Ett år senare (en av många milstolpar)

Det finns ganska många milstolpar under cancerresan. Nu är det ganska precis ett år sedan jag avslutade strålbehandlingen. Sedan några månader tillbaka tycker jag att jag även psykiskt är återställd. Fortfarande i våras kunde jag drabbas av ångest av bara lite ryggont, men nu reagerar jag nog inte annorlunda än någon annan. Jag har också börjat springa lite vilket kan verka banalt, men för någon som har varit sjuk är det en enorm triumf att kunna det. Det är också ett sätt för mig att motionera och samtidigt umgås med Wilma. Springer jag i skogen kan jag ha henne med på spårlina. Fast nu börjar det bli både för mörkt och för kallt…

En annan milstolpe är att jag idag ringde till Radiumhemmet för att få remiss till att plocka bort venporten. det är lite kö, men kanske kan jag bli av med den i december. Det är ett mindre ingrepp än att sätta in den, det behövs bara ett mindre snitt för att dra ut den, och jag antar att de inte behöver skära på halsen vilket var det jobbiga vid insättningen.

I nästa vecka ska jag också träffa en plastikkirurg för bedömning inför rekonstruktion. Det känns också som en viktig milstolpe, även om det troligtvis inte kan bli av förrän nästa höst. Huden behöver återhämta sig ordentligt efter strålbehandlingen, två år är tydligen rekommendationen. Sedan är frågan vilken typ av rekonstruktion som är lämplig. Får se vad hon (kirurgen) säger.

Dagens Etsyfavorit: Trophies