En vanlig förkylning
Började känna mig snuvig igår kväll, och nu är jag förkyld. Rinnig snuva, aningen ont i halsen, men ingen feber. Ringde ändå till Radiumhemmet för att fråga om det är något särskilt jag ska tänka på eller så. Dricka mycket, ta det lugnt, och hålla koll på tempen var beskedet. Om jag skulle få feber kan jag behöva få antibiotika. Hittills känns det dock som en helt vanlig förkylning så jag är inte orolig. Systern jag pratade med la till ett extra värde som ska kollas när jag lämnar blodprov imorgon, ett värde som är förhöjt om det skulle vara så att jag har en infektion i kroppen. Men om förkylningen har ett vanlig förlopp bör min behandling i nästa vecka inte äventyras.
Det är ganska kallt och blåsigt idag, så jag klädde på mig ordentligt när jag gick ut med Wilma, två gånger hittills. En nosa-runt-och-äta-harlortar-runda och en riktig promenad. Nu när jag inte har något hår inser jag hur kallt det kan bli i nacken när det blåser! Iiiii, inte skönt.
Vad kan man då hittapå att roa sig med när man är hemma sjukskriven och har en liten valp att passa? Tja, mest så blir det att vara ute med Wilma och/eller leka med henne. Ibland sover hon dock (som nu), då får man vara snabbt att utnyttja tiden. I helgen målade jag en anslagstavla som jag har köpt till mitt hobbyrum (tillika gästrum) vit, samt att jag målade på fläckar på ett par väggar i huset där jag hade spacklat igen gamla skruvhål. Idag håller jag på och syr ett överdrag till symaskinen. Det finns en del pyssel att ge sig på…
Igår var det blodprov igen, andra gången denna cykel (3:e och sista FEC-cykeln). Nu är det fler värden som kollas än i tidigare cykler, därför duger det inte att ta blodprov från en fingertopp, utan det krävs en ven. Första blodprovet gick fint, tjejen hittade en ven i armvecket på första försöket. Igår gick det inte lika bra (jag är alltså svårstucken), två olika personer fick prova, och på fjärde sticket gick det och då på ovansidan av handen. Tack och lov behövdes inte ens ett helt rör.
Övrigt som jag gjorde igår, då det var soligt och jag var utomhus mest hela eftermiddagen (och därefter blev jag förkyld, hm…) var att försöka rensa ogräs. Wilma försökte tyvärr hjälpa till så det blev inte så effektivt. Jag sådde också frön (inomhus) av luktärtor och krasse. Jag gillar verkligen den överdådiga blomning som krasse bjuder på. Har ännu inte bestämt var i trädgåden jag ska sätta krasseplantorna i jorden, eller om jag bara ska ha krasse i krukor som förra sommaren. Luktärtorna har jag hittat en bra plats till. Vill inte ha dem i kruka i år.
Nåväl, nu ska jag ta och sy klart det där överdraget till symaskinen.
Snacka om aprilväder
Imorse snöade det. En stund mitt på dagen kom något som var mer som korn än snöflingor, men inte riktigt hagel. Och kallt var det! Nu är det fantastiskt soligt, fast blåsigt. Idag har jag planterat en del penséer i krukor utomhus som svärfar hade med sig igår. Bjarne fyllde år och båda hans föräldrar kom på besök. Svärmor har förresten läst en hel del av min blogg. En vänlig släkting skrev ut hela bloggen och postade en tjock lunta till henne. Coolt! Hon får väl be om en ny lunta om ett tag så att hon kan läsa fortsättningen… Och hon hade också med sig ett våffeljärn i present! Förra helgen fick vi också ett, jag har skrivit i ett tidigare blogginlägg om att vi saknade ett våffeljärn. Vi ska byta det mot en liten bordsdammsugare, kan behövas med en vovve i huset.
Det var dags för halvtidskontroll i behandlingen igår i form av mammografi. Jag var på Bröstcentrum på St. Görans. Först vanlig mammografi, sedan läkarkontroll med ultraljud. Tumören i bröstet har inte minskat jättemycket ännu, men jag har ju som bekant inte börjat med Herceptin ännu. Tumören i armhålan har däremot minskat rejält. De tog också ett nytt vävnadsprov från bröstet (tunn nål) på ett område som på ultraljudet men inte på mammografin så förtätat ut, lite vid sidan om den kända tumören. Det spelar inte så stor roll för mig om det finns mer tumörvävnad, bröstet ska ju ändå bort, men för kirurgen är det viktigt att veta var all tumörvävnad sitter. Jag var rädd att jag skulle vara rejält öm i bröstet som sist, men jag hade tur den här gången, det är bara ett litet blåmärke som knappt känns.
Några grannflickor kom och ringde på idag, de hade en present till Wilma. En rolig repleksak! Det är framför allt en av flickorna som är 6 år som så gärna vill ha en hund. Tyvärr var Wilma lite för trött för att vilja leka just då, hon satt bara och tuggade gräs. De får leka med henne en annan gång när hon är mer i gasen.
Installation pågår…
Passar på att blogga lite samtidigt som jag kör en installation av Microsoft Web Platform i bakgrunden. Det tar verkligen tid! Men så har jag förutom utvecklingsverktygen valt att installera några olika CMS som följer med. Det kan vara intressant att kolla på några .NET-baserade CMS som är Open Source. Jag är bara van att bygga med EPiServer som är kommersiellt, och så har jag kollat lite på Joomla! som är Open Source men bygger på PHP och MySQL.
Idag var det dags för första blodprovet i tredje FEC-cykeln. Jag tog bilen och passade på att handla en del när jag ändå var ute och åkte. På Plantagen köpte jag en illaluktande sörja som jag hoppas ska hålla rådjuren borta från mina vårlökar. De har redan varit där en gång, men jag tror att det bara var blad de åt, blomknopparna är inte på väg upp ännu. Jag handlade också mat och vin till imorgon kväll. Bjarne fyller år och jag tänkte göra en risotto. Det tar tid att göra enligt konstens alla regler, men är verkligen värt det!
Det har slagit mig hur mycket mer normalt jag lever mitt liv nu än under första FEC-cykeln. Då var jag hela tiden beredd på att jag skulle må dåligt, vilket resulterade i att jag t.ex. knappt motionerade och inte vågade köra bil. Den här gången körde jag bil redan på dag 3 i cykeln. Jag kommer nog att vara beredd på att det blir jobbigt när jag börjar med Taxotere, så kan jag bara bli positivt överraskad.
Nu misstänker jag att det strax är dags att starta om datorn igen, så jag publicerar det här. Kanske återkommer senare.
En riktig promenad
Ja, det är väl ingen tvekan om att lilla Wilma växer så att det knakar. För en stund sedan var vi ute på en riktig promenad, dvs Wilma (mer eller mindre) följde matte på den väg matte ville gå. Jag passade på att testa en väg som jag inte har gått förut men som blir en lagom promenadslinga tills hon blir större. När vi kom hem och Wilma var lite lugnare passade vi (Bjarne fick hjälpa till) på att duscha av henne. Igår blev hon ganska smutsig då vi åter igen var på Siggesta och busade med syrran i hundhagen. Wilmas syster, som på kenneln hette Happy och sen kanske skulle heta Molly, har nu till slut blivit döpt till Leeloo (som i Femte elementet). Leeloo var i alla fall ännu smutsigare än Wilma, hon landade med baken rakt i en lerpöl…
Imorgon är det äntligen dags att åka till veterinären för 12-veckors vaccination. Det blir spännande. Jag måste höra efter hur snabbt vaccinet verkar, dvs när får Wilma börja busa med grannarna Nisse och Trasan?
Jag är nu på dag 6 i tredje FEC-kuren. Ärligt talat känner jag mig inte särskilt trött alls. Kanske hjälper det att jag håller igång stor del av tiden. Jag har till och med fått träningsvärk i vaderna (skönare än skelettvärk), det blir en hel del springa varje dag, samt stå på huk. Förra cykeln var jag ju riktigt trött på dag 6, men idag mår jag prima. Imorse dammsög jag hela nedervåningen och plockade tvätt samt diskade. Igår dammsög jag uppe och våttorkade golvet. Ingen vila här inte, men jag kanske skulle behöva? Jag utgår från att kroppen säger ifrån om det blir för mycket.
Nu tror jag att jag behöver lite lunch, och så väntar ännu en tvätt på att hängas på tork. Wilma sover så det är bäst att passa på…
Fjärde dagen i sista FEC-kuren
Ska väl blogga lite om cancerbehandlingen också. Idag är jag alltså på fjärde dagen i den tredje och sista av mina FEC-kurer. Den här gången fick jag ta en Neulasta-spruta för att minska tiden med för lågt antal vita blodkroppar. Den vanligaste biverkningen av Neulasta (fler än en på tio) är skelettvärk, och det hade jag igår eftermiddag och kväll i främst låren. Tack och lov var det inte så långvarigt. Igår och lite idag har jag mått aningen kymigt därför att magen inte är helt i ordning. Det är verkligen en svår balansgång mellan förstoppning och att lyckas ta precis rätt mängd laxerdroppar. Igår led jag av effekten av att ha tagit lite för många droppar.
Nåväl, det är antagligen sista gången nu. I samband med Taxotere-behandlingen slipper man illamående och medicin mot det, vilket är den medicin som orsakar förstoppning. Istället blir det mer kortison (Betapred) för att motverka allergiska reaktioner, och då blir det svårare att sova eftersom i alla fall jag blir rätt så speedad av kortisonet. Full fart på Valborg, med andra ord…
Motion får jag i alla fall, de måste ju vara bra. En Parson Russel Terrier-valp har mycket spring i benen! Upp och ner för skogsslänten bakom vårt hus. Och inne på vård gård mellan radhusen har jag blivit något av en lektant. Om jag och Wilma visar oss så kommer det genast ett antal barn springande. De äldsta och mest ansvarsfulla får turas om att hålla Wilma och springa med henne, det blir lite avlastning för mig.
Nu kanske det får räcka med bloggande idag. Jag ska passa på att få lite mer ordning på min nya dator så länge Wilma sover. Första steget bör bli att partionera om hårddisken. Äsch, nu vaknade hon, grannhundarna skällde.
