Någon gång nu och då kan jag naturligtvis vara utan ärmen, men helst inte om jag ska lyssna på sjukgymnasten. I synnerhet inte när det är varmt. Tänker jag efter vad detta innebär i förlängningen inser jag att det inte direkt lockar att åka på solsemester. Någonsin. Gör jag det kommer jag nog att chansa att vara utan ärmen en del av tiden, så får det bli lite mer svullet. Problemet med lymfödem är att svullnaden kan bli permanent, lymfvätskan typ konverteras till fett, och huden kan bli hård och oelastisk. Vilket är värre än att ha ärmen på armen. Så om jag är lite extra grumpy så vet ni varför…

En annan alltid närvarande komponent i vardagen efter bröstcancer är oron. Oron för återfall och spridning. Det går nog inte en dag utan att jag tänker på detta, minst en gång. Har man lärt sig lite för mycket om hur bröstcancer främst sprider sig (skelett, främst ryggrad, lever, lungor, hjärna) blir det lätt att man känner efter på vissa ställen. Lite ryggont efter att ha suttit lite tokigt eller tränat rygg på gym är inte så konstigt. Men så fort man (jag i alla fall) känner något i ryggen hinner jag tänka ”tänk om…” innan jag kommer på varför jag har ont, och om det var cancer skulle det inte kännas så mycket så plötsligt. Det som har varit värst är att jag har haft ont i höger skinka. Troligtvis ”falsk” ischias eftersom jag promenerar så mycket utan att stretcha. Från och till känns det ganska tydligt. Jag har ju en liten förkalkning på bäckenet på höger sida (kanske orsakat av cancer men kunde inte fastställas), som inte alls ska kunna kännas men min hjärna vill ändå gärna koppla ihop detta med det onda. En stund. Tills min mer rationella sida avfärdar tankarna. Och så stretchar jag och det känns med ens bättre. Hur som helst så tär det på krafterna att ständigt drabbas av dessa tankar.

Gym ja. I måndags kunde jag äntligen träna igen! Tack vare en kompressionsstrumpa, en svart som är stadigare än den jag har på mig resten av tiden. Något gott för den med sig. Det gick jättebra och jag fick inte alls ont. Tog mig bl.a. igenom övningar för armen som jag fick av sjukgymnasten, plus lite allmän styrka och stretch.

Håret då? Jag har valt att behålla det kort, har klippt mig tre gånger sedan det kom tillbaka. Efter senaste klippningen verkar det äntligen som att det inte längre är lite glest. Har förstått att det kan vara lite olika. Jag har skandinaviskt tunna hårstrån, och dessutom lockigt vilket gör håret sprött. Och antiöstrogen kan medföra att håret är lite glesare än vanligt. Som kort ser det bra ut, men jag tror inte att det vore någon hit att låta det bli långt igen. Fast ibland saknar jag verkligen mina korkskruvar!

Bröstprotes har jag haft i snart ett år, så det är jag van vid. När jag är påklädd tänken jag inte på det. Med klisterprotesen är det mest bekvämt och balanserat. Även protesen medför att visa plagg i garderoben går bort, alla de med stora urringningar. Vissa plagg går att använda med ett högt skuret linne eller topp under, men det blir varmt och helheten blir inte alltid snygg. Detta blir i alla fall bättre om jag får göra bröstrekonstruktion. Kanske nästa vår.

Det har gått över en månad sedan jag fick sista Herceptinet, alltså har jag egentligen ingen behandling längre bortsett från antiöstrogen. Efter avslutad behandling har jag fått göra både skelettscintigrafi och datortomografi, men har inte fått några resultat ännu. Läkarbesök har jag inte förrän 16 augusti, kanske får jag inte höra något innan dess. Men om det vore dåliga resultat borde de väl höra av sig tidigare än så? Eller? Fast jag är inte egentligen så orolig eftersom jag inte har varit utan Herceptin så länge. Men om ett år lär jag nog vara det!

Nog pladdrat för idag. Imorgon är det Midsommar!

Glädjen grumlas lite av att jag nu p.g.a. värmen är extra svullen i armen. Blä blä blä. Ska i alla fall äntligen få träffa en lymfterapeut om två veckor för manuellt lymfdränage (en slags massage) samt prova ut en kompressionsstrumpa. En sådan ser jag inte fram emot att bära nu med värme och kortärmat.

Nästa läkarbesök om tre månader, den gången datortomografi och skelettscint innan. Kontroll ett år efter operation. Och mitt i semestertider…

Nu ska jag ta tag i ”läxan” till rally-lydnadskursen: att rita en bana med c:a 15 skyltar. Rally-vaddå undrar den vetgirige. Jo, rally-lydnad är en hundsport med fokus på lydnad.

På bröstcancertemat kan jag berätta att jag nu bara har en enda gång kvar av Herceptin-behandlingen, om två veckor. Skönt men naturligtvis läskigt att det är slut. Ett skydd mindre. Imorgon ska jag också, äntligen, få träffa en läkare angående lymfödemet, på Röda Korsets sjukhus nära KTH. De är specialiserade på rehabilitering. Jag hoppas bl.a. få en kompressionsstrumpa som jag kan använda när jag tränar, annars kan jag nog inte träna på gym alls. Läste också att stavgång ska vara bra, men det är inte riktigt förenligt med hundpromenader.

Berättar mer om vilken form av lymfterapi som blir aktuell efter morgondagen.

Idag skulle jag ha haft läkarbesök, det sista innan avslutad Herceptinbehandling. Men läkaren sitter fast på annan ort p.g.a. askmolnet. Det är inte viktigt att jag träffar en läkare just nu så det blir istället dagen efter sista Herceptinet i maj.

Något annat som snart är slut är Herceptinbehandlingen. Bara två gånger kvar. Innan näst sista gången är det dags för läkarbesök igen. Då får jag väl veta hur kontrollerna kommer att se ut framöver. Den här gången ska jag träffa ännu en ny läkare, den fjärde hittills på Radiumhemmet (jag träffade också fyra olika kirurger från S:t Görans). Det gör mig inte så mycket att träffa olika läkare, men jag har förstått att en del människor tycker att det är jättejobbigt. På Karolinska jobbar läkarna också med undervisning, därför måste det bli så här.

I måndags ringde jag till bröstmottagningen angående lymfödemet. Jag ska få en remiss till en lymfterapeut, troligtvis på Röda Korsets sjukhus bakom KTH. Dit kan jag gå från jobbet så det passar fint. Kan vara väntetid så jag får köra egenmassage tills vidare och hoppas att det inte blir värre. Är konstant svullen nu. Man ser inte längre senorna på handryggen, och handleden är såpass mycket tjockare att jag inte vill ha på mig armbandsuret. Det blir värre framåt kvällarna, samt efter långa promenader när handen har hängt nedåt en lång stund.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg håller jag på med en webbplats i WordPress på jobbet nu vilket är super kul. Och jag lär mig så mycket. Det kommer att bli förbättringar här på hemsidan, inte minst i admingränssnittet. Jag har lärt mig använda egna fält, och har hittat en massa riktigt bra plugins. Många av dessa syftar till att få WordPress att fungera mer som ett traditionellt CMS än som ett bloggverktyg. Här är några WordPress-tillägg som jag varmt kan rekommendera:

• CMS (en samling plugins som förenklar innehållshanteringen, bl.a. skiftar fokus från inlägg till sidor)
• Multiple Content Blocks (ingår i CMS, men kan också installeras separat)
• Dynamic Widgets (välj på vilka sidor enskilda widgets ska visas)
• NextGEN Gallery (bildgalleri som jag har använt ett tag, nu även bildspelsfunktionen på startsidan)
• Lightbox 2 (kan användas tillsammans med NextGEN, vilket jag gör här)
• TinyMCE Advanced (mer funktionalitet i WordPress texteditor)
• Front-end Editor (är man inloggad kan man ändra text direkt på sidan, bra för små ändringar t.ex. stavfel, tyvärr lite buggig)

Och Diesel då? Jo, en hund naturligtvis. En familj som bor ganska nära oss har två finska lapphundar, Dylan och Caesar, som Wilma är väldigt förtjust i. Jag tror att hon gillar stora lurviga hundar! Träffade på dem igår kväll och de hade ytterligare en hund, en 9 månaders Pomeranian som var hur lurvig och söt som helst. Han heter Diesel. Inte världens livligaste hundras, de sa att det mest var en knähund. Wilma försökte få igång honom men det hände inte så mycket. Men åhhh så söt han var!

Snart dags för silversmideskurs igen, men först ska jag ut och busa med Wilma. Lite frisbee på grusplanen kanske…

Men jag bråkade också lite med damen i kassan. Det blir så struligt med att få frikort när vissa läkarbesök faktureras istället, och de kan inte se i ”systemet” att jag har betalat. På Thorax har de ingen kassa, så därifrån fick jag faktura. Alltså kom jag idag upp i högkostnadsbeloppet (900 kr) men fick betala utöver det. För att fixa detta måste man till huvudkassan på Karolinska, i huvudbyggnaden. Ett litet problem bara. Den stänger kl 14! Mina behandlingstider är normalt 14.30. Måste jag gå ännu tidigare från jobbet nästa gång för att kunna fixa detta och slippa betala en gång till trots att jag borde ha fått frikort redan nu. Det här systemet måste kunna förbättras. Med rätt IT-stöd så…

Nu vet jag hur lång en Herceptinbehandling är. Åtta papperstranor. Det är så många jag hann vika under de 30 minuter jag fick medicinen idag. Därefter två till när koksaltet gick. Varför vika papperstranor? Jo, vi ska ha ett kundevenemang på jobbet i övermorgon. Temat är japanskt (sushi, te, Wii), och som dekoration ska vi hänga papperstranor, massor med papperstranor, från taket. Gissa vem som (huvudsakligen) viker dem? Jo, just det. Jag.

På lördag är det i alla fall dags för silversmideskurs igen. Först ska jag göra klart min enkla ring, sedan ska jag göra något till mammas 70-årsdag, därefter vill jag lära mig göra en ring med sarginfattning av sten.

Efter jobbet idag var jag på ultraljudsundersökning av hjärtat på Karolinska. Det hör till när man får Herceptin, eftersom en ovanlig (c:a 5%) men allvarlig biverkning är hjärtpåverkan. Man får inget resultat direkt utan bilderna ska jämföras med de som togs innan behandlingen startade. Men med min kondis är jag inte särskilt orolig.

Troligtvis kommer jag också att ta ett blodprov för att kolla om jag har ”cancergenen”. Detta med anledning av att både mormor, mormors tre systrar och farmor alla fick cancer. Har kontakt med en ärftlighetsutredare på Radiumhemmet som har kollat upp min släkt och som jag ska träffa nästa fredag då jag ändå ska dit på mammografi.

Nej, nu kan jag inte sitta vid datorn längre. Maken har en extern disk (NAS) igång som låter ganska mycket, och min tinnitus blir nästan olidlig när jag sitter i arbetsrummet.