Idag drog vi till Norråva (där vi vanligtvis spelar golf) för att Wilma skulle få leka med sina pumi-kompisar Toszkah och Ghasze. Deras matte jobbar på golfklubbens kansli. Bad i havet blev det, men Wilma vågade sig inte i så långt att hon behövde simma. Annat var det med pumisarna! Ikväll har vi i alla fall en riktigt trött liten parson.

På pumisarnas blogg hittade jag också en kort film med Wilma, som 13 veckor gammal terroriserade de större hundarna en kväll i april…

Vår närmaste blomsteraffär har ganska nyligen byggt ut och kan nu kallas en liten handelsträdgård. Hittade bl.a. vit rudbeckia som de inte hade på sugiga Plantagen, samt några funkior (en med blomknopp!) och en alunrot som ska få komplettera entrérabatten och en ny rabatt som ska bli till i hörnet av gräsmattan. Hoppas kunna få planteringshjälp på tisdag, jag är fortfarande lite för nyopererad för att kunna gräva och plantera.

Operationen gick till så att jag infann mig 07:00 på vårdavdelningen för mag- och tarmsjukdomar på S:t Görans. Bröstpatienter hamnar där under årets semester då dagkirurgiavdelningen är stängd. Ombyte till landstingets fantastiskt snygga urtvättade oversized-plagg, svälja ett par Alvedon upplösta i vatten, och sedan lägga sig på sängen för att bli nedrullad till operationsavdelningen 6 trappor ned. Min väska låstes in i ett förråd, det fanns ingen ledig sängplats ännu den här tiden på dygnet.

Bjarne följde med till operationsavdelningen och satt kvar tills narkosläkaren kom för att förbereda mig. Hon stack mig på handleden, armvecket gick inte så bra. Kirurgen kom också, hon ritade med spritpenna på mig så att det inte skulle råda något tvivel om vilket bröst som skulle bort (en tydlig pil), och hur mycket hud som skulle skäras bort så att det skulle bli slätt efteråt. Ett långt vertikalt streck mitt emellan brösten, från halsen ner till magen, skulle väl användas som stödlinje eftersom man täcks över så att de inte ser hela överkroppen när de jobbar.

Jag rullades på sängen bort till precis utanför operationssalen, men fick sen gå in efter att de satt blå skyddssockar på mina fötter så att jag skulle förbli ren och fin om de långa strumporna. Narkosläkaren var med, men det var en narkosskötare som gav själva narkosen. Först fick jag ett lugnande medel som jag kunde känna mig lite snurrig av, vilket jag gjorde trots att jag låg på rygg. En liten syrgasmask sattes över mun och näsa, sedan var det dags att sova. ”Nu säger vi godnatt” sa narkosläkaren, sedan var jag borta.

Nästa sak jag var medveten om var att jag vaknade ur en dröm (något med Wilma och en gräsmatta). En sjukskötare på uppvak stod lutad över mig och sa något, alltså var jag vaken men förblev ganska groggy en stund. Märkte att jag bara hade strumpa på höger fot. Undrar om jag hade lyckats sparka av mig den på vänster, den fanns nämligen där under täcket. Låg väl på uppvak en halvtimme eller så, därefter plockade de bort blodtrycksmanschetten och hjärtmonitorplupparna och rullade upp mig till åttonde våningen igen.

Klockan var inte ens elva, jag fick ligga en liten stund i korridoren innan rummet blev ledigt. Drack kaffe och åt ostsmörgåsar där i korridoren, och hann observera livet på avdelningen. En äldre kvinna i rummet mitt emot där jag skulle ligga verkade ha mycket ont, hon jämrade sig oupphörligt och högljutt, och ville tydligen inte gå på toaletten, vilket en sköterska försökte övertala henne till. Antar att en avdelning med mag- och tarmpatienter innehåller individer som har betydligt mer ont än en bröstpatient kan ha.

Väl inne på rummet fick jag fönsterplats, och efter en liten stund rullades en patient till in. Det var en annan bröstpatient i 70-årsåldern, vi hade opererats av samma kirurg visade det sig. Hon sov mest hela eftermiddagen, men jag låg vaken och ömsom läste, ömsom lyssnade på radio i min mobil. Kände mig inte alls särskilt trött.

Framåt 17-tiden kom en sköterska och frågade om jag var hungrig, vilket jag var. Fick välja mellan säkert ett tiotal rätter på en meny. Det fick bli lax och potatis, snällt för magen. Jag hade inte precis svårt att komma ur sängen, så middagen åt jag vid ett bord ute i dagrummet. Inte hade jag trott det redan operationsdagen! Bjarne dök upp på besök mitt under middagen och var väl lite förvånad över att hitta mig sittandes vid ett bord.

Jag hade dränage på mig ända tills jag åkte hem på tisdagen. Detta bestod av en tunn slang som stack ut ur sidan i höjd med (icke)bröstets nedre kant. Den tunna slangen övergick i en tjockare slang, som övergick i en ”blåsa” med vaccum som sög ut sårvätskan, som sedan övergick i en plastpåse med måttmarkeringar så att de kunde bedöma hur mycket vätska som hade runnit ut. På morgonen efter operationen kollade en sköterska på dränaget, och det var såpass lite att de kunde ta bort det. Det hade varit ganska jobbigt att behöva ha med det hem!

Det var rätt så varmt i rummet på sjukhuset, på natten drog jag inte på mig det tunna täcket förrän på morgonkvisten. Jag sov inte heller så mycket på natten, kände mig inte särskilt trött, dessutom lyckades jag inte ligga så bekvämt, och så var det ju varmt. En sköterska berättade att det under värmeböljan veckan innan hade varit nästan olidligt varmt, och det blev inte bättre av att persiennerna i rummet var trasiga och inte kunde dras ner hela vägen.

På morgonen var min rumskamrat piggare, så vi gick och åt frukost tillsammans. Man gick till köket och beställde vad man ville ha att äta, yoghurt och smörgås för min skull, kaffe tog man själv i dagrummet. På väg tillbaka till rummet träffade vi vår kirurg som letade efter oss, det var ronddags. Allt såg fint ut och vi blev utskrivna båda två.

Resten av morgonen bestod av instruktioner från sjukgymnasten, utprovning av temporär tygprotes, samt att en sköterska tog bort dränaget. Den sköterskan var från dagkirurgiavdelningen och jobbade vanligtvis med bröstpatienter. En annan sköterska från avdelningen jag låg på fick titta på för att lära sig, det var ju första dagen med bröstpatienter för dem. När det var klart ringde jag till Bjarne, han trodde inte jag skulle hem förrän efter lunch (trodde ju inte jag heller), men kunde ändå åka med en gång för att hämta mig.

På väg hem stannade vi till i Forum Nacka. Bjarne hade ett ärende, och jag smet in på H&M och hittade en billig och lagom stor kortärmad blus med knäppning fram som jag nu går omkring i. Fick lov att ragga upp en expedit som kunde lyfta ner blusen åt mig, kunde inte sträcka mig upp dit den hängde. Det är ännu inte riktigt lämpligt att försöka dra något plagg över huvudet om det inte är väldigt, väldigt stort. Mitt ganska löst sittande nattlinne med kort ärm känns inte helt behagligt att ta på sig, jag behöver vinkla ut vänster arm för mycket så att det drar i ärret.

Jag är så tacksam att jag har liten byst, jag upplever ingen tydlig obalans nu när jag inte bär protes ännu. Tygprotesen har jag inte använt sedan hemfärden, bäst att låta allt läka under så luftiga förhållanden som möjligt. Än så länge går jag bara hemma och skräpar och har väl inte tänkt en tanke på att se presentabel och symmetrisk ut…

Wilma plockade vi hem från hundvakten onsdag kväll. Hon hade haft det jättebra och busat massor med sin syrra Leeloo och 10-åriga Honey. Det dröjde något dygn innan hon var sig själv efter hemkomsten, det märktes tydligt att hon hade vistats i en annorlunda miljö. När hon åt gick det ganska fort, tidigare har hon inte haft konkurrens om maten och har varit allt annat än glupsk.

Jag kan inte gå ut själv med Wilma ännu, om jag håller i kopplet blir det för tungt när och om hon drar i kopplet, med risk för att det sydda såret påverkas. Det känns inte heller bra om jag går för fort så att kroppen utsätts för stötar. Det gör egentligen inte ont någonstans efter operationen. Det som känns mest är en viss svullnad i armhålan som känns större än det egentligen är p.g.a. att det saknas en del känsel i huden. Jag kan röra min vänstra arm ganska normalt så länge jag håller den nära kroppen, men det går ännu inte (och är inte lämpligt) att sträcka ut den i någon annan riktning än neråt. Detta medför viss rörelsebegränsning.

Det här inlägget blev långt. Jag började skriva det redan igår, har inte suttit någon längre stund vid datorn utan skriver lite nu och då så det kan hända att jag har hoppat lite mellan tankarna.

Hemma igen efter operationen igår förmiddag. Allt gick bra, och jag har upplevt allt som enklare och lindrigare än jag föreställt mig. Delade rum med en trevlig dam i mammas ålder som bara tagit bort en del av bröstet men ändå valde att stanna över natten.

De tog bort mitt dränage innan jag åkte hem i morse. Konstigast av allt, tycker i alla fall jag, är att det inte gör ett dugg ont kring ärret där mitt väntra bröst en gång fanns! Lite ont gör det i armhålan, med betoning på lite. Jag klarar mig fint på 2 Alvedon var 6:e timme. Är också lite svullen runt omkring armhålan. Ska inte hålla mig alltför stilla, då blir svullnaden värre. Ska dock sätta mig och läsa en stund nu. Skriver mer en annan dag, ska inte sitta så länge vid datorn eller göra något annat statiskt.

Det bästa av allt…med lite tur har jag nu alltså haft cancer!

…som jag kan använda flera av mina klädesplagg. Jag gillar relativt djup v-ringning, och har även en del plagg (favoritplagg, kan tilläggas) med både bred och djup urringning. Det säger sig självt att man inte gärna kan ha på sig plagg där man i vanliga fall kan ana klyftan mellan brösten när man har bröstprotes. Av naturliga skäl är alla bh med ficka för bröstprotes ganska höga i mitten, även om de är snygga. Se t.ex. dessa bh hos Amoena (skulle tro att modellerna på bilderna inte bär protes utan har två riktiga). Vissa plagg kan jag ha linne under, måste bara få tag i tillräckligt snygga linnen som då inte heller har djup urringning, vilket alla mina linnen också har…det kan bli dyrt det här!

Tja, det är sådant jag tänker på, och en del annat, såhär dagen före operationen. Det började med att jag funderade på vilka kläder jag skulle ta på mig när jag ska hem från sjukhuset, eftersom det kan vara svårt att få på sig vissa plagg på överkroppen. Eftersom det kan bli regnigt och lite svalare tar jag med mig en munkjacka med dragkedja fram.

Typiskt nog har jag fått en förkylning precis nu dagarna före operationen. Snuvan bröt ut under fredagen, men det är inte så illa idag. En sak gör mig i alla fall lite nervös, nämligen att behöva nysa när jag ligger där och nyligen har blivit ihopsydd över bröstet! Det kan ju inte vara bra på något sätt.

Har lite att tvätta och städa idag, vill ha det rent omkring mig när jag kommer hem, och Bjarne hinner inte göra allt. Ikväll ska Wilma lämnas av hos våra vänner som har Wilmas kullsyster Leeloo. De bort inte så långt bort så Bjarne kan åka dit och gå ut med Wilma så att hon inte känner sig övergiven av oss… Ja, vi curlar sååååå med Wilma!

Jisses, nu börjar jag verkligen bli nervös. Magen är inte helt lugn. Ska äta lite snäll pasta ikväll så att magen håller sig så lugn som möjligt imorgon, hur det nu ska gå.

Nu blir det inga fler inlägg förrän jag är tillbaka från sjukan och ett bröst kort. Må så gott tills dess!

Blodprov och kort möte med narkosläkaren på S:t Görans igår morse. Eftersom det är semestertider kommer jag att opereras på ”vanliga” kirurgavdelningen och inte på dagkirurgi där vanligtvis alla bröstoperationer görs. Den enda egentliga konsekvensen som jag kan märka av är att jag kan få dela rum med någon som har opererats för något helt annat.

Den jag pratade mest med var sköterskan på operationsbokningen. Fick känslan av att hon hade hur mycket tid som helst och var lite pratsugen. Kanske bokas det inte så många operationer i semestertider så att hon hade lite att göra… Tycker inte att jag fick någon ny information igår, förutom att det på en lapp om förberedelser inför operation står att man inte får glömma att tvätta naveln. Ok då, inga problem. Jag ser också att det är specificerat att man ska tvätta sig med just flytande tvål.

Nu måste jag tänka igenom vilka förberedelser jag behöver göra inför operationen. Jag måste ha rena kläder och rena sängkläder att ha på mig och att sova i efter de två renande duscharna. Jag behöver också kläder som är lätta att ta på sig för dagarna närmast efter operationen, inte minst då jag ska hem från sjukhuset. Peruken behöver också tvättas, även om jag knappast kommer att använda den till eller från operationen. Då blir det rentvättad sjal till operationen, och en keps att bara trycka ner på huvudet till hemresan.

Väderprognosen är tack och lov svalare inför måndag och tisdag, bara 18-19 grader. Igår var det nästan olidligt varmt, och inte helt oväntat kom det åska imorse. Wilmas första åska, kan tilläggas. Hon verkade inte så störd, men så kom åskan inte så värst nära oss. Nu håller det på att klarna upp igen och med det kommer värmen. Kanske åker jag iväg och badar med Wilma i eftermiddag, har inte bestämt mig ännu. Just nu är hon i alla fall hur slö som helst (bild tagen för några minuter sedan):

 
Undrar hur husse kan få något gjort med denna lilla diva i knät…

Om det nu är svullnad som gör att jag får besvär i vänster arm just nu så är det inte så konstigt. Värmen gör att jag svullnar. Mina fingrar är svullna, ringarna på vänster ringfinger sitter ganska tajt. Vanligtvis håller jag mest hela tiden på att tappa dem sedan jag gick ner lite i vikt.

Just det ja, sedan i onsdags är jag ute ur sista cytostatikacykeln. Alltså spanar jag varje dag efter fler och längre hårstrån. Ännu har det inte hänt så mycket, men om man jämför från vecka till vecka lär det nog märkas framsteg. På huvudet har jag en hel del fjun, så jag ser allt annat än rakad ut. Tyvärr är ju fjun inte så smickrande, i synnerhet inte då de är glesa och ganska mörka mot en blek hårbotten. Blonda fjun mot solbränd hårbotten vore inte lika illa, men man kan inte få allt…