemifrån före kl 7.00! Jag som annars stiger upp framåt 9-tiden…slut på semestern, med andra ord.

Wilma har hämtat pinnen och blivit blöt på kuppen. Duktig tjej!

Vattenodjuret Wilma. Tänk, det var ju faktiskt inte så farligt att bli blöt. Inte när det samtidigt är så kul!

Bad i eftermiddagssolen.

När man har hämtat pinnen passar det bra med lite dragkamp för att få upp värmen.

Leeloo och Wilma kopplar av efter badet och en intensiv lekstund med varsin smaskig tjurmuskel.

Pinntuggning (efter att ha jagat pinnen i 200 km/h)

Blåbärsplockning, mums!

Nisse är inte så snabb och smidig som Wilmas andra kompisar, men han har utan tvekan bästa skägget att dra i!

Av den här bilden kan man tro att Wilma är kittlig på magen och ligger och skrattar. I själva verket är det en gäspning.

Gräset är alltid grönare på andra sidan, och där bor det dessutom två hundar. Om jag bara var liiiite större skulle jag lätt kunna klättra över. Men…jag är ju en parson, jag försöker hoppa över vet jag! (Wilma lyckades inte hoppa över. Inte den här gången…)

Toszkah, Ghasze och Wilma (foto: Cecilia Nyström)

På pumisarnas blogg hittade jag också en kort film med Wilma, som 13 veckor gammal terroriserade de större hundarna en kväll i april…

Vår närmaste blomsteraffär har ganska nyligen byggt ut och kan nu kallas en liten handelsträdgård. Hittade bl.a. vit rudbeckia som de inte hade på sugiga Plantagen, samt några funkior (en med blomknopp!) och en alunrot som ska få komplettera entrérabatten och en ny rabatt som ska bli till i hörnet av gräsmattan. Hoppas kunna få planteringshjälp på tisdag, jag är fortfarande lite för nyopererad för att kunna gräva och plantera.

Bjarne följde med till operationsavdelningen och satt kvar tills narkosläkaren kom för att förbereda mig. Hon stack mig på handleden, armvecket gick inte så bra. Kirurgen kom också, hon ritade med spritpenna på mig så att det inte skulle råda något tvivel om vilket bröst som skulle bort (en tydlig pil), och hur mycket hud som skulle skäras bort så att det skulle bli slätt efteråt. Ett långt vertikalt streck mitt emellan brösten, från halsen ner till magen, skulle väl användas som stödlinje eftersom man täcks över så att de inte ser hela överkroppen när de jobbar.

Jag rullades på sängen bort till precis utanför operationssalen, men fick sen gå in efter att de satt blå skyddssockar på mina fötter så att jag skulle förbli ren och fin om de långa strumporna. Narkosläkaren var med, men det var en narkosskötare som gav själva narkosen. Först fick jag ett lugnande medel som jag kunde känna mig lite snurrig av, vilket jag gjorde trots att jag låg på rygg. En liten syrgasmask sattes över mun och näsa, sedan var det dags att sova. ”Nu säger vi godnatt” sa narkosläkaren, sedan var jag borta.

Nästa sak jag var medveten om var att jag vaknade ur en dröm (något med Wilma och en gräsmatta). En sjukskötare på uppvak stod lutad över mig och sa något, alltså var jag vaken men förblev ganska groggy en stund. Märkte att jag bara hade strumpa på höger fot. Undrar om jag hade lyckats sparka av mig den på vänster, den fanns nämligen där under täcket. Låg väl på uppvak en halvtimme eller så, därefter plockade de bort blodtrycksmanschetten och hjärtmonitorplupparna och rullade upp mig till åttonde våningen igen.

Klockan var inte ens elva, jag fick ligga en liten stund i korridoren innan rummet blev ledigt. Drack kaffe och åt ostsmörgåsar där i korridoren, och hann observera livet på avdelningen. En äldre kvinna i rummet mitt emot där jag skulle ligga verkade ha mycket ont, hon jämrade sig oupphörligt och högljutt, och ville tydligen inte gå på toaletten, vilket en sköterska försökte övertala henne till. Antar att en avdelning med mag- och tarmpatienter innehåller individer som har betydligt mer ont än en bröstpatient kan ha.

Väl inne på rummet fick jag fönsterplats, och efter en liten stund rullades en patient till in. Det var en annan bröstpatient i 70-årsåldern, vi hade opererats av samma kirurg visade det sig. Hon sov mest hela eftermiddagen, men jag låg vaken och ömsom läste, ömsom lyssnade på radio i min mobil. Kände mig inte alls särskilt trött.

Framåt 17-tiden kom en sköterska och frågade om jag var hungrig, vilket jag var. Fick välja mellan säkert ett tiotal rätter på en meny. Det fick bli lax och potatis, snällt för magen. Jag hade inte precis svårt att komma ur sängen, så middagen åt jag vid ett bord ute i dagrummet. Inte hade jag trott det redan operationsdagen! Bjarne dök upp på besök mitt under middagen och var väl lite förvånad över att hitta mig sittandes vid ett bord.

Jag hade dränage på mig ända tills jag åkte hem på tisdagen. Detta bestod av en tunn slang som stack ut ur sidan i höjd med (icke)bröstets nedre kant. Den tunna slangen övergick i en tjockare slang, som övergick i en ”blåsa” med vaccum som sög ut sårvätskan, som sedan övergick i en plastpåse med måttmarkeringar så att de kunde bedöma hur mycket vätska som hade runnit ut. På morgonen efter operationen kollade en sköterska på dränaget, och det var såpass lite att de kunde ta bort det. Det hade varit ganska jobbigt att behöva ha med det hem!

Det var rätt så varmt i rummet på sjukhuset, på natten drog jag inte på mig det tunna täcket förrän på morgonkvisten. Jag sov inte heller så mycket på natten, kände mig inte särskilt trött, dessutom lyckades jag inte ligga så bekvämt, och så var det ju varmt. En sköterska berättade att det under värmeböljan veckan innan hade varit nästan olidligt varmt, och det blev inte bättre av att persiennerna i rummet var trasiga och inte kunde dras ner hela vägen.

På morgonen var min rumskamrat piggare, så vi gick och åt frukost tillsammans. Man gick till köket och beställde vad man ville ha att äta, yoghurt och smörgås för min skull, kaffe tog man själv i dagrummet. På väg tillbaka till rummet träffade vi vår kirurg som letade efter oss, det var ronddags. Allt såg fint ut och vi blev utskrivna båda två.

Resten av morgonen bestod av instruktioner från sjukgymnasten, utprovning av temporär tygprotes, samt att en sköterska tog bort dränaget. Den sköterskan var från dagkirurgiavdelningen och jobbade vanligtvis med bröstpatienter. En annan sköterska från avdelningen jag låg på fick titta på för att lära sig, det var ju första dagen med bröstpatienter för dem. När det var klart ringde jag till Bjarne, han trodde inte jag skulle hem förrän efter lunch (trodde ju inte jag heller), men kunde ändå åka med en gång för att hämta mig.

På väg hem stannade vi till i Forum Nacka. Bjarne hade ett ärende, och jag smet in på H&M och hittade en billig och lagom stor kortärmad blus med knäppning fram som jag nu går omkring i. Fick lov att ragga upp en expedit som kunde lyfta ner blusen åt mig, kunde inte sträcka mig upp dit den hängde. Det är ännu inte riktigt lämpligt att försöka dra något plagg över huvudet om det inte är väldigt, väldigt stort. Mitt ganska löst sittande nattlinne med kort ärm känns inte helt behagligt att ta på sig, jag behöver vinkla ut vänster arm för mycket så att det drar i ärret.

Jag är så tacksam att jag har liten byst, jag upplever ingen tydlig obalans nu när jag inte bär protes ännu. Tygprotesen har jag inte använt sedan hemfärden, bäst att låta allt läka under så luftiga förhållanden som möjligt. Än så länge går jag bara hemma och skräpar och har väl inte tänkt en tanke på att se presentabel och symmetrisk ut…

Wilma plockade vi hem från hundvakten onsdag kväll. Hon hade haft det jättebra och busat massor med sin syrra Leeloo och 10-åriga Honey. Det dröjde något dygn innan hon var sig själv efter hemkomsten, det märktes tydligt att hon hade vistats i en annorlunda miljö. När hon åt gick det ganska fort, tidigare har hon inte haft konkurrens om maten och har varit allt annat än glupsk.

Jag kan inte gå ut själv med Wilma ännu, om jag håller i kopplet blir det för tungt när och om hon drar i kopplet, med risk för att det sydda såret påverkas. Det känns inte heller bra om jag går för fort så att kroppen utsätts för stötar. Det gör egentligen inte ont någonstans efter operationen. Det som känns mest är en viss svullnad i armhålan som känns större än det egentligen är p.g.a. att det saknas en del känsel i huden. Jag kan röra min vänstra arm ganska normalt så länge jag håller den nära kroppen, men det går ännu inte (och är inte lämpligt) att sträcka ut den i någon annan riktning än neråt. Detta medför viss rörelsebegränsning.

Det här inlägget blev långt. Jag började skriva det redan igår, har inte suttit någon längre stund vid datorn utan skriver lite nu och då så det kan hända att jag har hoppat lite mellan tankarna.

Tja, det är sådant jag tänker på, och en del annat, såhär dagen före operationen. Det började med att jag funderade på vilka kläder jag skulle ta på mig när jag ska hem från sjukhuset, eftersom det kan vara svårt att få på sig vissa plagg på överkroppen. Eftersom det kan bli regnigt och lite svalare tar jag med mig en munkjacka med dragkedja fram.

Typiskt nog har jag fått en förkylning precis nu dagarna före operationen. Snuvan bröt ut under fredagen, men det är inte så illa idag. En sak gör mig i alla fall lite nervös, nämligen att behöva nysa när jag ligger där och nyligen har blivit ihopsydd över bröstet! Det kan ju inte vara bra på något sätt.

Har lite att tvätta och städa idag, vill ha det rent omkring mig när jag kommer hem, och Bjarne hinner inte göra allt. Ikväll ska Wilma lämnas av hos våra vänner som har Wilmas kullsyster Leeloo. De bort inte så långt bort så Bjarne kan åka dit och gå ut med Wilma så att hon inte känner sig övergiven av oss… Ja, vi curlar sååååå med Wilma!

Jisses, nu börjar jag verkligen bli nervös. Magen är inte helt lugn. Ska äta lite snäll pasta ikväll så att magen håller sig så lugn som möjligt imorgon, hur det nu ska gå.

Nu blir det inga fler inlägg förrän jag är tillbaka från sjukan och ett bröst kort. Må så gott tills dess!

Den jag pratade mest med var sköterskan på operationsbokningen. Fick känslan av att hon hade hur mycket tid som helst och var lite pratsugen. Kanske bokas det inte så många operationer i semestertider så att hon hade lite att göra… Tycker inte att jag fick någon ny information igår, förutom att det på en lapp om förberedelser inför operation står att man inte får glömma att tvätta naveln. Ok då, inga problem. Jag ser också att det är specificerat att man ska tvätta sig med just flytande tvål.

Nu måste jag tänka igenom vilka förberedelser jag behöver göra inför operationen. Jag måste ha rena kläder och rena sängkläder att ha på mig och att sova i efter de två renande duscharna. Jag behöver också kläder som är lätta att ta på sig för dagarna närmast efter operationen, inte minst då jag ska hem från sjukhuset. Peruken behöver också tvättas, även om jag knappast kommer att använda den till eller från operationen. Då blir det rentvättad sjal till operationen, och en keps att bara trycka ner på huvudet till hemresan.

Väderprognosen är tack och lov svalare inför måndag och tisdag, bara 18-19 grader. Igår var det nästan olidligt varmt, och inte helt oväntat kom det åska imorse. Wilmas första åska, kan tilläggas. Hon verkade inte så störd, men så kom åskan inte så värst nära oss. Nu håller det på att klarna upp igen och med det kommer värmen. Kanske åker jag iväg och badar med Wilma i eftermiddag, har inte bestämt mig ännu. Just nu är hon i alla fall hur slö som helst (bild tagen för några minuter sedan):

 
Undrar hur husse kan få något gjort med denna lilla diva i knät…

Om det nu är svullnad som gör att jag får besvär i vänster arm just nu så är det inte så konstigt. Värmen gör att jag svullnar. Mina fingrar är svullna, ringarna på vänster ringfinger sitter ganska tajt. Vanligtvis håller jag mest hela tiden på att tappa dem sedan jag gick ner lite i vikt.

Just det ja, sedan i onsdags är jag ute ur sista cytostatikacykeln. Alltså spanar jag varje dag efter fler och längre hårstrån. Ännu har det inte hänt så mycket, men om man jämför från vecka till vecka lär det nog märkas framsteg. På huvudet har jag en hel del fjun, så jag ser allt annat än rakad ut. Tyvärr är ju fjun inte så smickrande, i synnerhet inte då de är glesa och ganska mörka mot en blek hårbotten. Blonda fjun mot solbränd hårbotten vore inte lika illa, men man kan inte få allt…

Igår tog Wilma sina första simtag när hon mer eller mindre ramlade i vattnet från en brygga på ett extra långgrunt ställe. Vattnet går inte ens upp till mina knän längst ut på bryggan, och hon behövde bara ta några enstaka simtag innan hon bottnade och kunde gå in till stranden. Därefter gick hon självmant ut i vattnet, det var riktigt varmt och skönt, men ville ogärna hoppa i från bryggan.

Bara fem dagar kvar till operationen nu. Lite nervös måste jag väl erkänna att jag är. Imorgon bitti är det förberedelser på S:t Görans i form av blodprov och möte med narkosläkaren.

En sak som stör mig just nu är att jag har fått lite mer ont och besvär i vänster arm. I natt vaknade jag av att jag hade hamnat på vänster sida, och då gjorde det ont i vänster överarm, vilket det inte brukar. Under dagen idag har jag haft besvär som mest känns som begynnande domning i handleden och delar av handen, samt lite lätt ont i knogarna. Måste prata med kirurgen om det innan operationen, men vet inte om det är rätt läkare.

Jag har en teori om vad som eventuellt kan vara orsaken. Läste på en annan bc-tjejs blogg om viss klimakteriekänning efter cytostatika innan mensen kommer tillbaka. Min senaste menstruation uteblev helt, de tidigare under behandlingen var kraftigt minskade. Teorin går ut på att jag har svullnad i kroppen som antingen beror på klimakteriekänning, och/eller beror på värmen. Jag hade ju besvär i armen innan behandlingen började, men sen har det varit i stort sett bra. Besvären beror med största sannolikhet på att den tidigare tumören i armhålan tryckte på en nerv, och nu kanske svullnad ger liknande symptom. Orsaken till besvären har dock aldrig egentligen undersökts.

Nipprig som man lätt blir när man har cancer är jag naturligtvis rädd för att det ska vara någon tumör som inte är bc-relaterad och därmed kanske inte har påverkats av behandlingen. Det är säkert helt irrationellt att tänka så, men jag kommer säkert att tänka så många gången under de närmaste åren (om jag får leva, som jag alltid i hemlighet lägger till i mitt huvud).

Läste någonstans att de ställen i kroppen som vanligast drabbas av bc-metastaser är lungor, lever, skelett och hjärna, där spridning till hjärnan kommer sist. Det faktum att jag kanske har små-små metastaser i lungan och bäckenet finns alltid i bakhuvudet, även om jag försöker att inte låtsas om det. Provsvar från senaste datortomografin har jag inte fått ännu, och tvivlar på att jag får höra något innan operationen.

Nu har jag svamlat tillräckligt för idag, dags att fixa lite käk.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg fick jag efter den här Taxotere-kuren hudutslag på utsidan av överarmarna, värst på vänster arm. Gissar att det finns en koppling till att min cancer är på vänster sida, medicinen är väl mest ”aktiv” där det finns något att bekämpa. Nu har utslaget börjat försvinna vilket innebär att huden torkar ut som när man har bränt sig i solen och jag har börjat fjälla på en yta stor som en handflata (liten kvinnlig sådan).

Nu har jag inte så mycket biverkningar längre. Smaksinnet är som det ska, testade en glass idag (ett litet undantag från inget-socker-regeln) och den smakade bra. Jag har haft ganska mycket tinnitus den här gången, men som onkologen sa så är det nog delvis psykiskt kopplat. Och jag är väl mer nervös inför kirurgin än jag är medveten om. Såg att det snart är dags att både raka mig under armarna och raka benen! Synd, på sätt och vis, det har varit superbekvämt att slippa just det håret. På huvudet bör väl fjunen så sakta börja förvandlas till riktigt hår med start om en dryg vecka. Spännande, faktiskt! Fast jag är helt inställd på att håret kommer att se ut som f_n ett tag…

Imorgon är det så dags att träffa kirurgen. Dagen börjar dock med en tidig mammografitid, och jag måste kliva upp vid femtiden för att hinna eftersom jag har en bit in till stan. Därefter blir det lungröntgen och datortomografi. Ska trycka hårt på att jag är svårstucken så att det inte blir som sist: två olika sköterskor misslyckades med att sätta grejen för kontrastvätskan i armen, så jag fick vänta på att en narkosläkare fixade det hela. Hoppas också att de lyckas sticka i armvecket istället för på handleden, det var allt annat än skönt när kontrastvätskan sprutades in i den tunna lilla venen på handleden!

Sista valpkursen i förmiddags. Vi jobbade vidare med tyst inkallning och gå fint i koppel. Wilma var jätteduktig, självklart (tycker husse och matte). Nu blir det till att öva massor hemma. Jag kan väl inte påstå att gå fint i koppel funkar så bra i vardagen ännu. Som den överenergiska lilla terrier hon är antingen studsar hon eller drar som attan i kopplet. Går vi i skogen får hon däremot gå lös med långlina sedan hon lärde sig ”hit” (funkar jättebra) och ”stanna” (funkar hyfsat).

Igår morse blev det en halvmil med Wilma i skogarna där vi bor, och en kortare promenad på kvällen. Idag packade jag in Wilma i bilen och körde till Siggesta Gård där vi först besökte hundhagen (gräset/växtligheten var för högt, behöver slås!) och därefter gick vandringsleden på 3,5 km som är ganska kuperad! Nu är vi dessutom nyss hemkomna från en liten kvällspromenad. Och det känns verkligen i vaderna när jag går i trappan. Skönt, faktiskt.

Dagens Wilma-bild:

Wilma i hundhagen på Siggesta Gård

Förra måndagen var jag och Wilma i alla fall inte särskilt lata. Vi tog en lång promenad till stranden vid Ålstäket på Värmdö, Wilmas första gång på en strand. Det var en vardagsförmiddag så vi hade stranden helt för oss själva. Här är lite bildbevis:

Man blir sandig om nosen när man busar på stranden.

Wow! När man gräver en grop precis i vattenbrynet så fylls den genast med vatten. Helt fascinerande! Det måste jag göra om och om och om igen…

Idag är det således dag 6 i sista Taxotere-cykeln. De biverkningar jag har haft hittills denna omgång är skelettvärk (mindre än tidigare), ömma slemhinnor i munnen (kommenteras nedan), tinnitus, och ett rödflammigt utslag på utsidan av vänster överarm. det har inte börjat klia ännu, och jag hoppas kunna stoppa det i tid med hydrokortisonsalva. Nu verkar också huvudvärken på väg, sist tror jag att den höll i ett par dagar, och Alvedon hjälpte lite i alla fall.

Apropå hur mitt smaksinne (och aptit) påverkas av Taxotere, när slemhinnorna blir ömma och sträva. Under någon vecka eller så får jag stå ut med att det mesta smakar ganska lite (eller sågspån) när jag väl stoppar det i munnen, trots att det luktar jättegott. Vissa saker smakar rent utav illa i munnen, särskilt allt med socker. Det är ju ganska bra faktiskt, socker är ju typiskt dåligt när man har cancer. Provade i förrgår en liten bit mjölkchoklad. Blä! Mörk choklad går bättre, inte lika sött. Frukt och bär går hyfsat, bara det också är syrligt.

Jag försöker följa så många kost- och livsstilsråd som möjligt ur boken Maten som skyddar mot cancer av Kerstin Hultén. I fråga om bröd så är det nyttigast om brödet är bakat på fullkorn och dessutom med surdeg. Var bara tvungen att testa ett recept ur boken! Har nyss avsmakat resultatet, verkligen jättegott (fast det smakar nog ännu bättre när smaksinnet fungerar bättre).Det finns bara ett litet aber med surdegsbröd…det tar flera dagar att baka! Jag började göra degen i lördags, därefter har den jäst i tre omgångar. Receptet sa inget om att dela upp degen på flera limpor, så det blev en jättestor limpa som täckte nästan hela bakplåten! Fick dela den i fyra delar för att kunna stoppa i plastpåsar. Ska definitivt baka surdegsbröd igen, men då delar jag degen i två limpor och provar någon häftigare kryddning. Fyra teskedar kumminfrön trodde jag nog skulle smaka lite mer…

Den 23:e juni blir det nästan en heldag på St. Görans för mig. På morgonen är det först mammografi och därefter lungröntgen samt datortomografi av thorax och buk (dvs. ”rutinkontrollerna”). Efter lunch har jag sedan fått en tid med en kirurg (en Sophie, verkar jobba många kvinnor på Bröstcentrum, känns sympatiskt på något vis). Bäst att förbereda en frågelista. Antar att jag inte får reda på operationsdatum innan dess.

Idag var det åter valpkurs på förmiddagen, tredje gången. Jag var nervös att skelettvärken skulle vara besvärande, men det var inget problem. Dagens övningar handlade om inkallning (”hit” och ”stanna”) samt förbud (”nej!”). Har redan hunnit med en skogspromenad med Wilma då vi övade på inkallningen. Hon är så otroligt läraktig! Hon fick gå fritt på spåret i skogen med långlina för första gången. Nästan lite synd att vi inte träffade på någon annan människa eller hund, det gick lite för lätt på övningarna. Får se till att ta promenader vid 18-tiden, då verkar nästan alla hundägare häromkring stryka omkring i skogen.

Jag har visst hunnit blogga en del…detta är mitt hundrade inlägg sedan jag startade bloggen i januari. Nu har jag bara en månad kvar av cellgiftsbehandlingen, sista behandlingen blir 10 juni. Datum för kirurgi saknar jag fortfarande information om.

Mina hudutslag har äntligen börjat lägga sig, och jag tänker inte använda hydrokortisonsalva mer. På kinderna, som var illröda och hettade under några dagar, fjällar jag nu och huden är riktigt torr. Övriga utslag (armveck och under armar) kliar och hettar inte längre, och huden kommer säkert att ömsas även där.

Det här är min må bra-vecka då jag inte har några besvärande biverkningar (bara jag inte blir anemisk igen). Bara att njuta. Någon av dagarna hoppas jag kunna åka in till stan, bara det passar för Bjarne så att han kan vara ensam med Wilma. Ska bl.a. försöka hitta en långsmal sjal i kreppad bomull med snygg färgsättning för huvudet.

Idag var vi på valpkurs igen, i sommarvärmen denna gång. Det var ganska jobbigt för hundarna, men tack och lov fanns det möjlighet att stå i skuggan under större delen av övningarna utomhus. Nu har vi kommit till ”gå fint i koppel”, det måste vi verkligen öva på. Wilma drar som bara den när vi går med koppel, och hon är otroligt stark för sina 4,6 kg eller vad hon väger just nu.

Wilma har sovit massor sedan vi kom hem, det var uppenbart påfrestande för henne. Vi är väldigt stolta därför att hon beter sig så bra på kursen och är så läraktig. Det är bara när vi är hemma och hon blir uppskruvad och antagligen uttråkad som hon kan vara skitjobbig. Då nafsar hon på händer, fötter, kläder, ja allt som kommer i hennes väg. Detta är något vi måste jobba bort som dock inte ingår i valpkursen.

I vår barnlösa familj blir det den äldre generationen som firas på mors dag, så igår tog vi med min mamma, Bjarnes mamma och min syster till Långängens Gård på Lidingö där vi åt lunch. Man sitter utomhus och har gräs under fötterna, så det var ganska många hundar där!

Efter att vi fick hem Wilma verkar varenda ungdjävel i kvarteret tro att hon är en leksak och dessutom allmän egendom. I början tyckte jag att det var ok att rasta henne inne på gården så att barnen fick busa lite med henne, men nu gör jag vad som helst för att slippa träffa på några barn när vi går promenad. Går jag förbi dagis kan man ge sig tusan på att något barn står vid staketet och ropar ”Wilma!” trots att jag har sagt till att de inte får ropa efter henne. Är jag inne på tomten med henne och några barn kommer förbi så vill de alltid klappa Wilma, helst stanna och leka. Wilma vill säkert, men matte vill inte och orkar inte. Jag försöker att komma på bra sätt att säga åt ungarna att dra (typ att Wilma måste äta, sova, bajsa), men barnen är ofta för små för att kunna förstå att jag mår dåligt trots att jag inte verkar uppenbart sjuk. Och varför dyker det upp så många små barn utan sina föräldrar? Är det ingen som har koll på vad deras barn sysslar med?

Idag var det några småtjejer som jag inte känner igen som fick syn på Wilma inne på altanen, trots att vi har satt tyg för räcket. Då började de klättra på räcket och jag fick säga till på skarpen att det är allt annat än ok. De hängde ändå kvar där och ville klappa Wilma, jag fick be dem att gå iväg. Då ställde de sig utanför gräsmattan istället och ropade på Wilma! Då blev min ton ännu skarpare. Kanske blir jag till slut känd som kvarterets surtant, men vad ska jag göra när de slappa föräldrarna inte har uppsikt över sina barn och lär dem vanligt hyfs??? När jag mår dåligt av biverkningar, och sedan i sommar när jag är opererad, vill jag kunna sitta i fred på min altan utan att ha ungdjävlar som jag inte ens känner hängandes på räcket! Är väl för tillfället inte överförtjust i att bo i radhus, nackdelarna blir väldigt uppenbara. Tänk om man hade en riktigt tomt runtom huset istället och kunde få lite privatliv…

Wilma smaskar grisöra

Bjarnes pappa var ute och körde och stannade till hos oss framåt kvällen med en present till Wilma som hon fick öppna själv:

Presentöppning

Efter blodprovet hade jag en timme att slå ihjäl innan läkarbesöket, så det blev kaffe och bokläsning i caféet i huvudbyggnaden. Det caféet är betydligt trevligare än det på Radiumhemmet. Läkarbesöket gick bra precis som tidigare gånger. Efter en omgång med Herceptin och Taxotere går det knappt att känna tumören i bröstet längre. Det har verkligen hänt massor med tumören de här senaste tre veckorna. Jag frågade när jag ska träffa kirurgen inför operationen, och läkaren trodde att blir om c:a två veckor. När jag sedan gick till den administrativa sköterskan för att boka nästa läkartid påpekade hon att de saknade blodgrupp för mig. Suck! Således fick jag en ny remiss och begav mig ner till lab för att bli stucken igen. Tack och lov är de jättebra på att sticka på det här stället, så det var inget problem någon av gångerna.

Äntligen dags att gå till behandlingsavdelningen för att få blodet. Jag var bokad till kl. 11:30, men jag kom redan strax efter elva. När behandlingssköterskan kom var det första hon berättade att de inte hade fått svar på bastestet från morgonen därför att lab hade lyckats tappa bort mitt prov! Hur kan det gå till egentligen??? Lösningen var att behandlingssköterskan fick ta en nytt prov, denna gång via venporten, vilket naturligtvis orsakade en försening av tranfusionen. Den här gången fick jag en plats i ”fåtöljrummet”, som innehåller 5 st justerbara fåtöljer som ser ut som en korsning av tandläkarstol, massagestol och avancerad kontorsstol. För mig var dessa fåtöljer inte så bekväma därför att fotstödet inte var justerbart, och jag med mina 156 eller 157 cm (varierar från mätning till mätning) nådde inte ner med fötterna så att de hängde i luften. Det blir ganska tröttsamt när man sitter några timmar. Tack och lov kunde jag kliva upp och röra på mig lite nu och då.

Några timmar visade sig bli drygt fem timmar! Jag fick vänta i tre timmar innan transfusionen kunde komma igång därför att de igen (!) lyckades tappa bort mitt (nya) blodprov på lab, men så hittade de det till slut. Behandlingsavdelningen stänger kl. 16:00, men jag kom inte därifrån förrän ungefär kl. 16:40. Jag var sista patienten kvar, och det var inte heller många i personalen som var kvar.

Den här dagen slumpade det sig så att jag till största delen delade rummet med snubbar, främst 40-talister men mot slutet kom en född 1964. Alla måste rabbla sitt personnummer, så man får koll… När allt var klart hade jag ganska bråttom in till stan, Bjarne skulle leda spinning på Friskis&Svettis på Sveavägen kl. 17:30, och han hade tagit med sig Wilma i bilen in så jag måste avlösa honom senast femton minuter innan. Jag hann, men det var på håret. Planen var att jag skulle åka hem med bilen och Wilma, men jag bestämde mig för att passa på och miljöträna Wilma inne i stan med trafik och mycket människor. Vädret var fint så det passade bra. Vi gick till mitt jobb i Spårvagnshallarna där jag hämtade min mobil som hade varit på lagning. Klockan var såpass mycket att det inte var så många kollegor kvar, men några kunde jag hälsa på och visa upp Wilma för. Jag bar henne genom lokalen så att inga olyckor (läs kiss och bajs på golvet) skulle inträffa.

Resten av tiden gick vi gata upp och gata ner, samt att vi var upp en sväng i Observatorielunden. Wilma var verkligen jätteduktig. Det fanns så himla mycket att nosa på, så hon hade inte tid att vara bångstyrig. När vi sen åkte hem köpte vi faktiskt pizza till middag, det var skönt att slippa laga mat efter en så lång och jobbig dag. Tack och lov blev jag rejält pigg under dagen av all kortison samt av att få blod.

Här är ett par bilder tagna idag på Wilma (4 månader om 4 dagar) och Nisse (2,5 år).

Wilma och hennes nya plaskdamm, lite blöt om nosen och tassarna

Grannens skotte  Nisse, Wilmas bästa kompis, inte lika pigg på att bada

Idag har vi äntligen (nja, kanske inte vi utan Bjarne) lyckats hägna in altanen genom att spänna tyg längs räcket och spärra av mot gräsmattan med kompostgaller. Nu kan således Wilma får springa fritt på altanen och vi (läs Bjarne) kan i lugn och ro bygga planket ut mot allmänningen.

Innan jag åkte iväg ringde kontaktsköterskan från Radiumhemmet angående blodprovet jag lämnade igår. De vita blodkropparna är på en bra nivå, men blodvärdet (röda blodkroppar) är lite lågt så jag kommer att få en blodtransfusion på tisdag innan nästa behandling som är på onsdag. Blodet ges också via venporten och det tar två timmar. Kontaktsköterskan föreslog att jag skulle ta med mig något att äta, ska vara där redan före klockan nio för att lämna blodprov, och kommer väl inte därifrån förrän efter lunch. Nu måste de också blodgruppsbestämma mig, men jag vet sedan en tidigare operation (på 80-talet, i Frankrike) att jag är AB Rh+.

På Look Good…Feel Better var vi 16 deltagare som på två timmar fick lära oss lägga en enkel vardagsmakeup samt knyta sjal på huvudet på två olika sätt. Det ena gillade jag och ska försöka anamma, men jag har inte riktigt rätt modell och storlek på sjalar för ändamålet. Ska kolla på t.ex. Indiska om jag hittar någon som funkar. Flera av de deltagande kvinnorna hade peruker som såg riktigt bra ut även uppe på huvudet, inte som min som liksom står upp. Det är väl för att min peruk ska vara en peruk med volym, men att jag har insett att det inte är en volym jag önskar. Om jag behöver skaffa en peruk till i höst blir det en som är helt annorlunda.

Det är sådant fantastiskt härligt väder den här Valborgshelgen, så vi har varit jättemycket utomhus och passar på att fixa en del i trädgården. Vi har bara bott i huset i knappt två år, så det finns mycket kvar att göra innan vi har fått till den trädgård vi vill ha, inte bara en tomt. Igår gjorde vi en utflykt till Zetas trädgård, som ligger jättenära IKEA i Kungens Kurva. Det är en fantastisk handelsträdgård och…man får ta med sig hundar in! Wilma var ganska trött när vi var där, så det blev aldrig att vi fikade i trädgårdscaféet, vilket brukar vara en riktig hit.

Vi fick i alla fall med oss lite varor hem. Köpte ett träd som ska stå ganska nära tomtgränsen på gräsmattan, vi valde vi en rundoxel som får en ganska smal krona, samt att den är tålig för t.ex. vind och snö (det är blåsigt i skärgården). Den planterade vi igår kväll, Bjarne slet tappert med att gräva hålet, det finns en hel del sten i marken här… Vi köpte också ett par buskar som vi ska trycka ner i marken på en liten allmänning precis utanför vår altan för att få lite insynsskydd. Tror knappast att någon kan opponera sig, det blir bara snyggare helt enkelt. Vi fastnade för hägg (pärlhägg för att vara exakt), plantorna var inte så dyra. När vi sedan betalade i kassan visade det sig dessutom att de hade någon kampanj på gång, vi fick med oss en bonusplanta hem, blåregn (Wisteria). Nu måste vi hitta en bra plats att plantera den, den måste kunna klättra och vill ha mycket sol. Köpte också en påse med spenatfrön, man kan sätta dem successivt under våren och sommaren och få ständig tillgång till färsk spenat. Underbart!

Bjarne var iväg och körde ett spinningpass i förmiddags, då tog Wilma och jag en lite längre promenad ner till Sjöliden (församlingsgård) som ligger vid Torsbyfjärden. Vädret var helt fantastiskt och varmt trots att klockan bara var strax efter tio. Det var ett härligt äventyr för lillskruttan som fick känna lite på vattnet (knappast badbart) och kliva runt på stenarna i vattenbrynet. Det blir nog en badhund av henne framåt sommaren tror jag! När Wilma var sådär lagom blöt hittade hon tyvärr en hög med sot att rulla sig i (rester efter en valborgseld)…så nu ikväll har vi duschat av henne. Inte jättepoppis, men nu luktar hon bättre. Och hon kan få sova i vår säng.

Det fina mönstret är ett Photoshop pattern som jag hittade här: First spring blossoms på Bruscheezy.

Var alltså på läkarbesök idag inför behandling nr 4. Jag är inte så förkyld att behandlingen måste skjutas upp, så imorgon bitti ska jag dit och få min första Herceptin-infusion. Det är dropp 90 minuter och därefter övervakning i 4 timmar. Jag tar med mig lite lunch att äta, är klar att åka hem tidigast kl 15, då lär jag ha hunnit bli hungrig om jag inte får äta något! Tar också med mig min laptop, tänkte att jag kan utnyttja tiden till att få ihop webbsidesmallar till Bjarnes firma.

Det blåste knappt alls idag så det var riktigt skönt att vara utomhus. Ägnade mig åt lite småpyssel i trädgården och gick en promenad med Wilma. Lät henne få nosa omkring ordentligt idag istället för att truga henne att hänga med och gå dit jag ville gå. Hon fick också syn på några kråkor som hon absolut ville jaga. Hon blir nog mer och mer uppmärksam på sin omgivning, det här var första gången som hon verkade intresserad av fåglar.

Nu ska jag inte sitta här och blogga alltför länge. Har tänkt att jag ikväll ska deklarera. Självklart online.

Eftersom jag ska opereras på St. Görans är jag kanske lite extra uppmärksam på detaljer där, samt att man med så mycket väntetid hinner se en del. Det första som slår mig är att bland patienterna är det väldigt mycket riktigt gamla människor. Jag kommer nog att ligga kvar där ett par dagar, hoppas att jag inte blir helt omringad av enbart mer eller mindre senila gamlingar! Något som också oroade mig var den syn som mötte mig i korridoren utanför lungröntgen. Där, i korridoren alltså, stod en 6-7 sängar med gamlingar sida vid sida. Jag hoppas innerligt att de väntade på något och inte hade hamnat där av platsbrist! Försökte fråga men fick inget svar alls.

Lördag var jag mycket utomhus med Wilma, hon lekte en hel del med grannhunden Nisse, samt en del grannbarn. Vi hamnade också på fika hemma hos några grannar snett emot, pappan i familjen är lika kaffetokig som Bjarne och några nya bönor samt en aeropress (tror jag det heter) skulle testas. Döttrarna i familjen är dessutom Wilmas storsta fans så det blev succé.

Nästa punkt på schemat lördag kväll var middag hos min syster inne på Söder. Det blev många nya miljöer för Wilma att besöka den dagen. Igår kväll fick hon besöka ytterligare ett nytt hem. Bjarne och jag firade bröllopsdag (vår första) och Wilmas syster Leeloos familj var hundvakt. De bor i Gustavsberg så det var inte så långt att åka. Vi var och åt på samma ställe där vi hade vår bröllopsmiddag, men stället har nya ägare och har totalrenoverats. Från halvsunkigt värdshus till toppfräsch skärgårdskrog. Jag talar om f.d. Grisslinge Värdshus som numera heter Bistraud och ligger vid Grisslinge Havsbad.

Ikväll behöver vi hundvakt igen. Allt kommer på en gång. Bjarnes 14-åriga systerdotter spelar teater och har föreställning ikväll inne i stan. Kvällens hundvakt blir en annan kompis som också bor i Gustavsberg som har två pumis. Det är en något lugnare hundras, blir spännande att se hur det går. Wilma har aldrig träffat just de hundarna. Den yngre av hundarna är en tik som är ett år, det troligtvis blir livat…

Sådär, det blev en hundpromenad innan jag hann skriva klart och publicera det här inlägget. Soligt men inte så varmt idag. Prognosen inför idag sa 20-25 grader, men i dagens DN var de lite försiktigare, 18 och chans till en hel del sol. Men det här är skärgården så det är blåsigare och svalare än i inlandet.

Imorgon är det läkarbesök inför behandling 4. Jag är inte helt fri från förkylningen ännu, så det kan hända att behandlingen måste skjutas upp några dagar. Vi får se. Att min näsa rinner konstant tror jag i alla fall inte enbart beror på förkylningen, utan torra slemhinnor och pollen gör nog sitt till!

På eftermiddagen kom syrran Leeloo med husse på besök för att snacka jobb med Bjarne. Det blev intensivt valpbus som vanligt, så nu ikväll är Wilma bestämt tröttare än vanligt. Wilma är helt klart större än Leeloo, och hon var nog lite dominerande i den häftiga valpleken. Jag såg hur Leeloo gång på gång hängde ut med tungan, och verkade trött. Wilma lät henne dock inte få en lugn stund. På söndag kväll ska Wilma vara hos Leeloo och hennes familj, Bjarne och jag har bröllopsdag och ska gå ut och äta. Då kanske inte Wilma är lika kaxig eftersom det i Leeloos familj också finns en vuxen tik. Spännande… Följande bild visar hur det kunde se ut när Wilma och Leeloo lekte idag:

Wilma ståendes över syrran Leeloo

Flera gånger per dag får Wilma för sig att hon ska bita på antingen mina eller Bjarnes fötter. Vi kämpar för att få henne på bättre tankar, men det kanske inte går så länge hon är valp och dessutom terrier? Förutom att det är irriterande och inte precis acceptabelt beteende så gör det ont. Hon har sylvassa små tänder! Jag har börjat byta från mina tofflor med öppen tå till träskor för att skona mina tår och sockar.

Wilma är inte direkt något matvrak, men hon är en gottegris. Om någon av oss står vid köksbänken kan vi räkna med att det finns en hoppfull Wilma vid fötterna. Så här kan det se ut då:

Wilma vid köksbänken, bedjande blick

Imorgon ska det äntligen bli varmare igen. Det har varit några riktigt kalla dagar, extra jobbigt eftersom jag är snuvig. Jag mår i alla fall inte sämre idag, så det blir nog snart bättre.

Det var dags för halvtidskontroll i behandlingen igår i form av mammografi. Jag var på Bröstcentrum på St. Görans. Först vanlig mammografi, sedan läkarkontroll med ultraljud. Tumören i bröstet har inte minskat jättemycket ännu, men jag har ju som bekant inte börjat med Herceptin ännu. Tumören i armhålan har däremot minskat rejält. De tog också ett nytt vävnadsprov från bröstet (tunn nål) på ett område som på ultraljudet men inte på mammografin så förtätat ut, lite vid sidan om den kända tumören. Det spelar inte så stor roll för mig om det finns mer tumörvävnad, bröstet ska ju ändå bort, men för kirurgen är det viktigt att veta var all tumörvävnad sitter. Jag var rädd att jag skulle vara rejält öm i bröstet som sist, men jag hade tur den här gången, det är bara ett litet blåmärke som knappt känns.

Några grannflickor kom och ringde på idag, de hade en present till Wilma. En rolig repleksak! Det är framför allt en av flickorna som är 6 år som så gärna vill ha en hund. Tyvärr var Wilma lite för trött för att vilja leka just då, hon satt bara och tuggade gräs. De får leka med henne en annan gång när hon är mer i gasen.

Vi börjar få rutin på morgonen nu. Matte har ju sällan brådska, så tandborstning, dusch och bäddning får ta sin tid. Bästa busen under tiden: sno mattes underkläder när hon duschar och tugga sig igenom så mycket toapapper som möjligt. Inte svälja, men lämna blöta pappersklumpar runtom i huset.

Försökte ta en riktig promenad nu på förmiddagen, men det gick inte lika bra idag. Vi började med att äta banan på altanen. Mums! Därefter kom vi iväg men inte så långt. Wilma hittade en tappad babyrosa napp vid sidan av vägen, tog den i munnen, och sedan var det full fart hem till soliga gräsmattan där det var jätteskönt att ligga och tugga sönder den. Tror inte att någon vill ha tillbaka den nu. Matte försökte få en gullig bild med mobilkameran men det gick sådär, den kameran är liksom allt annat än snabb.

Wilma har idag också varit i närkamp med en humla. Den var spännande att jaga tills, gissar jag, det brände till på lilla nosen. Då blev det läbbigt. Hon kanske inte är lika ivrig nästa gång…

Nu återstår en timme tills vi ska åka till veterinären. Wilma sover i mattes knä, och matte sitter och bloggar fast hon egentligen hade tänkt jobba lite. Vi misslyckades med kloklippning igår kväll, Wilma var inte så lugn som vi trodde när vi försökte. Det är verkligen något vi behöver bli bättre på!

Endera dagen ska jag justera grafiken till den här bloggen och döpa om den till det mer passande ”Livet med bröstcancer och en terrier”. Hur låter det?

Imorgon är det äntligen dags att åka till veterinären för 12-veckors vaccination. Det blir spännande. Jag måste höra efter hur snabbt vaccinet verkar, dvs när får Wilma börja busa med grannarna Nisse och Trasan?

Jag är nu på dag 6 i tredje FEC-kuren. Ärligt talat känner jag mig inte särskilt trött alls. Kanske hjälper det att jag håller igång stor del av tiden. Jag har till och med fått träningsvärk i vaderna (skönare än skelettvärk), det blir en hel del springa varje dag, samt stå på huk. Förra cykeln var jag ju riktigt trött på dag 6, men idag mår jag prima. Imorse dammsög jag hela nedervåningen och plockade tvätt samt diskade. Igår dammsög jag uppe och våttorkade golvet. Ingen vila här inte, men jag kanske skulle behöva? Jag utgår från att kroppen säger ifrån om det blir för mycket.

Nu tror jag att jag behöver lite lunch, och så väntar ännu en tvätt på att hängas på tork. Wilma sover så det är bäst att passa på…

Nåja, nu har jag skalat ner några bilder och laddat upp dem till Flickr. Klika på bilderna för att se dem större.

Wilma och sopkvasten, inte lätt att sopa altanen när hon går igång

Det är så skönt i solen!

Trött valp på ”mattemors” balkong

Wilma och matte myser i soffan, visst är vi färgkoordinerade i vitt?

Familjeporträtt

En trött valp kan sova lite hur som helst

Sedan några dagar tillbaka så kan Wilma obehindrat gå nerför trappan hemma i huset. Jätteskönt! Igår visade hon prov på fantastisk koordination när hon både sprang uppför och gick nerför trappan med en stor leksak i munnen. Imorse hade hon dessutom lyckats ta sig upp i vår säng själv. Hon måste ha kravlat sig upp, det verkar inte som att hon kan hoppa å högt ännu. Men skam den som ger sig! Hon är envis som synden, och otroligt läraktig.

Så, nu har jag nog lyckats aktivera Akismet så att jag slipper spam-kommentarer framöver. Hoppas, hoppas…

Nu håller jag i alla fall på och gräddar våfflor som ska avnjutas i vårsolen på altanen. Utemöblerna har åkta fram. Jag återkommer senare med ett inlägg med lite fler bilder på Wilma, måste justera storlekar innan jag publierar dem.

Jag ska inte skriva så mycket nu ikväll. Det är sent och jag ska upp tidigt imorgon, dags för blodprov och läkarbesök införtredje och sista FEC-behandlingen. Under den kommande cykeln ska jag också på ”halvtids-kontroller”. Först mammografi och sedan datortomografi samt lung- och bukröntgen. Därefter är det dags för den troligtvis tuffare delen av behaningen: Taxotere och Herceptin.

Såja, liten paus för att gå ut med Wilma för en kvälls-tvåa. Direkt in efteråt, det är ju kallt, matte! Nu ska hela gänget gå och sova. Zzzzzz….

En stund senare var Bjarne ute med Wilma, han pratade då med grannen. Jag kom ut på altanen med kalt huvud (varm dag), och grannen noterade det. Det visade sig att hon själv var utan hår för några år sedan. Leukemi, och hon hade fått prognosen 6 månader kvar att leva. Hon var då c:a 30 år och bestämde sig för att överleva. Det var då hon skaffade sig sin yngre hund. Idag verkar hon må utmärkt. Det vi också fick reda på är att hon är utbildad hundpsykolog. Tänk så liten världen är! Vi känner henne inte så bra ännu därför att hon flyttade in förra sommaren, och under vintern träffar man liksom inte grannarna så mycket.

Vid lunchtid åkte vi iväg till till Siggesta Gård här på Värmdö, där det finns en stor, inhägnad hundhage. Wilmas syster Happy var redan på plats med sin husse och matte. Båda valparna verkade överförtjusta, det var härligt att få se dem springa fritt i hagen. Vi övade också på att ropa in hundarna. Det gick över förväntan! Även jag sprang en hel del och lekte med dem, kondisen är inte så kass som jag trodde… 

Bilder på Wilma och Happy i den leriga hundhagen:

Det fanns bollar och andra leksaker, och en massa härlig lera!

Syskonkärlek, Happy och Wilma

När vi kom hem var det dags att gå över till grannen mitt emot (annan granne, alltså) och gratta deras lilla ettåring. Födelsedagsbarnets farmor och farfar var där med sin 16-åriga pudeltik, men det var inget problem att ta med Wilma. Båda hundarna var oerhört trötta. Vi satt och åt tårta i solen på deras altan, hur skönt som helst trots att klockan närmade sig 18.

Efter upptågen i leran på Siggesta så var söta Wilma inte så vit längre, alltså var det dags för oss att ge henne sitt första bad (hos oss i alla fall). Vi duschade henne bara, inget schampoo den här gången. Tror inte att hon var jätteförtjust, men det gick hyfsat. Hårtorken var mindre kul, så vi handdukstorkade henne. Sedan dess har hon sovit nästan oavbrutet, det var en mycket händelserik dag för en liten valp. Får se om hon blir pigg framåt vår läggdags, om inte blir det nog en riktigt tidig morgon imorgon bitti.

Här är några bilder från igår som jag inte hade processat då:

Vinterkappa på förmiddagen hon grannen (en tredje granne…)

Sedan var det varmare på eftermiddagen, matte och Wilma njuter i solen

På biverkningsfronten känner jag nu tydligt igen de symptom som jag hade mot slutet avförsta cykeln, nämligen sömninghet dagtid samt lite täppt i näsan och vattnigt i ögonen. Tror att jag ska göra som Wilma och säga godnatt denna händelserika dag.

Jag njuter också av att må så bra. Igår hade tinnitusen försvunnit, och idag har den heller inte visat sig. Härom dagen fick jag mens, men den är på alla sätt mindre än vanligt. Jag är dock något svullen i kroppen, men nu ka det väl börja avta. Lite sömnig känner jag mig dagtid, men det beror nog främst på att Wilma väcker oss tidigt och håller oss uppe sent. Hon sover gärna större delen av kvällen, för att sedan vakna till när ögonlocken börjar bli tunga på husse och matte. Då böir det att gå ut, och kanske en lekstund innan vi kan komma i säng.

Ärligt talat har jag inte så mycket bröstcancerrelaterat att skriva om just nu. Mitt liv kretsar nästan helt kring Wilma. Nästa torsdag är det dock dags för 3:e FEC-behandlingen, med läkarbesök dagen innan. Då har jag förmodligen mer att berätta om.

Ett annat projekt jag håller på med idag är att sy en söt trasdocka. Imorgon ska vi på ettårskalas hos grannarna mitt emot, och deras lilla dotter tänkte jag ska få dockan i present.

Nu står jag faktiskt och bloggar i köket. Igår flyttade jag ner min gamla laptop till köket. Där står den på ett rullbord som har ståhöjd, i alla fall för mig som mäter ynka 157 cm. Jag har äntligen beställt en ny dator, en stationär sådan som orkar lite mer än den här surfdatorn. Inom två veckor ska den komma. Då kan jag äntligen jobba ordentligt med bilder igen.

Dags att fixa middag nu tror jag, magen kurrar. Ska se om Wilma måste ut först. Det är lite jobb med att få henne rumsren, men vi blir allt bättre på att tyda tecknen på att hon behöver gå ut. Nåja, hon är bara 10 veckor gammal, vi ska inte ha för bråttom.

Undrar förresten om det börjar bli lite pollen i luften. Jag har inte så mycket pollenallergi, men med de torra slemhinnorna i näsan blir det ganska irriterat och vattnigt snuvigt.

I morse gick Wilma och jag på en upptäcktsfärd-promenad en bit från huset, så att hon inte skulle vara så fokuserad på att få komma in igen eftersom det var kallt. Då blev det helt plötsligt superspännande att nosa runt. Och springa! Vilken fart hon får upp, och vad stark hon är med tanke på hur liten hon ändå är. Jag hade nästan svårt att hänga med. Fast min kondis är inte som den brukar vara fastän jag gärna vill tro det… Hon har också börjat springa uppför trappan hela vägen till övervåningen, så nu får vi ha lite bättre koll på henne. Kanske behöver vi sätta någon form av stängsel för trappan även på nedervåningen. Saken är den att hon inte kan gå nerför trappan. Jag hörde henne gnälla imorse, då hade hon sprungit upp för att leta efter husse, men han vara nere i duschen.

Nu har vi henne uppe i arbetsrummet och hon är fullt sysselsatt med valpens napp, dvs. tuggpinnen. Det är skönt att se att hon mer och mer kan sysselsätta sig själv. Men emellanåt kommer hon och ska upp i knät, i synnerhet när det är dags att sova. Då går hon inte och lägger sig själv. Men det kommer väl. Bara vi inte skämmer bort henne för mycket. Fast det är väl det vi håller på och gör? Och det kanske är därför vi vill ha en charmig hund?

Matte lyckades få en riktigt bra bild inklusive Wilmas fulla uppmärksamhet.

När Wilma sover märks det tydligt att hon fortfarande är en liten bebis.

Det såg mycket värre ut än det här när Wilma och Happy lekte/bråkade som värst!

Idag har Wilma kräkts ett par gånger, men har ändå haft god aptit och varit riktigt pigg länge. Jag misstänker att hon har mumsat i sig något ruttet ute i skogen som jag eller Bjarne inte har hunnit lägga märke till. Hon får ingen mer mat idag, bara vatten, och sedan ”skonkost” i form av kokt ris imorgon så hoppas att vi att hon blir bättre i magen. Efter att hon kräktes första gången i morse verkade hon rejält hungrig, hon åt glupskt upp allt i matskålen och gick sedan och nosade där som om hon hoppades hitta mer mat. Husse har också köpt en enkel liten dörrmatta att lägga under mat- och vattenskålarna så att det inte är så halt för hennes små tassar.

Nästa söndag har vi bokat in en ny playdate med Happy och hennes familj. Då tänker vi åka till Siggesta Gård där det finns en stor hundhage där de kan få springa fritt, men om det är andra hundar där samtidigt är det inte bra eftersom valparna inte är färdigvaccinerade ännu. Och så finns det möjlighet för fikasugna hussar och mattar att mätta sina behov…

Apropå nåt helt annat…mitt programmerar-öga (det öga som inte är designer-ögat) upptäckte precis att man kan lägga till egna fält i WordPress med hjälp av namn/värde-par när man postar ett inlägg eller en sida. Detta kan man sedan använda i sin mall. Den möjligheten måste jag utforska och se om den kan användas till nåt kul!

Har nu fått en ”personlig handläggare” på F-kassan. Hon ringde härom dagen. En av de saker hon sa är att de har skärpt reglerna kring hur mycket man kan jobba när man är sjukskriven. Endast 25%, 50%, 75% eller 100% är möjliga. Det lilla jag kan komma att jobba är långt ifrån 25%, så det får bli att jag rapporterar de timmar jag jobbar i klump efter att sjukskrivningen är slut.

Det blev ett hopp mellan att jag började skriva detta och nu. Wilma kräver mycket uppmärksamhet. Hon är verkligen en bebis, bara 9 veckor gammal. När jag skulle laga middag var hon mycket krävande, ville ha ständig uppmärksamhet. Efter mycket om och men fick jag ihop maten, sedan låg hon i knät när jag åt. Bjarne var på spinning, så hon var på mig hela tiden. Vid 22-tiden, efter att hon hade sovit en bra stund, tog vi ut henne på en promenad för att trötta ut henne. Nu är vi inne och leker, fröken är inte trött än. Suck. Men hon får leka så länge hon har energi så kanske vi får sova lite längre imorgon bitti…

Idag har vi varit ute en liten stund, Wilma utforskade närområdet ända bortom carportlängan! Igår blåste det däremot kallt, då ville lilla fröken in direkt vi tog ut henne, så det fick bli tidningen istället. Hon är också lite dålig på att äta. Om hon får en foderbit serverad på golvet tar hon den gärna och springer iväg till en trasmatta där det är mysigt att ligga och äta. Men att äta direkt ur matskålen är inte lika kul. Vi ska testa att köpa ett annat foder än det uppfödaren skickade med. Tydligen var det en hit med syster Happy.

Det har nu hunnit bli dag 7 i andra FEC-cykeln. Även den här gången har det hittills varit tuffast dag 5 och 6. Tinnitus och trötthet, samt att jag var trögare i magen än sist vilket ger en form av illamåendekänsla. Det sticker också i slemhinnorna i näsan vilket är obehagligt. Igår la jag mig till och med ner och vilade ett par gånger. Inte så konstigt med tanke på hur intensivt det blir med Wilma. Idag är jag i alla fall piggare. Kände för en stund sedan att det gjode lite ont i bröstet. Undrar om det är tecken på att cytostatikan verkar? Oavsett så tycker jag att det har hänt en hel del redan. Jag har i princip inte alls ont i vänster arm längre. Låg en längre stund på vänster sida i sängen utan problem. Kan också nämna att jag utan problem sover på höger sida, venporten ger inga besvär.

Imorgon är det dags för första blodprovet i den här cykeln. Kanske behöver jag inte tre mellanprov varje cykel, men eftersom mina blodvärden sjönk senare än vanligt sist vill de se om det är likadant nu. Följande cykler kanske det räcker med blodprov när man förväntar sig att blodvärdena börjar återhämta sig.

I måndags stod det inklippning av peruken på schemat, så jag begav mig till Fruängen igen. Jag har nu varit dit tre gånger, och vädret har varit riktigt ruggigt alla gångerna. Bara en observation. Peruken är nu uttunnad uppe på huvudet och kring ögonen så att den inte längre känns som en björnskinnsmössa. Men bekväm vill jag inte påstå att den är. Inte heller känns det som att jag är jag när jag har den på. Korkskruvar är jag, inte ”Hollywood-svall”. Jag får väl se hur mycket jag faktiskt använder den. Inte hemma i alla fall, peruker är INTE valpvänliga. Det blir kanske mest när jag börjar jobba igen och håret ännu inte har nått frisyrlängd.

Sista dagen i den här cykeln ska det vara tjejmiddag på jobbet. Jag funderar på att haka på, sist mådde jag ju riktigt bra den dagen. Får bara tänka på att välja mat som är snäll mot magen, fisk kanske? Apropå mat…det är ju våffeldagen idag. Guuuuud vad jag blev sugen på våfflor när de nämnde det på radion nyss. Tyvärr har vi inget våffeljärn…

Nu behöver jag äta något. Frågan är vad jag ska göra med Wilma som har ockuperat mitt knä. Dumpa henne i Bjarnes knä kanske? He he…

Wilma och Happy leker

Det var i förrgår vi hämtade henne från kenneln. Vi tog med oss både min mamma och Bjarnes pappa på utflykten. Det gick verkligen hur bra som helst. Wilma var den sista av de tre valparna att hämtas. Ingen kan påstå at hon är reserverad av sig, tvärtom! Hon sov i min mammas knä nästan hela hemresan.

När vi kom hem var det full fart på en gång! Hon hann ta sig igenom samtliga leksaker på nolltid, samt identifiera några fler leksaker:

En sop är skön att bita i! Och då glömmer man det läskiga halsbandet.

Ett par av Bjarnes kasserade tofflor var kalas, så här såg den ena ut bara två timmar efter hemkomst:

Tofflor, det bästa som finns!

Som bekant har valpar ett stot behov av att bita på allt som går att bita på. Eftersom matte inte ska få sår så har vi införskaffat följande fantastiskt tjusiga lekhandskar från trädgårdsavdelningen på Jula:

Lekhandskar, mums!

Men det finns en sak som en valp görallra mest: sover. C:a 18 timmar per dygn. Helst i mattes eller husses knä:

Sovstilen varierer, men platsen är densamma: i knät.

Tuggpinnen kan hålla fröken sysselsatt hur länge som helst!

Medan jag har skrivit det här har husse lattjat rejält med Wilma, de har till och med varit ut en sväng i koppel. Utomhus är kalaskul! Det lär dröja ett tag innan hon är rumsren, men det känns som om vi gör vissa framsteg, ibland i alla fall…

I eftermiddag kommer syrran Happy på play-date, oj oj vad spännnande. Sedan ska vi också ta en tur hem till Bjarnes mamma som är jättenyfiken! Igår kom ett par grannar förbi som inte kunde hålla sig, men deras döttrar får vänta några dagar tills Wilma är lite mer hemmastadd. Men ska jag vara ärlig så verkar hon rejält hemmastadd redan nu! Hon har bl.a. full koll på hur man tar sig upp i mattes knä när matte sitter vid köksbordet.

De två första nätterna har Bjarne sovit på golvet med henne, intill sängen på övervåningen. Det har gått riktigt bra, men det blir spännande att se när hon kan börja sova utan att ha kroppsvärme intill sig. Hon vill gärna kunna ta sig upp till matte i sängen, men det är ännu för högt för henna att kunna hoppa upp. Men det dröjer väl inte många veckor innan det går bra…

Bara en sak oroar mig lite hittills. Hon är inte så bra på att äta. Men det ger sig nog, jag tror inte att hon svälter. Så mycket som hon far runt gör hon av med en hel del energi. Hon blir väl bara för uppspelt för att äta ibland.

Fortsättning följer…

Wilma och matte (jag)

Wilma och husse (Bjarne)

 
Wilma får prova ett halsband, men det var inte så kul att ha på sig, det var ju alldeles för stort!

Söta systrar, Wilma och Happy

Efter så mycket uppståndelse är det inte konstigt att man blir trött…

Har egentligen inte alls störts av några biverkningar idag, men så har jag inte ens varit ut p.g.a. vädret, samt att jag har suttit och jobbat en del. Jag har dock en del besvär i vänster arm (domning/lätt värk i handled och tumme) orsakat av svullnad kring lymfkörtel-tumören som trycker på en nerv i armhålan, och jag inser att min arbetsställning vid datorn inte gör det bättre. Bordet är alldeles för högt, och jag har inget att vila armarna på när jag jobbar. Jag har förutsättningar att göra det bättre, måste bara ta tag i det!

Tog på mig en arbetsuppgift från jobbet idag, att komplettera användardokumentation avseende en kunds webbplats. Jag kommer åt att göra ganska mycket hemifrån eftersom jag har min jobbdator samt kan koppla upp mig mot nätverket via VPN. Har väl i alla fall lagt 4 timmar effektiv tid, ingen anledning att överdriva…

När man går hemma så här har man helt andra förutsättningar att planera maten för dagen. Jag bestämde till exempel i morse att jag ska panera fisk ikväll, och plockade ut fiskfiléer ur frysen i god tid. Det skulle aldrig hända på en vardag annars! Nu kan jag ha maten klar lagom när Bjarne kommer hem efter träningen, tänk vad bortskämd han håller på att bli…

Efteråt tog vi en sväng i det lilla Gustavsbergs centrum. Vi tittade runt i djuraffären som finns där, vilket var kul eftersom de har en del djur. Roligast är att de har en stor bur med två dvärgsilkesapor. Vi tog en fika på Delselius Konditori (med semla), jag hade aldrig varit där tidigare. Därefter åkte vi först hem till en kompis för att lämna av en sak, och naturligtvis hälsa på hennes hund, en jättefin Pumi. Sedan bestämde vi oss för att ringa på hos andra kompisar (de som blir nya ägare till Wilmas syster). Där blev vi kvar på te, och deras 10-åriga Parson Russel Terrier-tik parkerade sig i Bjarnes knä.

Jag ringde till Nina på kennel Cisconis, och fick höra att hon just då var lite arg på Wilma som hade lyckats klättra över ett galler…hur ska det här gå? Vi som planerar att spärra av trappan hemma med galler. Vi bestämde att vi ska besöka kenneln nu på lördag, det ska verkligen bli jättekul! Hoppas bara att jag fortfarande mår bra då.

Hur är det då på biverkningsfronten? Idag har jag fortfarande tinnitus lite från och till. Tandköttet har börjat bli påverkat, om jag känner med tungan så känns det liksom strävare än normalt, och ibland känner jag mig torr i munnen. Får se till att borsta tänderna extra försiktigt. Slemhinnorna i näsan är också påverkade, det sticker ibland såsom i början av en snuva. Sedan är jag naturligtvis trött, men kommer och går också under dagen. Helt plötsligt kan jag känna mig tvärtrött i kroppen. Det kommer bl.a. efter att jag har ätit. Igår tog jag en lugn och skön promenad i vårsolen (det är mars, så visst är det väl vår nu???), och då kände jag också helt plötsligt att det var tyngre att gå, så då tog jag det ännu långsammare. Ska se till att inte ta för långa promenader framöver. Jag är extra noga med att äta något så fort jag känner mig hungrig nu, det behövs bara lite för att dämpa det lätta illamående som annars kan komma. Ibland räcker det med bara en klunk yoghurt.

Troligtvis en vecka kvar tills håret börjar trilla. Jag kom på idag att jag ska leta runt på nätbutiker efter lämpliga sjalar, de behöver ju inte provas så det är ganska riskfritt att beställa. Funderar bl.a. på att beställa den här snygga Buffen från Addnature. Skönt att ha hemma till vargdags och i sportiga sammanhang. Imorgon blir håret kort, jag har lite svårt att fatta att det är dags…

Kom i alla fall i säng i hyfsad tid och somnade ganska fort. Men vid tretiden på natten vaknade jag av att magen började krampa. Laxerdropparna hade börjat verka, och jag kanske hade tagit några för mycket på kvällen. Doseringsanvisningen är mellan 5 och 15 droppar åt gången, så det är inte så lätt att veta hur många man kommer att behöva. Utan att gå in på detaljer kan jag bara berätta att jag inte sov så mycket mer under natten. Tack och lov har magen nu lugnat ner sig, och det har gått bra att äta både frukost och lunch. Illamående har jag fortfarande inte drabbats av mer än den där svaga känslan från och till som försvinner med hjälp av en cornichon. Misstänker att jag inte kommer att vara så förtjust i cornichons efter det här!

Jag läste lite närmare på bipacksedlarna för de olika medicinerna jag har fått, och insåg att det inte är medicinen mot illamående som innehåller kortison, utan en annan medicin som ska motverka inflammation och allergiska reaktioner. Den tar jag sista dosen av imorgon bitti, men mängden halveras för varje dag. Då blir måndag första dagen utan kortison, och antagligen den dag som jag kommer att drabbas av den stora tröttheten.

Nu är det bara 20 dagar tills vi ska hämta Wilma. Igår fixade Bjarne en grind vid trappan på övervåningen utav kompostgaller och kardborreband. Riktigt smidigt, ingen borrning krävdes. Nu har vi bara en del sladdar som vi behöver få bort från golvet här och där, så ska nog huset snart vara valpsäkert.

Idag ska vi ta och handla åt svärmor som har opererat höften och behöver hjälp med diverse sysslor, och imorgon kanske vi åker hem till min mamma som fyller år då. Jag ska nog också passa på att stryka lite idag innan jag tappar all ork, kanske till och med städa lite. Det blir väl lite si och så med det under de kommande veckorna kan jag tro…