Strul, snubbar och miljöträning
Varning, extra långt inlägg den här gången… Igår var första gången som jag verkligen drabbades av strul på Radiumhemmet. Enligt planen skulle jag lämna blodprov, sedan gå på läkarbesök, och därefter få blodtransfusion som skulle ta två timmar. Jag var där c:a 08:40 för att hinna hämta en extra remiss på bröstmottagningen innan jag begav mig till labbet för att lämna blodprov. Den extra remissen var för ett s.k. bastest vilket man alltid gör före en blodtransfusion för att kontrollera att blodet är kompatibelt med det blod man ska få. På lab frågade jag om det här testet också användes för att bestämma blodgrupp, men då sa systern att blodgrupp hade de redan kollat tidigare. OK, tänkte jag, det vet hon väl för att det står i journalen, och frågade inte vidare.
Efter blodprovet hade jag en timme att slå ihjäl innan läkarbesöket, så det blev kaffe och bokläsning i caféet i huvudbyggnaden. Det caféet är betydligt trevligare än det på Radiumhemmet. Läkarbesöket gick bra precis som tidigare gånger. Efter en omgång med Herceptin och Taxotere går det knappt att känna tumören i bröstet längre. Det har verkligen hänt massor med tumören de här senaste tre veckorna. Jag frågade när jag ska träffa kirurgen inför operationen, och läkaren trodde att blir om c:a två veckor. När jag sedan gick till den administrativa sköterskan för att boka nästa läkartid påpekade hon att de saknade blodgrupp för mig. Suck! Således fick jag en ny remiss och begav mig ner till lab för att bli stucken igen. Tack och lov är de jättebra på att sticka på det här stället, så det var inget problem någon av gångerna.
Äntligen dags att gå till behandlingsavdelningen för att få blodet. Jag var bokad till kl. 11:30, men jag kom redan strax efter elva. När behandlingssköterskan kom var det första hon berättade att de inte hade fått svar på bastestet från morgonen därför att lab hade lyckats tappa bort mitt prov! Hur kan det gå till egentligen??? Lösningen var att behandlingssköterskan fick ta en nytt prov, denna gång via venporten, vilket naturligtvis orsakade en försening av tranfusionen. Den här gången fick jag en plats i ”fåtöljrummet”, som innehåller 5 st justerbara fåtöljer som ser ut som en korsning av tandläkarstol, massagestol och avancerad kontorsstol. För mig var dessa fåtöljer inte så bekväma därför att fotstödet inte var justerbart, och jag med mina 156 eller 157 cm (varierar från mätning till mätning) nådde inte ner med fötterna så att de hängde i luften. Det blir ganska tröttsamt när man sitter några timmar. Tack och lov kunde jag kliva upp och röra på mig lite nu och då.
Några timmar visade sig bli drygt fem timmar! Jag fick vänta i tre timmar innan transfusionen kunde komma igång därför att de igen (!) lyckades tappa bort mitt (nya) blodprov på lab, men så hittade de det till slut. Behandlingsavdelningen stänger kl. 16:00, men jag kom inte därifrån förrän ungefär kl. 16:40. Jag var sista patienten kvar, och det var inte heller många i personalen som var kvar.
Den här dagen slumpade det sig så att jag till största delen delade rummet med snubbar, främst 40-talister men mot slutet kom en född 1964. Alla måste rabbla sitt personnummer, så man får koll… När allt var klart hade jag ganska bråttom in till stan, Bjarne skulle leda spinning på Friskis&Svettis på Sveavägen kl. 17:30, och han hade tagit med sig Wilma i bilen in så jag måste avlösa honom senast femton minuter innan. Jag hann, men det var på håret. Planen var att jag skulle åka hem med bilen och Wilma, men jag bestämde mig för att passa på och miljöträna Wilma inne i stan med trafik och mycket människor. Vädret var fint så det passade bra. Vi gick till mitt jobb i Spårvagnshallarna där jag hämtade min mobil som hade varit på lagning. Klockan var såpass mycket att det inte var så många kollegor kvar, men några kunde jag hälsa på och visa upp Wilma för. Jag bar henne genom lokalen så att inga olyckor (läs kiss och bajs på golvet) skulle inträffa.
Resten av tiden gick vi gata upp och gata ner, samt att vi var upp en sväng i Observatorielunden. Wilma var verkligen jätteduktig. Det fanns så himla mycket att nosa på, så hon hade inte tid att vara bångstyrig. När vi sen åkte hem köpte vi faktiskt pizza till middag, det var skönt att slippa laga mat efter en så lång och jobbig dag. Tack och lov blev jag rejält pigg under dagen av all kortison samt av att få blod.
Grattis Norge!
Personligen gillade jag låtarna från Estland och Norge bäst. Trodde tyvärr inte på Sveriges låt, där hade jag rätt. Gillade den ärigt talat inte heller, har av någon anledning alltid haft svårt för låtar som man envisas med att krångla till genom att blanda genrer (här opera och pop) och, nästan ännu värre, blanda språk (här engelska och franska). Resultatet blir sällan en vacker låt utan en konstruerad sörja som aldrig skulle uppstå i något annat sammanhang än i eurovisionsfestivalen.
Bästisar
I förmiddags fick Wilma och grannens skotte Nisse leka på vår altan så att Nisses matte och husse kunde fixa en sak utomhus utan att Nisse sprang i vägen. Det var soligt och skönt, och Wilma har fått en liten uppblåsbar pool (egentligen bara ett fotbad) där i alla fall hon blåste bubblor i vattnet och blev riktigt blöt om nosen och framtassarna. I sommar när det blir varmare kan det nog bli ett och annat svalkande bad i poolen (om den fortfarande är hel då…). Nisse var inte lika intresserad av vattnet men trivdes ändå med att busa med Wilma.
Här är ett par bilder tagna idag på Wilma (4 månader om 4 dagar) och Nisse (2,5 år).
Wilma och hennes nya plaskdamm, lite blöt om nosen och tassarna
Grannens skotte Nisse, Wilmas bästa kompis, inte lika pigg på att bada
Idag har vi äntligen (nja, kanske inte vi utan Bjarne) lyckats hägna in altanen genom att spänna tyg längs räcket och spärra av mot gräsmattan med kompostgaller. Nu kan således Wilma får springa fritt på altanen och vi (läs Bjarne) kan i lugn och ro bygga planket ut mot allmänningen.
Se bra ut och må bättre
Idag fick Wilma åka buss för första gången. Det gick förvånansvärt bra med tanke på att resan in till Slussen tar drygt 40 minuter. Jag skulle till Karolinska och Look Good…Feel Better-kursen vid 13-tiden, och Bjarne var inne i stan på möte på förmiddagen. Istället för att skaffa hundvakt möttes vi på Slussen där jag lämnade över Wilma till husse. Så hon fick två bussresor, jobbig dag för en liten valp.
Innan jag åkte iväg ringde kontaktsköterskan från Radiumhemmet angående blodprovet jag lämnade igår. De vita blodkropparna är på en bra nivå, men blodvärdet (röda blodkroppar) är lite lågt så jag kommer att få en blodtransfusion på tisdag innan nästa behandling som är på onsdag. Blodet ges också via venporten och det tar två timmar. Kontaktsköterskan föreslog att jag skulle ta med mig något att äta, ska vara där redan före klockan nio för att lämna blodprov, och kommer väl inte därifrån förrän efter lunch. Nu måste de också blodgruppsbestämma mig, men jag vet sedan en tidigare operation (på 80-talet, i Frankrike) att jag är AB Rh+.
På Look Good…Feel Better var vi 16 deltagare som på två timmar fick lära oss lägga en enkel vardagsmakeup samt knyta sjal på huvudet på två olika sätt. Det ena gillade jag och ska försöka anamma, men jag har inte riktigt rätt modell och storlek på sjalar för ändamålet. Ska kolla på t.ex. Indiska om jag hittar någon som funkar. Flera av de deltagande kvinnorna hade peruker som såg riktigt bra ut även uppe på huvudet, inte som min som liksom står upp. Det är väl för att min peruk ska vara en peruk med volym, men att jag har insett att det inte är en volym jag önskar. Om jag behöver skaffa en peruk till i höst blir det en som är helt annorlunda.
Allergi och pollen, blä!
Dag 14 i första Taxotere- och Herceptincykeln. Idag har det börjat svida ganska rejält i mina ögon, och de vattnas. Tror att det är pollen i kombination med att slemhinnorna är påverkade av Taxotere, men jag kan inte vara helt säker. Min näsa rinner också konstant. Det är inte jättekul att vara utomhus just nu. Jag petade i mig en av de receptbelagda allergipillren som ska tas innan Herceptin för att testa om jag skulle märka någon skillnad, men det verkar inte så. Ska ta upp det när jag har läkarbesök i nästa vecka, fråga om det helt och hållet kan vara en biverkning som antihistamin inte rår på.
Hade besök av mamma och en kusins fru idag, det har varit soligt mest hela dagen och vi tog promenad med Wilma samt fikade på altanen. Bjarne jobbade inne i stan idag så det var trevligt med lite sällskap.
På fredag ska jag på Look Good…Feel Better på Radiumhemmet, en sminkkurs (eller egentligen ett humanitärt program i form av en sminkkurs) för kvinnor som behandlas för cancer så att de tappar håret och därmed drabbas av utseenderelaterade problem. Jag har inte blivit av med ögonbryn eller ögonfransar ännu, men tycker att de har tunnats ut en del. Det återstår att se hur hårt Taxotere-behandlingen går åt dessa. Jag är nog mest nervös för att bli av med ögonfransar, hur blir det då när jag svettas eller det rinner från ögonen? Det måste vara rejält irriterande.
