Här kommer några dagsfärska bilder från trädgården. Det har hänt en del sedan jag senast rapporterade den 7:e maj…

I entrérabatten kom det i alla fall några tulpaner som rådjuren inte har mumsat i sig. De har i princip samma lila färg som de alliumbollar som håller på att slå ut. Rosenplommonträdet har nu blommat klart. I höst ska jag nog flytta om alliumlökarna lite så att de hamnar i tydligare grupper. De är så höga och ser ut som spröt som är jämt fördelade över hela rabatten. Inte så tilltalande som det skulle kunna vara.

Detalj från entrérabatten: höstanemonerna har redan fått ordentligt stora blad.

En av alunrotplantorna har börjat få blomstängler. Ska bli jättespännande att se den blomma. Minns inte om den här sorten får vita eller rosa blommor, jag har två olika sorters alunrot.

Sorgebarnet. Den japanska blodlönnen ser inte ut att må så bra. Den har tappat de små blad som hade kommit. I höstas fick den mjöldagg, det kanske den inte klarade av, eller så var det inte så bra att jag flyttade den nu på våren. Jag ska nog köpa en ny planta, har sett en granne som har en och den är fantastiskt fin! Färgmässigt blir den också perfekt i entrérabatten där det är mycket lila och rosa.

Funkian växer fort. Den är fascinerande eftersom den vissnar ner helt och hållet på vintern, man ser inget alls ovanför markytan.

Syrénen blommar, men eftersom det är en ädelsyrén så doftar den inte. Tyvärr. Det visste vi inte när vi köpte den. Kan tänkas att vi sätter en syrén till, då en vanlig doftande bondsyrén.

Lupinen är stor i år. Den kommer att få blå blommor som troligtvis börjar slå ut inom den närmsta veckan.

Om någon som läser detta känner igen den här växten, skriv gärna i en kommentar vad det är för något. Jag tror att det är någon form av lilja, men är inte säker eftersom jag hittade lökarna som jag tryckte ner i marken på vinst och förlust tidigare i vår.

Löjtnantshjärtan i full blom, och pionen, som också får rosa blommor, har fullt med knoppar. Några veckor till så…

Den lilla ”köksträdgården” nedanför altanen där vi inte har gjort iordning marken ännu. I den bortre pallkragen finns det en risk att jag har för lite jord för att de morötter som jag har satt där ska bli något. Vi får se. Jag gillar planteringsexperiment!

Uppe på altanen odlar jag fler ätbara växter i krukor. Köpte en smultronplanta mest för att den är så gullig, det blir väl inte så många bär på en planta.

Monstret. I en stor och aptung kruka på altanen står en änglatrumpet som växer så det knakar. Fick ett skott av svärmor förra sommaren. Hon har en änglatrumpet som är ett träd på sin balkong. Vi har den stående som en avdelare mot grannens altan, och den ger lite tropisk känsla främst p.g.a. de stora bladen.

Vilken härlig dag. Sol och varmt, sådär lagom varmt som jag gillar, inte gassande mitt-i-juli-varmt. Det blev en ganska soft dag, svärmor kom över och hjälpte bl.a. till med att plantera om några kryddväxter som inte mådde så bra. Jag hade nog planterat dem för tätt. Wilma verkar ha njutit ordentligt av att kunna vara i solen. En sån soldyrkare hon är! Idag kom vi iväg på promenad tidigare än vanligt, det var alldeles perfekt temperatur då. Jag har nu också provat en ny väg för att ta mig till och från skogen så att jag slipper dagiset (se tidigare inlägg för att förstå varför detta är viktigt). Suveränt!

Jag har fortfarande kvar utslagen på kinder, i armveck och på undersidan av överarmarna. Igår ringde jag kontaktsköterskan på Radiumhemmet för att få råd. Hon föreslog att smörja in med hydrokortisonsalva i några dagar, och har det inte blivit bättre till veckan skan jag höra av mig igen så att jag får träffa en hudläkare. Det har hettat och kliat mindre idag, så det finns hopp. Jag valde dock att inte delta på jobbets sommarfest ikväll, förutom utslagen så har jag fortfarande dålig smak i munnen så att det mesta smakar konstigt. I övrigt känner jag inte av så många biverknigar nu, däremot går jag nu in i den infektionskänsliga fasen så jag måste vara försiktig, tvätta händerna ofta och hålla mig borta från dagisbarn och helst de som har samröre med dagisbarn.

Det tråkiga med att det är soligt är att jag naturligtvis bör undvika att få så mycket sol på mig, i synnerhet i ansiktet just nu. Var till apoteket och köpte SPF 30 (dyrt med väl värt investeringen), och så hittade jag en stråhatt med stort brette att ha ute i trädgården för 20 bagis på Plantagen. Allt växer så snabbt i trädgården nu när det omväxlande är regn och sol och värme. Om jag kommer ihåg ska jag fotografera och skriva ihop en ny trädgårdsrapport imorgon. Nattinatt!

Det blev en ny design på bloggen idag. Fick en vision av den här färgskalan och var tvungen att labba lite i Photoshop. Passade också på att justera några små detaljer i mallen som jag inte var riktigt nöjd med (mest CSS). Om det är någon som surfar in med IE6 så vet jag att det finns risk att det ser mindre bra ut där, men jag har inte hunnit testa i den webbläsaren ännu.

Jag har märkt att jag har väldigt kort stubin och inte tolererar vad som helst när jag mår dåligt, och det blir särskilt tydligt nu de dagar jag lider av biverkningar. Mest irriterad blir jag på alla dagisbarn. Vi bor granne med ett stort dagis, dessutom går det en stig intill vår altan som kvarterets alla dagisbarnsfamiljer använder på väg till och från dagis, morgon och eftermiddag. Och i kvarteret är det typ vi och en till familj som inte har barn på dagis. När vi flyttade hit försökte vi själva fortfarande få barn och tyckte att det var kalas att bo så nära dagis. Nu är i alla fall jag innerligt trött på det!

Efter att vi fick hem Wilma verkar varenda ungdjävel i kvarteret tro att hon är en leksak och dessutom allmän egendom. I början tyckte jag att det var ok att rasta henne inne på gården så att barnen fick busa lite med henne, men nu gör jag vad som helst för att slippa träffa på några barn när vi går promenad. Går jag förbi dagis kan man ge sig tusan på att något barn står vid staketet och ropar ”Wilma!” trots att jag har sagt till att de inte får ropa efter henne. Är jag inne på tomten med henne och några barn kommer förbi så vill de alltid klappa Wilma, helst stanna och leka. Wilma vill säkert, men matte vill inte och orkar inte. Jag försöker att komma på bra sätt att säga åt ungarna att dra (typ att Wilma måste äta, sova, bajsa), men barnen är ofta för små för att kunna förstå att jag mår dåligt trots att jag inte verkar uppenbart sjuk. Och varför dyker det upp så många små barn utan sina föräldrar? Är det ingen som har koll på vad deras barn sysslar med?

Idag var det några småtjejer som jag inte känner igen som fick syn på Wilma inne på altanen, trots att vi har satt tyg för räcket. Då började de klättra på räcket och jag fick säga till på skarpen att det är allt annat än ok. De hängde ändå kvar där och ville klappa Wilma, jag fick be dem att gå iväg. Då ställde de sig utanför gräsmattan istället och ropade på Wilma! Då blev min ton ännu skarpare. Kanske blir jag till slut känd som kvarterets surtant, men vad ska jag göra när de slappa föräldrarna inte har uppsikt över sina barn och lär dem vanligt hyfs??? När jag mår dåligt av biverkningar, och sedan i sommar när jag är opererad, vill jag kunna sitta i fred på min altan utan att ha ungdjävlar som jag inte ens känner hängandes på räcket! Är väl för tillfället inte överförtjust i att bo i radhus, nackdelarna blir väldigt uppenbara. Tänk om man hade en riktigt tomt runtom huset istället och kunde få lite privatliv…

Tycker att det är jobbigare med Taxotere nu andra cykeln. Är idag på dag 8, skelettvärken är borta, dock har jag drabbats av två andra irriterande biverkningar som jag inte känner igen sedan sist men som tyvärr finns bland typiska biverkningar:

• Hettande hudrodnad på några ställen där jag har haft tejp över kompress (bl.a. armvecket), där jag är extra torr (armarnas insida närmast armhålan) samt på kinderna som har varit utsatta för sol men också haft hög SPF
• Huvudvärk

Hoppas att biverkningarna börjar avta nu, det har de gjort hittills efter första veckan. Har faktiskt inte drabbats av lika tydliga smakförändringar den här cykeln (ännu alltså…). Alltid något.

Läste lite om bröstoperation på en annan ung bröstcancertjejs blogg idag, hon opererades igår och har skrivit en del om den information hon fick inför operationen: Jag är inte bara mamma – jag har bröstcancer också!

Steg på vågen idag och ser att jag har gått ner 2 kilon sedan jag vägde mig senast, vilket var 1-2 veckor sedan. Det börjar märkas på kläderna också. Tror inte att det har något med cytostatikan att göra, en till två rejäla promenader per dag (det är väl därför man har hund?) samt nyttigare kost sätter sina spår, sakta men säkert.

Jag fick en bok av min syster, Maten som skyddar mot cancer av Kerstin Hultén, och håller på att lägga om min kost och min livsstil i stort för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att bli frisk och sedan förbli frisk. Lagade en läcker linssoppa igår som räckte till två middagar. Ska lära mig en massa nya läckra recept, tänkte jag.