Min fina keps
Min fina keps från Accessorize som jag använder mer eller mindre dagligen nu. Bra mycket fräckare än en sjal (kan det se mer cancer ut än att ha sjal på huvudet???), och jag slipper känna mig så naken med min superkorta frilla.
Damerna i väntrummet
Jag kommer till strålbehandlingen vid ungefär samma tid varje dag. Ibland är det ingen kö alls, men idag var det sådan kö att jag fick vänta närmare en timme. satt då och lyssnade på och pratade lite med några äldre damer i väntrummet. De pratade bl a om hur mycket det egentligen kostar att bli behandlad för bröstcancer. En Herceptin-infusion kostar tydligen i runda tal 20.000 kr! Tack och lov för allmän sjukförsäkring!
En dam som jag pratade lite mer med (hon var efter mig i turordningen) visade sig vara storasyster till den fertilitetsläkare som vi gick hos i höstas när vi gjorde IVF på Sophiahemmet. Liten värld.
Har nu köpt en annan mjukgörande kräm att stryka på det strålade området. Hittills har jag använt Essex, men det verkar som om jag inte tål den. Har blivit rödprickig och knottrig på ett område som går utanför det strålade området, där jag vet att jag har smort in. Nya krämen heter Propyless.
Det svider eller kliar inte ännu på det strålade området, men det har börjat bli lite rosa. Tröttheten blir allt tydligare, det påminner om tröttheten som cytostatikan gav upphov till, men mildare. På fredag har vi kickoff på jobbet hela dagen + fest på kvällen. Jag får se hur mycket jag orkar vara med på.
40 procent klart
Två veckor av strålbehandling avklarade, återstår tre. Nu börjar jag känna mig som stammis på stället och morsar på både sköterskor och andra patienter som håller samma tider som jag. Jag försöker vara där vid 14-tiden. Då har jag hunnit jobba halvdag och har ätit lunch, och jag har god marginal till kl 15 då ”mitt” rum brukar stänga. Men under nästa vecka stänger rummet kl 18 istället.
Jag har blivit lite rödprickig och knottrig på delar av det strålade området, men det kliar eller svider inte. Sköterskan trodde att det kan vara en reaktion på hudsalvan eller min nya bh. Själva strålningen ger typiskt en mer allmän rådnad. Fick med mig lite kortisonsalva som jag kan stryka på om det börjar klia.
Strålbehandlingen syftar till att ta kål på eventuella cancerceller som finns kvar. Det som händer mest är dock att friska celler skadas av strålningen, och då jobbar kroppen på att reparera dessa celler. Det är detta som kan orsaka trötthet.
Bjuder på en länk till en Flickr-sida med riktigt, riktigt kreativt foto:
http://www.flickr.com/photos/snailbooty/
Och där hittade jag en länk till en sida där man kan göra det här:
Made with My Cool Signs.Net
Dags att döpa om bloggen
Well, det är nog dags att döpa om bloggen igen. Jag är förvisso inte färdigbehandlad ännu, men jag har nu haft bröstcancer. Igår var det dags för ett återbesök hos onkologen. Jag fick bekräftat att det inte syntes något avvikande på ultraljudet av levern. Blodproverna visade på att jag har återhämtat mig fint efter cytostatikan. Nu dröjer det två månader tills nästa läkarbesök, vilket blir en uppföljning av strålbehandlingen.
Har inte fått några besvär av strålbehandlingen ännu, men det dröjer väl inte länge innan det blir ömt på huden. Idag var det ingen kö till ”mitt” behandlingsrum, så det gick löjligt fort. Jag hade sett till att ha marginal eftersom jag också skulle på Herceptinbehandling. Istället satt jag en bra stund ute i solen och läste mellan de två behandlingarna. Denna första september var ordentligt varm!
Fick väga mig igen igår, Apoteket behöver aktuell vikt när de ska förbereda Herceptinkurerna. Jag hade gått ner ytterligare ett drygt kilo sedan sist, vilket var tre veckor sedan. Det märks på kläderna, ett par jeans jag köpte i våras sitter löst. Men jag kan nu äntligen ha en del andra plagg som har varit i tajtaste laget under några år! Vilken tur att jag inte har gjort mig av med mina gamla jeans…
Håret växer, men jag tycker att det går trögt. Det är i alla fall såpass långt att jag kan bli rufsig i håret. Yes! Men att kamma håret känns fortfarande lite larvigt. Jag plattar till det blöta håret med handduken eller händerna så ligger det på plats. Ögonfransarna har aldrig varit så täta som de är nu. Ögonbrynen är tyvärr inte så snygga, glesa och buskiga på samma gång. Peruken är tvättad och undanlagd. Ska nog skänka den till behövande i Baltikum eller Sydamerika eller vilka det nu var som perukdamen berättade om.
Så till bloggens nya namn. Har inte bestämt mig ännu, men här är några idéer:
- Wilma och jag
- Mitt liv med en parson
- Radhusliv med en terrier
- Curlygirl bloggar
- Jag heter Maria
Fem ner, tjugo kvar att gå
För tillfället känner jag att det är lite tradigt att blogga, det finns så mycket annat jag vill göra på min fritid. Så det kanske inte blir att jag skriver lika frekvent nu när jag har börjat jobba.
Har nu avverkat en vecka med strålbehandling. Ännu känner jag inte av så mycket vare sig i huden eller i form av trötthet, men det kan komma senare. I fredags försökte jag räkna sekunder på själva strålningen. Det är 6 olika fält som strålas på mig, och jag kom fram till att fyra av dessa får cirka 15 sekunders strålning, ett fält får 19 sekunder, och det sista fältet får ynka 2 sekunder. Allt som allt är det mindre än 1,5 minuters strålning per dag.
Imorgon har jag läkerbesök och blodprov igen inför Herceptinbehandling på tisdag. Jag måste komma ihåg att fråga om det är så varje gång, isåfall är det lika bra att skriva in det i kalendern så att jag inte bokar inte möten på jobbet då. Ska också fråga vad läkaren anser om att ta vaccin mot den nya influensan när det är aktuellt.
Har nu köpt en protes-bh som är riktigt skön. Hittade den på Lindex, de har en modell av märket Abecita. Tyvärr bara i vitt, jag skulle verkligen ha användning för en svart!
