Uttråkad på KS
I förrgår fick jag till slut ett nytt bröst. Jag kan ju börja med att berätta att det är en betydligt jobbigare operation än att ta bort ett bröst. Nu har jag ju dessutom gjort en operation som inte är den enklaste varianten. Den heter Latissiumusrekonstruktion och innebär att man förutom en expanderprotes flyttar en del av en muskel från ryggen samt en bit hud till det nya bröstet. Alltså har jag nu två färska ärr på framsidan och ett på ryggen som stramar. Lokalbedövning var tredje timme gör att det i alla fall inte gör ont. Men att ligga ner i sängen på rygg för att sova är allt annat än skönt. Och så har jag inte heller varit särskilt trött. Fast nu efter frukosten känner jag mig ändå lite mosig. Bara jag håller mig vaken hela dagen kanske jag kan sova i natt.
Jag blir utskriven tidigast på måndag, kanske först på tisdag. Innan jag få åka hem måste jag t ex klara av att lägga mig ner i en vanlig säng. Helt omöjligt just nu, men jag har redan börjat med sjukgymnastik så det ska snart förändras. Jag har också dränage. Framförallt såret på ryggen kommer det mycket sårvätska från, vilket är väntat. Dränagen måste också kunna tas bort innan jag skrivs ut.
Har haft tur med rumskamrat, en tjej i min egen ålder som har gjort en liknande operation, fast samtidigt tagit bort de egna brösten i förebyggande syfte.
Nu ska jag göra dagens första ”träningspass”. Och som rubriken antyder, man blir snabbt uttråkad. Ikväll ska jag hyra tv (nej, det ingår inte).
Tre år, elva dagar
Idag är det exakt tre år sedan jag upptäckte knölen (för nya läsare: ja, det var bröstcancer). Tiden går och själva sjukdomen börjar kännas avlägsen. Men det går aldrig att glömma. Jag är märkt för livet. Ena bröstet saknas fortfarande, men om exakt elva dagar har jag precis fått ett nytt. Detta men är dock inte det värsta. Värst är lymfödemet i vänster arm. Det blir jag aldrig av med. Och nu har det precis blivit värre. Jag har hittills inte varit särskilt svullen i handen, men när jag i mellandagarna fick en menstruation blev handen riktigt svullen, och det vill inte försvinna. Kanske gör den varma, torra inomhusluften att det blir värre. Jag får gå omkring med tanktop för att inte svettas. Men maken går nog aldrig med på att ha det svalare.
Så…om elva dagar alltså. Nu börjar det bli lite nervöst. Hur kommer det att kännas? Gör det ont? Blir det snyggt? Och jag slipper äntligen mina slitna protes-BH! Jipee! Jag kommer antagligen att få ligga 3-4 nätter på sjukhuset med dränage, det blir en del sårvätska vid det här ingreppet. Ska ladda med lite film och annan underhållning på paddan. Undrar om de har wifi på KS? Nu på onsdag får jag mer info vid inskrivningen.
Nej, nu måste jag nog ge min underbara lilla Wilma lite mat, och även laga något till människorna 
Snart, snart ett nytt bröst
Nu är det snart äntligen dags. Den 12 januari blir det plastikkirurgi av, och jag får ett nytt bröst. Jag hade fått en operationstid i april i år, men ville inte göra det då eftersom jag nyss bytt jobb. Då hoappades jag på en tid i oktober, efter kickoff-resa med jobbet, men väntetiderna har varit längre nu under hösten.
Jag ska göra bröstrekonstruktion med vävnad från ryggen. Att bara sätta in en expanderprotes är inte så bra om man har strålats, tydligen. Stor risk för kapselbildning (bindväv runt protesen), vilket är både obekvämt och fult. I stora drag handlar min operation om att flytta en muskel från ryggen till framsidan, och en bit hud. Har inte så bra koll ännu på hur rörligheten kommer att påverkas. Varje muskel i kroppen har väl ändå en specifik funktion! Men det lär vara en operation med generellt bra resultat, och förhöjd livskvalitet som följd.
Här finns det lite bilder på rekonstruerade bröst: www.thescarproject.org.
Man vet att man är 40…
…när man får sin första kallelse till mammografi inom ordinarie screeningprogram. Tänkte först att det var konstigt att onkologen skickar mig till SÖS istället för KS den här gången. Som om hon visste att jag jobbade på Ringvägen numera. Men så såg jag en referens till screening i kallelsen och fattade. Men jag ska tacka nej till screeningen så länge jag går på mammografi på remiss från Radiumhemmet, så att min läkare får resultatet. Men visst vore det bekvämt att gå på SÖS, det tar en bra stund att åka mellan Skanstull och KS. Vilket jag gjorde två gånger i förrgår!
Tvåårskontroll
Var på återbesök hos onkologen på Radiumhemmet idag, tvåårskontroll skulle man kunna kalla det. Efter det här besöket ska jag bara på kontroll en gång om året, jämfört med tidigare två gånger om året. Idag träffade jag en ny läkare (igen), och jag tyckte jättemycket om henne. En ung tjej i trettioårsåldern som verkligen var trevlig och närvarande, hade läst på min journal ordentligt, var tydlig och pedagogisk. Det var också mitt första besök hos en onkolog utan att vara darrig och dålig i magen av oro. Nu hade jag inte gjort så många undersökningar inför det här besöket, men alla blodvärden var i alla fall bra. Mammografi ska jag få remiss till inom nära framtid, det var ett år sedan nu.
Men provtagningen imorse var lite knepig. Först så fanns det ingen remiss hos labbet, så jag fick gå upp till Bröst- och sarkommottagningen och jaga rätt på en sköterska som tack och lov kunde ordna med remissen utan att behöva få tag i en läkare. Sen så fick jag erfara att svårstucken blir nästan omöjlig en kall vinterdag. Hon som skulle ta blodprovet provade inte ens att sticka i armvecket, hon hittade ingen ven där. Ett stick på handryggen, men utan blod. Slutade med att hon fick sticka mig på fingertopparna och ”mjölka” mig på blod. Det tar en stund…
I förra veckan var jag på ett annat läkarbesök på Radiumhemmet, hos en ärftlighetsläkare. Förra våren gjorde jag en ärftlighetsutredning och tog blodprov för genetisk analys. Skulle ha fått svar redan i augusti, men det brevet verkar ha försvunnit i posten. Men bättre sent än aldrig. Jag har inga muterade gener (BRCA1 eller BRCA2) som skulle tyda på ärftlig cancer, utan jag har haft otur. HER2-positiv cancer är dessutom sällan ärftlig.
Jag fick också en lite statistiklektion. De har ett datorprogram där de matar in min släkts cancerhistoria (farmor, mormor, mormors systrar), med typ av cancer och ålder vid insjuknandet, samt resultatet av den genetiska analysen. Programmet hade då räknat fram att risken för att jag ska få cancer i det andra bröstet är 17%. Rekommendationen baserat på det är inte att operera bort bröstet i förebyggande syfte, men att om jag så önskar gå på tätare mammografi än vad som omfattas av det ordinarie screeningprogrammet. Även min syster kan få gå oftare eftersom hon baserat på statistiken och att jag har haft cancer har en högre risk än genomsnittet.
