Ja, det är väl ingen tvekan om att lilla Wilma växer så att det knakar. För en stund sedan var vi ute på en riktig promenad, dvs Wilma (mer eller mindre) följde matte på den väg matte ville gå. Jag passade på att testa en väg som jag inte har gått förut men som blir en lagom promenadslinga tills hon blir större. När vi kom hem och Wilma var lite lugnare passade vi (Bjarne fick hjälpa till) på att duscha av henne. Igår blev hon ganska smutsig då vi åter igen var på Siggesta och busade med syrran i hundhagen. Wilmas syster, som på kenneln hette Happy och sen kanske skulle heta Molly, har nu till slut blivit döpt till Leeloo (som i Femte elementet). Leeloo var i alla fall ännu smutsigare än Wilma, hon landade med baken rakt i en lerpöl…

Imorgon är det äntligen dags att åka till veterinären för 12-veckors vaccination. Det blir spännande. Jag måste höra efter hur snabbt vaccinet verkar, dvs när får Wilma börja busa med grannarna Nisse och Trasan?

Jag är nu på dag 6 i tredje FEC-kuren. Ärligt talat känner jag mig inte särskilt trött alls. Kanske hjälper det att jag håller igång stor del av tiden. Jag har till och med fått träningsvärk i vaderna (skönare än skelettvärk), det blir en hel del springa varje dag, samt stå på huk. Förra cykeln var jag ju riktigt trött på dag 6, men idag mår jag prima. Imorse dammsög jag hela nedervåningen och plockade tvätt samt diskade. Igår dammsög jag uppe och våttorkade golvet. Ingen vila här inte, men jag kanske skulle behöva? Jag utgår från att kroppen säger ifrån om det blir för mycket.

Nu tror jag att jag behöver lite lunch, och så väntar ännu en tvätt på att hängas på tork. Wilma sover så det är bäst att passa på…

Ska väl blogga lite om cancerbehandlingen också. Idag är jag alltså på fjärde dagen i den tredje och sista av mina FEC-kurer. Den här gången fick jag ta en Neulasta-spruta för att minska tiden med för lågt antal vita blodkroppar. Den vanligaste biverkningen av Neulasta (fler än en på tio) är skelettvärk, och det hade jag igår eftermiddag och kväll i främst låren. Tack och lov var det inte så långvarigt. Igår och lite idag har jag mått aningen kymigt därför att magen inte är helt i ordning. Det är verkligen en svår balansgång mellan förstoppning och att lyckas ta precis rätt mängd laxerdroppar. Igår led jag av effekten av att ha tagit lite för många droppar.

Nåväl, det är antagligen sista gången nu. I samband med Taxotere-behandlingen slipper man illamående och medicin mot det, vilket är den medicin som orsakar förstoppning. Istället blir det mer kortison (Betapred) för att motverka allergiska reaktioner, och då blir det svårare att sova eftersom i alla fall jag blir rätt så speedad av kortisonet. Full fart på Valborg, med andra ord…

Motion får jag i alla fall, de måste ju vara bra. En Parson Russel Terrier-valp har mycket spring i benen! Upp och ner för skogsslänten bakom vårt hus. Och inne på vård gård mellan radhusen har jag blivit något av en lektant. Om jag och Wilma visar oss så kommer det genast ett antal barn springande. De äldsta och mest ansvarsfulla får turas om att hålla Wilma och springa med henne, det blir lite avlastning för mig.

Nu kanske det får räcka med bloggande idag. Jag ska passa på att få lite mer ordning på min nya dator så länge Wilma sover. Första steget bör bli att partionera om hårddisken. Äsch, nu vaknade hon, grannhundarna skällde.

Nu sover Wilma efter fler timmar i solen med bus, spring och efter att ha trånat efter grannhundar. Vi träffade en annan hund som bor längre in på gården, en rottis på 8 månader som heter Gösta. han blev också rejält uppspelt när lilla Wilma kom nosande.

Nåja, nu har jag skalat ner några bilder och laddat upp dem till Flickr. Klika på bilderna för att se dem större.

Wilma och sopkvasten, inte lätt att sopa altanen när hon går igång

Det är så skönt i solen!

Trött valp på ”mattemors” balkong

Wilma och matte myser i soffan, visst är vi färgkoordinerade i vitt?

Familjeporträtt

En trött valp kan sova lite hur som helst

Wilma och ”mattemor” (min mamma) på vår gräsmatta med den nyplanterade häcken i bakgrunden

Ännu än solig vårdag. Kan det bli bättre än så här i april? Igår spenderade vi i stort sett hela dagen hos min mamma på Lidingö. Det var jättespännande att gå ut och promenera där, tyckte Wilma. Så många dofter, så många hundar som har gått där! Men hon var jätteduktig och följde med oss i den riktning vi ville gå, det är liksom inte helt självklart för en liten spattig valp. Mamma älskar hundar och har god hand med dem, i synnerhet i köket… Wilma fick smaka en massa spännande saker, t.ex. apelsin och isbergssallad. Köket var stället att vara på! Kanske är hon en liten vegetarian? Det lär i alla fall inte vara något problem när mamma ska vara hundvakt i framtiden.

Sedan några dagar tillbaka så kan Wilma obehindrat gå nerför trappan hemma i huset. Jätteskönt! Igår visade hon prov på fantastisk koordination när hon både sprang uppför och gick nerför trappan med en stor leksak i munnen. Imorse hade hon dessutom lyckats ta sig upp i vår säng själv. Hon måste ha kravlat sig upp, det verkar inte som att hon kan hoppa å högt ännu. Men skam den som ger sig! Hon är envis som synden, och otroligt läraktig.

Så, nu har jag nog lyckats aktivera Akismet så att jag slipper spam-kommentarer framöver. Hoppas, hoppas…

Nu håller jag i alla fall på och gräddar våfflor som ska avnjutas i vårsolen på altanen. Utemöblerna har åkta fram. Jag återkommer senare med ett inlägg med lite fler bilder på Wilma, måste justera storlekar innan jag publierar dem.

Igår fick jag min tredje och sista FEC-kur. Smärtfritt och helt enligt plan. På onsdagen var jag åter på läkarbesök. Tumörerna minskar. Blodvärdena sjunker och återhämtar sig lite sent, så den här gången fick jag en spruta att ta 24 timmar efter avslutad behandling (Neulasta, dyr!) för att förkorta tiden med lågt antal vita blodkroppar.

Nu är det kanske en slump, men för varje behandlingstillfälle har jag placerats i ett dubbelt så stort rum. Igår hamnade jag således i ett rum med fyra sängar, och jag var den enda där som var född senare än 1955. En dam var riktigt gammal, och hennes gubbe satt på en stol bredvid sängen hela tiden. En av de andra damerna kom efter mig och var klar redan en timme före mig. Jag tror att hon fick Herceptin, det tar ju bara 30 minuter.

Den här gången kom Bjarne och hämtade mig, med Wilma i bilen. Jag var pigg och mådde bra precis som tidigare. Men framåt kvällen var jag faktiskt rejält trött. Bidragande orsak kan ha varit att jag onsdag kväll var ute på italiensk restaurang med tjejerna på jobbet. En skvätt moussearande och ett glas vitt satte kanske sina spår. Det var kul att gå ut och få prata med tjejerna och få lite verklighetskoppling och uppdateringar. Utanför kontoret träffade jag på ett par kollegor som inte hade en aning om att jag är sjukskriven, de noterade bara att det var länge sedan de såg mig. Så blir det lätt i konsultsvängen!

Som jag nämnde i förra inlägget kom Bjarnes syster med make och två döttrar på påsklunch idag. Wilma fick massor med aktivering! Vi fick också i present ett våffeljärn, de hade läst här på bloggen när jag skrev att jag var sugen på våfflor… Härligt!

Nu börjar det bli dags att bestämma vad vi ska äta till middag. Jag har inte riktigt planerat den, allt fokus var på påsklunchen. Sen får vi se om det blir en film eller om jag inte kan hålla mig ifrån att föra över material från gamla till nya datorn. Det känns ganska naket att ha en dator utan program och utan mina filer… Jag ska lägga upp lite fler bilder på Wilma när jag har fått ordning bland mina ettor och nollor.