En inte så kaxig Wilma

Så här såg hon ut vid 15-tiden då vi hade kommit hem från djurkliniken. Jag hade förväntat mig att hon skulle vara trött och sova av den smärtstillande medicinen, men hon har varit på benen och gnytt konstant sedan vi kom hem (och nu är klockan halv sex). Dels är det nog så att tratten tar emot när hon ska lägga sig, dels kanske det gör ont att lägga sig ner. Hon har ju ett ganska rejält ärr på buken. Än så länge har hon ingen aptit och har inte druckit något. Hoppas att vi kan få i henne något senare ikväll eftersom hon ska få lite smärtstillande. Hon borde vara utmattad vid det här laget av att gny och gny, men så är hon ju en outtröttlig russell…

Snuttan med tratt. Ett år imorgon.