Nervös inför morgondagen
Jag är helt klart mer nervös än vanligt inför morgondagens läkarbesök på Radiumhemmet. Det är bara uppföljning, men jag har ju gjort en datortomografiundersökning som jag får svar på imorgon. Då är det väl inte så konstigt att jag är nervös, med tanke på att jag tidigare inte har fått helt lugnande besked efter sådana undersökningar. Och nu har det gått mer än ett halvår sedan jag slutade med cyto.
De senaste veckorna har jag från och till haft lite (pyttelite) ont i höger skinka. Det har med största sannolikhet att göra med mina besök i gymet, men eftersom jag har en liten förkalkning på bäckenet (som kan men inte behöver vara en skelettmetastas) på höger sida så får det hjärnspökena att leva rövare. Nu idag har jag också lite ont i ryggen (gymmade senast i förrgår), vilket under andra omständigheter inte skulle beröra mig ett dugg, men som jag nu blir helt fixerad på.
Bjarne ska i alla fall följa med mig till läkaren imorgon. Det känns bra. Så kan han plocka upp bitarna om det (peppar peppar) skulle vara så att jag får ett dåligt besked. För om jag får ett dåligt besked nu är det riktigt dåligt, det skulle innebära att Herceptin och Tamoxifen (anti-östrogen) inte har haft avsedd effekt. Då är jag ganska skruvad…
Återkommer imorgon, förhoppningsvis betydligt lättare i sinnet. Och med lite tur med mindre tinnitus.
Hon lyckades på första sticket!
Först måste jag få klaga lite, bara lite. På sofforna i väntrummet på röntgen på S:t Görans. De är så höga att jag inte samtidigt kan luta mig mot ryggstödet och vila fötterna på golvet. OK, jag är ganska kort, men inte precis dvärg. Det var extra lång väntetid imorse (sen personla eller nåt sånt) så jag hann få ont i ryggen av att sitta där. Men sen hade jag tur! Sköterska lyckades sätta nålen för kontrastvätskan på första försöket! Kanske har mina blodkärl återhämtat sig, det har ju gått över ett halvår sedan jag fick cytostatika, och jag har inte heller lämnat blodprov på några månader.
Nu väntar jag bara på att få kallelse till läkarbesök hos onkologen. Hoppas att jag kan unvika att jaga upp mig, det är ju bara en planenlig kontroll. Men datortomografisvaret kan ju innehålla något otrevligt. Jag ska försöka hålla i minnet att jag nästan fick tjata mig till den här undersökningen. Det hade varit värre om en läkare sagt ”jag vill nog ändå skicka dig på datortomografi” eller nåt i den stilen.
Årets första Herceptin
Fick Herceptin igen nu i eftermiddag, årets första. Efter idag har jag bara 6 gånger kvar, sista bli någon gång i maj. Tack och lov har jag inga besvär av Herceptin, mer än att jag är något tröttare dygnet efter att jag har fått medicinen. Brukar inte gå tillbaka till jobbet efteråt, jag har fått det så sent på eftermiddagen. Nästa gång fick jag dock en tidigare tid, jag måste åka iväg direkt efter lunch. Vi får se hur jag gör med jobbet då, hur trött jag är.
Önskar så innerligt att kylan mattas av snart, även om det är otroligt vackert just nu. Snart har jag torrsprickor på nästa alla fingertoppar, inte skönt. Det är inget nytt att jag får torrsprickor på vintern, men efter Taxotere-kuren i våras är det mycket, mycket värre.
Imorgon bitti blir det till att kliva upp tidigt, jag ska på datortomografiundersökning (med sedvanlig lungröntgen innan) kl 07.45! Okristligt tidigt, och så får man ju inte äta innan. Det får bli ett frukoststopp på väg till jobbet efteråt. Hoppas att jag har tur med blodådrorna så att jag slipper få kontrastmedel via handleden. Det var INTE skönt det heller.
Fru Dahlins ångestämnen
Nummer 1: I år fyller jag 40 år. 40!! det är ju bara en siffra, men ändå…40!! Jag är alldeles för ung för att fylla 40.
Nummer 2: I nästa vecka är det dags igen för datortomografi. Bara en kontroll, men om man upptäcker något så är det ju på datortomografin. Och så var det ju det där med att jag är svårstucken som inte precis hjälper.
Nummer 3: Amazonabladet, och BROfästet. Det är otroligt vilken ångest de tidningarna kan framkalla! Artiklar och annonser enbart inriktade på bröstcancer. Hur deppigt som helst. Ska inte förnya medlemskapet.
Och sedan ett irritationsämne. Mitt ex, som har varit en f.d. kollega i några år nu, har plötsligt kommit tillbaka. Han var tydligen bara tjänstledig och provade ett annat jobb. Ingen annan som har varit tjänstledig har kommit tillbaka, men han var tvungen. Och att det irriterar mig, eller kanske till och med gör mig arg, beror på att han gjorde mitt liv rejält surt ett tag och jag vill slippa bli påmind om det. Så enkelt är det. Varför kunde han inte hålla sig borta?!?
Ett år har gått
Idag är det exakt ett år sedan jag upptäckte knölen i mitt vänstra bröst, som visade sig vara bröstcancer. 2009 blev inte direkt ett bra år. Men det har ändå inte varit ett enbart dåligt år, mycket tack vare Wilma. Om tre veckor fyller hon ett år. Tänk vad hon blir stor fort! Idag träffade vi på en golden retriever-valp på 3,5 månader som var typiskt valpigt lekfull. Wilma satte honom lite på plats. Hon är definitivt ingen valp längre!
Det gick hyfsat bra igår kväll med fyrverkerierna och Wilma. Tidigare på kvälnne skällde hon en del när hon hörde att det smällde, men vid midnatt hade vi TV:n på, gardinerna nerdragna och ljuset tänt i vardagsrummet för att kamouflera både smällar och ljussken. Dessutom sysslade vi med lydnadsövningar, vilket var ett lyckat drag.
Det har också gått drygt ett halvår sedan jag avslutade Taxotere-behandlingen, men först nu, när det är kallt, har en biverkning av behandlingen blivit besvärande. Jag får ordentliga torrsprickor på fingertopparna som börjar blöda ibland. Inte alls kul, så jag längar innerligt efter mildare väder.
